Våffå e de på detta vise?

Varför är vi med ME så nedrans trötta, utmattade, urlakade, dränerade på energi? Grejen är att man inte vet fullt ut vad som sker i kroppen men man har bl a kunnat se att våra cellers kraftverk, mitokondrierna, inte beter sig som de ska vilket sätter ner kroppens energiproduktion. Detta påverkar oss varje dag, även ”bra” dagar. Och när vi gått över vår personliga aktivitetsnivå och hamnar i så kallad PEM, den ansträngningsutlösta försämring som är kardinalsymtom vid ME, så stängs delar och funktioner som inte är absolut nödvändiga ner helt eller delvis och den lilla energi som finns går till att hålla igång typ de livsviktiga organen. I vissa fall inte ens det … Även om ME inte ses som dödlig sjukdom så har den faktiskt angetts som dödsorsak i ett fåtal fall där även kroppens basala funktioner helt enkelt lagt av utan andra sjukdomar eller tillstånd som orsak.

För några år sedan, allra mest runt tiden för min diagnos och året därefter, hade jag varje månad dagar då jag behövde stöd bara för att gå mellan sängen och toaletten. Jag hade hela veckor då jag inte kom längre utanför huset än till brevlådan. Jag hade perioder då det var en symbol för en bra dag att jag kunde sitta vid bordet ihop med familjen och äta middag.

Jag har till viss del glömt, eller förträngt, den tiden men då och då påminns jag av Facebook eller gamla blogginlägg t ex. Och det är jag tacksam för, den påminnelsen om att jag är bättre idag. Jag spenderar fortfarande ca 20 h/dygn i sängen, i snitt. Jag kan fortfarande bara vara aktiv korta stunder i taget, graden av aktivitet är även de stunderna kraftigt nedsatt och allt jag gör tar en jäkla tid. Jag är fortfarande starkt begränsad i i princip alla delar av vardagen. Min kropp reagerar fortfarande till synes ologiskt på ansträngning, t ex genom att benen slutar bära för att jag gjort något som krävt kognitiv ansträngning eller att nervsmärta kickar igång i armar och händer efter att jag stått upp för länge och belastat fötterna. Och så vidare. Men till skillnad från då har jag någon form av … liv. Ett liv som tillät mig delta i klubbens kick off i lördags, med tydliga konsekvenser för måendet som fortfarande håller i sig en vecka senare men utan att bli helt totalt däckad mer än 1½ dygn typ. Ett liv som (*ta i trä*) tillåter mig att gå ut och äta med make och son imorgon på den senares 18-årsdag. Ett liv som faktiskt möjliggjorde att jag tog hand om denna veckas matinköp, även om det tog typ 4 h från början till slut p g a behov av flera pauser och den där grejen att sengångare är mitt spirit animal 😉. Ett liv som innebär att jag just ni behöver lyfta på ändan och förflytta lite tvätt från tvättmaskinen till torktumlaren vilket jag kanske t o m orkar göra inom den närmsta timmen 😁. Ett liv som till stora delar går ut på att inte återigen hamna där jag var för några år sedan ...  

 

Den som vill får känna sig träffad.

Men alltså ... På sociala medier, jag tänker på Facebook i första hand, så finns det ingen regel om att man måste svara på ett visst antal inlägg per dag. Jag lovar! Så om ett inlägg har en uttalad målgrupp så är det helt okej att gå vidare utan att svara ifall man inte tillhör den och inte av annan anledning har något relevant att tillföra. T ex, om jag skulle fråga "Ni som odlar paprika själva, vid vilken färg/mognadsgrad plockar ni dem?" så är det rätt onödigt och rentav störig med en drös svar som "jag har aldrig odlat paprika" eller "jag föredrar tomater". Eller om jag skulle fråga "Ni som fick sjukersättning före 1 juli 2008, med de gamla reglerna, hur gjorde ni med ditten och datten?" så är det inte svar av arten "jag fick sjukersättning förra året" eller "FK är dumma i huvudet" jag är ute efter. Likaså om ett inlägg består av en specifik frågeställning så är det fullständigt i sin ordning att vid intresse för densamma läsa svaren som kommer utan att svara själv ifall man inte har nån som helst aning. "Jag har aldrig hört talas om sjukdomen" ger t ex inte så mycket till den som undrar om symtom X kan bero på sjukdom Y. Faktiskt!

