Jag är inte perfekt, inte alltid i alla fall.

Ibland är jag en människa med primitiva känslor som jag knappast är stolt över. Som idag... Det finns en människa som gjort sitt bästa för att göra mitt liv till ett levande helvete, och idag fick jag tydliga indikationer på att denna person idag har ett smärre helvete själv. Inte av samma sort som jag utan på ett annat plan. Det jag gått igenom önskar jag ingen, inte ens denna person, men i den situation som nu är så kan jag inte låta bli att "gotta" mig. Jag kan inte låta bli att känna "rätt åt dig att du inte är så lyckad just nu". Jag önskar att jag kunde stå över såna känslor, det är inget jag direkt gillar hos mig själv, men så är det... Jag vet inte, det kanske är normalt. Eller inte....