onsdag, december 25, 2013

Imorgon är en annandag.

Annandag jul alltså, för många synonymt med rea. Men numera fuskstartar ju många affärer med sin rea redan på juldagen, eller t o m lille julafton. Ja se dagens ungdom.... det är ingen ordning alls!!

Om det blir någon tur på rean för mig? Jag vet inte, kanske. Jag behöver egentligen inget, men kan en kvinna ö h t ha för mycket kläder eller skor eller för många iPhone-högtalare t ex? I don't think so.

Julafton då? Jo här kommer ett urval av dagen i bilder.




























































































På juldagen leker barnen enligt tradition med sina julklappar, och så gjorde även jag idag. Jag fick en platt- och locktång som jag testat... Mer övning behövs men det kan nog bli bra.

 I övrigt har juldagen för min del bestått av julotta, gnällande över störiga och "onda" munsår, städning och alltför mycket choklad. Skärpning!



måndag, december 23, 2013

Jag har fått en julklapp.

Jag fick den av mig själv. Som tur är har den där mig själv bra smak ;-) 

Jag har sneglat på den hela veckan och nu fick jag den alltså. Toppen!

Mina egna julklappar till andra är i stort sett inslagna, eller de flesta är ju våra som i "mina och Peters". Den som är kvar att slå in, och delegerad till Peter, är den som är svårast att få till ett snyggt paket av. Vilken slump!

Traditioner är ju viktiga för folk såhär runt jul, och min kropp håller också hårt på sådant. Så nu har de ursnygga jättebekväma duckface-framkallande munsåren dykt upp och följer en megaförkylning i dess spår är allt som det brukar. Det känns tryggt...

Sonen är spänd inför morgondagen, åtminstone inför en viss del av morgondagen, den del som har med julklappar att göra. Jag är också spänd men av andra orsaker. Spänningen för min del består i frågan om hurvida min tryffelsmet ska stelna eller ej. Jag har testat en helt ny variant (vit fireball-tryffel) och en nygammal (mörk chokladtryffel med nougat i annorlunda variant) och än så länge ser det högst tveksamt ut. Jag får kanske hälla upp det i glas och kalla det för... julig chokladmousse?! 

Jag får väl passa på att önska alla (moahahaha) mina läsare en riktigt God och Fröjdefull Jul, utan en massa ofrivilliga måsten och i sällskap ni trivs och känner er trygga med. Vi ses på andra sidan :-)

lördag, december 21, 2013

Det är lördagen före julafton...

... och absolut inget intressant på TV. Det är nästan så man skulle kunna tro att folk har annat för sig...

OK, ska sanningen fram så har jag också annat att göra. Men jag ORKAR INTE! Luften har gått ur mig, som ett fång ballonger som varit i närkamp med en igelkott ungefär. Fast eftersom jag slipper åka till jobbet på måndag, för det är inga barn där, och eftersom det inte är vi som står för julaftonsfirandet i år så ska vi nog hinna med det som behövs göras ändå. Fixa min julmat, slå in klapparna, och inte minst rimma på dem. Granen kläddes igår och hemmet julpyntades sparsamt. 

Jag bannade mig själv för att jag inte ökat dosen av allergimedicin innan granen togs in, huvudvärk och kli på kroppen kom som ett brev på posten, men nu läste jag bakåt i bloggen och påmindes om att jag själv googlat om saken för någon jul sedan... och lärt mig att vanliga allergimediciner i form av antihistamin inte hjälper mot granallergi på det sätt de hjälper mot t ex pollenallergi, så jag kanske är hård mot mig själv i onödan. Vi får väl se, kanske blir det till slut högst motvilligt en plastgran nästa år. Kanske. 

Jag har också gjort pepparkakshus. Av eget mönster, av egen deg, på egen hand, för första gången i mitt liv. Bygget har krävt sina svordomar kan man säga, och härom kvällen såg det såhär katastrofalt ut:

Med tanke på det är det nästan imponerande att jag m h a rätt belysning, rätt vinkel och en massa pynt har fått det att se såhär ut:

Vad är det det står i husannonserna? "Personlig charm" och "För den händige"?

Något färre svordomar hoppas jag det blev när Simon och kusin Albin bakade pepparkakor hemma hos mormor och morfar idag.

Åh vad är klockan? Kvart i nio? Hmmm, får man gå och lägga sig nu??





söndag, december 15, 2013

Ta ert ansvar!

Jag är besviken på er! Det verkar bara vara Marlene som ö h t bryr sig om mig tillräckligt för att spela Ruzzle med mig, ingen annan verkar inse hur viktigt det är för mig att ha några omgångar att t ex spela innan sänggåendet eller när jag sitter i bilen eller väntar på nån som sprungit in i affären. Nu är det hög tid för er att ta er i kragen och agera som medmänniskor och SPELA RUZZLE MED MIG!

Så. Bra. Nu lite humor från skyltat.se.

Alltså nog för att jag vet att det finns många olika sorters genrer inom vuxenfilmsindustrin, om man säger, och även diverse hjälpmedel. Men detta var något nytt. helt nytt. Eller nej förresten, troligen begagnat med tanke på att den säljs på blocket. Men nytt för mig, kan man säga...



















Och lite samhällsnyttig information, åtminstone för tyskar eller kanske svenska dryckesturister:














Bra att veta.

