Ett Foto I Timmen.

 Det var ett tag sedan, men är kommer en EFIT. Ett Foto I Timmen. För den som undrar vad det är: läs HÄR.

Rätt dag var i torsdags, men det missade liksom jag. Det blev igår i stället!

Dagen började tidigare än såhär men det finns väl gränser
för hur många bilder på mig liggandes i sängen man kan publicera.

Vid tio hade jag orkat stiga upp, klä på mig
och bädda sängen. Jag blev lite imponerad själv
faktiskt!

11-fotot får representeras av ett i-landsproblem:
Det går inte att ha framsidan av tvålflaskan och
"pipen" där tvålen kommer ut åt samma håll, inte utan att stänga
mekanisken så det inte kommer ut nå't. Heldumt, man vill ju se den FINA
sidan av flaskan, inte den fula baksidan. Bah!

Strax efter 12 blev det en verklighetstrogen selfie.
Ser jag trött ut beror det på att jag VAR trött.

När sonen kom hem från skolan måste han ha haft
feber. För han kom direkt självmant och ville göra läxan
till vecka 9. Jag nappade!

En kopp varm choklad kanske kan sätta fart
på kroppen?
Njäe... Men det kan väl inte skada heller.

Efter att ha försökt borsta burret, satt upp det i en slarvig
tofs och skvätt lite smink i nyllet kanske kanske
jag kunde lura nån att jag var pigg.

Mer varm choklad! På väg till bowlinghallen.

Övre raden till höger är min. Jag vann över Peter
i första serien. Sen behöver vi inte snacka om resultat mer va?

2 serier räckte för mig, orken är ju rätt begränsad
nu för tiden. Klockan sex roade jag mig med
att kolla på Simon som bara ville fortsätta
och fortsätta och fortsätta...

Efter bowlingen behövde matförråden fyllas på
och trots de gulblåa kassarna fick ICA Maxi
sig ett besök. 

Därefter blev det rakt till sängen för lite
välbehövlig vila.

Timmen därefter hade taco-faten nästan tömts.
Yepp så svensson är vi; tacos på fredag!

En månad för sent gjorde jag sedan en kraftansträngning
och bytte de röda kuddarna i vardagsrumssoffan mot de bruna.

Läggdags! Men först lite förstklassig
TV-underhållning: Ridiculousness!

Tja, det var det det!

Ibland funderar jag.

Eller, jag funderar ofta faktiskt. Men ibland på saker andra kanske inte funderar så mycket på.

På väg till, och på väg inne i, Malmö härom dagen gjorde jag en spaning. Det handlar om halsdukar. Jag har inte tänkt på det förrut men förstår inte nu hur jag kunnat missa det: ju äldre personen är desto högre sannolikhet att halsduken hänger utanpå jackan i stället för att vara instoppad i densamma. Förstår ni vad jag menar? Bra. Då är frågan om ni upptäckt samma sak? Eller om det är en lokal Malmö-företeelse. Upp till bevis: hur gammal är du och har du halsduken instoppad innanför jackan eller har du den knuten hängandes utanpå ner över bröstet liksom?

Jag har den givetvis instoppad, för att bevisa min tes och för att jag ju är väldigt ung...

Halsduksmässigt är jag ung i alla fall. Kroppsligt är jag jättegammal. Eller kanske bättre beskrivet har jag en kropp som känns som om den har influensa, träningsvärk och baksmälla. Samtidigt. Varje dag. Vad det beror på? Tja ni, det kommer förhoppningsvis den närmsta framtiden utvisa. Jag har mina misstankar... men väljer att inte gå in närmare på det här förrän läkarvetenskapen sagt sitt. Ty detta ska inte vara en gnäll- och sjukdomsblogg, även om ämnet såklart inte kan undvikas helt då det är en del av livet.

På tal om halsduk förresten, vi hade minsann vinter igen i morse. Snö! Säkert en hel millimeter :-D Lätt att förväxla med markfrost men jag såg faktiskt att det kom vita smulor uppifrån sent igår kväll.

Så vinter i morse, om än väldigt tillfälligt, och sportlov nästa vecka.  En av dagarna blir det bio för mig och sonen, jag vill hemskt gärna se Den gode dinosaurien och använder Simon som anledning att göra det :-) Med löfte om lunch på sta'n innan filmen var han inte svår att övertyga.

Efter vinter kommer vår, efter vår kommer sommar, i sommar kommer OS, och dit kommer förhoppningsvis vårt herrlandslag i handboll. Jag och farsan ska göra vårt bästa för att hjälpa dem på vägen då jag köpt biljetter åt oss till en av kvaldagarna på Malmö Arena i april. Så remember; kvalar de in så har vi bidragit till framgången! (Kvalar de inte in hade vi inget med saken att göra dock).

Jäkla fjäderfä!

Nånstanns i vår trädgård har en ny fågel bosatt sig, alternativt är på besök (hellre det). Jag vet inte hur den ser ut eller vad den heter, men jag vet hur den låter. Tyvärr. Den låter precis likadant som vår telefonsignal när luren ligger i andra änden av huset och man själv är i ett sömndrucket tillstånd. Eftersom det händer ibland att sonen får gå hem från skolan för att han mår dåligt kändes det viktigt att svara, men... det var alltså ingen som ringt. Hade det inte varit för fjäderfät hade jag kunnat fortsätta sova, något jag behövt så väl så väl. Tji fick jag. Jag såg  på klockan att hon var fem över 8 så det hade knappt varit möjligt för sonen att hinna börja må dåligt ens...

Jag lyckas faktiskt somna om till slut igen men väcks åter efter en liten stund. Jag hinner muttra en del fula ord om det bevingade djuret innan jag inser att det faktiskt är telefonen på riktigt denna gången. Eftersom jag tagit med mig telefonen in i sovrummet behövde jag inte gå nånstanns dock... för att se att det är ett sånt där utländskt nummer jag absolut INTE vill svara på.

Behöver jag säga att jag varken älskar fåglar eller telefoner idag?
Nej, iPhonen räknas inte! Det är ingen telefon, det är en bärbar kompis!