Jag = en fjortis.

Ja i helgen var det dags att återvända till tonåren igen. Min första rockkonsert var i Lund, på Olympen, och det bör ha varit 1988. Jag minns att jag var där med kusin Therese, att hennes föräldrar skjutsade oss dit, att vi fick vända hemåt efter halva vägen för att vi glömt biljetterna, och att mina föräldrar hämtade oss där. Och jag minns att jag skämdes nåt kopiöst när de mötte upp utanför arenan efter konserten med våra jackor i beredskap. Pinsamt ju! På scen: White Lion med sångaren Mike Tramp i spetsen. Nästan ett kvarts sekel senare var det dags för mig att stå öga mot öga med snubben, och tätt intill. Det var fjortistiden all over again :-)

Mike Tramp anno 1988 ungefär:

Mike Tramp 27 oktober 2012:

Efter några timmars väntan fick jag så känna lite på'n ;-) och fotograferas ihop me'n... och idag hämtade jag fotot. OCH fick det signerat på köpet. Fula dubbelhakor, rufs i håret och fult plåster på fingret blev det, men hey, det gör nästan inget :-) För en fjortis som mig är detta stort!

Mässan i övrigt var lite av en besvikelse, jag hade väntat mig mer intressanta grejer att kika på och shoppa loss bland (men min plånbok andas ut). Jag trodde det skulle vara mer folk också, även om det blev en hel del mer framåt sena eftermiddagen (när bl a Peter och Marlene dragit hem).

Andra artister på mässan var bl a Doro Pesch (som var mycket mindre än jag trodde), Jesper Binzer från D.A.D (som bl a signerade sin bok) och gamle Udo Dirkschneider, främst från Accept.

Jesper

Udo

Själv tillbringade jag halva förmiddagen med att försöka förvandla mig från beskedlig städad typ till rockbrutta men fick t ex såklart inte alls till frisyren lika bra som när jag bara testade härom veckan. Det där slår sällan fel.

beskedlig typ

rockigare typ

Nu vet jag att jag trots allt inte måste bli SÅ star-struck att jag svimmar ;-) så jag ser fram emot att se vilka artister som kommer till nästa års mässa.