Från skolans värld...

.. hämtar jag detta:

Ett barn som vi kan kalla Kalle hamnar ofta i dispyter med andra barn, det beror inte på att Kalle är elakare än alla andra utan snarare på att han över huvud taget pratar mest och helst och inte skäms för att han inte är och tycker som alla andra. Eftersom han också pratar mest så kommer det flest antal inte helt korrekta och önskvärda saker från honom men inte procentuellt fler....

Eftersom det är Kalle som är "udda" och mest synlig är det han som ses som syndabocken som inte rättar sig i leden och många barn pekar ut Kalle som skuldbärare. Läraren resonerar "så många kan ju inte ha fel" och dömer därmed också Kalle som bärare av skulden. När sedan fler dispyter sker och stämningen i klassen blir dålig har läraren på förhand bestämt sig för att Kalle är den skyldige, Kalle är busen, så måste det ju vara för så är det ju alltid.... och letar sedan i efterhand upp saker att motivera det ställningstagandet med.

Känns det igen? Det gör det här. Men det senaste exemplet är inte från skolan utan från vuxenvärlden.... Inte mycket har förändrats.