Nej det var ingen ordinarie EFIT-dag igår, de senaste datumen har passat mig väldigt dåligt plus att jag glömt flera gånger så det fick bli såhär. Lite konstgjord andning åt bloggen kan man väl kalla det.
Och EFIT står som vanligt för Ett Foto I Timmen.
Dokumentationen började redan kl 6 på morgonen, jag kunde inte sova trots flera försök att göra något "aktivt" en stund (som att rensa i underklädeslådan t ex) för att påminna kroppen om att den var trött och låg nu och googlade på dessert-recept.
Därefter försökte jag en sista gång att somna men gav upp, lika bra att fixa lite varm choklad! Nya planen var att hålla igång lite några timmar och sedan få lite sömn mitt på dagen åtminstone.
Timmen därpå checkade jag mina mail och såg beskedet om kommande utbetalning från Försäkringskassan.
Tack det var ju schysst!
Klockan 9 testade jag om benen behagade fungera för dagen. Och jadå, än så länge...
Vid tio befann jag mig på apoteket där jag hämtade ut en ny omgång antihistamin. Allergimedicin alltså. Enligt min plan skulle jag vara hemma i sängen igen vid detta laget men att jag träffade på mina föräldar förstörde liksom schemat. Men, det kändes gott ändå eftersom de nyss kommit hem från semestern och jag inte träffat dem på fem veckor. Med andra ord; de är förlåtna!
Timmen därpå placerade jag mig här för att se om jag kunde få lite sömn till slut:
Jag stannnade i sängen 4½ h, men sov nog totalt max en halvtimme uppelat på två små korta pass. Det bådade inte gott för kvällen då vi för en gångs skull planerat för lite utgång på stadens årliga festival.
Vid fyrasnåret hade jag orkat ta mig en dusch och hårtvätt åtminstone. Det tar sig! som pyromanen sa.
Och ta mej fasen, dryga timmen därpå var jag ren, påklädd och hyfsat upp-piffad på plats vid busshållplatsen. Man skulle faktiskt nästan kunna tro att jag både var frisk och hade sovit under natten.
Maken slutade tjänstgöra vid insläppet i festivaltältet kl 18 och jag mötte upp honom tillsammans med ett par kompisar. Raskt styrdes stegen mot närmsta ställe vi alla kunde få lite att käka. Falafel blev det för min del. Kebab för makens.
Det var ett rätt bra ställe att sitta och spana på folk. Men...
... sen blev vi sugna på något annan än läsk så vi drog en liten bit bort, runt hörnan ungefär, till en annan uteservering. Där tog jag mig ett glas rosévin. Det första av tre. Och det största av tre, sen tog tydligen dessa glasen slut och ersattes av några av de minsta vinglas jag nånsinn sett.
På uteserveringen, som ligger fint placerad mitt utanför Systembolaget till mångas skratt (notera fönstret bakom mig), träffade vi bl a ett trevligt sällskap från Helsingborg som var på "vår" festival för första gången. Men inte den sista, sa de! Trevligt!
När mörkret fallit drog vi hem till vår kompis mamma som bor nästan mitt i sta'n. Här diskuterade hon och maken något jätteintressant, tror jag, med festivalens tivoli där i bakgrunden.
Och så den obligatoriska parselfien. Ett måste!
Den ena av oss var piggare än den andre...
Kompisens mamma bor tack och lov granne med busshållplatsen, och här var vi så på väg hem. Till sängen!! Ja för att sova allså. Sova!
Här var klockan ca 1 och denna donnan var trött i varenda liten millimeter av kroppen. Nu skulle jag väl ändå kunna sova?? Jo jag somnade ganska snabbt efter att sonen kommit i säng. Sen att jag under natten sov väldigt osammanhängande, vaknade till minst en gång i timmen och fick inte riktigt så mycket sömn jag skulle velat och behövde, får jag stå ut med. Lite är bättre än inget! som flickan sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar