Det händer så mycket när barnen är små,...

... brukar man ofta tala om. Men, det händer rätt mycket med en snart 7-åring med ;-) På 2 veckor har Simon både knäckt cyklandets gåta, äntligen, och tappat sin första tand.

Cyklingen kom väl till pass idag när det var dags för årets första stranddag. Vi cyklade, hela familjen Cykelhjälm, till stranden en bit bort och var där i typ 2½ h innan vi köpte glass och sen cyklade hem igen. Första cykelturen alla tre, myyyyyysigt!

Vattnet då? Jo, det var vått. Och kallt. Men inte kallare än att det blev både årets första havsdopp och årets andra dito.

Solen då? Jo, den var varm. Men det blåste ganska friskt så t o m jag stod ut.

Sanden då? Jo, den var... sandig.

Och glassen? Underbar...

Sen fattar jag fasen inte hur min kropp funkar. Den vill bara bli brun om jag först bränner mig. Och det brukar jag göra. Men i år har jag varit väldigt bestämd med att INTE göra det, och även idag smörjde jag mig duktigt med solskydd. Kom hem och var lite besviken över att till synes inte ha fått nån färg alls, men på kvällen kröp sanningen fram. Oj!

Blir inte den där ryggen snyggt brun inom några dagar ska jag fan stämma solen, eller nåt...

För snart 6 år sedan...

... fick vi telefonsamtalet som förändrade vårt liv. Rösten i andra änden av linjen berättade för oss att vi fått en son som väntade på oss i Kolkata i Indien. Efter ett helt gäng års kast mellan hopp och förtvivlan hade vi äntligen blivit mamma och pappa till en liten grabb vars första föräldrar tyvärr inte kunde ta hand om honom.

En av de första som fick veta vår underbara nyhet var grodis, en tjej jag lärt känna via Internet och snabbt fattat tycke för. Dagen efter det magiska samtalet träffades hon och jag, och ett gäng andra tjejer, på en picnic i Göteborg och där fick hon veta... veta vad som upptog större delen av min tankeverksamhet och vad som fick mitt hjärta att slå extra starkt. Under åren som gått har vi hållt kontakten, och förra våren var vi hemma hos henne och hennes man på en alltför kort men trevlig visit.

Och idag hände det magiska igen, fast från andra hållet. Grodis kunde berätta för mig att DE nu fått det magiska samtalet. De har nu blivit mamma och pappa till en liten grabb i Bolivia, efter flera års väntan och längran. Och deras son Viktor har blivit storebror uppe i sin himmel. Den lille grabben kunde inte fått två mer underbara, varma och generösa föräldrar än grodis och hennes man. En pojke som saknat ett eget hem och en egen familj ska få komma till två människor som är som gjorda för att få vara föräldrar. Två tragiska öden blir till ett sammanlänkat fantastiskt sådant. Och nu börjar ett nytt skede i deras liv... tillsammans... Jag önskar dem all lycka. Och gråter en skvätt till.

Mitt facebookande går ut över mitt bloggande.

Det får bli bättring på den fronten. Med start NU. Dagen egfter en av sommarens höjdpunkter: Inga mindre än Kiss kom till lilla Malmö för ett gig på Malmö Stadion. Självklart var jag på plats. Desto mer förvånande var att även käre maken var det. Och alla hade vi olika sätt att ladda upp på. Vissa såhär:


Och vissa såhär:


Till slut var det allvar i leken och grabbarna (OK, gubbarna då) äntrade scen och showen startade.


Och det blev bättre och bättre i takt med att mörkret föll.




Såhär i efterhand säger jag att det var väl värt pengarna för över två timmars ös, och snäppet bättre än i Köpenhamn för 2 år sedan trots ett svagt parti efter ungefär trekvart. OK, Pauls röst håller inte hela vägen, och de nya låtarna de envisades med att köra var ingen höjdare. Men det går absolut att stå ut med. Och t o m Peter kan tänka sig att uppleva det igen. DET mina vänner är gott betyg åt en rock-konsert.

Det största musikarrangemanget i Malmös historia, och jag är glad att jag tog del av den.

Jo, jag lever. Men...