Jaja, nog om det. Jag kan tala om att jag idag lyckades få till en promenad igen, denna gång utan att det föll en endaste regndroppe på mig. Tvärtom var det 20+ och soligt, något jag inte alls var beredd på. Men med den tunna jackan som jag så onödigt tagit på mig knuten runt midjan i stället blev del alldeles lagom varmt. Jag har också något väldigt spännande på gång: jag ska på lördag för första gången smaka "veganska" cheez doodles från OLW! Spännande värre. Jag plockade åt mig en påse på ÖoB i måndags, här i sta'n hade jag då inte sett dem nånstanns och "riktiga" datumet de lanseras har nog inte ens varit än, och har hittills kunnat låta bli dem. Men på lördag ska jag smaka ... Jag är kluven. Vill jag att de ska vara goda så att jag kan åtnjuta ostbågar(-ish) utan dåligt samvete för djurens skull eller vill jag att de ska vara urkiga så att jag inte har ytterligare en onyttig sak att vara sugen på? 




Nä, dags att försöka sova. Snart är det fredag och då måste jag orka duscha och skrubba kroppen och avlägsna lite hår på ett par ställen och  tvätta håret på ett annat ställe och göra inpackning och ... Det är en hel dags arbete det! Så go'natt!

"Du är ju ute och går hela tiden".

Så säger en del. Och jag vet att de allra flesta inte menar något negativt och inte menar att misstro mig o s v, och undantagen ger jag mest ett inre långfinger, utan säger det som uppmuntrande och något positivt. Men, det är lite missvisande för det låter som att jag är väldigt aktiv. Och det är jag ju inte, över lag.

Vi kan ta förra veckans statistik på FitBit som exempel. Förra veckan tog jag 3 promenader och tog betydligt fler steg än veckan före, ändå kom jag inte i snitt upp i målet om 5000 steg/dag. Och antalet timmar mellan kl 10 och 18 jag gick minst 250 steg/h var i snitt bara 2 per dag. Det visar en del hur lite fysisk aktivitet det blir utöver de där promenaderna.

Att mäta annan aktivitet och ansträngning, som kognitivt t ex, är ju lite svårare men sådant är i regel utspritt lite mer jämnt under dagen. Lite här och lite där. Ja såvida det inte är nåt särskilt som ett möte eller samtal t ex eller socialt umgänge med släkt och vänner. Detta blogginlägg t ex påbörjade jag i skrivande stund för över 1 h sedan så det är inte mycket skrivande i taget.

Idag var det hög tid för en promenad, och för att vara hemma innan sonen kom hem från skolan så tog jag mig ut vid lunchtid trots att det regnade. Jag tål ju vatten, liksom. Men efter ca 20 minuter ångrade jag mig faktiskt lite, då tog regnet i riktigt rejält samtidigt som det kom vindbyar som fick folks trädgårdsavfallstunnor att börja jaga mig. Jag beslöt att ta närmsta möjliga väg hem igen trots att det skulle innebära en betydligt kortare runda än vanligt. Givetvis så när jag nästan var hemma igen så hade det slutat regna och blåsa 😄 så jag tog några svängar till och var till slut uppe i över halvmilen. Och ja, givetvis hann det börja ösa ner igen innan jag var klar. Men som sagt, jag tål ju vatten 😏.

Jag hoppades ju på att det faktum att skolan börjat skulle ge mig större utrymme för vila. Hittills har det infriats, dagen idag gick såpass bra att sonen inte ringde en enda gång och störde således inte min förmiddagssömn, och sen han kom hem har humöret varit bra och ljudnivån därför uthärdlig. Jag vågar knappt skriva det förvisso för det kan svänga fort men man måste ju ändå uppmärksamma det positiva. Ikväll tänker han dessutom följa med maken till bowlinghallen så då blir det 1½-2 h för mig själv här hemma. 

På tal om något helt annat. Vet ni varför vi korta personer skrattar så mycket när vi spelar fotboll?
Jo för att gräset kittlar oss i arslet!

"Om du vore ett djur, ...

 ... vad skulle du då vara?" är en fråga som ställs lite då och då. Själv vore jag nog en sengångare, fast inte lika söt som många av dem. Allt stämmer inte in på mig, bl a har de dålig hörsel men hos mig är det ett sinne som fungerar aldeles utmärkt. Men de tillhör t ex "håriga trögdjur" och det är mitt i prick 😁. De omnämns ofta som märkliga, och det gör väl jag med 😏. De rör sig långsamt, har dålig syn, har bra luktsinne och är inaktiva en stor del av dagen. Check, check, check och check! Sengångare äter nästan uteslutande blad och så långt sträcker ju inte jag mig men jag äter i alla fall nästan uteslutande växter och produkter skapade av dem. Och de liksom jag kan vid hot slå till oväntat snabbt. Jo jag tror faktiskt jag varit sengångare i ett tidigare liv.

Idag har jag faktiskt rört mig ca 7 mil. Men inte till fots, no way, utan via bil. Maken har varit ledig idag för att finnas till för sonen under hans första dag i ny skola och jag passade på att sticka till stora staden Malmö. Jag fick en hyfsad slant av mina föräldrar när jag fyllde år för några månader sedan och beslöt att de skulle gå till nya jympaskor. Nu kunde jag inte skjuta upp detta inköp längre då de gamla gav upp, och fick tag på ett par som kändes bra. Jag måste ha mycket stöd under fotvalvet och det begränsar tillgången på outlet men jag lyckades alltså denna gången med. Kanske blir det en invigningspromenad imorgon? Jag fick även tag på en sittpall/fotpall med förvaring att ersätta en av de som efter lång och trogen tjänst gått sönder här hemma de senaste åren och jag köpte en annan typ av puff typ härom dagen med. Nu har vi nästan lika många möjliga sittplatser i vardagsrummet som förr, när man kan och vågar köra större fester igen är vi redo!

Idag är det förresten Berätta ett skämt-dagen, men det tänker jag banne mig inte göra! Folk bara klagar på att de är för dåliga, för torra, för Göteborg-iga o s v. Så In Your Faces!

Nu får det vara slut på semestern.

 Ja bloggsemestern alltså. Ska jag ö h t ha bloggen kvar så får den minsann uppdateras hyfsat ofta i alla fall, och att ta bort den tar för mycket emot ... så, uppdateringar får det bli. Om jag skriver väldigt korta inlägg kanske jag orkar fler i stället? 😉

Vad har hänt sedan senast då?
💊Bland annat har både jag och maken blivit fullvaccinerade (för närvarande i alla fall) mot covid-19 utan några märkbara biverkningar. Sonen fick sin första spruta i helgen och verkar även han ha sluppit lindrigt undan, han blev jättetrött några timmar efteråt och däckade i ett par timmar men annars inget alls mer än den vanliga ömheten vid injektionsstället.
🚴Jag har, långt om länge, begått säsongspremiär med/på Sixten von Elcykel.
🛀Poolen har fått rejäl påfyllning av ett par rejäla regnväder, det ena så kraftigt att vi inte kunde höra vad vi sa ute på altanen då det slog så hårt mot taket.
🍷Jag har råkat ta mig en helkväll på puben, det som var tänkt att bli en kortis.
💸Försäkringskassan har beslutat att ge mig fortsatt hel sjukersättning, ett väntat och logiskt beslut men det finns ju sällan några 100%-iga garantier.
⛴Vi har hälsat på kusin med familj i nordöstra Skåne dit de tog sitt pick och pack och flyttade förra året och även tagit en liten sväng, eller två svängar, mellan Helsingborg och Helsingör. Detta var allt det blev i form av "resande" under makens semester.
🛸Jag har pysslat lite med inredning i form av strategiskt utplacerade flugsmällor, delvis färgkoordinerat.
⚽Och givetvis har jag kollat en hel del på OS. Damernas fotboll har nog, finalförlusten till trots, varit höjdpunkten ihop med dubbelsuccén i diskus. 

