För lite över ett år sedan...

... var det dags för möte med sjukpenningshandläggaren, min läkare, min chef och arbetsgivarens rehabansvarige. Min förhoppning inför mötet var att det skulle mynna ut i ett konkret förslag till ett nytt försök att börja jobba igen. Men i samma veva hann min strävan att återgå i arbete i kapp och det blev starten på flera månader då jag var i stort sett sängliggande hela tiden, med få undantag, och sedan ytterligare någon månad då i princip varje vistelse utanför hemmet krävde ordentlig förberedelse och återhämtning. På mötet deklarerade min läkare också klart och tydligt för i synnerhet handläggaren att ytterligare försök till arbetslivsinriktad rehabilitering inte skulle göra någon skillnad och inte skulle få önskat resultat utan snarare innebar uppenbar risk för långvarig eller permanent försämring.

Nu ett år senare har jag en bra period. Eller ja alltså bra för att vara mig. Jag har sedan hösten kom kunnat promenera en hel del vilket är viktigt för att jag inte ska stelna till för mycket, jag har kunnat fixa en del småsaker i hemmet om än med en del konsekvenser efteråt, jag har spelat korp-bowling ett par gånger och haft ett hyfsat socialt umgänge. Men jag har också blivit påmind flera gånger om hur min kropp kan reagera när den passerat sin gräns, en gräns som är flytande och varierande vilket gör det hela mer komplicerat, och hur jag påverkas både kognitivt och rent kroppsligt av många syn- och hörselintryck jag inte själv kan styra över. Som t ex när jag och Peter var på Vellingeblomman och IKEA. Många saker, stora som små. Många färger. Många olika ljus. Och så ljuden från tomtar och andra rörliga figurer ihop med sorlet av människorna runtomkring och ljudet från tallrikar och bestick när vi åt lunch på IKEA o s v. Så'nt kan ju få även "normala" människor att bli trötta i skallen, och hos mig resulterade det också i bl a ökade smärtor, yrsel och extra muskelsvaghet. Det är tur det finns gott om möbler att vila i på IKEA 😊.

Det har varit ett omtumlande år, och känslor av sorg och ilska mot hela världen har varvats med lättnad och tacksamhet över att jag faktiskt tillåts "gå hemma" och ändå få en inkomst som låter mig bidra till familjens försörjning eftersom försäkringskassan gick på läkarens linje och beviljade sjukersättning. Det har varit ett år av både nästan helt sängliggande perioder och mer aktiva inbillningsfriska perioder och en del nånstanns där emellan. Att jag nu i år har en bra period just under hösten stämmer överens med mönstret från mitt tidigare liv, även som "frisk", då hösten över lag varit min bästa tid på året både mentalt och fysiskt.

Lite smått cheeeeeezy 😏, men jag tycker detta är en passande avrundning av inlägget. På dagen 27 år efter att Freddie lämnade jordelivet, drygt en månad efter att låten släpptes som singel i UK.