söndag, juli 15, 2018

Betraktelser från en solstol.

Härom dagen spenderade jag några timmar själv nere på stranden, det var svalt och skönt i den friska vinden och jag tänker inte skämmas det minsta för att det var skönt att vara utan familjen en stund 😉. I alla fall så har jag trots allt hyfsat fungerande syn och hörsel fortfarande, så jag kunde inte låta bli att höra en del samtal och se en del vanor och aktiviteter. Om man säger... Och det finns allt lite varierande typer av strandmänniskor.

En typ som jag inte kunde låta bli att fnissa lite åt inombords för att den är så olik mig kan kallas lyx-strandaren kanske. Bredvid mig låg 1½ familj och pratade om sina månadslånga resor till Thailand, de bar sina strandkläder och handdukar i märkesväskor och hade varit noga med att parkera bilen i skuggan då de valt bort cabben denna dag men inte ville sätta sig i en varm bil och vänta på att ACn skulle göra sitt jobb. Förståligt förvisso 😊. När vissa, som undertecknad, åt t ex medhavda plättar direkt ur plastburken och drack vatten gick delar ur dessa familjer i stället upp till restaurangen och beställde musslor som de sedan bar ner och avnjöt på stranden, musselbeställaren beställde dessutom en öl till.
Jag kunde även ur samtalen snappa upp att den närvarande pappan har en special-spade i sin bil, en hopfällbar sådan som lämpar sig särskilt till att gräva i sanden med. Och gräva ville han mer än gärna, barnen tröttnade långt före honom på planen att skapa det största sandslott som vår strand någonsinn skådat.

Nära mig hade också en mamma med två barn tagit plats. Och denna mamman hade absolut häcken full, so to speak. Båda barnen var för små för att lämna ensamma men de ville givetvis inte bada samtidigt, äta samtidigt, vila samtidigt, gå på toa samtidigt eller helst inte befinna sig på samma planet samtidigt. Mamman höll dock, i alla fall utåt sett, lugnet på ett imponerande sätt och måste ha en ängels tålamod. Alternativt välfungerande medicin 😀.

Så har vi kompisgängen, ofta könshomogena och av min erferenhet att döma oftare beståede av killar än av tjejer av någon orsak, med sin Spotify-spelande trådlösa högtalare med vilken de försöker överrösta andra gängs Spotify-spelande trådlösa högtalare. Denna dag, som var en fredag, var topp 3 bland samtalsämnena hur mycket alkohol de drack förra helgen, vilken kille som borde göra slut resp stöta på med vilken tjej och önskade resultat i VM-finalen i fotboll. Det verkade också pågå en inbördes tävling om vem som kunde ha skarpast grällast färg på sina badshorts. Jag tror grabben i knallgula badshorts med limegrön kant var en het kandidat till segern.

En vanlig kategori på stranden är mor- och farmödrar med sina barnbarn. Gemensamt har de flesta att matsäcken till allra största delen består av söta kex, kakor och andra bakverk och ett av de vanligare uttalandena är "ni får ingen glass förrän ni ätit upp er kanelbulle". Sällskapet mellan mig och bryggan tillhörde denna kategori och bestod av en mormor med två pojkar i 5-årsåldern uppskattningsvis. Mormor hade inte tänkt bada utan planerade att ha koll på barnen från land (stranden är långgrund ska kanske tilläggas) och hade inte ens badkläder med sig men det krävdes inte så lång tids övertalning från de små förrän hon var i vattnet med sin klänning ihopknuten i höfthöjd.

Jag noterade också att många par som var på stranden liksom var ensamma fast tillsammans. De låg/satt bredvid varandra och hade gemensam kylväska men växlade i princip inga ord med varandra alls utan gav i stället tidningen, boken, telefonen eller bara himlen sin fulla uppmärksamhet. Alltså jag lägger ingen som helst värdering i det, det var bara en sak jag reflekterade över. Att just troliga parkonstellationer var de i särklass tystaste sällsskapen.

Dagen efter, d v s igår, var jag på stranden en stund igen. Denna gång med maken som sällskap. Om vi själva passar in på ovanstående beskrivning av par på stranden? Hmm, lite kanske 😉. Vi pratade faktiskt en del, men inte så värst mycket tror jag. Å andra sidan blåste det såpass igår att man varje gång man öppnade munnen riskerade att få den full av sand, det kan kanske ha spelat in. Troligen inte. Men kanske 😁.

Inga kommentarer:

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...