Drinktips, påskpynt och husmorspoäng.

Påsken är, som en del av er säkert vet, inte min kopp te. Men jag försöker... Jag vet inte varför jag har så svårt att ta högtiden till mig, men det kan kanske vara så enkelt som att den har oturen att infalla på våren när jag har min årliga depp-period. Kanske. Men i alla fall, i år tror jag att jag slagit nytt rekord i inomhus-påskpyntande.

Tulpanbuketten förresten har jag stoppat ner några små tunna kvistar av murgröna i, plockat från trädgården, och det blev riktigt trevligt faktiskt.

Husmorspoäng tycker jag man bör få varje gång man som vegetarian lagar god icke-vegetarisk mat, på känsla och utan att liksom kunna provsmaka så mycket, till sin äkta hälft. Det gjorde jag igår för jag tycker Peter behöver lite mer omväxling i sin kost ;-) Det blev en enkel grej med laxbitar, crème fraîche, gräslök, dill, lime och till sist räkor. Enkel men tydligen jättegod även enligt sonen som beställde samma, minus räkorna, till middag idag.

Och så drinken då. Eftersom det är vår nu så är sommaren inom räckhåll, och vissa drinkar känns just som riktiga sommardrinkar. Där har jag alltså ett tips: 1 del Saurer Apfel (det finns olika varianter, denna är köpt i Tyskland och dit åker ju inte alla ;-), det finns också essens/mix så mannan smaksätta okryddad sprit själv) blandas med 3-5 delar 7Up eller fruktsoda beroende på variant av spriten (4 var lagom här), en ordentlig skvätt lime och så is. Syrligt och friskt men samtidigt ett litet stänk av sötma. Testa! 

Matlagning är jag rätt bra på. Drinkar fixar jag hyfsat. Men bakning är jag urkass på. Jag VILL vara bra på det dock, och fortsätter försöka då och då. Nu till helgen ska jag baka, försöka alltså, en påsk-kaka... Wish me luck!!

Asså måsste ba' testa.

Jag har för mig att jag svurit en del över iPhone-appen till bloggen och därför inte använt den på ett tag, men ibland råkar det ju ske förbättringar. Så jag provar...

Igår var det söndag, men jag hade nästan lördagskänningar. Först en massa bowlingtittande, och på kvällen pasta & vin, råmåkåla utan råm, nostalgisk musik och SkipBo. 

Nu ska vi se om man kan få fotona på annan plats i inläggen än längst ner... 

I alla fall, nostalgimusiklyssningen fick mig  att bestämma en gång för alla att i år ska 80-talsfesten bli av. Jag har snackat om det i säkert tio år, kanske femton, men ni vet ju att jag har svårt att få tummen loss ibland ;-) Men 2014 är året som det ska ske!! Och gästerna ska få sätta lite personlig prägel på kvällen... Dags att börja planera :-) Räkcocktail, Flygande Jakob och päron med After Eight? Eller kanske Skagensnittar, kasslergratäng Africana och såndär glass i ugn med marängtäcke? Något smördegsinbakat? Och givetvis ett sötsliskigt bål... Det finns en stor skattkista att välja ur, både vad gäller mat och musik. Nästan för stor, hur ska jag kunna välja? Vad har jag gett mig in på?? Hjälp! 

Kärt bröst har många namn.

Förra onsdagen var det så dags för min troligen godartade tumör i bröstet att plockas bort. Allt gick snabbt och smidigt, jag var där kl 7 och hämtades strax före 12 och kom hem utan större smärtor eller problem. Lite övermodig blev jag då och tänkte att Nu är jag typ normal igen! men det var bara det att de där långtidsverkande smärtstillande satt ju i kroppen ännu då. Dagen därpå var jag inte lika kaxig ;-) Att Simon sedan råkar tjonga huvudet just på operationsstället på lördagen var inte helt optimalt direkt, kanske var det det som gjorde att jag fick en liten blödning igen och kanske förlängde det den onda perioden lite. Men, idag vaknade jag helt utan ont!

Såhär 1 1/2 vecka efter operationen har bröstet genomgått ett flertal stadier rent estetiskt. Det har varit svullen och röd tutte, Blue Boob, Skåneflaggsfärgat bröst, brö' me' remouladsåsnyans, randig tuda och nu en platt variant. Ja nu när svullnaden är borta syns det att det är lite tillplattat just där tumören suttit, det är tur att jag redan innan har så fula bröst att ingen mer än jag lär se skillnaden ;-) Se, det finns en fördel med att inte ha runda fasta rakt framåtpekande bröst, tänka sig!

Ja givetvis har jag dokumenterat hela förloppet :-) Men jag tänker bespara er bilderna faktiskt. Om jag inte en dag blir riktigt förbannad på er och vill straffa er på något sätt... DÅ ni!

Nu i mitten av veckan börjar jag jobba igen om allt går som det ska. Och det har jag bestämt att det ska. Sen är det ju en lång helg igen. Och förrutom Takida-giget på fredag kväll är hela påskhelgen fri och otecknad. Rätt skönt! Det lär dock inte innebära sysslolöshet, årets sådd av grönsaker, örter och annat ätbart ska påbörjas och de få rabatter som finns kvar ska rensas och piggas upp. Garaget ska också fortsätta städas men det får Peter göra, bara för att jag idag inte har ont behöver jag ju inte göra det tyngsta lyftandet och bärandet redan nu om jag inte behöver... 

I lördags lånade vi ut sonen för att få lite "vuxentid" och avkoppling, välbehövligt efter några tuffa månader. Delar av klubben inkl. supporters (samt en spion från annan klubb :-)) intog då Sportbaren på Södan efter A-lagets sista seriehemmamach för säsongen för lite god mat, god dryck och goa flabb. 

Jag har också hunnit med en lunchdate med Melvin (och hans mamma med, faktiskt)...

, bli uppvaktad med blommor av sonen...

... och ta en tur till Tyskland som var inplanerad sedan länge. Pappa fick ta de tyngsta och jobbigaste lyften, det är skönt med en egen caddie ;-) 

M a o, förrutom att jag ska försöka ta det lugnt med lyft och bärande ett tag till går livet sin gilla gång. Vi är ju snart halvvägs in i April och sommaren närmar sig med allt vad det innebär av semesterplanering och en jädrans massa att göra på jobbet (samtal, språktester, föräldramöte och inte minst sista steget av sagopedagogikutbildningen)... och, inte att förglömma, förberedelser för försommarens och sommarens festligheter. Risken för sysslolöshet känns minimal, om man säger. 

Sysslan som ligger framför mig just nu är att göra mig något sånär anständig, ta med mig sonen och bege mig mot Malmö för Peters avslutande bortamatcher. Sista matcherna innan kvalet börjar. Jobba på Nabbarna! Och håll ut, fancluben är på väg!

Vilken soppa!

Ja igår stod soppa på middagsmenyn här hemma, och jag gjorde två fuskvarianter. Eller, jag vill hellre kalla det för smart-varianter. Varför göra det krångligare än man behöver? ;-)

Till mig gjorde jag en linssoppa genom att helt sonika fräsa ½ hackad lök och 1 stor hackad vitlöksklyfta i lite olja, låta 2 msk tomatpuré fräsa med, tillsätta en burk Cambells tomatsoppa och dubbelt så mycket vatten som instruktionerna säger, spetsa med en nypa chiliflakes och en knivsudd spiskummin, röra ner 1 paket färdigkokta linser och värma upp och sjuda (inte stormkoka) någon minut... Smakade av med nymalen peppar. Klart!! Hett!! Och gott!!

Till maken tog jag Västkustsoppa i pulverform och rörde ut det i vatten enligt instruktionerna på påsen, tillsatte mer hackad dill och kokade upp soppan ihop med ett gäng fisktärningar direkt från frysen. Och som avslut en skvätt pressad citron och så vispgrädde i stället för mjölk som påsen sa ;-) Hade jag haft en skvätt vitt vin hade det åkt i också, men även utan det gjorde soppan succé hos maken i alla fall.

Nu är ju pulvergrejer och färdiggrejer inte det allra nyttigaste man kan stoppa i sig men vi lär inte dö någon av oss. Gott blev det, och jag låtsades att jag är skitbra på soppor :-D

Och så har jag flyttat. Delvis i alla fall. De sista av mina smink- och hår- hygien-prylar med mera har tack vare en liten rullvagn, två enkla vägghyllor, lite korgar och lådor samt en hel del utrensning fått sin plats inne i "mitt" duschrum. Jo killarna får givetvis duscha där, om de är försiktiga ;-), men i huvudsak är det nu mitt place medans de huserar i badrummet (ja, jag får låna badkaret om jag vill ;-)). 

Jo jag vet att skithuspappersrullar inte är sådär jättevackra som inredningsdetalj och jag hade helst haft dem dolda, men jag vill inte att eventuella gäster som får papperstorsk ska känna sig obekväma och behöva rota i skåp och så...

Sen var jag nära döden härom dagen. Riktigt nära. Jag utmanade verkligen mitt öde genom att köpa något vi redan har i överflöd av, nämligen glas. Men jag hittade billiga vinglas i den perfekta STORA storleken, en storlek vi faktiskt inte har, och köpte 6 stycken... för att sedan invänta min dom. Maken lät mig dock leva eftersom jag lyckades få plats till dem i vitrinskåpen utan att flytta något annat ut i köket :-) 

Med andra ord, ni får dras med mig och bloggen ett tag till!

Smaken är som baken. I vanliga fall.

Just nu är smaken snarare obefintlig. Jag har fått nån infektion i munnen, hur najs som 

helst, som bl a gör att inget smakar som det ska. Det är t o m så att CocaCola light gick 

lika bra som Pepsi Max på matchen idag, och att jag inte ens drack upp mitt vin igår utan 

gav Peter det mesta, och det säger inte lite det... Men, det var ju det där med att ta det 

goda med det onda, eller något sådant. Eftersom nu inget smakar riktigt som det ska 

kanske det kan hjälpa mig att inte äta så förbaskat mycket hela tiden?!

Alla infektioner och sånt skit måste i alla fall bort raskt som attan nu för jag har fått operationstid den 2 april, för borttagning av knölen i bröstet, och jag är definitivt o-sugen 

på att behöva lämna återbud. 

På tal om något helt annat slog jag ett personligt rekord igår: jag kollade på Star Wars i nästan trekvart! Närmare bestämt den sista biten av Jedins återkomst. Det tar sig... Om 35 år eller så kanske jag sett en hel film och kanske lärt mig fler figurers namn än bara R2D2, 3PO (vilket spån, förresten!), Luke Skywalker, Darth Vader (inte visste jag att han faktiskt innerst inne var lite snäll, fast det borde jag kanske förstått eftersom han var Anakin från början), Han Solo (mes!!, ska det ta så lång tid att hångla upp Leia?) och Prinsessan Leia. Ja och Chewbacca, det vet jag faktiskt vem det är också. Och Yoda såklart. Oj jag kan tydligen mer än jag trodde. 

Eller för att snacka som Yoda: Mer än jag trodde, jag kan. :-P

Är det förresten fler än jag som tänkt på de stora likheterna mellan Yoda och Mr Myagi i Karate Kid-filmerna? Eller, det är väl givet att det måste vara fler. Det går ju inte att undgå....

Jag avslutar helt apropå ungefär ingenting alls med dagens tips: hemkörd hamburgerdressing.  Blanda ½ dl majonäs, ½ dl chilisås, 1 tsk finhackad lök och 

2 msk finhackad smörgåsgurka, och smaka av med lite persilja och vitlök. 

Funkar hur bra som helst!

Det går bra nu.

Förra måndagen började med att jag gick med tröjan ut och in halva förmiddagen, tills jag la märke till att trycket på den var ovanligt otydligt... slitet... vilket då visade sig vara baksidan ;-) Och i slutet av veckan kom jag för sent till jobbet eftersom jag i rondellen, samma rondell jag svängt vänster i nästan varje morgon sedan augusti, av nån anledning fick för mig att köra rakt fram i stället. Som tur var låg nästa avfart där jag kunde vända inte sådär extremt långt bort, men det räckte för att göra mig försenad. Däremellan hände det mesta, inklusive totalt ologiska felsägningar och en massa irrande och virrande efter nycklar, plånböcker och andra attiraljer. Givetvis skyller jag på att Peter generöst nog skickat vidare sin förkylning till mig. Samma ursäkt använder jag för att förklara att mitt försök att spela bowling igår morse föll platt och jag klev av efter en ynka serie... vilket stärks av att jag idag knappt kom ur sängen. Mög!

Ovanpå det har flera av mina jeans nått bäst före-datum och fått hål... ganska nära intima ställen, kan man säga... Men köpa nya tar emot, för tanken är ju fortfarande/igen/som vanligt att jag ska gå ner i vikt och snart kunna använda de jag har i mindre storlek. Så det får väl bli mycket leggings och långtunika/långskjorta eller tights och klänning/kjol ett tag och spara lite på de jeans som fortfarande är hela och passar i storlek. Tills även leggingsen och tightsen går samma öde till mötes. 

Ja i-landsproblem är faktiskt också problem! På sitt sätt...

Men, jag har nåt att se fram emot! Det är dags för tAKiDA-gig igen. Med maken om vi får barnvakt, annars med... någon annan. Men helst med honom :-) På långfredagen smäller det, och jag frångår mina egna principer om den dagen. Det är ingen dag för festande och hejdlösa nöjen, men detta kan jag bara inte missa. No way! Och kanske kanske kanske om jag jobbar riktigt jäkla stenhårt kan jag ha mitt snygg-tAKiDA-linne på mig. Men då är det banne mig hårda bud i Mellerud. 

Det var ändå 2 år sedan senast... (Och hoppa gärna över de första 90 sekunderna om ni liksom jag har svårt för trumsolon ;-))


Och om någon undrar så... Ja! Robban har fortfarande plats på min frikorts-lista :-)

Internationella Kvinnodagen...

... blev en matlagningsfri dag. Rätt skönt emellanåt. Färdigköpt smoothie till frukost på väg till bowlingmatch, färdigköpt recoverydryck på väg hem från bowlingmatch, falafel i väntan på att agera publik till annan bowlingmatch... och sen på kvällen, medans sonen var på disco, tog jag och maken en middag på sta'n. 3 barnfria timmar då vi kunde samtala och njuta av varandras sällskap i stället för att köra hem, laga middag, äta middag, kanske slöa till i soffan, och sen hämta sonen igen.

Men, eftersom jag trots att det går skitdåligt fortfarande inte gett upp hoppet om vikten och inte heller om plånboken ;-) så är det back to the kitchen som gäller! En laddning linsgryta till kanske? Eller en laddning tacosoppa? Eller nej, vänta, tacogratäng vill jag ha!


I går var det ju Melodifestivalfinal också. Och det är ju melodierna och texterna, ja LÅTARNA som tävlar. Men artisten har givetvis stor betydelse också, en kass artist kan göra en hyfsad låt dålig och en bra låt intetsägande, likväl som rätt artist kan lyfta en medelmåttig låt ett eller ett par snäpp. Och jag har tyvärr svårt för Sanna Nielsen. Dels hennes röst...visst sjutton kan hon sjunga i betydelsen pricka toner och så men det där bräkiga fåraktiga tilltalar mig inte alls. Tvärtom. Och dels hennes uppenbarelse, hennes stil, hennes rörelser, hennes... tantighet. Och när jag då tycker att låten är på sin höjd medioker så blir det... inte så bra, kan man säga. Med andra ord: jag är inte nöjd. Jag hade ingen solklar favorit i finalen, hade jag röstat hade det dock blivit på Survivor (med Helena Paparizou), utan hade bara några få som jag absolut INTE ville skulle vinna. Och den ena av dem vann. Så kan det gå!
Minns ni inte låtarna? Här får ni lite hjälp :-D


Låt se, what else... Jo jag har fått tid hos tutt-doktorn. Förhoppningsvis sista anhalten före operation. Men, tänk om han säger nej! Tänk om han tvärtemot de andra tycker att tumören kan vara kvar? Nä, det får han bara inte tycka... För den stör, den känns, den sitter liksom i vägen, den ömmar, och inte minst påverkar den mitt psyke. Hur godartad den än är. Bort med den! Om ett par veckor vet jag vad läkaren tycker. Tycker han fel får jag väl gå till någon som tycker rätt. På något sätt. Se, det rimmade t o m...

Bowlingen kämpar jag också vidare med. Efter fem hyfsade träningar på rad lyckades jag också få ett hyfsat resultat på matchen i helgen. Kanske kanske har det äntligen lossnat litegrann. Kanske.

Och som vanligt är jag och resten ur fas, kan man säga. När alla andra, nästan, jublar åt att våren börjar göra sig till känna här nere i söder och ser fram emot varmare väder och tunnare kläder så känner jag min vårdepp närma sig. Jag hamnar där i princip varje år, och att jag nu har bry med bröna gör ju inte direkt saken bättre. Men men, efter vår kommer sommar och efter sommar kommer sedan höst igen... det är min tröst ;-)

Jag förstår att ni alla undrat...

..., våndats och legat sömnlösa sen mitt senaste blogginlägg. Jag vet, det är inte schysst av mig att hålla er på halster så länge. Men nu kan jag meddela att taket i köket till slut blev bra. Det fick bli en annan typ av färg under, och sen ny övermålning. Så, klart, färdigt. Nu återstår bara att få upp de sista grejerna på väggen, sen är köket klart för denna gången. Foto kommer när detta är klart.Fönstren får målas en annan årstid, det känns lite kallt att stå med öppna fönster nu ;-) 

OS var det ja. Eller, ÄR det ja. Det är ju inte slut än. Femmil och inte minst hockeyfinal återstår ju. Jaja, herarnas slalom med men där räknar jag inte med nån svensk högt upp, har dock gärna fel. Igen. Päronen kommer i alla fall hit och kollar på hockeyn hos oss imorron, och med tanke på tidigare mästerskap och olympiska spel, jag minns bl a en viss soffa med ribb-botten, kanske det är läge att förstärka möblerna och vaddera väggarna eller nåt... Man vet aldrig vad som händer. 

Detta OS har varit tårframkallande, avslutningen på damstafetten toppar listan gällande det. Hittills. Annars när det gäller tårar är det inte mycket som klår gårdagen, då vi fick frågan om vi ville bli faddrar åt lille underbare Melvin. Såklart vi vill! Det är en stor ära och vi ska göra vårt allra bästa för att finnas där för honom i hans liv. Och Peter ser säkert fram emot samtalet om blommor och bin :-D

Som fadder ska jag givetvis lära honom allt jag kan. Nästan i alla fall ;-) Inte minst ska jag lära honom vad bra musik är för något, och präglingen kan påbörjas redan nu. Det är hög tid, han är ju ändå nästan 2 veckor gammal...

Jag och Melvin, 2 dagar gammal, ...

... och här Peter och Melvin, 12 dagar gammal.

Åsså godingarna.

Det blev en liten följetång...

... av den där yrseln ändå. Den kompletterades med en förhöjd sänka, och därefter något ännu jobbigare: En stor knöl som absolut inte ska vara där den är... Och direkt befarade jag det värsta: cancer. Såklart. Varför skulle just jag skonas? Ungefär så. Och eftersom knölen verkade ha växt snabbt som bara den så bör det rimligen vara riktigt krisigt läge... För att göra en lång historia kort fick jag snabbt remiss till rätt mottagning på SUS Malmö och fick gjort alla undersökningar, inkl. cell- och vävnadsprov. Och supersnabbt fick jag svar på det sistnämnda. Ja hela processen tog bara några veckor, men jag hann tänka mycket och sjunka rätt långt mentalt på den tiden. Hur mycket jag än försökte intala mig själv att det finns flera olika sorters knölar som är ofarliga och hur mycket jag än försökte låta bli att måla fan på väggen så gick det inte så bra, minst sagt.

Svaret då? Jag har INTE cancer. Jag har en tumör som ska opereras bort, men den är godartad. Vilket underbart ord.... Godartad! Eller, jag har t o m flera stycken verkar det som, en mindre har av undersökningarna att döma växt ihop med den stora. Min remitterande läkare, som f.ö varit helt fantastisk och hans bemötande står i skarp kontrast mot den läkare jag träffade från början, sa att denna typen av tumörer är vanligast hos unga "så ta det som ett tecken på att du håller dig ung!" ;-) OK; det ska jag. Absolut. :-)

Som grädde på moset har jag blivit "moster"! Bästa väninnan Sandra och hennes Kalle har äntligen fått sin lille Melvin. Jag och Simon hälsade på dem när lilleman var 2½ dygn gammal, och till helgen ska även Peter få träffa underverket. Jag är förälskad :-) och Simon kan inte sluta prata om honom. Eftersom jag absolut inte ska ha någon egen bebis är det himla schysst av kompisarna att föröka sig i stället. Två ungefär halvåret gamla bebisar finns redan, och inom några månader väntas ytterligare två tillskott. Men Melvin, han har en aldeles särskild plats i mitt hjärta :-)

På hemmafronten annars då? Jo vi har äntligen påbörjat lite uppfräschning av just hemmet. Denna helgen har tak och väggar i köket målats, vi får passa på när det är matchuppehåll i bowlingen. Sen är det dags för nästa rum... Det får bli mest målning och så, några dyrare eller mer omfattande renoveringar finns varken tid eller pengar till. Ja framför allt inte pengar...

Sen har det såklart varit, och pågår, både Melodifestival och OS. Men det förstnämnda förtjänar inte ens att skrivas om och det andra förtjänar ett eget inlägg så småningom :-)

Nu ska jag se om jag vågar mig ut och kolla läget i köket... Maken har nämligen svurit rejält över taket, att det drar åt sig färg oerhört ojämnt och ser flammigt ut trots flera strykningar. Men jag kavlar upp ärmarna och tar något stärkande...

Gott nytt år och så vidare.

It's been three weeks since my last confession... 2013 har slutat och 2014 börjat. 2013 slutade med massor av huvudvärk och illamående, 2014 började med yrselanfall och konstaterat lågt blodtryck. Nu är dock balansen återställd och efter några dagars semester känner jag mig ganska fit for fight igen.

Julen har kastats ut och det känns tomt. Mysighetsfaktorn har drastiskt sjunkit och inte blir det bättre av att en massa nederbörd fallit i form av regn i stället för snö. Jag vill ha vinter!! RIKTIG vinter! VIT vinter! Vilket rimmar lite illa med att jag absolut vill bo kvar här nere längst söderut, jag är medveten om det.

Nyår ja. Vi körde första delen av nyårsfirandet här i hemmets lugna vrå med en trerätters middag bara vi 3. Sen när sena kvällen närmade sig tog vi oss ut på landet och firade in det nya året hos Sandra och Kalle. Det tog ett gäng år innan vi firade nyår ihop men nu har det blivit två år på raken minsann. Rena ketchupeffekten.

Julfestat har vi också här hemma första lördagen i januari. Ja julen varar ju till 20:edag Knut så... En del gäster var gamla i gamet och några var helt nya, en trevlig blandning!

Jag ska nog inte skriva så mycket mer för det blir nog mest gnälligt, den här blodtryckshistorien har tagit på humöret. Men jag vill verkligen inte gnälla, i synnerhet som jag har närstående som har betydligt allvarligare krämpor att kämpa emot och rehabilitera sig från utan att gnälla så mycket. Jag är rätt kass på att s det positiva i det negativa så att säga, att svära och muttra en liten stund och sen ta nya tag, men en målsättning för 2014 är att bli bättre på det! Påminn mig gärna när jag halkar av banan!

Men några julfestbilder kan jag väl bjuda på innan jag ger handbollen min fulla uppmärksamhet!

Klappleken - alltid lika kul!

Det börjar bli en utmaning att variera julkluringen år från år ;)

Dagens ungdom....

Näreva inget särskilt...

Pyssliga barn.