Som vanligt har jag spenderat en himla massa tid i sängen, ofrivilligt mycket alltså, och svurit och muttrat lite över min dumma kropp. Men det försöker jag att inte fokusera alltför mycket på.

Sista veckan av sonens sommarlov är påbörjats, på måndag börjar han äntligen på (antar vi) rätt skola, en utbildning med den inriktning han VILL gå och i rätt skolform. Flera år för sent, men bättre sent än aldrig antar jag. Jag hoppas hoppas hoppas det kommer att funka bra, det känns som att det är sista chansen för en vettig framtid och hyfsat självförtroende.

Nu ska jag försöka ladda upp för en kvällspromenad, jag har tänkt ge mig iväg en sväng när maken kommit hem. Men jag säger som Arnold: I'll be back! 

Vilse i tiden.

Av sommarens fotbollsfest återstår bara en match. Makens semester har efter idag passerats till två tredjedelar. Hela familjen har badat i havet, en del av oss flera gånger. Man kan tro att sommaren snart är slut, men det är den ju inte. Vi har inte ens nått halvvägs in i juli än för jösse namn. 

Tack vare vaccinationer (de flesta vi träffar har fått minst en spruta, en del två, maken och jag får snart vår andra med), lägre smittspridning (även här i hålan), lättade restriktioner och väder som i stor del tillåter utevistelse ligger en del trevliga saker framför mig. Yey! Med vissa försiktighetsåtgärder ja, pandemin är inte över. Det behövs verkligen påfyllning på det sociala kontot och jag ser fram emot inplanerade grillkvällar här och hos andra kompletterat av minst en "tjejkväll". Sen så börjar ju faktiskt OS om ett par veckor, det ska inte glömmas, om än med viss besvärande tidsskillnad. 

Under mannens första semestervecka gjordes inte nåt särskilt, lite småpill här och en liten färgklick där för hans del och jag passade nån dag på att ta mig in till Malmö en sväng utan att behöva tänka på sonen här hemma (som inte alltid mår bra nog att lämna för länge). Denna veckan har sonens rum delvis fixats till och fräschats upp, kvarstår gör återuppsättning av några hyllor samt att han då återför allt lego han varit tvungen att flytta ut. Min del i detta arbete har bestått i en del instruktioner och tips samt avtorkning av skrivbordet som inte fått en rejäl omgång på länge, något annat har jag inte kunnat bistå med. Jag hade gärna målat lite t ex, men det går inte. I stället har jag i onsdags det bankades och spikades flytt hemifrån för att skydda mig själv från ljuden och en del av gårdagen blev stanken från färgen för stark så jag flydde någon timme igen.

Sonen har hittills ägnat sommarlovet åt att bli rik. Han har jobbat en del hemma hos sin morfar och fått riklig påfyllning på bankkontot, såpass mycket att det räcker till ett nytt Star Wars Lego-paket som snart kommer ut och som han längtat efter ett bra tag. Mitt bankkonto är väldigt avundsjukt men försöker dölja det för att inte verka misstänksamt 😉.

I helgen tar vi om planen håller en sväng upp till en släkting som nyligen köpt hus i norra Skåne. Och nästa vecka ska jag och maken försöka få till en liten tur mellan Helsingborg och Helsingör. Dels för att få lite miljöombyte, dels för att få lite tid på tu man hand och dels för att passa på att köpa lite flytande föda. I övrigt blir det inte mycket semestrande borta från hemmet detta året precis som förra. Kanske nästa? 

Utan någon som helst koppling till varken släktingar eller båtresor: Hörde ni om författaren som skrivit en bok om flatulens? Fisen heter den visst. Men den har inte släppts än!

Har det till slut hänt?

 Har Jennie till slut fått en överdos av sport och knäckts helt?

Svar: Nej! Inte än 😀. Men detta EM är nog hittills det jag sett flest gruppspelsmatcher i, av 14 spelade matcher har jag sett 11. Åtminstone större delen av dem. En av matcherna jag sett i sin absoluta helhet är den mellan Finland och Danmark, matchen vi kommer att minnas av helt andra anledningar än resultatet. Matchen där en ung till synes kärnfrisk man föll ihop och räddades till livet inför åtskilliga miljoner tittare. Ohyggliga scener som får även den mest hårdföre supporter att bli mer ödmjuk inför livet och sätta fotbollen i ett lite större perspektiv ... skulle man kunna tro. Men reaktionerna på sociala medier efter Marcus Bergs miss mot Spanien visar att nån pollett definitivt inte ramlat ner hos alla. Vad f*n är det för fel på folk?? Eller förresten, jag är inte säker på att jag vill veta.

Vädret har sedan senaste blogginlägget till största delen visat sig från sin somriga sida. Poolen som idag nått en temperatur av 22 grader har besökts fler gånger och solbrännan är nog något sånär intakt. Jag tar en kvart då och då i solen, längre stunder orkar jag inte med. Sonen har sommarlov fr o m i fredags och de tre dagar som gått denna veckan jobbat hemma hos sin morfar. Därmed har jag fått en hel del välbehövlig ensamtid. Det sociala livet som stått på paus p g a pandemin har så smått börjat komma igång igen vilket är oerhört trevligt men det tar ju också på mina krafter så möjligheten till vila och återhämtning är extra viktig. I måndags trodde jag att de närmsta veckorna skulle förstöras av en stukad fot efter att jag trampat illa i en grop i gräsmattan men det verkar ha gått rätt bra ändå, tacksåmycket. Jag har lite ont ännu men kunde promenera försiktigt en halvtimme igår. 

Vaccinationen som jag varit orolig för skedde i fredags på den mottagning min läkare rekommenderat mig och jag kände mig trygg och väl omhändertagen redan från start. Mina tidigare anafylaktiska reaktioner togs på allvar och läkaren konsulterades innan injektionen gavs. Efteråt var de noga med att jag skulle vänta, extra länge jämfört med "normalt" folk, där personal hela tiden såg mig och kunde ingripa omedelbart om något hände. Vilket det inte gjorde ... Yey! Förhoppningsvis går det lika bra nästa gång. Några direkta känningar eller biverkningar har jag inte upplevt än så länge i alla fall, jag nästan förväntar mig att få nåt efter andra då jag haft sån tur nu 😉. Men så länge det inte är nåt allvarligt eller långvarigt så är det nåt jag utan problem hackar i mig i så fall. 

Sommartider hej hej!

Typ så. Det var nog rätt varmt även igår men då höll jag mig inne av både tvång och självbevarelsedrift. Idag på Sveriges nationaldag då vi äntligen skulle umgås med gudbarnen och deras päron igen invigde vi sommaren ordentligt med några timmars strandhäng. Mammor och barn badade, pappor inte. Ja, samtliga barn. Även sonen alltså, sonen som i yngre dagar var ett vattendjur av stort mått men som de senaste åren knappt badat alls och ännu mindre i havet. Nu var han t o m i före mig. Tänk vad sällskap av två yngre barn kan göra 😊.

Jag hade inte fixat att vara i solen flera timmar i sträck hemma, men där nere på stranden var det riktigt behagligt och innan vi visste ordet av var det dags för vårt sällskap att bege sig hem till sina fyrfotingar igen. Jag var vid det laget rätt mör i skallen och tog mig ett par timmars välbehövlig tid för mig själv. Väl hemma igen var poolen monterad och fyllningen av den påbörjad, så blir jag överhettad i morgon kan jag kasta mig i typ fem-sex tusen liter väldigt kallt vatten 😁. Temperaturen på vattnet i havet idag har jag sett lite olika uppgifter på, men nånstans mellan 16 och 18 grader verkar troligt.

Anledningen till att jag höll mig inne igår var att vi var på studentmottagning i fredags, en mycket trevlig sådan även om den tyvärr avslutades med stort smärtpåslag och kraftig allergisk reaktion mot gräs så jag fick ta adrenalin. Lägg där till själva grejen med festlighet inkl. gott vin och mycket intryck för min känsliga hjärna så är det inte konstigt att aktivitetsnivån igår var låg. Förutom att glo på fotboll gjorde jag ungefär ingenting alls. Men idag invigdes alltså sommaren på bästa sätt!

Imorgon ska jag till sjukgymnasten med mitt nu betydligt bättre men fortfarande ibland bråkande muskelfäste. Fast jag vet att hennes behandling gör ont så ser jag fram emot det, för det har ju vänt åt rätt håll igen varje gång hittills och gett en bit förbättring i taget. Jag är nästan rädd att hon ska säga att det blivit såpass bra att jag inte behöver gå dit mer ...

På tal om vården så har jag också lyckats få en tid för vaccination. Eftersom jag haft tidigare anafylaktiska reaktioner så hänvisas jag till vissa ställen, och ett av dem rekommenderade min läkare mig särskilt. Bokningen gick smidigt och redan på fredag är det dags. Maken fick sin första igår och kunde sen inte sova på vänster sida. Tulle liten ...

ME Awereness Day

Idag är det 12 maj. Det innebär att det är Internationella sjuksköterskedagen, Massagens dag och tydligen även Gamla vänners dag. Men det är även internationella fibromyalgidagen samt ME/CFS-dagen.

ME (ME/CFS) klassificeras som kronisk neurologisk sjukdom. ME står för Myalgic Encephalomyelitis, myalgi betyder muskelsmärta och encefalomyelit är en inflammation i hjärna och ryggmärg, det senare har dock inte fullt kunnat beläggas i forskning som själva grunden till sjukdomen. CFS står för Chronic Fatigue Syndrome och kan sägas vara motsvarigheten till vår äldre benämning Kroniskt Trötthetssyndrom. Eftersom sjukdomsbilden handlar om mycket mer än trötthet anses den benämningen missvisande och ME föredras därför.

Man beräknar att ca 40.000 svenskar är drabbade av sjukdomen, trots det är det en okänd sjukdom bland den stora allmänheten och även inom sjukvården är kunskapen ofta bristfällig. I sin lindriga form kan en mindre del drabbade arbeta heltid och ha ett "normalt" familjeliv o s v, men de flesta har en betydande funktionsnedsättning och de värst drabbade är sängliggande i princip hela dygnet och behöver hjälp med även de basala personliga behoven. I tillfälle där möjlighet finns att delta i sociala sammanhang, gå på stan eller röra på sig så upplever många att de misstros eftersom det inte syns att de är sjuka, det syns inte hur jobbigt det varit att ö h t ta sig i väg och det syns inte att konsekvensen kan bli en längre tids sängliggande t ex.

ME-sjuka beskriver ofta sina symtom som en influensa som aldrig går över. Andra som att de har influensa, baksmälla och träningsvärk samtidigt. Kännetecknande symtom är långvarig utmattning med lång återhämtningsperiod, försämring efter aktivitet, värk och smärta samt en rad andra symtom.
Man vet inte riktigt vad ME beror på men man har sett ett klart samband mellan sjukdomens inträde och kraftiga virusinfektioner, begreppet "trötthetssyndrom efter virusinfektion" återfinns i sjukdomsklassificeringen. Man kunde se ett klart ökat antal insjuknanden efter SARS-utbrottet för snart 20 år sedan och man befarar en kraftig ökning ME-sjuka även efter denna coronapandemi.

Det viss forskning på området och man har kunnat påvisa mätbara avvikelser gällande bl a immunförsvar, nervsystem och hormonbalans hos patienter med ME-diagnos. Forskningen är dock småskalig eftersom det saknas resurser. RME, riksföreningen för ME-patienter, följer utvecklingen och för även dialog med både vårdgivare och myndigheter för att hålla dessa uppdaterade. RME har även ett forskningskonto vars medel används för att stärka forskningen och sprida dess resultat. Vill ni bidra kan ni göra det via bankgiro 136-7481 eller swish 1230563395.

It's been four weeks since my last confession.

Vad har jag för synder att bekänna då? Tja, ett gäng svordomar och rätt mycket gnäll. Voffå då då? Jo för att ibland är det så att life sucks! 

Till att börja med kan jag starkt avråda från att få kraftig inflammation i muskelfästet bakom örat, den så kallade sneda halsmuskelns övre fäste, ty det gör fruktansvärt ont. Jag har nu empirisk erfarenhet, rejäl sådan. Efter några veckor av medicinering med smärtstillande, inflammationsdämpande och muskelavslappnande, rehabövningar 3 gånger/dag samt hittills ett besök hos läkare och två hos fysioterapeut har läget gått från i princip outhärdligt till "bara" skitjobbigt. Fortsättning följer. Att utöver de vanliga krämporna, som ju är fullt tillräckliga för att begränsa mitt liv kraftigt men som jag liksom är van vid, dessutom bråka med detta kan suga all kraft ur en och hur positiv inställning till livet man än försöker ha så finns det gränser ... 

Sen kan jag påminna om att kombinationen av förälder med ME och barn med flera funktionsvariationer inte är av det lysande slaget. Det har varit en hel del energikrävande och betungande av det slaget den senaste tiden som jag inte kunnat välja bort eller delegera. 

När de måsten som finns varit avklarade har ungefär noll och inget varit över till annat och jag har känt mig så fruktansvärt slut rent själsligt. Och frustrerad. Och så jäkla trött på att vara stark! Jag vill inte vara "stark" längre, vad det nu är. Jag vill kunna bryta ihop i en blöt hög och bara bli omhändertagen. Men det kan jag inte. Det går inte. 

Men allt har inte varit elände trots allt. Vi kunde t ex under påskhelgen umgås lite med en kompis jag känt i ca 40 år och hennes sambo. Vi har alltid väldigt trevligt ihop med både djupa samtal och skratt och skoj, och de accepterar sonen precis som han är vilket gör att han känner sig trygg med dem. Och jag har trots omständigheterna ovan nu till slut kunnat komma igång med promenader igen vilket gör mycket för mitt välbefinnande. 

Så, just nu suger inte livet riktigt lika mycket som för ett tag sedan. Jag kommer nog att överleva denna svackan med!

Det mest spännande som hänt i mitt liv annars är väl att jag köpt en airfryer för min lilla skatteåterbäring. Hittills har vi provat klyftpotatis, kycklingben, morotsstrips (helt misslyckat), laxfilé och hel kyckling. Den hela kycklingen är bästa fryer-maten hittills enligt Simon och det lär göras fler gånger. Själva tillagningstiden var inte så värst mycket kortare än i ugnen, men airfryern behöver bara värmas upp en väldigt kort stund innan och resultatet blev krispigt skinn (som sonen älskar) och bra tillagat kött. Dessutom kan man ju göra t ex potatisgratäng samtidigt fast man bara ha en ugn och inte orkar hålla på med grillen. 

What else? Jo jag har sett TFF ta 3 poäng i seriepremiären, fast inte live på plats då tyvärr utan via websändning. Jag har upptäckt att jag som inte har några jeans visst har massor av jeans. Konstigt. Jag har invigt två nya par träningstights från Fabletics, som vanligt med fickor på låren för att slippa ha telefon, ID-handlingar, akutmedicin o s v i t ex jackfickor. Och jag har sett Sverige ta VM-guld i curling. Igen. Fast i efterhand ... jag såg semifinalen i realtid och sov sedan tills 5 minuter efter finalens slut.