Annars på julfronten intet mycket nytt. Idag skulle julgranen inköpts men eftersom Peter hade den dåliga smaken att bli sjuk och jag p g a allergi helst inte ska peta mer än nödvändigt på de stickiga gröna tingesterna så blev det inget av med det. Simon och jag kom dock iväg för de sista julklappsinköpen, jag hade sedan tidigare köpa alla mina men han hade inte haft samma framförhållning. Dålig uppfostran, i guess...

Ja just det, vi bakade faktiskt lussekatter igen igår. Det blev bara halv sats med tanke på att förra gången resulterade i typ 40 bullar rakt ned i soporna (nästan) eftersom de var så torra att de troligen haft bättre uppsugningsförmåga än Lambi. Men nu gick det finemang efter att kvargen gjort sin återkomst. Experterna kan säga vad de vill, I'm keeping my kvarg!

På tal om shopping förresten så är det toppen att jobba i Trelleborg, men en liten nackdel är att jag inte har lika naturlig tillgång till det större affärsutbudet som finns i Malmö. Det tar emot att köra den extra vägen in dit, men snart måste jag nog. Mina vardags- och jobbkängor är nämligen kaputtski i dragkedjan och de är både för gamla och för slitna för att fixa ny sådan till. Och här i hollan har jag inte hittat några värdiga ersättare.

Nu ska jag se om envise sonen har släckt lampan och TVn än... innan han gjort det och kommit till ro är det knappt lönt att jag gör det för egen del, för då lär jag ändå få gå upp igen och fixa med ditten och datten. Stackars mig...


onsdag, december 11, 2013

Ni känner mig va?

Bra. Eller kanske inte så bra för er men trevligt för mig. I alla fall, eftersom ni känner mig vet ni att jag inte gillar att baka, eller hur?! Då förstår ni också, mot bakgrund av att lussekattsbaket härom veckan dessutom slutade med snustorra värdelösa bullar, vilken prestation det var av mig att dels göra pepparkaksdegen igår på jobbet och dels baka med ungarna idag. Ja jag skulle nästan vilja kalla mig själv för hjältinna, så som Bingo Rimnér kallar Katrin som fött ännu ett av hans barn. Ett barn som i rimlighetens namn bör få (läs: tvingas att ha) namnet Zingo, eller möjligtvis Dingo, förresten...

Degen blev... ovanligt ljus. Och kakorna smakade... ovanligt. Inte illa på något sätt, men inte helt rätt. Jag måste ha haft för lite av någon krydda. Men bakat blev det, barnen fick vara delaktiga, och det är ju huvudsaken ändå. Hoppas jag. Dessutom jobbar jag lite efter devisen "det ska synas att det är barnen som gjort det" och det efterlevs verkligen, om man säger så ;-)

Men ni som då känner mig vet också att jag är envis. Så i kväll, här hemma, har jag gjort pepparkaksdeg. Gånger två. En liten laddning lågkolhydratpepparkaksdeg och en lite större laddning av en helt vanlig variant. Skam den som ger sig! När jag/vi ska hinna baka kakorna är dock en bra men svår fråga.

Förra veckan var det förresten dags för andra steget av sagopedagogutbildningen. Bland annat lärde vi oss en del om att arbeta med handddockor, och om hur viktigt det är hur och vart man tittar när man berättar och gestaltar en saga. Sista dagen blev en heldag av skapande arbete och i min ägo finns nu Imse Vimse Spindel och hans kusin Rock-Spindeln, Sagoberätterskan Selma, Bosse Bus (de två senare är pinndockor) samt barn- och lekvänliga versioner av Spökmamman och spökbarnen som bytte färg. 


Fredagskvällen bjöd sen på både julfest här hemma med kollegorna och säsongens första snö-yra. Snö-yra med tillhörande åska, som extra finess liksom. På lördagen passade vi på att njuta av snön, innan vi firade pappa som fyllt år, vilket var rätt val för dagen därpå byttes den mot halvfruset slask och på måndagen fanns inga spårat något vitt. Men det var fint så länge det varade!

torsdag, november 28, 2013

Lussekatt + Pepsi Max =

... täta saffransdoftande rapningar. Bara så ni vet. Jag antar att det var straffet för att jag åt ett dylikt bakverk innan det ens är 1 advent, men jag känner att det faktum att jag skulle spela jultävling på bowlingen skulle kunna vara en godtagbar ursäkt.

Bowlingen ja, det var första gången sedan den skadade stortån. Och den höll. Den sitter åtminstone kvar och hindrade inte mitt spel särskilt mycket. Men på söndag när det är matchdags ska jag ta smärtstillande innan jag börjar spela och inte vänta tills efter det börjat göra ont. Om jag kommer ihåg det. Påminn mig! 

Här hemma har något märkligt hänt. Någon har, trots larmet, tagit sig in i vårt hus och stulit... två par svarta thermobyxor med hängslen! Inget annat, tjuvarna har riktat in sig just på varma vinterytterplagg. Ja så måste det ha varit, för de är puts väck. Mina vita brallor hittade jag, tog med till jobbet i måndags, och hoppades att de skulle passa. Det gjorde de såklart inte, de gick inte att knäppa och mina glansiga tights gjorde att brallorna satt nere vid knävecken på nolltid. Det kändes varken passande eller praktiskt så med andra ord fick jag jaga efter nya. Som tur är hittade jag passande ganska billiga svarta thermobyxor, utan hängslen dock men med hällor för skärp och bra resår i midjan, i något tunnare modell. Lagom i sin ensamhet när det inte är extremt kallt och lagom med microfleeceställ under när det är som kallast. Vintern är räddad! Och i ungefär samma sekund så höjs såklart temperaturen igen och hösten återkommer vilket gör thermobrallorna för varma. Jobbigt det där, inte sant? Men, NÅN gång ska väl vintern komma. Kanske t o m snön. Gärna NU! Senast söndag, julskyltningsdag och 1 advent.

