... har jag tagit upp förr. Om att liksom dra fördelar av sin sjukdom och bli så bekväm i det att man liksom inte vill släppa det, det blir en bärande del av ens person.
Själv är jag usel på det. Bl a är jag jättedålig på att utnyttja kvalsterallergin till att slippa urkiga storstädningar. Tänk er att jag är rätt bekväm (läs: lat) av mig, att vårt hem består av aldeles för mycket bråte som måste gömmas undan nånstanns, att vår säng har en såndär sängkappa som hänger ner för sidorna och döljer vad som finns där under. Ja ni kan kanske tänka er vad som samlats där under, och hur mycket damm som samlats kring det. Tänk er dessutom vår huvudsänggavel som står mot väggen men lämnar en smal passage bakom, tänk er dammet som har party där. Tänk er att jag sorterade allt bråte (hyllplan, gamla skrivare, smålådor med bra-att-ha-grejer, "jag lägger det där så länge"-prylar o s v), låg och kröp under sängarna, damm och grejer flög omkring... och när jag var nästan klar, DÅ kom jag på att jag inte skulle göra det där och Peter fick ta sista dammsugningen. Visst låter det både dumt och äckligt? Jo jag vet. Men NU är där fint! Eller, det har varit det i ett par veckor. Bara 4 förvaringslådor med lock finns där under och det är lätt att dammsuga och hålla rent.
Nåt helt annat: sommarvädret. Jag tillhör ju de som njuter när många andra gnäller och som mår halvkasst när andra jublar, jag tillhör de som INTE gillar de varma soliga dagarna. Däremot så gillar jag de ljumma kvällarna som följer därpå... Bl a så är kvällsbad nåt aldeles fantastiskt underbart, och vi har ju ynnesten av att kunna packa ner badkläderna ena stunden och hoppa i plurret 10 minuter senare. Det blev några kvällsbad under förra veckan, bl a efter onsdagens minigolfrunda (där jag blev tvåa bakom Thomas, med andra ord hamnade jag före Peter :-) vilket inte sker ofta). Bara kolla så härligt!!
Jag vill aldrig aldrig nånsinn bo längre från havet än såhär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar