Men, det stannade inte där. Även jag blev lila. Den i övrigt svarta stassen piffades upp med lila skjorta och lila strumpbyxor. Och lila hårband.....
... ja, och t o m lila ögonskugga.
Och kan ni tänka er, någon (läs: Peter) hade mage att ställa en knallröd kaffekanna på det färgmatchade bordet. Gaaaaaaah!! Hur tänkte han?
Tro det eller ej, jag är inte pedant. Över lag. Men vissa saker är viktiga för mitt estetiska sinne 
. Att färgmatcha mig själv med inredningar var förvisso överkurs även för mig, men att bli belagd med nördvarning eller tantvarning känns som ett OK pris att betala 
.
. Att färgmatcha mig själv med inredningar var förvisso överkurs även för mig, men att bli belagd med nördvarning eller tantvarning känns som ett OK pris att betala .
5 kommentarer:
Så otroligt tjuuusigt!
Och även om inte kannan passar in så gillar jag den ;-)
Jag har nämligen observerat att det är en sådan som finns i det Niniska huset också ;-)
Ooooh! Ser på din hemsida att du t.o.m. lyckades matcha gubben din! Den bedriften hade jag aldrig lyckats med! En eloge! ;-)
Väldigt stiligt, både dukningen och du själv. Jag gillar också lila, men erkänner att jag varken är typen som tänker igenom, eller färgmatchar bordet i förväg.
Thanx brudar ;-)
Färgmatchningen med maken var faktiskt till största delen en slump *s*
Tyckte du matchade in det lila mycket fint där faktiskt och jag hade också fått spunk om det helt plötsligt hamnade en röd kanna mitt i alltihopa.*s*
Jag är heller ingen pedant men det är viktigt med symmetri och balans. :)
Skicka en kommentar