Mitt facebookande går ut över mitt bloggande.

Det får bli bättring på den fronten. Med start NU. Dagen egfter en av sommarens höjdpunkter: Inga mindre än Kiss kom till lilla Malmö för ett gig på Malmö Stadion. Självklart var jag på plats. Desto mer förvånande var att även käre maken var det. Och alla hade vi olika sätt att ladda upp på. Vissa såhär:


Och vissa såhär:


Till slut var det allvar i leken och grabbarna (OK, gubbarna då) äntrade scen och showen startade.


Och det blev bättre och bättre i takt med att mörkret föll.




Såhär i efterhand säger jag att det var väl värt pengarna för över två timmars ös, och snäppet bättre än i Köpenhamn för 2 år sedan trots ett svagt parti efter ungefär trekvart. OK, Pauls röst håller inte hela vägen, och de nya låtarna de envisades med att köra var ingen höjdare. Men det går absolut att stå ut med. Och t o m Peter kan tänka sig att uppleva det igen. DET mina vänner är gott betyg åt en rock-konsert.

Det största musikarrangemanget i Malmös historia, och jag är glad att jag tog del av den.