Jo det är såhär att jag slog mitt crosstrainer-rekord idag, med råge. Tidigare var det 35 minuter, idag när jag närmade mig 30 och det inte var nån som väntade på maskinen så gav jag mig fan på att inte sluta förrän handbollsfinalen var slut. Så jag jobbade vidare, och vidare... Sen råkade det ju bli förlängning och där fick det vara nog

Det där är väl rätt normalt? Jodå... men sen när jag satt i bilen på vägen hem, tänkte på vad jag hade gjort blev jag så sjukt nöjd och stolt att jag började gråta. Började riktigt gråta, över trekvart på en crosstrainer

Ja sån är jag

Det där var 5:e gympasset denna veckan, det började rätt lugnt eftersom efterdyningarna av flunsan fortfarande satt i och sen blev det mer och mer ju längre veckan gick. Imorgon blir det "bara" en rejäl promenad däremot... det finns gränser, även för en grinolle

Förresten så kör jag en EFIT idag. Den riktiga dagen var igår, men det glömde jag totalt bort. Bättre sent än aldrig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar