Aktivitetsförmåga kontra arbetsförmåga.

Inte samma sak, nej. Arbetsförmåga är en term inom sjukförsäkringen som omfattar just arbete eller annan sysselsättning för försörjning. Aktivitetsförmåga innefattar typ allt, inkl. att tillgodose basala behov i vardagen. Begreppsförvirringen är dock påtaglig, och det blir inte direkt bättre av att den försäkringsmedicinska utredning Försäkringskassan kan beställa från regionerna för personer som söker ersättning från just sjukförsäkringen benämns aktivitetsförmågeutredning (AFU). Trots att det alltså i regelverket trycks på att det är arbetsförmågan som avgör rätten till ersättningen, ibland uttryckt "aktivitetsförmåga i förhållande till arbete" för att snurra till det lite extra. 

ME (Myalgisk Encefalomyelit) kan man ha i olika svårighetsgrad, vanligen beskrivet i fyra nivåer; mild, måttlig, svår och mycket svår. Nivåerna är inte knivskarpa och inte heller helt vedertagna men personer med mild ME anses ha en aktivitetsförmåga som är halverad jämfört med tidigare. Detta kan inte översättas till att de har en arbetsförmåga på 50%. Många kan fortfarande arbeta eller studera i större utsträckning än så och även utföra hushållssysslor t ex men det sker ofta på bekostnad av fritidssysselsättningar och social samvaro och lediga dagar går åt till återhämtning. Andra kan kan å sin sida arbeta mindre än 50% för att de inte har så mycket annat att skala bort och så att säga ta ut den minskade aktivitetsförmågan på. 

Att en annan person har en aktivitetsförmåga på några timmar om dagen kan på samma sätt inte översättas till en arbetsförmåga på 25%. Dels för att förmågan ofta är uppdelad på korta stunder spridda över dagen och dessutom ofta oförutsägbart varierande mellan olika dagar och veckor, och så fungerar ju inte den vanliga arbetsmarknaden, och dels måste man ju använda viss aktivitetsförmåga till andra saker än arbete. Basala saker som att äta, sköta sin personliga hygien o s v. Många kroniskt sjuka är också beroende av olika typer av rehabilitering för att inte försämras ytterligare. Så, förmågan räcker inte till även arbete. 

Svår ME definieras bl a  med att personen ligger till sängs större delen av dagen och bara klarar av lätta aktiviteter som att borsta tänderna och att äta. Personer med måttlig ME orkar bl a knappt lämna hemmet och behöver ofta sova under dagen. (Som sagt, det är inte knivskarpt och få stämmer in på precis varje del av definitionerna.) När jag diagnostiserades bedömdes jag ligga närmare svår än måttlig ME, numera bedömer jag själv åtminstone mitt normalläge som närmare måttlig. Jag kan ofta vara aktiv flera timmar per dag och ofta även lämna hemmet en stund, men den tid jag är hemma spenderas till större delen i sängen eller i vilofåtöljen. Jag kan bistå med väldigt lite och sporadiskt hushållsarbete, dammsugning är t ex helt uteslutet, en maskin tvätt kan resultera i en veckas stickningar, domningar och ökad muskel- och nervsmärta, en stunds pillande i trädgården leder ofta till att jag inte kan fokusera och tänka klart på ett bra tag och kan jag på egen hand fixa en hel middag mer avancerad än typ makaroner och färdiga köttbullar/vegobollar en dag i veckan är det att beteckna som en framgång. Mina aktiva timmar består dels av träning/rehabilitering för att inte försämras på lång sikt, dels av basala saker som hygien, mat, föräldraskapets ansvar o s v, och dels av att tillfredsställa en liten del av mitt behov av social interaktion. Saker som helt krasst inte kan väljas bort till förmån för arbete motsvarande tid. 

Men  visst hade jag mer än gärna blivit avlönad för att ta en promenad i snitt ett par gånger i veckan utan att i förväg kunna bestämma när, ge mitt barn nödvändig omsorg, tvätta håret en gång i veckan och duscha betydligt mer sällan än vad som vore önskvärt, författa ett blogginlägg var tionde dag eller så i snitt och se samma TV-program flera gånger om för att jag glömt sedan senast vad som hände för att i perioder inte ens kunna göra något av det jag nyss nämnde... så ser ni att en sådan tjänst är ledig så hojta! Jag har dock hittills inte hört talas om någon.

Nej jag har inte (hittills) blivit ifrågasatt av Försäkringskassan eller av någon person vars åsikt är viktig för mig. Men jag kom att tänka på det här, skillnaden mellan aktivitetsförmåga och arbetsförmåga och sammanblandningen av de båda, när jag var ute och gick härom dagen. 

På tal om aktivitet då så är klockan just nu i denna stund kvart i ett, jag har varit vaken i 6½ h och har förrutom att skriva detta förmått göra följande: hälla upp en smoothie i ett glas och dricka upp den och därefter skaka ihop tre ingredienser till en ny smoothie under 30 sekunder och ställt in i kylskåpet, tagit fram en burk tacofärs ur frysen som en del av dagens icke avancerade middag (tacosallad), stoppat in grillklubbor till sonen i ugnen, surfat runt en liten stund på Facebook och varit på toaletten två gånger. Mer än jag kunde under en hel dag när jag var som sämst. Övrig tid har spenderats halvliggande i sängen i halvt zombieläge. Tanken är att kunna ta en promenad i eftermiddag, en del av kategorin träning/rehabilitering. Jag har lite lång startsträcka bara 😏. 

Tjohooo vilket upplyftande och lättsamt inlägg det blev! Not. Men, livet är inte alltid upplyftande och lättsamt, och gudarna ska veta att jag ändå besparar er väldigt mycket tråkigheter här på bloggen. Som jag sagt innan så är dess innehåll inte direkt representativt för mitt liv, vem vill läsa (eller skriva) en blogg som till 90% handlar om ofrivillig inaktivitet och sängbundenhet, beklaganden och krämpor? Så, bara för att balansera upp det lite ...

Hörde ni om Nisse som gav sin vän hembrännaren en uppskattande klapp på axeln? Han fick en kamratlig dunk tillbaka!