1 advent = julkrubban åker fram. Och i år åker den fram på ett nytt ställe. Överskåpen på bokhyllan i vardagsrummet är till slut borta, efter omflyttning och putsning av över 200 glas samt utrensning i flera skåp, och på skänken som skapats ska Jesusbarnet till slut om en knapp månad få se dagens ljus.

Före och efter överskåp:


Det som saknas nu är att några svartvita foton ska printas ut, ramas in och hängas upp på väggen. Sen kan adventstiden få komma. Och efter nästa vecka när både steg 2 av sagopedagogutbildningen och jobbjulfesten är över kan jag kanske tänka på själva julen ;-)

onsdag, november 13, 2013

En intressant kväll...

... var det i måndags. På många sätt.

Till att börja med: Köpenhamn är en mörk stad. I alla fall delen runt Østerport Station. De slösar inte direkt med energin med sin gatubelysning, om man säger... Det hindrade dock inte Köpenhamnarna från att springa. Oj vad de sprang! Överallt, hit och dit, både vid sex på kvällen och tolv på natten. Jag har nog aldrig sett så många joggare/löpare på så kort tid förr, förrutom i samband med arrangerade lopp såklart. Och alla verkade de ha köpt sina kläder i samma sport-shop som vi också passerade.


Köpenhamn är också en väldigt vänlig stad. Bl a när två smått vilsna svenskor stod vid en gatukorsning och lös på en egenhändigt utskriven karta med ficklamp-appen i mobiltelefonen så stannade en kille, hoppade av cykeln, tog av sig sina lurar och frågade vart vi skulle och erbjöd sin hjälp. Hygglo! Utan att liksom ha fått frågan... Så, vi kan helt ärligt säga att vi hittade till Lions & Barrells helt utan att be om hjälp :-D

Ja vi kom alltså fram till slut. En liten sportsbar under Parken Stadium hade vi fått veta att det var. Och liten var den absolut, ingen lögn där inte. Det var trångt vid baren, trångt vid garderoben, trångt på toaletten, ja t o m entrédörren var liten. Så själva scenområdet då... Google sa att fullsatt vid en spelning på stora scenen betydde ca 600 personer vilket fick KB i Malmö att kännas som rena stora arenan ;-) Men, det kändes luftigt i publiken faktiskt, trots att det var utsålt, så ytan per skalle var nog rätt mycket större än på KB.


Ölen kostade för övrigt 50 spänn, colan tog slut på nolltid och armbanden man fick som bevis på att man hade rätt att vara där var chockrosa. Bara som kuriosa.


I alla fall, musiken var ju huvudanledningen till att jag och Marlene var där, även om turistandet i sig var ganska trevligt det också ;-), och det började riktigt lovande. Förbandet Dead City Ruins var riktigt bra och ska absolut kollas upp lite mer! Låtarna var bra, musiken LÄT bra och även om sångarens mikrofon måste ha haft en riktigt dålig dag så kunde man höra att han har en jäkla pipa. Ja de fick faktiskt det mindre "huvudbandet" Ugly Kid Joe att lite kännas som amatörer. OK, de få ordentliga hits de hade fick liv i publiken men ta bort nostalgifaktorn av Cats in the cradle och I hate everything about you så kändes det mest som ett hyfsat garageband. Att det blev som mest ös under slutnumret som var en cover, i form av Ace of Spades, var ganska talande.


Sen kom de då. Skid Row. Jag trodde det skulle kännas jättekonstigt att se dem utan Sebastian Bach, men det gjorde det inte. Antagligen för att det var så många år sedan han fick sluta. Sångaren Johnny Solinger är så olik Sebastian i rösten att det liksom inte blir någon jämförelse ö h t, det räddar också mycket. Plus att både Scotti Hill, Snake Sabo och Rachel Bolan är kvar. Ja Scotti ser t o m exakt likadan ut som för 25 år sedan ;-)


De gamla kända låtarna kändes förståss extra starka, och jag fick dessutom höra Psyko Therapy med Rachel vid mikrofonen för första gången live. Men även de nya alster vi fick höra gav mersmak, så nu ska absolut senaste skivan också kollas upp lite mer. 


Sammantaget säger jag som Marlene: det var mycket Rock 'N' Roll för pengarna! 190 danska var ju typ ingenting! En riktigt riktigt bra kväll men en härlig musikupplevelse. Stundtals kände jag mig som 18 igen... men bara just stundtals. Sen gav sig verkligheten till känna igen. Mina fötter... Oh my God mina fötter! Riktigt smart var det ju inte förståss att ha högklackade stövlar, jympadojjor borde vara det självklara valet, men... tja... det är inte alltid man gör det som är smartast! Inte ens jag. Faktiskt. Så att undersidan av fötterna var ömma som Karl-Bertil Jonssons moder på julafton var självförvållat. Att jag nu sitter här med en troligen bruten stortå är däremot inte mitt eget fel! Det skyller jag på de j*kla hopparna... Ja ni som varit på rockkonsert har säkert sett dem. Några ska alltid hoppa och studsa. Dessa några är oftast bland de som druckit mest öl. Dessa några ska också givetvis placera sig närmast scen så att vi lugna beskedliga typer som vill komma nära och ta idolerna i skrevet eller nå't inte får en chans. Dessa några har p g a nyss nämnda intag av öl sällan koll på var de landar. I måndags landade en av dessa några på min stortå! Som alltså av allt att döma bröts. Aj, ungefär. Tänk vad man offrar sig för finkulturen.


