Vegevadå?

Vegan, vegetarian, laktovegetarian, lakto-ovo-vegetarian, demivegetarian, semivegetarian, flexetarian, pescatorian und zo weiter. Blir ni kloka på't? Inte? OK, jag kan inte klandra er. Även inom vegokulturen så att säga råder det viss osämja kring vad som egentligen är vad. Men schysst som jag är ska jag göra ett försök att klara upp en del saker för mina trogna, och otrogna, blogganhängare 😚.

Jag har inte stenkoll på hela världen, tro det eller ej, men åtminstone i Sverige så säger bestämmelserna kring marknadsföring och livsmedelsmärkning att vegetariskt = ingen ingrediens från djurriket. Alls. Innehåller ett livsmedel mejeriprodukter och/eller ägg ska prefixen lakto och/eller ovo tydligt anges. Annars ska det inte finns någon aktivt tillsatt ingrediens med animaliskt ursprung i produkten, inte mjölk, inte ägg, inte honung o s v. (Det kan däremot finnas "spår av" och liknande p g a hur produktionen ser ut och detta ska anges främst med tanke på allergier, hur man som vegetarian ställer sig till det är lite olika).

De flesta som väljer bort kött, fisk och skaldjur äter både mejerier och ägg vilket har lett till att det många menar när de säger vegetarian egentligen är just lakto-ovo-vegetarian. Människan är av naturen lat och vill inte använda för långa ord 😉. Men jag ser livsmedelsbestämmelserna som de korrekta så att säga, är man vegetarian äter man inget från djurriket. Helt enkelt. Men, jag vet ju att många svänger sig med begreppen på ett annat sätt så är det viktigt för mig att veta vad vegetarianen i fråga äter och inte äter så, tja då frågar jag helt enkelt... och sannolikheten är hyfsat stor att både ägg och mejeriprodukter är OK. Jag själv är också olika noga med vad jag säger beroende på hur viktigt det är för de andra att veta precis vad jag äter och inte äter, ska de laga mat till mig är det ju betydligt viktigare att det blir rätt än om man bara sådär rent allmänt snackar om vad man käkat till middag t ex. 

Vad skiljer då en vegetarian från en vegan? Kort sagt kan man säga att vegetarian står för just en kosthållning, vegan för en livsstil. Som vegan äter man då givetvis helt vegetarisk kost, men man agerar också för att minska utnyttjande av djur på andra fronter genom att välja bort animaliska produkter i t ex kläder och möbler, undviker djurtestade produkter o s v. 

Demivegetarian och semivegetarian ser jag bara som fåniga hittepåbegrepp, de som använder sig av dem åsyftar i regel att man äter fisk och skaldjur och ibland även fågel men då en fisk är lika mycket ett djur som en kyckling och en kyckling lika mycket ett djur som en gris så hör ingen variant av ordet vegetarian hemma här. Pescetorian är ett bättre begrepp i så fall för de som äter vattenlevande djur så att säga, om man nu ö h t behöver ha något särskilt ord för dem. Vi människor är väldigt glada i att sätta etiketter på allting, och jag kan absolut se nyttan av det på sätt och vis. D v s nyttan i form av tydlighet och enkelhet. Men det blir knappast tydligt om begreppen i sig är tvetydiga och emotsägelsefulla. Ibland är det enklare och tydligare att bara säga "jag äter inte ditten och datten".

Flexetarian då? Jo det verkar vara nåt nytt påhitt och om jag fattat det rätt så menar man att man äter vegetariskt "till viss del"... Eh, då är nog de allra flesta i vårt samhälle flexetarianer. För inte ens den störste köttälskare äter väl det i varje måltid alltid.

Så, kortfattat: JAG hävdar (med stöd av livsmedelsbanchen, svenska språket och en relativt stor del av vegetarianerna själva) att vegetariskt = inga animalier. Finns mejeriprodukter eller ägg med gör även prefixen lakto eller ovo det. MEN eftersom begreppen inte alltid används så skriver jag här på bloggen ofta t ex "helvegetariskt" och ibland även "veganskt" för att tydliggöra när dessa saker uteslutits eftersom jag i grund och botten ändå ÄR lakto-ovo-vegetarian så både mejerier och ägg förekommer normalt sett i min kost. Däremot det mer informella "vego" kan betyda lite vad som helst 😉, eller inte vad som helst men det kan vara både med och utan lakto-ovo. 

Så, mycket klarare va? 😜 Var så goda, det var så lite så.

Jag har ju sedan tidigare bestämt att ha minst en helvegetarisk dag i veckan, och den dagen äter maken åtminstone lakto-ovo-vegetariskt. Nej jag tvingar inte honom, så slipper ni fråga det och tycka synd om min stackars kuvade man... Jag föreslog det, eftersom han ändå den dagen äter samma som jag till middag, och han tyckte det var en god idé. Denna veckans vegetariska dag infaller för övrigt just idag, om jag minns att ta foton ska ni få ta del av den dagen senare. 

Jag startade i alla fall med en mugg varm choklad gjord på havredryck, mörk choklad, vaniljpulver och flytande stevia samt en klick vispad sojagrädde. Inte lika god som den jag annars gör på vanlig mjölk, men jag kan nog vänja mig med tiden. Och det gjorde liksom inte ont att dricka den 😉. Inte det minsta.

Jag har också bestämt mig för att allt julgodis och allt julbakande (d v s inte mycket alls) samt mitt käk till julafton ska vara helt animaliefritt. 

Jag lär nog aldrig bli fullfjädrad vegan igen, riktigt så stark är inte övertygelsen och den vinner därför inte över hinder i form av diverse allergier och andra hälsoaspekter samt en kräsenhet vad gäller både smaker och konsistenser. Men lite är bättre än inget i alla fall. 

Jag tror jag fattar...

.... varför jag har så mycket huvudvärk numera. Det måste bero på alla ord som vill ut ur skallen på mig men som stockar sig där inne för att jag inte får kläm på formuleringarna. Det har jag knappast haft problem med tidigare i livet, snarare tvärtom, men nu visar det sig vara en av mina p g a sjukdom nytillkomna kognitiva nedsättningar som det så tjusigt kallas.

