Ett gott skratt förlänger käften?

I så fall har jag blivit lite mer storkäftad idag. Jag tassar in på aftonbladet.se och får syn på följande rubrik: Ashton Kutchers tår är ihopväxta - har väckt intresse hos djurrättsorganisation. Jag läste den om och om igen, ömsom småfnissande ömsom asgarvande.Jag kunde inte för mitt liv gissa vad de skulle med Ashton till. Sen klickade jag fram artikeln och hittade detta. Citat: "De vill använda skådespelarens fötter i en kampanj för att uppmärksamma hur ankor tvångsmatas för att få fettlever, som sedan säljs som en delikatess." Haha, undrar om det är vad unge Ashton tänkte på när han startade sin skådespelarkarriär... Men lite gulligt är det allt, eller?

And now to something completely different:
Dagens irritationsobjekt: folk som missbrukar ord som mobbing, depression osv. Att säga emot nån är inte detsamma som mobbing, inte heller att flera stycken tycker A medans en ensam, tycker B. Och att vara lite nere och att tycka det är tråkigt att inte kunna gå ut för att det regnar t ex är inte detsamma som att vara deprimerad. Missbruket av laddade och starka ord, liksom diagnoser av olika slag, urlakar begreppen och blir i förlängningen ett hån mot de som verkligen lider av det, som verkligen är drabbade av det. Vårt språk består av en massa olika ord av en anledning, benämn saker vid dess rätta namn! I synnerhet i de sammanhangen.

Nu kallar sängen på mig, hör ni? Hockeymatchen är förvisso innehållsrik, men fel lag har gjort flest mål. Inget att stanna uppe för.