Pepp med siffror?

Ja jag kan ju försöka i alla fall...

Nu är det inte "ungefär 7 kg" kvar utan 7 kg aldeles på riktigt. Vågen säger 72 kg idag. 

Från 105 till 72 kg är en minskning på 31½ % av mig själv. 

Det innebär en minskning av BMI från 40,5 till 27,8. 

33 kg av 40 innebär att jag avverkat 82½ procent av min planerade viktresa.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. De BORDE vara motivation så det räcker och blir över. Ändå är det så svårt att släppa tanken på misslyckande om jag inte når mål _snart_... Fastän jag vet att någon månad kvittar stort stycke när det handlar om resten av mitt liv. Dumma hjärnspöken.

Pepp med foton då? OK jag försöker. 105 kg då:

Cirka 100 kg:

Och så då 75 kilo:

Ett till:

Jag försöker säga till mig själv vad jag hade sagt till nån annan som visat samma foton och siffror, men "mig själv" verkar inte villa lyssna så bra...

Kämpa kämpa.

Tjata tjata.

Hur ser ni ut egentligen?

Ja när ni kör bil då menar jag. Jag fick en såndär skum idé idag, ja jag får såna ibland, att filma mig själv när jag körde bil för att se hur jag egentligen ser ut. Så, jag startade kameran och satte den på ett lämpligt ställe och försökte sen vara som vanligt. Shit vilket flackande med blicken! ;-) Ingen kan anklaga mig för att inte kolla i backspeglarna i alla fall!

När jag ser ut att kolla rakt i kameran så gör jag inte det, utan på hastighetsmätaren. Viktiga grejer.

Sen blev tyvärr fotona på de nya kläderna lite dåliga. Jag tog inte foto på allt, nej nej ;-), men litegrann. och jag kan visa de minst dåliga bilderna. Dels på snygg-rumpa-jeansen (den ärmlösa blusen med lappen kvar där bak är också ny):

Och dels på skjortan i lite arméstil sådär med klaffar och grejer:

Nu till helgens stooooora bekymmer: klädseln på morgondagens Whitesnake-gig och klädseln på söndagens firande av mammas och pappas 40-åriga bröllopsdag. Och nej, jag lär inte ha samma på båda tillställningarna ;-)

Viktigt babbel.

Eller, kanske inte. Babbel om vikt är nog en mer korrekt benämning. Jo...

... imorgon är det 6 veckor kvar av detta året. Och jag har ungefär 7 kg kvar till målvikt. 7 kg som gör stoooooor skillnad på utseendet, 7 kg när man är på väg ner mot normalvikt syns rejält medans 7 kg när man väger hundra pannor knappt märks. Så det är 7 viktiga kilon, inte minst estetiskt sett men även när det gäller en framtida bukplastik. För att optimera chanserna att få det bekostat av landstinget bör man vara normalviktig enligt BMI eller i alla fall nära.

7 kg kvar betyder att jag gått ner ca 33 kg sen en vecka in i januari detta året och det är ju skitmycket, jättebra och allt det där. Drygt 31% av min ursprungliga vikt, bara en sån sak. Men åh vad gärna jag skulle vilja nå målvikt till nyår. Jag är så rädd att om jag inte nått målet då, som skulle kännas så symboliskt liksom, att börja det nya året som målviktig... så kommer jag att bli så besviken och arg att jag liksom ger upp lite. Dumt, jag vet! Men jag känner mig själv, och tror att risken är överhängande att besvikelsen leder till att jag skiter i vilket... och då går upp igen. Och det FÅR inte ske! Det bara FÅR inte. På inga villkor.