Jag vill formulera ett inlägg om kärlek och funkionsnedsättning, hur jag förstår hur det kan fresta på befintliga relationer och men kanske framför allt försvåra inledandet av nya. De flesta människor har en tanke och en känsla kring hur de vill leva, och en ovilja att inleda en ny relation med en person man vet inte har förmågan att leva den typen av liv är för mig förstålig. Det är inte detsamma som att sjukdomen gör personen mindre värd eller till en sämre människa utan att man inte är de rätta för varandra, fast man kanske varit det om sjukdomen inte funnits. Hade jag varit singel och letat efter kärleken hade mina inskräkningar absolut begränsat mina möjligheter att träffa någon och minskat "utbudet" av möjliga partners och det vore såklart jättetrist men samtidigt naturligt. Och när man väl träffar någon som är rätt för en räcker det ju (för de flesta 😉), då spelar det mindre roll hur många andra som INTE är rätt för en. Nu är jag ju gift med samma karl sedan många år tillbaka, och jag förstår om även långa relationer får kraftiga slitningar när sjukdom inträffar. När livet förändras kraftigt p g a saker man inte själva valt, inget unikt för just sjukdom, kan det fresta på relationen. Och ibland slutar det med att den tar slut... Vilket inte är detsamma som att den "friske" parten är ett svin som dumpar sin sjuka partner, utan det är ofta mer komplext än så. Det är livet.

Och nej, vi har inte avslutat vår relation, bäst att säga. Ovanstående var mer allmänt hållet.

Jag vill formulera ett inlägg om hur folk som annars ger blanka fasen i kristna traditioner plötsligt går i taket och ska slåss för dem bara för att andra religioners firande råkar synas, men jag har ju dels skrivit om den saken förr och dels så får jag som sagt inte till orden riktigt just nu. Men ni kanske kan ana var jag står 😉

Jag vill formulera ett inlägg om vår sjukvård av idag, om dess brister men också om hur vi patienter ofta ställer orimliga krav på den vilket tar fokus från det som verkligen är bekymmersamt. Allmänheten verkar i stor utsträckning ha fått för sig att läkarmottagningarna är nån form av beställningscentral där de utför de tjänster, de undersökningar, de behandlingar som patienten själv bestämt sig för att h*n vill ha. Och inte minst få de mediciner de vill få, utan ifrågasättande. "Jag vet själv bäst"-syndromet med andra ord. Det är lite lustigt hur man i nästa sekund kan ställa en massa skyhöga krav på läkarna när man nyss menat att de inte har nån medicinsk kunskap utöver ens egna.

Jag vill formulera ett inlägg om gårdagens dop där vi åter hade äran att vara faddrar, men jag har inga bilder att tillföra än så jag väntar med det.

Jag vill formulera ett i dessa tider så jätteunikt inlägg som ett om advent och traditioner kring det 😉, men har inte orkat ta hand om fotona jag tog än så det får dröja det också.

Jag vill formulera ett inlägg om hur det gäller att försöka hitta solglimtarna mellan molnen och fokusera på det man kan förändra i stället för på det som hur man än vrider på det är som det är, men det var det där med kognitiva nedsättningar...

Jag kan i alla fall till slut formulera ett inlägg som avslutas med julmusik. För nu har 1 advent varit och julmusiken är äntligen tillåten i det Johanssonska hemmet 😌. Vi börjar högklassigt!

Jag tror jag fattar...

.... varför jag har så mycket huvudvärk numera. Det måste bero på alla ord som vill ut ur skallen på mig men som stockar sig där inne för att jag inte får kläm på formuleringarna. Det har jag knappast haft problem med tidigare i livet, snarare tvärtom, men nu visar det sig vara en av mina p g a sjukdom nytillkomna kognitiva nedsättningar som det så tjusigt kallas.

Jag vill formulera ett inlägg om kärlek och funkionsnedsättning, hur jag förstår hur det kan fresta på befintliga relationer och men kanske framför allt försvåra inledandet av nya. De flesta människor har en tanke och en känsla kring hur de vill leva, och en ovilja att inleda en ny relation med en person man vet inte har förmågan att leva den typen av liv är för mig förstålig. Det är inte detsamma som att sjukdomen gör personen mindre värd eller till en sämre människa utan att man inte är de rätta för varandra, fast man kanske varit det om sjukdomen inte funnits. Hade jag varit singel och letat efter kärleken hade mina inskräkningar absolut begränsat mina möjligheter att träffa någon och minskat "utbudet" av möjliga partners och det vore såklart jättetrist men samtidigt naturligt. Och när man väl träffar någon som är rätt för en räcker det ju (för de flesta 😉), då spelar det mindre roll hur många andra som INTE är rätt för en. Nu är jag ju gift med samma karl sedan många år tillbaka, och jag förstår om även långa relationer får kraftiga slitningar när sjukdom inträffar. När livet förändras kraftigt p g a saker man inte själva valt, inget unikt för just sjukdom, kan det fresta på relationen. Och ibland slutar det med att den tar slut... Vilket inte är detsamma som att den "friske" parten är ett svin som dumpar sin sjuka partner, utan det är ofta mer komplext än så. Det är livet.

Och nej, vi har inte avslutat vår relation, bäst att säga. Ovanstående var mer allmänt hållet.

Jag vill formulera ett inlägg om hur folk som annars ger blanka fasen i kristna traditioner plötsligt går i taket och ska slåss för dem bara för att andra religioners firande råkar synas, men jag har ju dels skrivit om den saken förr och dels så får jag som sagt inte till orden riktigt just nu. Men ni kanske kan ana var jag står 😉

Jag vill formulera ett inlägg om vår sjukvård av idag, om dess brister men också om hur vi patienter ofta ställer orimliga krav på den vilket tar fokus från det som verkligen är bekymmersamt. Allmänheten verkar i stor utsträckning ha fått för sig att läkarmottagningarna är nån form av beställningscentral där de utför de tjänster, de undersökningar, de behandlingar som patienten själv bestämt sig för att h*n vill ha. Och inte minst få de mediciner de vill få, utan ifrågasättande. "Jag vet själv bäst"-syndromet med andra ord. Det är lite lustigt hur man i nästa sekund kan ställa en massa skyhöga krav på läkarna när man nyss menat att de inte har nån medicinsk kunskap utöver ens egna.

Jag vill formulera ett inlägg om gårdagens dop där vi åter hade äran att vara faddrar, men jag har inga bilder att tillföra än så jag väntar med det.

Jag vill formulera ett i dessa tider så jätteunikt inlägg som ett om advent och traditioner kring det 😉, men har inte orkat ta hand om fotona jag tog än så det får dröja det också.

Jag vill formulera ett inlägg om hur det gäller att försöka hitta solglimtarna mellan molnen och fokusera på det man kan förändra i stället för på det som hur man än vrider på det är som det är, men det var det där med kognitiva nedsättningar...

Jag kan i alla fall till slut formulera ett inlägg som avslutas med julmusik. För nu har 1 advent varit och julmusiken är äntligen tillåten i det Johanssonska hemmet 😌. Vi börjar högklassigt!

Med en månad kvar till julafton...

... värnar jag om minnena och har återanvänder rubriken från 2012 😊.

Med en månad kvar till julafton, och några dagar kvar till 1 advent, har vi också tagit farväl av min faster Edith som efter ett långt och innehållsrikt jordeliv nu lämnat det. Det var en fin och personlig ceremoni, och solen lyste vackert över oss alla. Även in i kyrkan...

Efter begravningen tog jag, mina föräldrar och min syster en fika på sta'ns äldsta konditori. 

Med en månad kvar till julafton räknar jag ihop det troliga antalet gäster på vår julfest om ett par veckor och tror att rekordet slås i år, Det är nog en himla tur att vi inte byggt den där halv-väggen jag velat ha bakom soffan i TV-rummet, som avskärmning ut mot hallen, för då hade vi inte fått plats till en av våra viktigaste lekar 🎁.

Med en månad kvar till julafton är det nog dags att fundera på vilken vegetarisk julmat jag ska göra i år. Jag har försökt mig på något som heter seitan, en helt vegetabilisk produkt som baseras på vetegluten och som kan användas som alternatv till kött i olika former och många gör vid jul "skinka" som de griljerar och sådär. Men jag har hittills inte alls fått till det, det blir bara svampigt/gummiaktigt och inte det minsta gott. Man ser med blotta ögat att det inte är alls samma mer kompakta fina resultat som experterna får på filmklippen. ETT försök till ska jag ge det, och så exakt som möjligt följa det recept som verkar vara allra populärast. Blir inte det bra så ger jag upp. 

Någon form av juliga bön-, tofu- eller quornbollar får det i alla fall bli, och givetvis en rotsaksgratäng. Yummie! Tanken är ju att jag av hälsoskäl ska tagga ner lite, eller ganska mycket, vi får väl se hur det går med den saken.

Med en månad kvar till julafton är jag inte det minsta sugen på att baka lussebullar, men det är väl mitt fel att det är någon form av tradition här hemma som nu sonen inte vill lämna så... jag får väl bita i det sura äpplet. Eller i saffranspåsen. Nån gång före Lucia.... nån gång... Och det gäller det ju att kalla bakverken vid sina rätta namn, inte sant?

Undrar om "Lilja" ska motsvara "Pojke"?? Varför då inte "Flicka"?

Mycket ska man höra...

... innan öronen trillar av. Eller läsa innan ögonen gör det?

Vad sägs om detta: en vegan fick i sitt ICA-kundkortsbrev en rabatt på visst kött från charken. Veganen i fråga tyckte mest det var lite lustigt, men en annan tycker på fullaste allvar att brevmottagaren ska anmäla ICA för trakasserier. Eh, va? 😮

Eller den här: en person (som själv är måttlighetsdrickare resten av året ska tilläggas) menar att den som dricker mer än en sorts alkoholhaltig dryck på julafton är elak och skiter i barnen till skillnad från den som bara dricker en sorts (oavsett mängd, tid och andra omständigheter). Eh, va? 😕

Eller såhär: det påstås att en man som är vän med en kvinna inte bara vill ha vänskap utan vill alltid egentligen ligga med henne. Eh, va? 😳

Om ni tror att jag snurrat runt på sociala medier så tror ni helt rätt, ibland finns inte mycket mer att roa sig med 😉. Men jag har också surfat runt efter julgodisrecept jag inte kommer att orka testa, efter julpynt jag inte kommer att orka fixa och efter julmat jag inte kommer att orka laga. Mycket konstruktiv användning av mitt överflöd av tid.

Men, jag har i alla fall bestämt mig för att det julgodis jag faktiskt gör ska vara helt fritt från animalier. Idag köpte jag bl a en mjölkfri vit choklad som ska användas till vit chokladtryffel med smak av blåbär, förra året gjorde jag med lime i men jag vågar inte lita på att jag tål det längre. Oh förresten man kanske kan testa att smaksätta med saffran? För saffran och vit choklad är i alla fall gott ihop i mjuka kakor. Rischoklad kan jag också göra, det är inte så jobbigt. Bara att smälta choklad, röra ner puffat ris och sen klicka ut (eller hälla ut och dela sedan). Mörk choklad är ofta mjölkfri och jag har även en paket ljus choklad som är helt vegetabilisk. Som bonus kan även gluten- och laktosintoleranta vänner och vänners barn äta godiset 😋

På tal om vegetabiliskt så är det dags igen imorron för en vegan-dag. Till middag har jag planerat crepes och sallad, jag får se vilket crepes/pannkaks-recept som verkar bäst utifrån att jag även vill minska på kolhydraterna (trots godis-snacket nyss 😊). Som fyllning blir det purjo, ost från Astrid och Aporna samt dessa: 

Första gången jag lagar det. Spännande.

Jag förstår om ni inte förstår.

För jag har svårt att förstå själv. Men jag ska försöka ge korta men hyfsat tydliga förklaringar på vad min konstaterade resp. min troliga sjukdom innebär.

Fibromyalgi
Fibromyalgi (FM) klassificeras som sjukdomstillstånd i mjukvävnader och är ett kroniskt smärtsyndrom vars huvudsakliga symptom är utbredd kronisk smärta och trötthet/utmattning. Vid fybromyalgi har man ofta en ökad smärtkänslighet och blir öm av saker som andra personer inte blir det av. Smärtorna flyttar sig ofta mellan kroppsdelarna och förrutom i musklerna visar de sig ofta också genom ledvärk. Andra symtom är bland annat domningar, magbesvär, stelhet, tinnitus, yrsel och hjärndimma, besvär som många kan ha men som är vanligare hos patienter med fibromyalgi.  Ett grundkriterie för att en fibromyalgidiagnos ska kunna sättas är ömhet eller smärta vid minst 11 av 18 särskilt definierade punkter på kroppen. Andra förklaringar till besvären ska också uteslutas innan diagnos sätts.

Det syns ofta inte utanpå hur ont en fibromyalgidrabbad egentligen har och därför kallas fibromyalgi ofta för ”den osynliga sjukdomen”. Att smärtan inte syns gör att många FM-drabbade inte blir trodda, utan i stället får kommentarer som ”Men du ser ju ut att må jättebra. Du kan väl inte vara sjuk? Det går säkert över snart.” De dagar när det är som värst stannar oftast en fibromyalgidrabbad hemma och omgivningen får därför kanske aldrig se hur svårt de kan ha det. Det finns i dagsläget inget botemedel mot fibromyalgi, i stället handlar det om att försöka lindra symptomen. Värktabletter av olika slag kan lindra smärtan, likaså anpassade fysiska övningar som t ex avslappningsövningar. FM-patienter kan också uppleva förbättring av tillskott av bl a vitamin B12 även om värdena inte tyder på någon sådan brist.
Diagnosen har klassifikationsnummer M79.7

ME/CFS
ME står för Myalgisk Encefalomyelit och CFS för Chronic Fatuige Syndrom. (Tidigare svensk benämning var Kroniskt trötthetssyndrom vilket ansågs missvisande eftersom det ger en förenklad beskrivning av sjukdomen). Myalgi betyder muskelsmärta och encefalomyelit är en inflammation i hjärna och ryggmärg. Sjukdomen är komplex och ibland svårdiagnostiserad men kännetecknas främst av en långvarig, svårt funktionsnedsättande utmattning i kombination med en rad andra symtom. Enligt de diagnoskriterier som används av de flesta ledande läkare internationellt är PEM, Post-Exertional Malaise, ett av de obligatoriska symtomen. PEM innebär ansträngningsutlöst försämring, en onormal fysisk och mental uttröttning efter ansträngning och som kräver lång återhämtning. Risken för förväxling med andra utmattningsdiagnoser är stor vilket gör att patienten kan ordineras ökad fysiskt ansträngning och då försämras ytterligare. Sjukdomen anses vara kronisk men förhoppning finns att forskningen framöver ska kunna ändra på det.

Andra symtom som ska finnas i varierande omfattning för att uppfylla diagnoskriterierna är bland annat sömnstörningar, utbredd smärta, kognitiva nedsättningar (t ex koncentrationssvårigheter och försämrat korttidsminne), immundysfunktion och återkommande långvariga influensaliknande symtom. Liksom vid FM är detta symtom som många kan ha och som kan härröra från många andra sjukdomstillstånd, därför krävs inte bara uppfyllda diagnoskriterier för en diagnos utan även uteslutande av andra orsaker till besvären.
ME klassas som neurologisk sjukdom och har diagnoskod G93.3

De båda sjukdomarna har många liknande symtom och det kan vara svårt för oss lekmän att hålla isär det, men kort sagt är vid fibro smärtan kardinalsyndrom och vid ME är utmattningen det. Det finns dock en viss samsjuklighet i form av  att personer med ME relativt ofta även har fibromyalgi och till viss del även tvärtom. Båda sjukdomarna är vanligare hos kvinnor än hos män.

Nå, blev ni något klokare? 😉

Nu kommer den!

EFITen alltså. EFIT står som ni kanske lärt er vid detta laget för Ett Foto I Timmen, och fler dokumentationer av dagen kan ni finna HÄR.

Var så goda, min lördag 19 november 2016.

Första fotot togs när jag kom hem från akuten efter
en ny allergisk reaktion (inte så jättehemsk denna gången som
de två tidigare, tack gud för adrenalinpennor) och kom
på att det var EFIT-tajm 😉

Se'n lyckades jag sova litegrann och var
superpigg (yeah right) klockan 10.

När man inte ens orkar stiga upp
får man roa sig med det som finns
till hands. T ex youtube
på mobilen. Där finns gott om torr humor 

Klockan 12 kollade jag på bowling i sängen. Alltså,
spelet pågick inte i sängen men resultatet kunde följas på
datorskärmen. Oavgjort slutade matchen för övrigt, med
minsta möjliga marginal. En endaste kägla
skilde mellan oavgjort och vinst.

Det är lite farligt att vara glömsk (läs: vimsig)
och i ett halvdunkelt rum upptäcka skumma ringar
på sin kropp. Men, efter en stund kom jag på
att det ju är kvarvarande klisterrester
från de där "plupparna" till EKGt. Sexy!!

Typ lunch eller nå't kl 14.
Mesostmackor och Betapred. Skareva
så skareva ordentligt.

Fortfarande kvar i sängen kl 15 mailade jag maken med instruktioner
om kvällens middag. Ja jag kan inte skriva ut från min dator f n
så jag kan lika gärna skicka till honom så han har det i sin telefon 😊

Ljusslingeupphängning ute pågår! Jag studerade. Noga.

Ljusslingeupphängning är jobbigt. dags att sova lite!

Klockan sex var middagen uppäten (nästan).
Pasta och ostsås med Pärsons vegeskvor och purjolök i.

Och sen fortsatte jag roa mig
via mobiltelefonen. Humorn var lika mogen som
vanligt 😜

 Klockan 20 blev det inget foto, det hände lite andra grejer...

Klockan nio surade jag över att
GPSen på Pokemon inte funkade. Det var
likadant i Göteborg, när jag för en gångs skull
gick en hyfsad bit så funkade det inte
och mina ägg kom inte närmare att kläckas 😡

Men timmen senare kunde jag i alla fall
till slut få tillökning efter en liten
"samla tankarna"-runda.

Liten koll på familjeliv.se.
Alltså, jag såg rubriken och tänkte att
det nog handlar om hur människor i allmänhet
kan vara rätt gnälliga och att "modet" är att
skylla allt negativt på någon annan, men det var
visst ett specifikt gnäll som gällde. På tal om
mogenhet då....

Att steka potatis mitt i natten är väl helt normalt?
Potatisen blev en de av söndagens middag.

Slut för denna gången!

En extra person i sängkammaren...

.... är det en hel del som fantiserar och drömmer om. Jag hade i fredags kväll fyra (kanske fem) extra män i sovrummet, med fokus på mig i sängen... Brandmän, vältränade, ett par riktigt snälla mot ögonen. Fast, antagligen inte på det sätt andra brukar mena. 

Efter en vecka med hiskelig huvudvärk kunde jag inte längre låta bli att testa med diklofenak eftersom Panodil + Ipren inte hjälpt, trots att jag fick problem med magen i våras efter att ha ätit dem (dock då flera gånger dagligen flera veckor). Men det visade sig att jag kan skriva till diklofenak på listan av läkemedel jag inte tål. Ca en kvart efter att jag tagit tabletten började jag känna mig varm i ansiktet och händerna, enligt Peter var jag inte röd (vilket det dock kändes som) men jag förstod att nåt inte var som det ska. Så jag tog direkt min adrenalinpenna och en dos Betapred under tiden han ringde 112, lade mig på sängen eftersom jag brukar bli yr och även svimmat vid de tidigare händelserna de senaste månaderna, och försökte andas så lugnt jag bara kan samtidigt som det kändes som att jag höll på att brinna upp inuti och hjärtat hoppa ur bröstet på mig. 

Hur brandmännen kom in i bilden? Jo eftersom ambulansen behövde lite tid på sig att ta sig hit så fick Räddningstjänsten rycka in i väntan på dem. Efter en kort stund anländer den stora släckningsbilen och in i huset kommer en hel drös räddare i nöden. En av dem tar kommandot och ger mig syrgas och får upp syresättningen på en bra nivå och håller även koll på pulsen som mycket riktigt är rejält hög. De andra står runtomkring och ställer frågor, konfererar med varandra, pratar lite med Peter och förklarar vad de kan göra för att hjälpa till. Riktig spänning i sängkammaren alltså 😉

I alla fall så blev detta en lindrigare grej än de två tidigare, antagligen åtminstone delvis för att jag tog min medicin så snabbt. När jag kom in till akuten hade jag röda fläckar på mage och rygg och pulsen var fortfarande rejält hög (troligen av adrenalinet), i övrigt var de flesta symtom borta eller bara svaga. Jag fick aldrig den där svullnaden i munnen och tungan, jag svimmade inte denna gången och när de efter några timmar såg att adrenalinets verkan klingat av utan att symtomen återkommit så fick jag åka hem. 

Och huvudvärken är idag borta 👍 *ta i trä*

På tal om värk så fick jag en klar diagnos i veckan. Fibromyalgi. En sjukdom som anses kronisk och som bl a har långvarig utbredd smärta och ömhet, sömnstörningar och onormal trötthet som symtom. Troligen har jag haft sjukdomen i många år men den har då förvärrats på senare tid. Det finns en stor samsjuklighet med flera andra sjukdomar, bland annat ME (ME/CFS, tidigare kallat kronisk trötthetssyndrom), en kronisk neurologisk sjukdom kännetecknad av främst funktionsnedsättande utmattning och som man nu anger stark misstanke om, det var viktigt att få med sjukdomen i min dokumetation men det finns några saker som hindrar en helt säker diagnos i nuläget. Dessa får dock någon annan ta tag i för specialkliniken jag var på kan inte göra den uppföljning de önskat p g a osäkerhet kring kommande avtal med Region Västra Götaland. Jag är i alla fall glad att de är noggranna och grundliga och inte sätter diagnoser de inte känner sig säkra på. Jag är fullt nöjd med "fibromyalgi och misstänkt ME" i dagsläget om det är vad de har kunnat fastställa, jag vill inte ha en diagnos för sakens skull utan jag vill ha RÄTT diagnos efter att troligen ha haft fel i åtta år.

Vad händer nu då? Jo jag ska fortsätta med min sjukgymnastiska behandling, med eventuella anpassningar efter fibrodiagnosen och den stärkta misstanken om ME. Jag ska genomgå en ordentlig allergiutredning, men det kan nog ta någon månad till innan den kommer igång. Jag får tills dess försöka symtomlindra medicinskt i den mån det behövs och går med bara Ipren och Panodil, och framför allt genom att anpassa min vardag och hitta den nivå av aktivitet som just min kropp klarar av. Och det är den svåraste biten... Jag har i alla fall till stor del fått en förklaring till varför jag blir så kraftigt försämrad och varför jag behöver så lång tid för återhämtning när jag klivit över gränsen. Men jag får inte aktivera mig för lite heller, det är inte bra för kroppen och definitvt inte bra för själen och det mentala måendet då det leder till ännu större social isolering.

Jag ska också försöka lära mig mer om både ME och fibromyalgi, och har bl a blivit klok på att just nya och kraftigare allergier är vanligt hos personer med ME, troligen p g a hur immunsystemet påverkas, och också förstått att mina perioder med kaftig huvudvärk mycket väl kan hänga ihop med fibron. Men, exakt hur allt ligger till och varför lär jag aldrig få veta. 

Annars? Jo jag har faktiskt lyckats köra EFIT, Ett Foto I Timmen, på rätt dag! D v s igår. Men jag har inte hunnit/orkat lägga in det än. Imorron kanske? Och ikväll har vi haft familjemiddag och firat mammas och pappas 45-åriga bröllopsdag 💑. Nu har jag sett till att jag inte har några viktiga tider att passa eller konkreta saker jag måste göra i ett par dagar utan kan ta det som det kommer. Det är säkert välbehövligt. Och just nu är jag himla glad att jag varit ute i så god tid att förbereda för julfesten vi ska ha om knappt tre veckor 🎅🎄, och tagit en sak i taget när det gäller den tillställningen. Om maken bara gör sin del så ska det nog kunna bli en bra fest utan alltför stora negativa konsekvenser för min del.

Men, det är ett tag tills dess. Nästa positiva grej att se fram emot är dopet på söndag då vi återigen har äran att vara faddrar 💗

Stödgrupper - hjälp eller stjälp?

Jag är med i ett par facebookgrupper för personer som diagnostiserats med eller misstänks ha en av de kroniska sjukdomarna jag utreds för. Och det har absolut hjälpt mig dels genom att hitta nya vägar för mer information och hur jag ska gå till väga för att få bästa medicinska hjälpen och dels genom den där sköna "jag är inte ensam"-känslan. Men jag börjar fundera på om jag bör gå ur igen om/när de på mottagningen i Göteborg kommer fram till att de sjukdomarna verkligen är vad jag lider av. 

Ibland känns det som om man kollektivt grottar ner sig och gör känslan av utsatthet onödigt stor. Antagligen omedvetet och inte alls av illvilja, men ändå. Jag vet till exempel att det kan vara oerhört kämpigt att ha med Försäkringskassan att göra och att de ibland tar horribla beslut och ställer orimliga krav på de sjuka och funkstionsnedsatta, men ibland så sporrar man i de här grupperna varandra att ta allting på sämsta möjliga sätt och i gengäld ställa orimliga krav på myndigheten och deras handläggare. De kan t ex bara fatta sina beslut baserat på den information de får, om intyg och andra dokument är dåligt eller felaktigt formulerade kan ju inte de lastas för. Jag känner också emellanåt att det aktivt letas symtom och att alla sådana "skylls" på de här sjukdomarna fast de kanske har andra orsaker som går att behandla eller t o m bota. Jag upplever alltför ofta också att allt ansvar tas ifrån individen och skjuts på vården, försäkringskassan, ja samhället i stort. Och det är lite farligt, för om man når punkten där man själv inte längre känner något ansvar alls för sin situation så innebär det också att man inte längre känner att man kan påverka sitt liv på något sätt. Man ger upp... Jag menar givetvis inte att man inte ska ställa krav på sjukvården t ex, och när det gäller bland annat dessa sjukdomarna har vården mycket att lära, utan det handlar om en samverkan och en balans. Det kan bli för mycket "tycka synd om" och "hela världen är emot oss" för att vara sunt.

Grupperna är ovärderliga när det handlar om att hålla sig uppdaterad om vad forskningen (som är undermålig) säger och vad som sker på de få mottagningar som har god kunskap kring de aktuella sjukdomarna, när det handlar om att bolla ideer kring hjälpmedel och trix & fix som underlättar vardagen, och när man har behov av att för en stund ösa ur sig sorg, ilska och/eller frustration över sin situation till människor som kan säga "jag förstår hur du känner" utan att ljuga. Men jag är lite rädd att dras med i det där negativa triggandet... 

Jag får fundera, känna efter, försöka göra mig själv uppmärksam på tendenser på att offermentaliteten blir för stor. I morgon är det i alla fall dags för återbesöket uppe i Göteborg, och jag hoppas att jag oavsett svar kan hitta något bra sätt att förhålla mig till det och sätta upp rimliga mål för framtiden. Återbesöket sker troligtvis i grevens tid då Regionen och mottagningen inte är överens kring det nya avtalet, regionen har enligt mottagningen markant ändrat förutsättningarna i avtalet jämfört med de grunder de vann upphandlingen på, bl a begär de att nya läkare anställs trots att de som nu driver mottagningen är de främsta eller bland de främsta på området och har mångårig erfarenhet. Och med tanke på att trycket på mottagningen är så stort från hela landet för att så få läkare har tillräcklig kunskap om sjukdomarna kan man ju tänka sig hur bra den rekryteringen skulle gå. Därmed är nytt avtal inte underskrivet varvid regionen meddelar att de tilldelat en annan aktör avtalet. Vilket i sin tur får mottagningen att planera rättsliga åtgärder. Ja ni fattar, rena röran. Risken finns att det är nåt brytdatum just imorron, jag kan inte riktigt tolka alla juridiska termerna i dokumenten, hoppas jag inte hamnar i kläm där. Förvisso finns det väl värre saker än en kväll och hotellnatt i Göteborg med maken men vi hade inte direkt åkt upp nu och lagt tid, energi och pengar på det om det inte vore för läkarbesöket.

Vegandag. körsång och läskiga utmaningar.

Förra veckans helvegetariska dag blev i fredags. Och visst är ni hemskt nyfikna på vad en vegan kan tänkas äta? Tänkte väl det. Såhär såg min dag i mat ut;

Frukost: pannkakor. Ett litet experiment för att försöka få till det både animaliefritt och kolhydratsnålt... 
Till 2 st använde jag 1 dl havregrädde, 2 msk vatten, 1 msk kokosmjöl, 1 msk mandelmjöl, 1 msk fiberhusk och en nypa salt. Och rapsolja till stekningen. Det blev helt OK. Kokossmaken gick igenom lite men det funkade bra ihop med syrligheten från blåbären.

Lunch: tomatsoppa med linser samt varm osmmacka med den här osten från Astrid och Aporna på-->

Och den smälte faktiskt, jippi! Snart ska den testas i lasagne och på pizza också.

Mellanmål: fröknäcke med avocado, groddar, tomat och örtsalt.








Och så blev det dags för middag. Pulled Pork är ju himla poppis. Har ni hört talas om Fooled Pork? Har ni det så var det troligen ett vegetariskt alernativ till den dragna grisen som åsyftades. Pulled Oumph har vi testat förr, både hemma och på matställen ute där det faktiskt börjar dyka upp lite varstanns. Bland annat har Baba's Steakhouse här i sta'n det på sin meny och Max hamburgare har en oumph-burgare. Vegmes pulled-variant hade däremot ingen av oss ätit innan. Och vi lär inte göra det igen, för Oupmh var betydligt godare. Maken föredrog även konsistensen på den medan jag själv tyckte Vegme hade en liten fördel där. Men som sagt, totalt sett vann Oumph klart.

Som tillbehör hade vi pitabröd, grönsaker, coleslaw (på Vegmes majonäs och Sour Supreme), ugnsstekt potatis, extra babecuesås och ketchup. Och så drack vi vin som är Vegan Friendly såklart.

Och de som tror att man inte kan bli mätt på vegetarisk mat får en stor rapning till svar ;-)










Körsång då. Igår var det till slut dags för dagen K som i Konsert. Det finslipades in i det sista, justeringar gjordes så sent som på genrepet. Och jag tror nog att det blev rätt lyckat. I alla fall hade vi som sjöng en kanondag, och av reaktionerna att döma gjorde vi och Ola Salo inte publiken besvikna heller. När vi väl kom på plats... ett filmklipp avslöjar att det tog fem minuter för oss att gå in och ställa upp oss ordentligt ;-) 600 körsångare är ju..några stycken... Själv blev jag framkallad till främre raden av självaste Gabriel Forss ;-) "Där står en liten tjej till, kom fram här så du ser ordentligt!" Liten tjej, jojatackarjag ;-)

Här får ni ett smakprov i form av en av körens egna favoriter: Så som i himlen.


Happy Voices är det nya namnet på Du kan sjunga gospel-körerna, och det är ett passande namn. Dels sjunger vi inte bara gospel, och dels är vi verkligen glada när vi träffas och låter våra röster höras. Men lite ordentlig gospel bjöd vi också på. Med start ca 6 minuter in i nedanstående klipp, det tog som sagt lite tid att komma på plats ;-) 



Trots att jag från början stod oroväckande nära kanten på scen innan nån förbarmade sig över mig så jag fick flytta in några snäpp (och därmed slapp synas för alla :-D) så är det inte det jag i rubriken menar med läskiga utmaningar. Nope, utan det är ännu värre: Jag ska om några timmar till en ny frisör, igen! Jag tvingades ju se mig om efter en ny när tjejen vi gick till hela familjen flyttade för kärlekens skull. Kul för henne, trist för oss. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet där jag var i slutet av sommaren, men dels kändes det lite dyrt (men jag var bortskämd innan, jag vet att hon vi gick hos låg lågt i pris) och dels så kanske jag kan bli ännu mer nöjd nån annan stanns? Så, jag chansade och bokade tid hos ytterligare en ny bekantskap. Om jag minns rätt är skillnaden i pris jämfört med förra gången inte så stor, men som sagt så kanske det blir ännu bättre? Och man ska ju utmana sig själv, så...  Ni lär väl kunna märka här på bloggen om jag överlevde eller inte :-D Spänningen är oooooolidlig, inte sant?

Nog för att jag har bry med händer och tänder men ...

Vana bloggläsare och/eller facebookvänner vet att min hjärna ibland är väldigt aktiv när jag sover. Alltså jag drömmer, vissa drömmar skummare än andra. Jag har ju som sagt bry med både händer och tänder, mest händer nu för tiden, och drömmar sägs ju vara en bearbetning av det man har att göra med i sitt liv. Så att jag drömmer om bl a händer och tänder är väl inte så konstigt, men ibland blir det som sagt lite väl skumt.

Natten till igår sov jag såhär mycket: inget. Men mitt på dagen slumrade jag ett par korta stunder, inte så länge men tillräckligt för att hinna drömma en hel del. Bla drömde jag att jag gick ut i köket för att snacka med Simon då jag plötsligt tappar en tand, den hamnar i min hand helt täckt av levrat blod. Jag blir i drömmen förskräckt och tänker att "nu har jag snart inga tänder kvar alls" och går in och tittar i badrumsspegeln. Och gapar... Där ser jag att jag saknar tänder på hela vänstra sidan, både uppe och nere. I stället har jag nåt metalliskt robotliknande där tandraden i vanliga fall sitter, och så lite köttslamsor och sånt annat trevligt. Jag skriker rakt ut och tänker sedan, i drömmen, att detta måste ju vara en mardröm bara! Jag måste vakna! Så jag spärrar upp ögonen, och vaknar... i drömmen. Men på riktigt sover jag vidare ;-) När jag sen vaknar, alltså verkligen vaknar, är jag tvungen att känna efter så mina tänder sitter där de ska. Det gjorde de :-)

Nästa gång jag slumrat till så drömde jag att jag hade ont i vänster pekfinger, ungefär som att den hamnat ur led och jag försökte dra den rätt med andra handen. Men jag tittade aldrig på fingret, jag bara kände. Det gjorde dock mer och mer ont och till slut gick jag till sjukhuset. Där var det lång väntetid vilket jag inte tänkte acceptera, jag hade ju akut behov av hjälp för jösse namn, så jag bröt mig in i ett undersökningsrum och väntade där tills någon kom. Först kom en sköterska som sa att det där kan vi inte fixa här, det måste opereras. Vänta så kallar jag på doktorn! Ållrajt... Efter en stund kom doktorn, och det var inte vilken doktor som helst utan en av de som är med i 112 På liv och död på TV. Eller i alla fall som var det för ca fem år sedan. Jag har ingen aning om vad han heter men utseendet känner jag igen. 

Han sa i alla fall att de kunde inte hjälpa mig där eftersom de hade stängt fram tills åtta nästa dag utan jag var tvungen att åka helikopter till Stockholm för att opereras. Jag undrade om det inte tog längre tid att få mig upp till Stockholm än att vänta tills de kunde fixa mig där jag nu var, men nej. Icke. Stockholm var det som gällde! Är det inte lite overkill med ambulanshelikopter för ett litet finger? undrade Peter som också kommit till sjukhuset. Läkaren skakade bara på huvudet. Först då tittade jag på min finger... och det hade en vinkel av 90 grader. "Vi tror att den är bruten" sa läkaren. No shit Sherlock!

Jag vägrade dock åka till Stockholm utan tjatade till mig smärtstillande och åkte sen till jobbet där jag visade upp mitt finger för alla vare sig de ville se eller ej. Föräldrar, kollegor och barn. Fullt normalt liksom... Hur det till slut gick vet jag inte, men antagligen hade jag legat och dragit i det när jag drömde för när jag vaknade hade jag ont i fingret :-D 

Undar vad som blir nästa grej. Jag har ju problem med de flesta delar av min kropp så det finns att välja bland ;-)

Nu ser jag att maken är klar med däckbytena på min bil, så jag ska skrapa ihop mig och ge mig iväg på några ärenden. Köpa mini-julgran till sonen (han ville ta toppen av den stora som maken köpte igår (-: ), se om det finns nån Pepsi Max kvar på för närvarande billigaste stället, kolla efter en ljusstake till av samma sort som jag köpte igår (se bilden), kanske fylla på lite luft i vintersulorna ifall det behövs. C ya!

Livets cirkel sluts igen.

Igår lämnade släktens äldsta medlem jordelivet efter många års kämpande. Idag fick den nytt tillskott i form av en nyfödd liten flicka. En familj lämnas i sorg och saknad, en annan svämmar över av lycka och framtidshopp. Lite signifikativt för livet...

Jag skrev ju igår om Sanna Nielsen som julvärd och hur det kändes som ett säkert och okontroversiellt val. Hmm, jag underskattade tydligen människan. Det fanns en sak som tydligen var oerhört viktig för många att klaga på.... Hennes tröja! Att den visade lite bara axlar (hu så hemskt!), att den var beige (ja??), att den såg ut som en tvångströja, att den verkade obekväm (inte vårt problem väl?) o s v. På facebook svämmade det över av kommentarer om den där tröjan, spetsat med lite kommentarer om hur opassande det var med rött läppstift. Alltså, det ska erkännas att jag också fick lite associationer till just tvångströja när jag såg några av fotona och jag har uppenbart inte samma smak som hennes stylister men inte fanken skulle jag på Sannas facebooksida när hon glatt och stolt meddelat att hon fått julvärdsuppdraget svara med tykna negativa kommentarer om hennes klädsel... De flesta av de många kommentarerna av det slaget kom dessutom från fullvuxna typer, många i sextioårsåldern och uppåt, som borde haft många år på sig att lära sig hur man beter sig. Men icke...

På tal om jul så har jag klätt julgranen idag. Men lugna och fina nu... det är bara mini-granen, ersättningen till granriset i kruka som jag haft från 1 advent tidigare, det handlar om. Och den har absolut inte ställts fram på sin plats, utan den är bara färdig ATT plocka fram när tiden är inne. Jag måste ju hushålla med energin och inte spara allt till dagen D så jag tänkte försöka förbereda en sak om dagen i stället. Imorron kanske jag fixar staken till datumljuset, eller adventslådan med de fyra ljusen, eller något helt annat?

Dagens snackis...

... är såklart valet av USAs näste president. Jag tänker inte grotta ner mig i det här på bloggen, de flesta av er kan nog ändå lista ut vad jag tycker om att den som ska efterträda Barack Obama är en man som verkar sakna all förståelse för vilket ansvar alla behöver ta för att ge miljön och klimatet en chans för framtida generationer, som upprepade gånger visat en nedlåtande attityd och rent förakt för bland annat vissa folkgrupper, kvinnor och människor med funktionsnedsättningar och som visat sig inte vilja respektera den demokratiska grund och rätt till sina åsikter som han själv åberobar för att komma till makten. Bara som exempel. Ironin i det faktum att den som vunnit valet är samma person som haft som upprepat mantra att valsystemet bygger på fusk är också svår att bortse från. Ja ni kan som sagt säkert lista ut var jag står, och jag lämnar frågan dithän för tillfället åtminstone.

Om inte presidentvalet hade lagt sig i vägen så hade väl dagens snackis här i min landsände varit snökaoset! Ja det snöade minsann igår. Jag mätte inte men jag tror att det bildades ett snötäcke som var flera centimeter tjockt faktiskt. 

Givetvis försvann det sedan igen snabbt som en anka bajsar. Men hey, man får vara glad för det lilla! Som flickan sa...

Och på tal om vinter... dags att köpa nya varma kläder? Syntet, of course :-)

Ett lite mer verklighetsanknutet tips är att de säljer thermoleggings på Rusta, 3 par för 99 spänn och många olika färger. Som hittat.

Efter två nästan helt sängliggande dagar hade jag idag tänkt klara av att göra något vettigt, som att fixa veckans matinköp. Den planen smög sig kan jag säga, det kom annat i vägen som tog av energin i stället. Kanske imorron? Men jag har i alla fall här från min halvliggande position skrivit inköpslistan, bara en så'n sak, och så smått börjat planera för julens vegetariska käk. Jag har också bestämt mig för att ha en helvegetarisk dag i veckan, alltså utan även ägg och komjölksprodukter. Jag höll mig helt åt vegankost ett tag för en del år sedan, men tyvärr är det lite svårt för att få till en bra kombination mellan det, mina svårigheter med vissa konsistenser (ja smaker med) och kraftigt kolhydratreducerad kost vilket är min bästa chans att till slut lyckas gå ner i vikt. Åtminstone om man ska äta någotsånär varierat. En dag i veckan, kanske blir det i förlängningen fler, är en bit på vägen i alla fall.

Förresten har jag på senare tid gått med i några grupper för vegetarianer och veganer på facebook. Och i framför allt en av dem  får jag definitivt en ökad förståelse för den syn många blandkostare har på  i synnerhet veganer. Herregud så mycket ilska. Och så mycket dumhet.  Om de beter sig ens i närheten av lika illa utanför dessa stängda grupper bidrar de definitivt till att ge veganer dåligt rykte. I gruppernas info står klart och tydligt att det är en grupp om och kring all form av köttfri kost, d v s även lakto-ovo-vegetarisk sådan, och att personangrepp och härskartekniker m m inte är tillåtet. Men så fort nån råkar fråga om eller ge tips om köttfria måltider som innehåller mjölk t ex så blir det rena krigsstämningen och förolämpningarna haglar helt skamlöst, och det sägs vara "elak provokation mot oss veganer" att lägga upp foton av dagens middag innehållande ägg. Att man liksom om man inte tål sådana foton kunde gått med i en av alla grupper som bara är för de som äter helvegetariskt/vegankost i stället och då slippa dessa hemska foton av mat med ägg eller mjölk i är tydligen en dum tanke. I alla fall, i en nyare variant med samma grundtanke som nyss nämnda grupp verkar det vara lugnare i alla fall och där har jag fått en hel del nya idéer och tips. Bl a på en mjölkfri ost som sägs smälta bra och funka bra på pizza och i gratänger. Den är nu inköpt och väntar på att testas. Men första helvegodagen blir på fredag då det t ex till middag för både mig och maken blir jämförande av två olika vegetabiliska alternativ till Pulled Pork. Den ena, Pulled Oumph, har jag redan provat och den är gooood. Den andra varianten är från Vegme och ska testas för första gången. Spännande!

Pulled Vegme med bröd, grönsaker, barbecuesås
och äggfri majonäs

Nu går skam på torra land!

Har Disney klippt mer i Kalle Ankas jul? Har Herr Gårman blivit Fru Gårman eller rentav blivit hen? Har EU förbjudit pepparkakor för att man blir för envis när man äter dem? Har Britney Spears gjort en cover av Leonard Cohens Hallelujah? Nej jag talar om det otänkbara som blivit verklighet: De har bytt utseende på Toblerone! Åtminstone i Storbrittanien. Av ekonomiska skäl.

Det sägs ännu  vara oklart om det kommer att bli likadant i övriga Europa. Vad säger ni, högre pris och den gamla designen? Eller ny design och tills vidare samma prisnivå som förr?





På tal om Kalle Anka så har ju SVTs julvärd avslöjats idag, och de som förfasades förra året av att en muslimsk kvinna med invandrarbakgrund fått uppdraget kanske andas ut nu när Sanna Nielsen efterträtt henne. Fast jag ska säga att jag har noll koll på hennes eventuella religiositet, men man kanske bara ska antas vara kristen som blond svenskfödd kvinna?

Hur som helst känns det som ett bra val, om än väldigt "safe". SVT är nog väldigt måna om att få de stora massorna med sig i år. Jag trodde Sanna skulle bli julvärd redan förra året (det kan ju tänkas att hon tillfrågades men inte kunde i o f s) och tror hon kommer att axla rollen väl.





I söndags var jag och maken, även känd under namnet privatchauffören, på bl a Vellingeblomman och IKEA för lite inköp och mer inspiration inför julen. Nya kulor till den kommande granen blev det bl a, det känns som att de pynten är viktigare än någonsinn nu när det för första gången blir en plastgran. Det faktumet, att jag oerhört motvilligt tvingas fira jul utan en riktig gran, tänker jag utnyttja så mycket jag bara kan!