Jag måste skriva nåt bara för att!

Bara för att hela bloggen inte ska kännas som en enda sorgsen tårfylld klump. Ja det fick jag för mig igår kväll, för den senaste veckan har ju varit så mörk och tung. Men så kollar jag in här, och ser att så är det inte. Det är faktiskt ganska blandade inlägg på förstasidan. Okej, inget "Hurra vad livet är underbart!!" men inte heller bara ledsamheter. Och det är väl lite talande egentligen, för livet går trots allt vidare för de flesta av oss. Och livet kommer att gå vidare även för de som förlorar en älskad mamma och partner, en älskad vän och ett älskat barn aldeles för tidigt, även om det kanske inte känns så just nu. Livet går vidare, med både glädjeämnen och ledsamheter, med både stora saker och små.

En såndär liten sak är att jag måste returnera några plagg till ett klädföretag och snart har de 14 dagar jag har på mig gått. Grejerna är redan förpackade, retursedeln är färdig och påklistrad, och det tar typ 3 minuter att lämna in paketet och få ett returkvitto. Så varför blir det då inte gjort? Det är lätt att anta att lathet är svaret på den frågan, men så enkelt är det inte. För jag kan under samma tid få för mig att göra en storrensning i en garderob eller så. Så... jag är väl helt enkelt knäpp. (Jaja, jag hör er säga "det visste vi redan").