Jag vill ogärna uppleva konserter genom kameran men tycker ändå det är trevligt att försöka sno med sig nå't videoklipp hem. Så jag spelade faktiskt in en hel låt. Trodde jag. Men i själva verket lyckades jag tydligen avsluta inspelningen nästan på direkten och fick bara 2 sekunders film av någons arsle. Fail! Så jag, och ni, får hålla mig, och er, till godo med en liten snutt av Big Guns som finns i min lilla egenregisserade och egenklippta film här:





Summa summarum: Kvällen var värd varenda krona, varenda minut, vartenda uns av smärta och varenda svordom p g a denssamma :-)

lördag, november 09, 2013

Under månaden november många saker händer.

Yepp jag börjar öva upp mina rim-färdigheter såhär 1½ månad före jul. Snyggt va?

Men det är sant, det händer mycket i november. Både jobbmässigt och privat. På jobbet då håller jag på med alla utvecklingssamtal, i skrivande stund är hälften avklarade. När alla är är klara måste jag ta tag i "läxan" i sagopedagogiken, den ska vara klar innan nästa träff börjar den 4 december. Och så håller vi, främst vi två starka viljor som inte alltid drar åt samma håll ;), på att färdigställa vårt sagorum.

På den privata fronten så innebär morgondagen både födelsedagsfirande och Fars Dag-firande. Peter fyller 44 bast, vilket dock inte firas sådär jättestort, och vi ska på en enkel fika hemma hos mamma och pappa.

Sen på måndag sticker jag och Marlene till Köpenhamn och lyssnar på Skid Row och Ugly Kid Joe. Det känns lite sisådär med Skid Row utan Sebastian Bach, men nostalgifaktorn lär vara hög, större delen av "stommen" i gruppen finns kvar och låtarna är ju bra. Plus att biljetterna var billiga ;-) Ugly Kid Joe har jag ärligt talat ganska dålig kläm på och känner väl bara till en handfull låtar på sin höjd, men jag har en dag på mig att lyssna in mig lite. Och bestämma vad jag ska ha på mig. Och, till skillnad från när jag var på min första konsert i Danmark för typ 5 år sedan, komma ihåg att växla pengar ;-)

1 advent är visserligen 1 december, men måste förberedas i november ;-) Förra året gick jag t ex bet på att få tag på rätt sorts lampor till ena staken för att jag var för sent ute, det tänker jag INTE upprepa i år. Och på tal om belysning så... har man inte att göra så kan man alltid skaffa sig. T ex genom att köpa ett sexkantigt datumljus som inte passar i någon av ljusstakarna man har. Så nu måste jag skapa ett litet arrangemang med hjälp av oasis eller liknande. Det är tur att jag tycker så'nt är kul ;-)

Hur kan förresten Skid Row med Johnny Solinger låta? Jo t ex såhär:



söndag, november 03, 2013

Doku-blogging.

Alltså jag vet inte ens om det ordet finns på riktigt. Antagligen inte. Men det borde. För här passar det. Så, dokublogging it is! Lite smått och gått har hänt sedan jag skrev senast.

Jag har testat frisyrer.












Jag har testat frisyrer igen.

















Jag har fått en rejäl allergisk reaktion inne på blomsteraffären. Det kan bli en kul jul.

Jag har sett att öl- och vinförrådet börjar bli oroväckande tomt. Nästan så det ekar. Illa.

Jag har haft litet men naggande gott fikabesök.














Jag har testat frisyrer ännu en gång.














Jag har rostat nötter.












Jag har ätit aldeles för mycket hemmarostade nötter. 

Jag har tagit första steget mot årets glögg.

















Jag har lyckats köpa tights i nästan exakt samma vinröda färg som boleron. Viktigt där.

Jag har varit nära att ge mig själv ett blått öga. Nu blev det bara öm kind. Tack.

Jag har gjort hemkörda stolpapäror som blev kanongoda.












Jag har, sent omsider, preparerat sonens och min egen jacka med reflexer.

Jag har sett samma Vänner-avsnitt på 3 olika kanaler på 3 dagar.

Jag har testat att blogga på annan bloggplats men beslutat att stanna här ett tag till.

Jag har säkert fått minst 3 läsare att somna av tristess... och ytterligare en handfull att ångra att de gick hit.



onsdag, oktober 30, 2013

Halloween, födelsedag i himlen, babyboom och höstlov.

Ja imorgon är det ju Halloween igen. Ja, imorgon. 31 oktober. Oavsett vilken dag man väljer att ha party eller whatever... Men i alla fall, jag firar inte Halloween. I princip inte i alla fall. Ett år har jag varit på Halloweenfest hos en kompis, och sonen har varit på två. Men inget i övrigt. Anledningen är inte så märkvärdig, det är bara en högtid jag inte känner något direkt för så därför firar jag inte. Men mångas anledning till att de inte firar är "den firas inte enligt svensk tradition" eller "det är ingen svensk högtid". Till skillnad från påsk, jul och så menar man då. Då undrar jag: hur länge ska en högtid ha firats på ett visst sätt för att vara "enligt svensk tradition"? Hur länge ska en högtid firas i Sverige för att vara "en svensk högtid"? Större delen av vårt högtidsfirande kommer ju någon annan stanns ifrån från början, så hur man tänker kring det där är intressant tycker jag. Tyvärr har jag hittills inte fått något vidare svar på mina frågor utan mest "men lägg av, du vet vad jag menar" (nej, då hade jag inte frågat) eller "firar du ramadam också?" (nej, men vad har det med frågan att göra?). Men skam den som ger sig ;-) Jag fortsätter att fråga...

Givetvis får man låta bli att fira hur mycket man vill, jag gör ju det också ;-) Men vissa argument känns mer tydliga än andra, om man säger... Själv ogillar jag starkt när liemän och häxor kommer och plingar på dörren på Alla Helgons Dag (inte Halloween alltså, även om de råkar sammanfalla ungefär vart sjätte-sjunde år) och förväntar sig att få godis, och ännu mer när de kastar ägg på huset när de inte får det (har hänt ett år när vi inte var hemma), den dagen ägnar vi åt annat. Men ATT man firar högtiden ser jag inget konstigt i, så länge man respekterar de som valt att inte göra det, vare sig den existerat i Sverige i 5, 50 eller 250 år.

Och apropå Alla Helgons dag så var det idag 45 år sedan Kajsa föddes. Sin 44-årsdag hann hon precis fira innan hennes vandring på jorden tog slut. Det är lätt att, när man tänker på de man saknar, fastna i "man vet aldrig när ens sista födelsedag blir"-tankegångarna, och det är förvisso sant men det kan också hindra oss från att verkligen leva. Leva så gott man kan, så länge man kan, så som Kajsa sa åt oss att göra. Att inte vara naiv och tro sig vara odödlig, men inte heller sluta leva i förtid.

En extra tanke till Kajsa idag!

I andra änden av livscykeln händer det också grejer, det är rena babyboomen runtom oss. Både släkten och vänkretsen har berikats med små underverk det senaste halvåret, och inom ytterligare ett halvår kommer det minst 3 bebisar till. Så'nt där har en förmåga att smitta, sägs det, så det är kanske tur att vi är dubbelt försäkrade mot graviditeter ;-) Bebisar är underbara små mirakel, men andra får gärna stå för avlandet av dem. Jag står för lånandet, barnvaktandet och bortskämmandet. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra't.

Mitt eget barn har höstlov denna veckan och för första gången ska jag också vara lite ledig under lovet. 2 hela dagar minsann, det kan jag kosta på mig nu när jag är på en arbetsplats där man faktiskt får ta in vikarier och jag därmed slipper välja mellan att missa extra tid med familjen och egen tid för återhämtning eller att ha dåligt samvete för att kollegorna får det ännu tuffare än vanligt. Vad dagarna ska användas till vet jag inte än, det beror på sonens humör och på vädret bland annat. Eller jo, vi ska få fikabesök imorgon av just en av bebisarna och en av bebismagarna :-) Ja och så mammorna som hör till, såklart.

Att julen närmar sig ignorerar jag för övrigt fortfarande :-D

Bättre sent än aldrig: EFIT söndag 27 oktober.

Tålamod är en dygd... Här kommer EFITen.

Dagen började runt halv nio med frukost: kokt ägg, hemkörd citron- och dillmajonäs och mjölk.

Timmen senare försökte jag sätta upp håret på ett bowling-vänligt sätt.

Halv elva: sista uppladdningen inför matchen.

11.30 var jag i full gång med att kasta lite kula...

12.30 var jag färdigspelad, missnöjd och TRÖTT!

Halv två var jag klar inne på Lidl, och uppmärksamma bloggare ser att jag inte
enbart shoppar till mig själv ;-)

14.30 var det dags för litta maud. Sen lunch? Tidig middag? Stort mellanmål?

Söndagar = ganska mycket TV-tittande för min del. Halv fyra var jag inne i ett 
112 - På liv och död-maraton.

16.30 undrade jag hur faaaaanken det kan bli så rörigt inne i "mitt" duschrum
hela tiden. Varifrån kommer alla saker?

Halv sex = färdigduschad. Det utsmetade sminket var verkligen till min fördel.

Sen timmen därpå var det dags att käka lite igen, denna gången en oerhört avancerad måltid.

Hår, hår och ännu mera hår. Halv åtta på kvällen testade jag lite frisyralternativ. Bl a
denna, där håret först "plattats" och sedan lockas bara vissa tunna sektioner lätt med locktången. Kan funka!

Halv nio blev det TV igen. Nu Bachelor, där snubben givetvis valde den jobbigaste tjejen av alla.
Gör om, gör rätt!

21.30 försökte jag få en avocado att mogna snabbare. Nu idag kändes den äntligen
klar, och då glömde jag den såklart på jobbet. Typiskt.

Blåmärksesräkning är ju alltid kul! Så det ägnade jag mig åt halv elva på kvällen. Minns
jag inte fel kom jag upp i 7 st bara på benen. Som förvisso har ganska mycket hud-yta, men ändå...

Sedan hände det inte mycket mer den dagen. Like times through the hour-glass, so are the Days of our lives. Typ.







tisdag, oktober 29, 2013

Idag för ett år sedan...

