Det går bra nu.

Förra måndagen började med att jag gick med tröjan ut och in halva förmiddagen, tills jag la märke till att trycket på den var ovanligt otydligt... slitet... vilket då visade sig vara baksidan ;-) Och i slutet av veckan kom jag för sent till jobbet eftersom jag i rondellen, samma rondell jag svängt vänster i nästan varje morgon sedan augusti, av nån anledning fick för mig att köra rakt fram i stället. Som tur var låg nästa avfart där jag kunde vända inte sådär extremt långt bort, men det räckte för att göra mig försenad. Däremellan hände det mesta, inklusive totalt ologiska felsägningar och en massa irrande och virrande efter nycklar, plånböcker och andra attiraljer. Givetvis skyller jag på att Peter generöst nog skickat vidare sin förkylning till mig. Samma ursäkt använder jag för att förklara att mitt försök att spela bowling igår morse föll platt och jag klev av efter en ynka serie... vilket stärks av att jag idag knappt kom ur sängen. Mög!

Ovanpå det har flera av mina jeans nått bäst före-datum och fått hål... ganska nära intima ställen, kan man säga... Men köpa nya tar emot, för tanken är ju fortfarande/igen/som vanligt att jag ska gå ner i vikt och snart kunna använda de jag har i mindre storlek. Så det får väl bli mycket leggings och långtunika/långskjorta eller tights och klänning/kjol ett tag och spara lite på de jeans som fortfarande är hela och passar i storlek. Tills även leggingsen och tightsen går samma öde till mötes. 

Ja i-landsproblem är faktiskt också problem! På sitt sätt...

Men, jag har nåt att se fram emot! Det är dags för tAKiDA-gig igen. Med maken om vi får barnvakt, annars med... någon annan. Men helst med honom :-) På långfredagen smäller det, och jag frångår mina egna principer om den dagen. Det är ingen dag för festande och hejdlösa nöjen, men detta kan jag bara inte missa. No way! Och kanske kanske kanske om jag jobbar riktigt jäkla stenhårt kan jag ha mitt snygg-tAKiDA-linne på mig. Men då är det banne mig hårda bud i Mellerud. 

Det var ändå 2 år sedan senast... (Och hoppa gärna över de första 90 sekunderna om ni liksom jag har svårt för trumsolon ;-))


Och om någon undrar så... Ja! Robban har fortfarande plats på min frikorts-lista :-)