Ibland vet jag inte...

.. om jag ska skratta eller gråta. Ibland får jag allt det jag trott om personer bekräftat, och det är inte alltid positivt. Ibland är nu.... och när jag och de som känner likadant tagit bladet från munnen så vet vi inte alls hur det går. Vi ger oss ut på okänt och djupt vatten. Lite skrämmande är det, men samtidigt känner vi att det är det enda rätta. Vi kan inte tiga. Vi kan inte tyst se på när en stor grupp människor förs bakom ljuset av en mindre grupp människor som finns där för att skydda, skipa rättvisa och upprätthålla en god ordning. När människor med makt missbrukar den. När människor utan denna makt utnyttjas.

Det kommer antagligen av en del att påstås att vi enbart försöker skydda oss själva, men det är fel. Vi behöver inte skydda oss, vi klarar oss ändå. Det handlar inte om oss som personer, utan om det sammanhang vi befinner oss i.

Som sagt, vi ger oss ut på djupt vatten och gör bäst i att ta på oss flytvästarna. Sen får vi se hur det går...

Godnatt.