... uppdaterade Kajsa, våran Pippi-ninja och spenatmamma, sin blogg. Det visade sig bli för sista gången, några veckor senare vann cancern till slut över hennes kropp. Kajsa var så sugen på julmat, och vi alla hoppades att hon skulle få avnjuta det hon längtade så efter ytterligare en gång. Jag tror tyvärr inte det blev så...

Själv längtar jag inte alls efter julen, eller julmaten, eller julklappsinköpen. Eller jag har snarare inte haft tid att tänka på det. Men det börjar väl bli dags?! Julklapparna har jag i o f s tänkt nätshoppa, precis som förra året. Semester tänker jag inte heller ta, det är så få arbetsdagar ändå under de där veckorna att jag lika gärna kan jobba. Semesterdagarna kan behövas någon annan gång. Som t ex nu när jag för första gången är ledig ett par dagar under sonens höstlov. Imorgon kl 13 checkar jag ut och kommer inte åter förrän på måndag morgon.

Förresten, jag EFITade i söndags. På rätt dag! Jag ska bara få tid att lägga in den också. Hav tålamod!

tisdag, oktober 22, 2013

Jag är visst skyldig någon en förklaring ;-)

Jo såhär är det. Jag ska ju gå ner i arbetstid efter nyår, främst för sonens skull då, och detta ska finansieras på något sätt. Eftersom jag inte fått nåt stort arv av nån rik släkting jag inte visste jag hade och inte heller vunnit på Lotto som jag inte spelat eller de lotter jag inte köpt så tänkte jag vara ädel och avstå från lite lyxkonsumtion. Och att fixa medlemsskapet i blondin-klubben hos frissan för i snitt 700 kr/månad får nog räknas dit. Eftersom jag knappast vågar trixa med blondering hemma efter katastrofen tidigare i år (någon kanske minns gullefjun??) och inte heller är sugen på att återgå till att vara rödhätta så tänkte jag försöka hitta nån hårfärg som är ganska lik min egen naturliga men inte lika död och trist. Efter ett bra tag, och efter att ha skaffat en riktigt riktigt ful utväxt, bestämde jag mig... och skred till verket.

Jag är nog faktiskt ganska nöjd med resultatet...

Så, där har ni förklaringen till att jag offrade det blonda för sonens skull ;-)

Och apropå färg: två gröna dagar nu! :)

lördag, oktober 19, 2013

Åsså litta annat!

Sedan senast bloggen uppdaterades har det hänt lite annat än bara ätande, faktiskt ;-) Bland annat har jag genomgått första steget i sagopedagogutbildningen. Och jag är såld! Än så länge i alla fall ;-) Första delen handlade mycket om berättande och berättarskap, och i olika smågruppskonstellationer utvecklade vi våra färdigheter med hjälp av utmanande och varierande övningar. Tredje och sista dagen avslutades med att vi utifrån sagor som vi fått och sedan bearbetat och gjort till våra egna hade en berättarföreställning med resten av gruppen som publik. Gruppen består av en massa härliga och engagerade människor och stämningen var öppen och trygg redan tidigt i processen. 

Jag har också för första gången i mitt liv tovat ull, både varianten där man bearbetar ullen med varmt vatten och såpa/diskmedel och varianten med nåltovning. Och minsann fick jag blodad tand, så bli inte förvånande om ni ser mig shoppandes ull lite här och där ;-) Min första skapelse blev min hittills bästa, en liten tomte... Nu är jag sugen på att göra små spöken, till sagan om spökbarnen som bytte färg, men de är ju så måååååånga ;-)




Hjärtat, framför Angry Bird på fotot ovan, är nåltovat med en "stomme" av formklippt skumgummi som bas, och rätt mysigt faktiskt. Jag funderar på att med de lite äldre barnen ha det som ett "den som håller i hjärtat har ordet just nu"-hjärta vid sagostunder och liknande. Vi får se.

Denna veckan som gått har till fyra femtedelar bestått av VAB. Tajmingen var som vanligt taskig då vi hade inskolning på jobbet och jag verkligen hade behövt vara där, men Peter var tvungen att jobba över för att få sina lediga dagar på höstlovet beviljade så det fick bli jag som tog det ändå. Men jag pep in en snabbis i onsdags morse så jag kunde vara med på fotograferingen i alla fall.
VAB-veckan innehöll bland annat muffinsbak, men de blev inte så goda. Nästa gång tar vi nog samma grundrecept men har hackad mörk choklad i smeten. Sonen hann också vänja sig vid nybakade bullar på morgonen/förmiddagen, så nu kommer väl abstinensen ;-)





Och vad mer? Låt se... Jo maken har flyttat in i sovrummet igen efter att ha fått sin apné-skena, och nu funkar det att sova bredvid honom ;-) även om han snarkade pyttelite inatt. Jag har fått vara med om att vinna en bowlingmatch för en gångs skull. Ugnen har pajjat, eller om vi har tur så är det bara ett lager i fläkten som har kastat in handduken. Jag har haft utrensning bland mina kläder, igen, och skänkt bort en hel del kläder jag med största sannolikhet inte kommer att använda ens om jag i framtiden kan få på mig dem. En av de bästa i Idol har åkt ut (George). Och jag vägrar fortfarande göra den senaste uppdateringen på iPaden. Så. Här är mitt liv. 

Gult är inte fult.