... jag har blivit gammal! Hela 35 år gammal. Så jag orkar liksom inte så mycket längre ;-D

Idag ska det i alla fall firas. Med en brokig och blandad skara folk och nästan lika blandad mat. Jobba jobba jobba. Del 1 och 2 av typ 12-13 är klart ;-)

Rockvärlden...

... har förlorat en av sina stora, aldeles för tidigt och p g a den alltför vanliga sjukdomen cancer. Vila i frid, Ronnie James Dio.

Min nya kärlek till trots...

... har det inte blivit nåt bloggande på sista tiden. Jag har haft fullt upp med Spotify, Guds gåva till den musikintresserade mänskligheten. Fast den som säger att allt finns på Spotify har fel, jag har gått bet en handfull gånger. Men men, man kan inte få allt här i livet... Sägs det.

Men musik till min 35-årsfest om några veckor ska jag väl kunna skrapa ihop, fattas bara att få rätt på kopplingen mellan datorn och hemmabiosystemet. HDMI-tjosan hejsan ...

Jag har inte så mycket att komma med just nu, mer än en klia-sig-i-skallen-åsikt hämtad från ett forum nära dig:
Det är negativt för barn att vara efterlängtade.

Stackars Simon då.....

Jag har en ny kärlek i mitt liv.

Compaq är namnet. Acer har fått på båten efter ganska kort och inte alltför trogen tjänst. Sånt är livet, om man inte kan tillfredsställa mina behov så blir man utbytt till en fräschare modell.

Nu jäklar är jag igång och Spotifyar igen, här ska fixas i ordning bland all musik innan min 35-årsfest. Till att börja med har jag en halv tusing låtar jag redan vet att jag ska söka fram, sen får det tillkomma fler under resans gång. Vilken tur att jag inte har nåt liv, typ...

EFITar idag istället.

EFIT = Ett Foto I Timmen
www.ettfotoitimmen.se

Kl 6.30 ringde jag jobbet och meddelade att jag får vara hemma med Simon som har en äcklig hosta och dessutom fått ögoninflammation.


Timmen senare passade samma foto men nu var det Simon som skulle sjukanmälas på skolan.


Halv nio hade jag fått sällskap av nyss nämnde son och utfört första ögontvätten.


Efter en timmes slöande steg vi upp och jag var fortfarande nöjd med nyfixade sovrummet.


Halv elva slöade Simon i soffan efter att ha intagit en frukost bestående av prickikorvsmörgås, micrad lunchkorv och sojayoghurt. Tja varför inte? Han tyckte inte det var så kul med kletet i ögat... Nej vem hade tyckt det?


Klockan halv tolv kollade jag läget i världen utanför.


12.30. Ääääälskar telefonkö! Inte...


Att det ska vara så svårt för tavlorna att hänga rakt! Kl 13.30.


Därefter blev det utgång och 14.30 var årets första blomlådor klara. Jag väntar fortfarande på att pelargonsäsongen ska sparka fart.


Halv fyra hittade Simon nåt spännande kryp i sålådorna som jag rensade.


Och nu är klockan strax halv fem och jag ser fram emot årets första rabarberpaj. Fast jag ser inte fram emot att rensa bort det envisa ogräset...


Efter Peters hemkomst 17.30 tog jag detta foto, den som kan säga vad det är vinner en lila dubbelhalsad luftgitarr.

Klockan 19.30 satt jag i bilen hem från Willys. Vad hände med 18.30? Tja, beats me...

20.30 blev jag sugen på ett glas rött. Och jodå, det var gott trots kalkavlagringar på glaset.


21.30, i nån paus på CSI, slog jag över på ZTV och hamnade mitt i en lergubbevariant av Jerry Springer Show. Ganska mitt i prick måste jag säga...


22.30 försökte jag skapa lite mysstämning.


Sen blev det bara Internetsurf resten av kvällen och fler foton på datorskärmar tänkte jag bespara er

Är någon förvånad...

... över att jag glömde EFIT idag igen? Inte mycket va... Jag ska uppdatera hembloggen istället för sovrummet är färdigt!

Tänkte bara säga...

.. att En matmissbrukares dagbok har återuppstått...