There's a first time for everything!

Jomen förlåt då för den plötsliga engelskan men det låter inte lika bra på svenska. Det finns en första gång för allt? Nä, det funkar inte. Det blir inte alls  samma sak. Så, deal with it. Ojsan, där hände det igen 😁.

Vad är det då som aldrig hänt förut men nu visat sig faktiskt kunna hända? Jo i lördags så var det ingen av gästerna som ringde på på ytterdörren utan alla gick in trädgårdshållet som var avsett och som oftast är avsett vid sommarhalvårets begivenheter. Det har faktiskt aldrig hänt förr, trots diverse markeringar och skyltningar som VI tyckt var tydliga så har alltid nån plingat på .... Men inte i lördags. Det måste vara så att bowlare är smartare än många tror!

Jag förstår om en del av er reagerar ... Gäster? Nu? I detta läget?

Jo, så var det. Vi brukar på kvällen efter klubbmästerskapet samlas för att avsluta säsongen med lite käk och umgänge, vanligtvis på någon restaurang. I år blev det i stället en liten avslutning hemma hos oss, med färre deltagare än normalt (och bara hälften så många som vi kan vara vid våra årliga temafester t ex), där vi kunde styra över både utrymme/avstånd och rengöring/hygien. Vi beslöt också att

vara ute så mycket som möjligt, vilket denna givetvis både smått blöta och blåsiga dag slutade med att vi började utomhus med bl a fördrink, tilltugg/förrätt och tipsrunda men sen fick flytta in när det var dags att äta det grillade vid flera olika bord, med gott om luft mellan, och med utrymme för avstånd till de man inte delar vardag med.

Den planerade temafesten i samband med min 45-årsdag om några veckor har vi fått ställa in av corona-skäl, så det kändes trevligt att i alla fall kunna genomföra detta på ett sätt som kändes tryggt.

Ja just det. Givetvis fanns även 2020 års kanske viktigaste dukningsdetalj med. 

Klubbmästerskapet var det ja ... Spelade jag? Jamen tänka sig det gjorde jag! För första gången detta år som Gud glömde välte jag käglor på annat sätt än på Wii. Med hjälp av en veckas i princip total vila och laddning av kroppens dåliga batterier med enda fokus att klara av att genomföra klotrullandet och med hjälp av mitt jävlar anamma som är min bäste vän men även största fiende så fixade jag det. Inte med så jättebra resultat, och inte utan rejäla konsekvenser (inkl. bl a ökad värk i varenda millimeter av kroppen, feberkänsla, ännu mer muskelsvaghet än vanligt o s v), men med bibehållet hopp om att även framöver kunna spela bowling någon enstaka gång då och då. Vid rätt tidpunkt, med rätt förberedelser, i rätt sällskap och med en stor dos tur med dagsformen.

Av gårdagsdygnet spenderade jag 22 av 24 h liggande i sängen, och de gånger jag var uppe och rörde på mig gick jag så långsamt att FitBit inte ens registrerade stegen 😏. Idag har jag hittills varit vaken i 5½ h och bara orkat sega mig ut till toaletten av ren självbevarelsedrift, annars hade jag behövt byta sängkläder och det klarar jag inte, så ... Men jag sitter åtminstone upp emellanåt! 👍 Man får vara glad för det lilla, som flickan sa ...