Men det är inte den färg jag vill se dominera min kalender. Tyvärr är det så nu, från förra fredagen är det nästan bara gult och vissa dagar farligt nära rött. Vikten har stått still, men jag är illa ute och MÅSTE komma på rätt spår igen. Jag velar mellan "börja om från noll"-inställningen, eller rättare sagt börja om så som jag startade för snart 4 veckor sedan, och "ha ännu striktare planering än tidigare för att skapa ett nödutrymme upp till gult"-varianten. Eller om man ska vara helt sanningsenlig, hjärnan velar mellan de två, medans kroppen och känsloätaren i den säger "skit samma, du fixar det inte ändå". Det är dags för hjärnan att ropa högre och överrösta! Nu när inte känsloätaren kan knipa käft...

Många försöker få mig att testa den så populära 5:2-dieten, det är vad som är tapeten nu men tidigare var det ungefär samma med LCHF och innan dess medelhavsdiet och innan dess ViktVäktarna o s v. Visst, 5:2 kan säkert funka för många "normala" människor som bara är lite för glada i mat eller har svaga punkter i karaktären, för dem kan det säkert funka att "bara" behöva vara strikt och planerande och noga 2 dagar i veckan och äta "vanligt" resterande 5. Och många får som positiv bieffekt att de skärper till sig litegrann även på de där 5... Men jag ÄR inte "normal" vad gäller detta, det finns en anledning till att ätstörningsteam och liknande finns inom sjukvården. Vi funkar lite annorlunda, och oavsett vilken ätstörning man har så är det inte att "bara äta mer/mindre". Det är inte mycket som är "bara" ö h t. Det är lite som när de som är lite nedstämda p g a att de ogillar hösten menar att de som lider av depression ska "rycka upp sig" för det gör minsann de själva. Oavsett så har man, som jag tjatat om så många gånger, det huvudsakliga ansvaret för sig själv och sin hälsa, det är inte så att jag försöker frigöra varken ätstörda eller deprimerade det. Bäst att vara tydlig. Men: det är en stooor skillnad mellan att vara lite nere och att vara deprimerad, och det är en stor skillnad mellan att "gilla god mat" och att ha ett matmissbruk. Och jag kommer nog aldrig sluta dela med mig av mina erfarenheter, får jag bara en endaste människa att förstå så är det värt allt.

Så, på't igen!!


tisdag, oktober 08, 2013

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det att jag loggar in på bloggen på ETT försök. Hoppla... Det har nog inte hänt på flera år, jag glömmer alltid vad jag har för inloggningsuppgifter. Det är väl åldern, eller nå't.

Helgen då? Jodå, den gick... På fredagskvällen när goda vänner var på besök åt jag precis vad jag skulle av maten, åt INGEN kladdkaka och sen bara rostade sojanötter som snacks. Alla tiders.

Lördagen spenderades delvis i Landskrona där jag bl a kollade på en väninnas dotters fotoutställning, och dels hade jag matsäck med mig (smoothie och oststavar) och dels var fika-värdinnan snäll och tänkte på mig lite extra :-) och serverade fruktsallad i stället för onyttigare mer svåremotståndliga grejer. Så jag höll mig till min matsäck.

Och så kvällen då, med spelkväll hos andra goda vänner. Grönsaksdipen högg jag in på med glatt humör ;-) men utöver det slank det bara ner 2 bitar chips och 2 bitar godis i snacksväg. Resten lyckades jag stå emot, trots intag av vin vilket brukar försämra motståndskraften. 

Med andra ord: jag är nöjd med helgen matmässigt! Och på alla andra sätt också... Har ni inte testat att spela Kinect/X-Box så försök få tillfälle till det! Friidrott, täppa igen hål på akvarium, "släde med hinder", forsränning, stoppa massiv attack av bollar och lite allt möjligt var skitkul! Och gav ett rejält träningspass. Samt, som bonus, roliga filmklipp :-D 

Idag har jag varit lite utanför ramarna vad gäller maten, och bl a ersatt en "riktig" måltid med en recoverybar fast det inte alls var en sådan nödsituation samt käkat en helt onödig glass. Övriga måltider var dock bra och jag har hållt mig inom en rimlig kcal-nivå och hyfsad energifördelning. Så gult blir det, det var inte så illa att det blir rött. Men, nu kommer utmaningen att inte fastna i detta utan ta mig upp på spåret igen imorgon.

Och på tal om utmaning så påbörjar jag imorgon min utbildning till sagopedagog. Via 4 tillfällen på 3 dagar vardera under 8 månades tid ska jag utveckla och fördjupa kunskaper om sagans och sagoarbetets utformning, framträdande, möjligheter och pedagogik, samt lära mig mer om att använda sagan som verktyg för att synliggöra och genomföra läroplanens mål. Del 1 börjar alltså imorgon och heter Berättandets magi. 

Nä nu kom sonen hem med mat från McDonalds och doften är inget kul för mig idag när jag redan har svårt att sköta maten, så jag tror jag borstar gaddarna, drar mig undan och kryper ner under täcket.

Jo förresten, vågen visade efter 2 veckor ett minus på drygt 4½ kg. Det får jag väl vara nöjd med.

Tjing! 

fredag, oktober 04, 2013

Det är inte varje dag...

... jag pladdrar på Familjeliv om vilket språk Jesus pratade, det är inte riktigt den typen av ämnen som brukar dryftas, men plötsligt händer det!!

