Lucka 24 blev lucka 25.

Gårdagen hade alltför få timmar så nån lucka var det inte tal om. Men idag är det ju ändå Jesus födelsedag, typ, så en lucka den 25:e är ju inget konstigt alls. Det är vi som är konstiga som firar allt mest dagen före 😉.  Vad passar bättre idag än När juldagsmorgon glimmar?

Jag ville ha ett liveklipp eller en officiell video, inte stillbilder eller nån hemmagjord amatörvideo, vilket var svårare än jag trodde att hitta en bra variant av. Till slut landade jag på detta framförande av Charlotte Perelli.

När juldagsmorgon glimmar är en julpsalm från mitten av 1800-talet som i sin tur är en bearbetning av en tysk julsång. Den infördes i Den svenska psalmboken 1986 och har där nummer 121. Inledningsraden har gjort att den ibland använts som inledningspsalm på julottan i stället för den äldre och mer klassiska Var hälsad, sköna morgonstund.

Här blev det ingen julotta nej. Jag har inte ens stigit upp riktigt än nu när klockan passerat tolv, bara hämtat dricka och frukost i form av Ris a la Malta. Jesus har inte fötts i vår krubba, faktum är att Josef och Maria har inte kommit fram till stallet ens. Jag antar att det var tågförseningar eller nåt ... Men jag ska se till så att vi hamnar i fas igen så fort jag orkat klä på mig och ta tag i dagen. Någon gång. Snart kanske. 

Lucka 23. Redan här.

Lille julafton. Lillejul. Da'n före da'n. Kärt barn har många namn.

Kurt Olssons julkalender 1990 hade nog några fler visningar än min 😏, därifrån hämtas dagens musikaliska mästerverk.



På 30-talet jobbade Robert L. May på ett varuhus som brukade dela ut små sagoböcker kring jul. Han ombads skapa en egen saga för att minska på varuhusets kostnader och utifrån sin egen känsla av utanförskap skapade han sagan om renen som mobbades p g a sin röda nos. Mays lilla dotter älskade sagan men chefen var rädd för att den röda nosen skulle dra tankarna till fylleri. Mottagandet av sagan blev dock väldigt positivt. Redan efter ett år hade sagan tryckts i över två miljoner exemplar. Det skulle dock ta 8 år innan May fick del av några royalties. Sagan om Rudolf med röda mulen har sedan blivit till både sång, teater och produktioner för TV. 

Lucka 21 och 22. Årets sista dubbel.

Igår skaffade jag mig ett sånt där ... vad heter det nu? Jo, ett LIV. Litegrann i alla fall. Jag tog en promenad, första hela timmen sen covid kom på ovälkommet besök, jag kokade risgrynsgröt som idag blivit Ris a la Malta, jag klädde julgranen och jag kollade på julfilm på TV. Nej inte allt samtidigt ...
För att försöka komma i stämning tog jag en sväng inom Smule och motionerade stämbanden. Resultatet kan ni höra HÄR (men var beredda på en hel del falska toner) och det var lucka 21 det.

Idag då, idag är det dan före dan före dopparedan. I lucka 22 stoppar jag in en låt jag av någon anledning missat att ta med på mina spellistor, här i U2's tappning. 



Det som fick mig att tänka på denna var att den spelades på radion med Rosie O'Donnel och Cher. Christmas (Baby Please Come Home) gavs ursprungligen ut 1963 med sångerskan och aktrisen Darlene Love (född Darlene Wright). David Letterman bjöd årligen in Love att framföra låten under de år han ledde Late Show och kallade henne för the Christmas Queen. Utöver de artister jag nämnt ovan har Christmas (Baby Please Come Home) även spelats in av bl a Mariah Carey och Michael Bublé. Den förekommer även i mängder av julfilmer och även om den inte blev någon stor succé när den nyss släppts då 1963 så kom den snart att växa i popularitet. 2010 utnämnde Rolling Stone Magazine den till The Greatest Rock and Roll Christmas song. 

Lucka 20. Nu börjar det bli jobbigt ...

 ... att komma ihåg vilka låtar som redan varit med i kalendern. Nog kan man kolla bakåt på bloggen för att se, men oooorka!!

På fredag får vi lite folk på besök, om de lyckas friskna till från de sjukor de just nu bråkar med, på uppesittarkvällen. En av dem skapade jag en dans till denna låten ihop med när den var ny 😊. 

Gott Nytt Jul släpptes som singel 2010 och återfanns sen på Sean Banans studioalbum från 2012, Sean den förste Banan. Hans födelsenamn är Sina Samadi och utöver artist och komiker är han även skådespelare. Bl a var han med i den svenska actionfilmen Skills från 2010. 

Julpyntande av hemmet står på schemat idag. Jag har börjat litegrann men hittar inte riktigt rätt stämning. Jag tror jag är för trött, det blev inte många timmars sömn inatt. Kanske blir jag mer sugen framåt kvällen när det blivit mörkt och jag inte ser att det egentligen behövs städas istället 👀. Och jag har redan stött på lite problem då jag påmints om att det ändrats lite i möbleringen hemma sedan förra julen så vissa saker kan inte placeras där de brukar. Det innebär att jag måste tänka om! Jobbigt ju!

Jaja, det blir väl bra till slut. 

Lucka 19. I ett desperat försök ...

 ... att rädda kvar det lilla vita på marken ett liiiitet tag till stoppar jag in Frosty the Snowman i dagens lucka. Även detta är en låt som spelats in av en massa olika artister och i olika stuk, valet idag föll på en bluegrass-version. Tja varför inte?

The Petersens är en amerikansk grupp inom genrerna country och bluegrass och föga förvånande består gruppen av familjemedlemmar med namnet Petersen ... med ett undantag, en Emmet Franz anslöt till gruppen 2017. 

Karaktären Frosty the Snowman gjorde sitt första framträdande 1969 i en tecknad kortfilm med samma namn. Filmen var i sin tur baserad på låten som släpptes första gången 1950 och skrevs av Walter "Jack" Rollins och Steve Nelson. Historien om barnen som hittade en hatt, placerade den på snögubbens huvud varvid denne skrattade, lekte med dem tills solen hotade att smälta honom om han inte kom till Nordpolen har sedan fått flera uppföljare, den första 1976 vid namn Frosty's Winter Wonderland. 

Lucka 18. Minnet har sina skavanker.

Igår kom min ena kusin hit med delar av sin familj, och ett av våra gemensamma intressen är att sjunga vilket ledde till lite karaoke framåt nattkröken. Hon gav förslag på en låt som hon gillade och jag visste absolut inte vad det var för nån. Men halvvägs in i den så märkte jag att jag kunde texten och förstod inte varför för låten kändes fortfarande helt okänd. Inte förrän idag kom jag på att den finns med på julalbumet med Johnny Logan som jag lyssnat hur mycket som helst på under 20 år. Jag pratar om Let Love Be Love.

Känner ni måhända igen några andra röster än Logans? Det kan bero på att han spelade in låten tillsammans med Friends så de ni hör är Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Låtskrivaren är för övrigt dansk och går under namnet Remee. 

Lucka 17.

En låt som återfinns på spellistan varenda julfest här hemma är Step into Christmas med Elton John. Den spelades in och släpptes i november 1973, så den är alltså äldre än undertecknad! Låtskrivare var John ihop med Bernie Taupin som han hade ett mångårigt och framgångsrikt samarbete med. Låten släpptes ursprungligen som singel med Ho, Ho, Ho (Who'd Be a Turkey at Christmas) som B-sida. 

I videon kan den uppmärksamme se Elton John hålla i ett  supporterkort för fotbollsklubben Watford. Några år senare hade John blivit klubbens ordförande och han har tillfört klubben stora summor pengar under åren.

Visste ni förresten att Elton John, vars ursprungliga man är Reginald Kenneth Dwight, som mellannamn heter Hercules? 

Lucka 16. En oerhört misshandlad låt ...

 ... tycker jag att detta är. Den är ju lite udda med sin text om en immigrant från Irland som sitter i tillnyktringscellen på julafton efter ett av många bråk med sin flickvän och den måste nästan framföras udda med. Jag har hört så många versioner av andra artister som är rena låtslakten, och att översätta till svenska, norska eller tyska t ex gör inget bättre. Nej på min spellista är det bara originalet med The Pogues & Kirsty MacColl som duger. 

2007 beslutade BBC att inte spela låten p g a dess obsceniteter men det tog inte många dagar förrön den massiva kritiken fick dem att ändra sig igen. Titeln Fairytale of New York togs förresten från en roman med samma namn, skriven av J P Donleavy, och valdes inte förrän efter låten var färdigspelad. I början av videon här ovan kan ni bl a se Matt Dillon, ett stort The Pogues-fan, i rollen som polisen som burar in immigranten. 

Kirsty MacColl avled för övrigt bara 41 år gammal 2000. Dödsfallet blev väldigt uppmärksammat och omständigheterna är ännu inte helt klarlagda, men det handlade i alla fall om en dykolycka då hon lyckades rädda sin ena son men själv föll offer för en motorbåt som körde på henne. 

Shane MacGowan, sångaren i The Pogues, ses av många som en nyskapare av den irländska folkmusiken och har utöver MacColl samarbetat med bl a Sinaed O'connor, The Dubliners och U2. 

Har man anlag för hobbypsykologi ...

 ... så är sociala medier en riktig guldgruva. Det finns alla möjliga typer i vår herres hage och på nätet verkar de synas och höras aldeles extra. 

Som t ex det här. En känd person med en rejäl förmögenhet som ofta omtalas som väldigt generös och ödmjuk ger gåvor till en större grupp människor som finns omkring henom yrkesmässigt, personer som sannolikt inte direkt står på nödens brant men inte alls har lika fett bankkonto som henom. Detta skrivs det om ... och genast kommer det klagomål på att h*n ger till fel människor. De där människorna kunde minsann köpa sina grejer själv,  h*n ska i stället ge till fattiga svältande människor! 
Men alltså, h*n måste väl få ge gåvor till folk i sin omgivning utan att kritiseras för det? Rätten att göra vad man vill med sina pengar gäller väl inte bara de med lägre inkomster? Och om h*n nu är generös och ödmjuk som det sägs så är det nog oerhört sannolikt att h*n hjälper andra med, nödställda och behövande på olika sätt, tror ni inte det? Varför antas h*n INTE göra det? 
Som grädde på moset är de som har en massa åsikter till vem och vad andra ger sina pengar ofta sådana som inte direkt är så givmilda själv. 

Och som det här t ex. Låt säga att någon i en inspirationsgrupp för matlagning och bakning och sånt gjort 5 sorters julgodis, visar upp resultatet och uttrycker en önskan om tips på en 6:e sort för att presentaskarna godiset ska ges bort i har 6 fack. Det är rätt simpelt och tydligt va?
Men då kommer svar av typen "jag gör inte julgodis alls! Det är för onyttigt!" Och "Vi har slutat med julgodis för det åts aldrig upp". Och "Du har använt fel choklad till tryfflarna, det ska vara mörk!". För att inte tala om "Jag tycker inte om chokladbollar". Eh, okej, vad tillför ni i sammanhanget?
Som grädde på moset så är de som ofta UTAN att det efterfrågats tips och råd kommentarer att någon använt fel färs till köttfärssåsen eller fel ansjovis till Jansson, har för stora köttbullar, tillagat på fel sätt så det blir för lite matos eller lagt upp på fel typ av tallrik o s v ofta sådana som inte själv delat med sig av någonting alls. 

Eller som det här. Någon lägger fram nåt som fakta som dock antingen är felaktigt eller som det inte finns stöd för. När detta påtalas så menar denna någon att h*n menade nåt annat än det h*n skrev. Och det är ju lätt hänt, man kan uttrycka sig tokigt så innebörden blir fel. Men i stället för att t ex svara att "ja jag uttryckte mig lite tokigt, jag menar att ..." så slåss denna någon med näbbar och klor för att det är övriga som tolkat fel. De borde ha förstått att h*n inte menade A som h*n skrev utan egentligen menade B och de vill minsann bara bråka! Försök att lugna ner det hela med att förklara att man ju bara kan utgå från det som verkligen skrivs, inte vad som inte skrivs, men att man nu vet vad h*n menade och h*n själv vet att det blev fel så det är ju bara att gå vidare ... Men nej, andra var minsann bara petiga besserwissers och "jag ska minsann lämna gruppen för folk är så otrevliga!".
Som grädde på moset är dessa "någon" ofta snabba med att peta i vad andra gör och tycka att de gör fel, alltså rena åsiktsfrågor till skillnad från faktafrågor. Så för andra att påtala faktafel är tydligen hemskt och otrevligt men för denne någon att lägga personliga åsikter på andras liv är helt okej. 

"För du själv beter dig perfekt på nätet?" tänker ni kanske. Och nej, det gör jag inte 😀. Och jag gör mig precis som på föräldraNätet- och Allt För Föräldrar-tiden emellanåt icke-omtyckt av en del. Som t ex genom att ha fräckheten att efterfråga källa och belägg för medicinska påståenden eller påtala rena faktafel, genom att utmana argument och testa dess hållbarhet och genom att inte ändra ståndpunkt om saker och ting bara för att andra tycker jag ska göra det 😉. Men mitt mål i livet har aldrig varit att bli omtyckt av hela världen, de som finns mig nära tycker förhoppningsvis om mig dock 😍. Om inte Internet funnits hade jag heller inte haft en del av mina fina vänner och välbehövliga bollplank i mitt liv och jag hade t ex antagligen inte blivit uppmärksammad på vad det kunde vara för sjukdom jag drabbats av och kanske fortfarande sökt efter svar, sociala medier ger mig absolut mer positivt än negativt och om jag i perioder känner att det inte är så då tar jag en liten paus. Men ibland undrar jag absolut hur folk är funtade, eller snarare kanske varför de är funtade så 😕.

Sorry för ordbajseri! Detta är sånt som snurrar i min skalle på nätterna när det där med sömn inte verkar stå på schemat. 

Lucka 15. Ibland blir det inte som man tänkt.

I denna luckan tänkte jag stoppa in Last Christmas med Wham! Men av en slump hamnade jag på denna versionen med betydligt hårdare tongångar och beslöt att dela den istället.

Artisten i fråga har jag aldrig hört talas om förr, inte vad jag kan minnas i alla fall. Men Leo Moracchioli är tydligen en musiker och producent från Otledal i Norge. Han ska vara mest känd för just sina metal-covers av kända låtar som bl a Despacito. 

Originalet spelades in och släpptes ursprungligen 1984 och låten skrevs av George Michael som ju utgjorde ena halvan av Wham! Andra halvan, kan ni namnet på honom? Jag kan faktiskt det 😀, han hette Andrew Ridgeley. Inspelningen skedde på sommaren och George Michael sägs ha julpyntat studion rejält för att komma i rätt stämning. 

George Michael stämdes av låtskrivarna bakom Barry Manilows Can't Smile Without You då de hävdade att deras låt plagierats. Fallet lades dock ner utan påföljd. 

Lucka 13 och 14. Dubbellucka igen.

Nu blir det Luciasången? Nej, det blir det faktiskt inte. Det blir två jullåtar som har en sak gemensamt: det är båda duetter mellan en man och en kvinna. Där slutar väl likheterna 😊, men nåt får man ju hitta på när man inte orkat blogga en dag och därför ligger efter. 

Först blir det Mel & Kim. Och då inte 80-talets pop-duo bestående av Melanie och Kim Appleby utan det handlar om komikern Mel Smith och sångerskan Kim Wilde. Rockin' Around the Christmas Tree skrevs av Johnny Marks (ja ni minns rätt, jag nämnde honom härom dagen med) och spelades in av Brenda Lee 1958. Sedan dess har en rad olika artister gjort sina versioner av den, Mel & Kims är från 1987 och samlade in pengar till välgörenhet via organisationen Comic Relief. Videon är nog känd för många och i den kan man bl a se dockor föreställande Bette Midler och Tina Turner. 

Nästa duett är en färsk sådan mellan de två som underhöll oss i fredags kväll, alltså Måns Zelmerlöw och Carola. Let's Sing (It's Christmas Time) är skriven av Peter Kvint, David Lindgren Zacharias och Sharon Vaughn, alla erfarna låtskrivare som ligger bakom låtar med kända artister som A-ha, Eeagle-Eye Cherry, The Ark, Smith & Thell med flera. 

Tyvärr får ni nöja er med att kolla på en stillbild under tiden ni lyssnar.