Men det har ju gått så trögt de senaste månaderna, jag har gått ner lika mycket per månad i höst som jag annars gjort i snitt per vecka ungefär. Och aldeles i början var 7 kg på 6 veckor en piss i Nilen men nu är det jättemycket!! Och jag klarar heller inte att gå på "hårda" dieter, väldigt strikta såna som de flesta förlorar flera kilon/vecka av, det håller ett par dagar och sen tar jag igen allt jag missat. Nej det funkar inte för mig, jag måste nog göra så som jag gjort hittills vilket som sagt gått rätt långsamt viktmässigt på sistone. Så, jag måste börja förbereda mig på att peppa mig själv iför det faktum att jag INTE nått målvikt på nyårsafton. Gör jag det, och det är ju inte HELT omöjligt, så är det fantastiskt. Men troligtvis kommer det inte att ha skett... det kommer att saknas några kilon åtminstone. Eller snarare finnas några för mycket. Och jag måste vara så bra förberedd som möjligt på det, rent mentalt.

Hur peppar jag mig? Hur får jag mig att inte ge upp? Det där vanliga att tänka på fördelarna och vinsterna jag gjort låter kanon men det räcker nog inte. Vad ska jag göra? Lobotomi? Hjärntransplantation? Vad? 

Kanske kan kläderna jag fyndat (ja om de passar är det fynd, inte annars såklart) på Ellos och som levererades idag hjälpa? 

Uppdatering:
Alla kläderna utom två plagg passade perfekt! Och båda de två var för stora, inte för små... Och ett av dem var en klänning som jag nog kan sy in lite så den passar. Så kvar är bara en för stor skjorta som ändå är så billig att det inte är lönt att skicka tillbaks, den kan jag ha som utanpå-skjorta till vardags liksom.
11 plagg (4 klänningar, 3 skjortor, en väst, en kjol, ett par byxor och en jacka) för cirka tusenlappen är rätt okej ;-)

Ozzy är INTE här!

Tyvärr :-( Det var en annan försändelse, med en grej jag glömt att jag beställde dagen före. Så... jag är fortfarande singel!

Ozzy är här!

Egentligen, än så länge är han på Schenkers utlämningsställe några km bort men ikväll är han i mina armar. Eller händer...

OK vilka pryttlar behöver man? Ett coolt egendesignat skal är väl nästan obligatoriskt? En AUX-kabel så jag kan koppla Ozzy till bilens musikanläggning? En sådär väska att stoppa Ozzy i och fästa runt armen när jag tränar? En penna? Eller ska jag kanske faktiskt träffa Ozzy ensam lite först och lära känna honom innan jag börjar blanda in andra i vår relation?

Höjden av spänning i vardagen...

.... är när man tar med sig en matlåda, direkt från frysen, utan att ha en aning om vad som är i den. Eller när man är jättekissnödig hela vägen hem, såpass att det nästan sipprar ut ur porerna, men ändå tvunget måste ta en vända bortom brevlådan innan man går in på toa... bara för utmaningens skull. ELLER när man till slut faller för grupptrycket och beställer en iPhone utan att ö h t ha petat på en sån förr... Yepp, jag väntar tillökning! Har jag flyt med leveransen kan nedkomsten ske före helgen. Yey! Jag tror han ska heta Ozzy... eller kanske Nikki?

Parrrti parrrti!

Som anställd inom den kommunala förskolan är man inte direkt bortskämd med gratisfester. Men, igår kväll efter en dags planering var det dags för en gemensam fest för "mitt" områdes förskolor. Ållrajt, alkoholen fick vi pröjsa lite för men resten stod skattebetalarna  (d v s bland annat vi själva) generöst för för.

Klädvalet är ju en sak för sig. Ni vet, vi som arbetar med de små ljuvliga liven ser ju sällan varandra "finklädda"  så jag tycker det är lite extra kul att gå på fest med kollegorna och se deras riktiga jag så att säga. Och för min del blev det väl en blandning av schoolgirl och rock chick. Checka in snygga Takida-linnet!

I början hade jag både denna genomskinliga topen och en skjorta på mig också men det kläddes av mer och mer efter hand ;-)

Väl på festen hamnade "min" förskola minsann i centrum av allt, såklart ;-) Här är en del av mina fina kollegor:

Och jag hade såklart allra bästa bordsgrannen, Sandra, och vi tog grejen med fjortisfoton på största allvar!