Å andra sidan hände det också att jag fick läsa, givetvis av en skribent gömd bakom anonymt flagg, att det inte verkar finnas någon som jag är rätt partner för. Anledningen: jo jag har den knäppa läggningen att anse att en person som skulle "kräva" att jag slutar träffa en vän enbart för att vi en gång i tiden varit mer än bara vänner inte vore rätt partner för mig. Det skulle alltså här inte handla om nån som betedde sig illa, eller flirtade/stötte, eller tog en massa tid från familj och vardagssysslor eller något sådant, utan det enda "felet" vore att vi tidigare haft en kärleksrelation och/eller sexuell sådan. Jaja i alla fall, jag och Peter har ju varit ihop i 18 år så vi får väl hoppas att han inte delar den där uttalade åsikten utan att han faktiskt ser mig som rätt för honom ;-)

Och nej, jag umgås inte med något ex idag (vi bara växlar några ord då och då när vi råkar stöta på varandra) så ni behöver inte spekulera ;-) Men jag har gjort...

Nåja, nog om det. Dagen idag blev grön. av 11 dagar har 10 varit gröna och en gul och det har kännts lite lättare nu ett par dagar än i början av veckan. MEN... det finns nästan alltid ett MEN... nu kommer en helg med frestelser. Imorgon har vi gäster och då kan jag ju till stor del begränsa och styra frestelserna. Jag och Simon bakade kladdkaka som vi ska bjuda på efter maten, och jag ska INTE ta nåt av den utan nöja mig med grädde och bär. Och om jag inte skulle fixa det, så har jag gjort egna små kladdmuffins a la LCHF-recept som jag kan ta av i allra värsta fall. Men de ligger i frysen, så förhoppningsvis orkar jag inte ta fram dem ;-) men ändå motstå den vanliga kakan. På lördag ska jag först spendera dagen på sta'n på annan ort och kommer att behöva äta något när jag är där, så det gäller att ha nån smart mat med mig och samtidigt motstå frestelse på de eventuella fik eller matställen jag hamnar på med väninnorna. Och på kvällen ska vi ha en trevlig lekfull spelkväll hos goda vänner där det lär finnas inte sådär superlämpliga snacks.

Åh vad jag hatar att sådana där grubblerier ska behöva vara inblandade när det vankas trevligheter, jag vill bara kunna slappna av och koppla av och ta det som det kommer som alla andra... Men jag är inte som alla andra, inte när det gäller vad man stoppar och inte stoppar i munnen. (Ja jag snackar mat alltså, inget snuskigt! För en gångs skull ;-)) Börjar jag äta vissa saker så är det ett helsicke att sluta. Och kan jag inte sluta så gör skuldkänslorna och skammen det ännu svårare. Och så äter jag ännu mer för dagen är redan förstörd. Och veckan. Och månaden. Och då kan jag överäta vad som helst, även saker som i sig är nyttiga och bra, för att trösta mig. Och så blir det ytterligare ett snäpp värre. Jäkla demoner, försvinn!

Nej ni har rätt. Jag ska inte ta ut det negativa i förskott. Jag kan fixa det. Chansen är... befintlig. Åtminstone.

Oj klockan har passerat midnatt med råge och halv sju förväntas jag studsa upp ur sängen pigg och redo för en lång dag på jobbet. Så: på återseende.

torsdag, oktober 03, 2013

EFIT torsdag 3 oktober.

Ja, egentlig EFIT-dag är imorron men då är jag på jobbet typ 10 timmar och lär större delen av den tiden varken ha tillfälle eller komma ihåg att plåta. Så jag kör idag istället när jag med undantag för ett telefonsamtal på morgonen är helt fri som en fågel. Nästan...

Och för er som undrar: EFIT = Ett Foto I Timmen. www.ettfotoitimmen.se

Jag började dagen med att duka upp sonens morgoncocktail: Concerta, allergimedicin, hostmedicin och ett glas mjölk. Same procedure as every day, James...

På skolan klipptes det gräsmattor, så efter hemkomst var det min tur att medicinera lite extra.


För att inte bara sova bort hela dagen satte jag igång med att vara aktiv i köket. Plockade ur diskmaskinen, trååååååkigaste hushållsarbetet förutom strykning, och bestämde mig för att rosta lite sojabönor. Gott och nyttigt snacks! Här en burk avrunna sojabönor, 2 1/2 tsk olja, salt, lite grillkrydda och lite vitlök. In i ugnen på 250 grader.


Man blir hungrig av att greja i köket. Till mellanmål blev det en proteinshake och ett gäng ostchips.


Sojabönorna var färdiga och hade svalnat! Och gått från att väga 240 gram till att bli 90 skrynkliga gram salta snacks.


SEN behövde jag vila lite och tog en timme under täcke och filt.


Sen var det dags att hämta sonen på skolan. Att jag hade smugglat dit hans cykel och packat ner fika hade han ingen aning om.


En cykelpicknick blev det! Med diverse tillbehör och lek. Och poserande ;-)


Imorgon får vi gäster och Simon tyckte vi skulle bjuda på kladdkaka. Så då fick han baka. Med mycket stöd av sin morsa som hatar att baka...


Färdigt!


Timmen senare var detta mitt sällskap:


Simon däremot umgicks flitigt med Sebastian. Ja min i-Pad alltså. Ibland känns det som att jag håller på att förlora honom. Alltså Sebastian ;-)


Sen var det dags att fixa morgondagens matsäck. Ostpaj och sallad, samt smoothie till både frukost och eftermiddagsmellanmål.


Vad jag nyss gjort när nästa foto togs behöver jag väl inte säga?


Dagen avslutades med TV-tittande och rostade sojabönor. Och nej klockan är inte 21.30 än men det lär se likadant ut då ;-)


Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...