Själv är jag av någon anledning inte jätteförtjust i Carola i största allmänhet. Men hon kan sjunga röven av de flesta fortfarande och är det nån som kan sjunga julsånger så är det hon. Och Måns, hans uppåtpekande kurva fortsätter. Jag tycker han blir bättre och bättre. 

Lucka 12. En något mindre välkänd ...

 ... jullåt är denna. Själv har jag den på vinylsingel, det ni! 

Julen är här med Small, Fat´n Beautiful släpptes 1988 i en ordinarie version och en a capella. Jag sökte ett bra tag efter info om vilka killarna var men det var lite klurigt att hitta nåt tillräckligt tillförlitligt att föra fram som fakta. Vad jag till slut vågar säga är att en av medlemmarna, närmare bestämt "small", var Niklas Bergqvist som tidigare var med i gruppen Shanghai. Niklas verkar ha varit initiativtagare till gruppen och de andra var hans gamla kompis Stefan "Gurra" Gustavsson ("fat") samt sångaren Richard "Rille" Torgrimsson ("beautiful") som numera tycks vara krögare och kitesurfinginstruktör. 

Gruppen släppte en handfull singlar med mer eller mindre fjantiga texter och gjorde väl inga större avtryck i den svenska musikhistorien, även om någon kanske får en liten aha-upplevelse om de bl a hör deras låt Wham Bam Boomerang.

Vill ni förresten höra hur studieversionen av Julen är här låter så kan ni lyssna HÄR.

Lucka 11. Nu blev det bråttom.

Nyss var klockan typ tio, nu är hon plötsligt snart midnatt och jag har inte stoppat nåt i lucka 11 än. Nu brinner det i knutarna!

Jag gör såhär ... jag tar fram min jul-spellista på Spotify, blundar och pekar. Är ni med?

OK, första försöket gick inget vidare för den låten har jag redan delat. En gång till då ... 

Denna landade jag på. Juligen med Just D. Låten som får sonen att tänka "åh nej" när han hör den för jag har en förmåga att få till nån dans- och gångstil som han tycker är hemskt plågsam att bevittna.

Jag hittade ingen officiell video och liveversionen jag fick upp var ganska olik studioversionen så det fick bli sådär.

I alla fall, Juligen skrevs av Wille Craaford och Peder Ernerot och släpptes 1991. Det är en låt av parodiskt slag som beklagar sig över vissa inslag i vårt julfirande. Men det är svårt att bortse från att den har vissa klara poänger. Det finns också vissa samplade inslag från andra låtar, bl a är inslagen av bakgrundskör i verserna från Siw Malmqvists Gulle dej. 

Lucka 10. Har någon en näsduk?

Igår var alltså jag och maken på julkonsert med Carola och Måns Zelmerlöw på scen. De framförde färre traditionella klassiska julsånger än jag trodde, men alla låtarna passade liksom in på julens vackra budskap på sitt sätt ändå.

Sen finns det ju sånger som inte ursprungligen skrevs och gavs ut som julsånger men som med tiden kommit att förknippas främst med högtiden och har sin givna plats på samlingsplattor och liknande. En av dem framfördes även igår, nämligen The Prayer. Den skrevs av bl a David Foster och släpptes på singel med Andrea Bocelli och Celine Dion i mars 1999. Redan året innan spelades den dock in av de två i varsin version, en italiensk och en engelsk, för den tecknade filmen Quest for Camelot och fanns därefter med på deras respektive studioalbum. Det är dock främst denna version på både engelska och italienska som blivit den mest kända och framgångsrika. 

Celine Dion spelade senare in låten tillsammans med Josh Groban men duetten med Bocelli är min klara favorit. Jag ber om ursäkt för att bildkvaliteten i klippet inte är den bästa, men ni kan ju blunda och njuta om det behövs. Och ja det är här näsduken kommer in, jag verkar vara allergisk mot denna låten för ögonen börjar nästan alltid rinna. Typiskt.

På tal om jullåtar som inte är jullåtar så gav SVT härom året tips på musik som inte är julmusik men som de tycker passar för högtiden. Ni kan läsa om det HÄR. 

Lucka 9.

Nya saker är läskigt! Men idag är det dags för en sådan, nämligen första buss- och tåg-åkandet med rullstolen 😱. Jomen ni fattar läskigheten va? Men det går nog bra. Hoppas jag.

Målet för resandet är den julkonsert jag och maken ska på ikväll. I dagens lucka stoppar jag in en låt jag INTE tror kommer att spelas ikväll, men ... helt säker kan man inte vara.

Run Run Rudolph sägs ha skrivits av Chuck Berry som även spelade in den 1958, men då karaktären Rudolph var varumärkesskyddad på nåt sätt tillskrevs istället Johnny Marks låten. Marks var för övrigt mannen bakom låtar som Rockin´ Around the Christmas Tree och A Holly Jolly Christmas.

På min egen spellista återfinns Run Run Rudolf bland annat med Bryan Adams, The Playtones och Lemmy Kilmister. 

Lucka 8.

Det går ju inte att samla ett blandat gäng jullåtar utan att ta med Do They Know It's Christmas. Alltså låten som skrevs av Midge Ure (bl a Ultravox) och Bob Geldof, spelades in av en stor samling kända artister i slutet av november 1984 och släpptes 3 december samma år. Syftet var att samla in pengar till svältens offer i Etiopien och bland artisterna som tillsammans kallades Band Aid återfanns bl a Sting, Paul Young och Phil Collins ihop med medlemmar från bl a U2, Duran Duran och Spandau Ballet. Singeln såldes i över 2 miljoner exemplar och drog in över 24 miljoner dollar. 

En senare version av låten spelades in 1989, hitmakarna Stock Aitken Waterman hade då en stor del i produktionen, och ytterligare nyinspelningar gjordes år 2004 resp. 2014 med tillskott av samtida artister.


Bob Geldofs ursprungliga initiativ inspirerade artistvärlden till fler välgörenhetsprojekt såsom USA for Africa (We are the world) och Ferry Aid.

Jag glömde faktiskt nåt.

 När jag förra veckan försökte uppdatera er kring vad som hänt sedan senast jag bloggade så föll en oerhört viktig bit bort ur skallen. Jag har tatuerat mig! 😊 Det var en hel drös år sedan senast men för några månader sedan skedde det, min kropp fick en ny permanent utsmyckning.

Ni som kan er tAKiDA känner igen att de har en låt som heter sådär. Och ni som kan er Jennie anar nog varför sista ordet består av versaler. Det finns också ytterligare lager av betydelse och innebörd, inklusive en viktig daglig påminnelse till mig själv ... men det kan ni få klura på själva 😉.

För mig är det inte viktigt att alla som ser mina tatueringar förstår precis varför jag valt dem och vad de står för, det viktigaste är vad de betyder just för mig. Jag vill inte heller "bära" min sjukdom som en etikett, och skulle t ex därför inte göra en ren ME-tatuering så att säga. Däremot är sjukdomen ofrånkomligen en del av den jag är, av den jag blivit. 

Första tatueringen sedan jag blev sämre för typ 7 år sedan gav en viss oro och osäkerhet, hur skulle min kropp reagera? Jag valde dag för gaddningen med omsorg och vilade både före och efter. Tatueraren var noga med att jag satt så bra som möjligt och jag använde de korta pauser han tog till att verkligen slappna av. Kroppen verkar ha accepterat det utan större knot, jag märkte i alla fall ingen försämring kopplad till det utöver att jag var extra trött i en dag eller så men det är jag ju efter i princip allt jag inte gör mer eller mindre dagligen. Jag tror inte jag bör utsätta kroppen för ansträngningen det ändå är att läka efter en tatuering alltför ofta men det är skönt att veta att jag tål det. 

På tal om att tåla och inte tåla så blev jag igår påmind om att clementiner tillhör inte-kategorin. Det räckte att en på klubbens julmys igår skalade en så kände jag av det omedelbart och jag fick bege mig därifrån med klåda och en tät känsla i halsen. Hade jag sagt nåt innan så hade de inte plockat fram dem, det är jag säker på, men jag tänkte inte på det. Inte tänkte jag på att ta kortison och dubbel dos av allergitabletterna i förväg heller. Man lär så länge man lever men vissa gör det jäkligt långsamt 😏. 

Lucka 6 och 7.

 Yepp, det blir en dubbel-lucka. Samma jullåt men med två olika artister i två olika genrer.

O Come, All Ye Faithful skrevs ursprungligen på latin. Ni har säkert hört talas om, eller läst om, Adeste Fideles som betyder ungefär Dagen är kommen. Den engelska översättning vi är mest bekanta med skrevs av en katolsk präst under första halvan av 1800-talet.

Här har ni låten i en gospel-tappning med Tensta Gospel Choir. Som ofta annars när det handlar om gospel är det utbroderat med extra slingor utöver grundversionen.


Något annorlunda är följande version framförd av Twisted Sister, den finns på deras julalbum A Twisted Christmas från 2006. Gruppens version är starkt inspirerad av deras egna hitlåt We're Not Gonna Take It. 


Finns det gränser för vad man får göra med vissa sånger och låtar i fråga om genre och framförande? Är det t ex helgerån att göra rock-versioner av traditionella religiösa verk, finns det artister som verkligen inte borde få ta sig an vissa klassiker, är vissa låtar bara okej i vissa begränsade sammanhang o s v ... och får man förändra, lägga till och dra ifrån? Eller är det fritt fram? Sätt er i smågrupper och diskutera 😊.

Lucka 5.

1991 spelade Michael English in Mary, Did You Know som skrevs av Mark Lowry och Buddy Green. Sedan dess har ett flertal artister satt sin prägel på julsången, däribland a capella-gruppen Pentatonix, men min favorit är nog versionen med Clay Aiken. Den återfanns på hans julalbum från 2004 och släpptes på singel året därpå. Clay Aiken har för övrigt en sak gemensamt med artisten i en tidigare lucka, han har nämligen precis som Kelly Clarkson tävlat i American Idol. 2003 slutade han tvåa.

Idag har jag också tagit ett första steg mot julbordet genom att göra årets vegetariska julfärsbollar. Runda och fina blir de i airfryern, har ni en sån så testa vettja! Skaka korgen några gånger bara.

När bollarna och de biffar/burgare jag gjorde av resterande färs var klara så var mitt kroppsliga batteri slut igen. Under de kommande timmarna småslumrade jag till och från till sällskap av VM-fotbollen, så nu när jag ska gå och lägga mig på riktigt så lär jag väl inte kunna somna förståss. Jag kanske ska passa på då och tänka ut musikaliskt innehåll till kommande luckor?

Lucka 4.

Jag skrev ju i förra luckan om jullåtar med inslag av skoj och spex. Dagens lucka innehåller ett sådant bidrag som alltid återfinns på min spellista varje år. Den är skittöntig, men hör liksom till.

Ja jag sa ju att den är töntig!

Albumet Jasså jul? med Galenskaparna och After Shave släpptes 2001 och låtarna kommer från deras föreställning Jul Jul Jul. 

Idag är det ju 2:a Advent men nåt tänt andra adventsljus har jag inte beskådat. Ty jag har varit sängliggande hela dagen alltmedans sonen umgåtts med flickvännen och maken hållt på lite i köket, kört nån maskin tvätt och lite annat nyttigt. Vid uppstigandet igår kände jag direkt att det inte var nån bra dag på gång men jag samlade de krafter jag hade och firade pappa som blir 80 om några dagar. Dagens totala sängläge är därför inte det minsta förvånande. Jag har i alla fall haft två åttondelsfinaler i fotbolls-VM att roa mig med, rester från gårdagens firande att äta och en mini-plastjulgran att njuta av. 

Lucka 3.

En av de nyare jullåtarna som jag gillar är denna. Underneath the tree med Kelly Clarkson från 2013. Hon är för övrigt en av mina absoluta favoritssångerskor och hon har bara blivit bättre och bättre sen hon vann American Idol 2002. 

Många jullåtar är ju lugna stämningsfulla saker och de flesta med mer fart i har tydliga inslag av skoj eller ironi. Men här är allt välbalanserat tycker jag, och Kelly är som sagt grymt bra. 

Uppmärksamma läsare noterar att ur led är tiden. Igår var jag dels rätt kass och dels stod födelsedagsfirande av pappa på schemat så det orkades inte med nån lucka då. Shit happens, bättre sent än aldrig och lite sånt där. Men jag ska försöka hamna i fas igen. 

Lucka 2.

Jag visste inte vad jag skulle dela för nåt så jag frågade vad hans favorit är bland julmusiken. Här är vad han kom att tänka på i första hand:

Denna låt måste ligga högt på listan över de som spelats in i flest versioner, Frank Sinatras är dock den som maken föredrar. Låten som skrevs av John Frederick Coots och Haven Gillespie är en av de bäst säljande i USAs historia. Bland övriga artister som spelat in den återfinns bl a Bing Crosby, Jackson 5, Mariah Carey, Michael Bublé och Bruce Springsteen. Bland våra svenska artister som tagit sig an låten finns bl a Jerry Williams.

Lucka 1.

Julmusik var det ja ... Det finns ju gamla klassiker och det finns lite nyare tillskott. Utöver det finns det aningens udda versioner av de där gamla klassikerna. Vad sägs om Oh Helga Natt (eller Adams julsång) på rövarspråket? 

Har ni koll på varför sången i Sverige kallas just Adams julsång? Jo det kommer efter Adolphe Adam som är kompositör. Den svenska texten skrevs av Augustin Koch som själv var konsertsångare.

På tal om julmusik så hade jag tänkt ta mig till kyrkan i söndags eftermiddag och höra körer och solister sjunga jullåtar men jag var helt slut så det blev inget med det. Tyvärr.

Men NU måste det väl ändå ...

 ... ha hänt nåt sedan senast?

Jo det har det faktiskt. Jag har haft covid-19 t ex för några veckor sedan. Japp den jäkeln hittade mig till slut via sonen och sen till maken samtidigt som mig. Dag 2 och 3 med feber en bit över 39 var jobbigast, efter en knapp vecka var jag tillfrisknad från själva coviden men återhämtningen pågår fortfarande. Där spelar MEn antagligen in rätt rejält för det var definitivt en ansträngning för kroppen. Men jag känner mig ändå lindrigt drabbad, det var som en ordentlig influensa men inga andningsbesvär eller såna grejer och både smak- och doftsinnena var intakta.

Jag är i alla fall glad att jag inte fick det veckan senare för då hade adventsmyset vi hade nu i helgen inte blivit av. Nu löste det sig och trots visst manfall p g a dubbelbokning resp. sent påkommet jobb-behov blev det en himla trevlig kväll med mycket skratt, mycket lek (främst för de andra då, jag är bossen!) och mycket musik. 

Är detta det enda som hänt då? Näe mitt liv är mer spännande än så såklart 😉. Bl a har jag behövt prova på att snåla mycket med en av mina mediciner då de varit restnoterade och via det insett att de faktiskt gör rejäl nytta för mig, inget dåligt som inte för något dåligt med sig? Jag har haft ett bra besök idag hos min nye läkare och mina farhågor att bli ifrågasatt eller inte förstådd kunde snabbt blåsas bort. Jag har fått uppleva snö, en hel dag minsann! 

Maken som fyllt nåt så ojämnt som 53 har firats så smått och gratulerades med biljetter till en julkonsert nästkommande helg. Eller biljetten står på mig, han får följa med som min ledsagare. Snällt va? 😀 

Hälsomässigt har jag haft några dippar, utöver under och efter coviden så även efter en jobbig resa till Tyskland med pappa i oktober. Katamaranen mellan Ystad och Sassnitz slutade trafikera den linjen och ska från våren gå från Trelleborg istället och då det också var slutet på säsongen och Bordershopen hade utförsäljning så kostade resan bara 1€. Men det var ingen bekväm resa, det var rörigt och gungigt och mycket intryck. Jag mådde rejält dåligt efteråt, men nu vet jag det! Och jag lär inte bli någon högfrekvent resenär med det fartyget framöver om man säger så. Men i övrigt så är ju hösten min tid, ja och vintern med om det blir nån, så på så sätt har det varit bra.

Det är väl vad jag kommer på nu. 

Idag är det ju 1 december och det blir en kalender här i bloggen även i år. Men det finns en gräns för hur många gånger man kan upprepa info om glögg, polkagrisar och granar i olika varianter 😅 så i år kommer fokus att ligga på julmusiken. Vi ses i första luckan!