Här är två kollegor till:

Mat fick vi, tack och lov. Här är min förrätt resp. varmrätt:

Lite blandad fägring:

Nejdå, Oscar har inte skadat sig utan bara spillt ut lite dricka på sig.

Oscar körde med poledance...

... medan Sandra och mamma T valde en annan variant av dansande.

Natalie kunde också pluta!

Titta! Tungan blir inte alls lika blåröd av vinet som läpparna och tänderna. Vilken upptäckt!

Även trevliga kvällar når till slut sin ände... då sitter det fint med lite McBean och Cola light!

Sen är det ju så att det finns en morgondag också. Och morgondagen i detta fallet bestod av tidigt uppstigande p g a en bowlingmatch. När klockan ringde var jag såhääääääär pigg:

Men, det var värt det! Tack goa kollegor, både från min egen förskola och de andra, för en trevlig kväll!

EFIT lördag 5 november.

Eftersom jag inte gjorde nån EFIT lördags förra helgen, på rätt dag så att säga, gjorde jag en igår i stället. Och då stod en tripp till Tyskland på schemat.

Kl 7 ungefär körde vi på färjan som skulle ta oss söderut.

Kl 8 hade Simon redan huggt in på matsäcken. Revben är mums!

Och vid 9 fick jag nöja mig med en kopp te eftersom jag dels välte ut min medhavda proteinshake och varmchokladmaskinen dels var sönder *snyft*

 

Timmen senare hade jag kåk!

Kl 11 var det dags för mellanmål.

Strax före 12 var det dags att köra av färjan, skylten till trots ;)...

... och vi begav oss hit in för första shoppinganhalten: Viking Shop.

Vid 13-snåret var vi på Aldi, och jag hittade dessa förpackningar med fett, typ grisfett. Jag tyckte en enda sån var skitmycket, men faktum är att jag gått ner motsvarande ungefär HUNDRA såna paket. Etthundra! Örk.

Matdags igen kl 14. Mitt resesällskap åt korv, jag åt medhavd bönsallad.

Kl 15 hade Thomas storhandlat på Real...

... medans vi bara handlat liiiiiite.

Väl tillbaka i hamnen vid 16-snåret ville vi provsmaka lite vin på Bordershop. Men det fanns inga glas, och för den delen brukar provsmakningsglas vara aldeles för små. Såhär ska de se ut!

Kl 17 var färjan på väg in, och vi trötta och hungriga.

Buffé fick det bli, och jag gjorde mitt bästa för att få valuta för pengarna trots att jag inte äter allt det där dyra ;) Klockan är 18.

Kl 19 gjorde jag fortfarande mitt bästa för att få valuta för pengarna, och som tur är kunde jag få varm choklad på denna båten ;)

Kortspelet gick desto sämre på hemvägen. Här kl 20 ungefär.

Vid nio hittade Simon några Star Wars-kompisar :)

Ungefär kvart i tio var det dags att bege sig till bildäck och sedemera även av detsamma.

Vid 23 kollade jag snabbt läget på facebook innan ögonen gick helt i kors. Godnatt!

Såhär roar man sig...

... i familjen Johansson. Ja alltså om utifall ni skulle undra...

Man kan också roa sig genom att surfa på dö intörrnett efter roliga bilder. Som dessa t ex:

Vadå inte roligt? De var ju hur kul som helst!!

Kunskap är makt!

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min senast införskaffade kunskap dock. Nämligen kunskapen att enda anledningen till att jag inte ska bära knallrött läppstift inte är att jag riskerar se ut som en kvinna med "det äldsta yrket i världen", nej jag riskerar även att se ut som Hollywoodfrun Gunilla Persson *ryyyyyyys*

Hmmm, kanske nåt för fredagens Halloweenparty? Det kan nog inte bli mycket mer skrämmande än så.