Idag är jag en dålig människa.

Idag kikar jag runt på bloggar som skriva av personer jag inte gillar eller som skrivs på sätt jag inte tycker är bra. Jättefjantigt eller hur? Jomen det får vara så. Idag tillåter jag mig att sitta och småfnissa åt saker jag bara känner "jomen visst eller hur?!" åt, eller som jag vill bemöta med "vad var det jag sa??" t ex. Idag tillåter jag mig att känna skadeglädje, denna hemska och oacceptabla känsla, när någon sådär karma-style får smaka lite av sin egen medicin. Idag tillåter jag mig att läsa inlägg från folk som gjort gnällandet till en livsstil och inte bara gnäller över det mesta och mer eller mindre hela tiden utan också vägrar ta till sig råd och tips om vad de kan göra åt det. Åt dem vill jag bara skrika "du fattar inte hur bra du har det som ö h t har tid och möjlighet att gnälla över småsaker!" Men jag GÖR det inte, jag är inte typen som skriver tykna saker i bloggar hos personer jag tycker tillhör de otrevliga eller patetiska människorna, nej inte ens idag. Men jag kan känna det, och tänka det. Idag tillåter jag mig att efter försättsblad + en ynka sida ge blanka fasen i inlämningsuppgiften till skolan eftersom jag ändå omöjligen kan koncentrera mig på just nu och i stället "bara" sortera i min skolpärm och min kurslitteratur eftersom det kräver mindre avancerad hjärnverksamhet.

Missförstå mig rätt, man FÅR gnälla och klaga. Även på småsaker, även på saker som inte tillhör de största och hemskaste sakerna i världen. Men man kan också fastna i gnällandet så att man tappar allt perspektiv, man kan fastna i gnällandet utan att ta till sig råd och tips om att göra situationen bättre så att man till slut gör sig själv till ett offer. Trots att man har goda möjligheter att förändra läget till det bättre.

För att visa att det är okej att gnälla emellanåt ska jag göra det: det är INTE okej att äta banan i min bil och sen kasta skalet på golvet en bit in under framsätet med resultatet att det stinker apa ett tag senare. Inte alls!