Jo det är såhär att jag slog mitt crosstrainer-rekord idag, med råge. Tidigare var det 35 minuter, idag när jag närmade mig 30 och det inte var nån som väntade på maskinen så gav jag mig fan på att inte sluta förrän handbollsfinalen var slut. Så jag jobbade vidare, och vidare... Sen råkade det ju bli förlängning och där fick det vara nog
Men vid full tid landade jag på 45 minuter. Samma motstånd och samma hastighet som jag brukar. Sjukt nöjd var jag och körde på med 25 minuters rätt tuff armstyrka efteråt... av bara farten liksom.Det där är väl rätt normalt? Jodå... men sen när jag satt i bilen på vägen hem, tänkte på vad jag hade gjort blev jag så sjukt nöjd och stolt att jag började gråta. Började riktigt gråta, över trekvart på en crosstrainer
. Ni kan ju tänka er hur mycket jag tjuter åt verkligt sorgliga saker, som ET och sånt...Ja sån är jag
Väääääldigt blödig.Det där var 5:e gympasset denna veckan, det började rätt lugnt eftersom efterdyningarna av flunsan fortfarande satt i och sen blev det mer och mer ju längre veckan gick. Imorgon blir det "bara" en rejäl promenad däremot... det finns gränser, även för en grinolle
Förresten så kör jag en EFIT idag. Den riktiga dagen var igår, men det glömde jag totalt bort. Bättre sent än aldrig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar