måndag, augusti 31, 2020

Sommarens sista suck?


För drygt en vecka sedan kom det till slut ett för mig och många andra efterlängtat regn och efter några dagar med vått väder till och från hade även temperaturerna sjunkit till behagliga nivåer. Gräsmattan har återfått en grön färg, vattennivån i poolen är återställd om någon skulle vilja ta ett sensommardopp, regnvattentunnan är välfylld och fläkten i sovrummet har kunnat ta ledigt då temperaturen sjönk till en bit under 20 grader. Så sent som i lördags förmiddag kom ett väldig vått regn med inslag av åska (som vi skulle behövt en vecka tidigare) ... men sen blev det andra bullar! Resten av lördagen blev solig och varm, om än inte så het som under sommarens varmaste veckor, och gårdagen när sonens födelsedagsfirande del 2 av 3 gick av stapeln var det perfekt väder att sitta ute. 

Tyvärr verkade både flugor och getingar tycka detsamma  ...


Födelsedagsfirande del 2 av 3 skrev jag. Del 1, på hans 17-årsdag i fredags, bestod av middag på indisk restaurang. Vi fick vänta länge på maten, det var nog en av deras mest intensiva kvällar med många take away-beställningar och hemleveranser men även fullt i själva restaurangen just den tid vi skulle äta, och när den väl kom in slök grabben sin tandoorikyckling i en rasande fart. Det är synd att vi inte lyckas få den ens i närheten av lika god hemma med tanke på hur få rätter han gillar, men man kanske kan hitta utrymme i budgeten att beställa hem det nån gång då och då.

Väntan på maten var ändå lätt att stå ut med då vi hamnade bredvid ett sällskap jag delvis känner och sonen lyckades också hitta ett gemensamt intresse med en av dem, nämligen skräckfilmer 😉. Vi fick så lite trevliga samtal i väntan på käket och det är ju inte fy skam.

Del 3 då? Jo den blir på lördag om inte nåt elakt virus eller annat kommer i vägen. Då kommer våra små gudbarn med päron, de kunde inte igår för att det yngsta av de där barnen fyllde år igår. Och henne firade vi i lördags. Ja ni hör (OK, läser) att det har varit en med Jennie-mått mätt ganska innehållsrik helg som också rymde bl a en lätt stukning av fot och bevittnande av både bowling och fotboll. Och även om jag överlät mycket av fixet här hemma till maken  och faktiskt var rätt snäll mot kroppen under förutsättningarna så fick jag skäll av den igår. Jag kan knappt säga hejdå vill våra gäster förrän ryggmusklerna på höger sida började krampa väldigt smärtsamt, och sen smittade det av sig på fötterna, på musklerna kring halsen och på resten av ryggen  Sen några timmar tillbaka har den plågan dock hållt sig borta och jag tänker mig att återgå till planen: att försöka komma igång med promenaderna igen. Det var ett bra tag sedan jag ens kände att det var lönt att försöka, typ en månad, . Men nu jäklar! Hoppas jag.

Idag håller det soliga och hyfsat varma vädret i sig. Ja alltså då snackar jag inte om 25-30 grader utan snarare runt 20 vilket är helt okej för min del. Prognosen säger att det kan bli ett par sådana här sensommardagar till innan hösten knackar på dörren igen. Jag har i alla fall förberett mig för den och för de mörkare kvällarna genom att få upp några av alla de ljusslingor jag har i min ägo. Jag är redo!



torsdag, augusti 20, 2020

Tillbaka till rutinerna?


Nja alltså det tar allt ett tag det där, i synnerhet för sonen som p g a distansundervisningen inte behövt ge sig iväg hemifrån på morgonen på ca 5 månader och under sommarlovet sovit nästan till lunch de flesta dagarna.  Lägg där till väldigt heta nätter som påverkat hela familjen, alltså även sonen som tidigare varit tämligen obrydd över det där med värme. Natten till igår sov vi t ex i princip inte alls, vilket innebar att en 17-åring och en 45-åring låg däckade i soffan resp. sängen här igår eftermiddags. Men inatt blev det hyfsat med sömn för oss alla tre och sonen var på bra humör nu när han kom hem från skolan. Det finns lite hopp 😊. 

Den där sommaren som alltså enligt många var slut redan i början av juli har nu bjudit på höga temperaturer i typ tre veckor och mycket sol. Igår var det för första gången på länge betydande molnighet på dagen, även om det var varmt ändå. Men som kanske enda plats i Skåne fick vi varken en enda regndroppe eller en enda åskknall. Från maken som jobbar i södra Malmö fick jag rapport om åska och i Lund regnade det så kraftigt att larm sattes igång, men här var det alltså absolut ingenting. Idag är det återigen mulet och något svalare än igår. 

(Edit: inlägget påbörjades på eftermiddagen. Nu är det kväll och i skrivande stund regnar det härligt!)

Om tiden sedan senaste inlägget vore en drink skulle den bestått av ungefär en del poolbad, en del strandhäng och två delar inomhusvistelse i skydd undan värsta värmen uppfyllt med rikligt med sängliggande och en skvätt socialt umgänge. Det sociala umgänget bestod främst av den årliga Kick-Offen med bowlingklubben, en Kick-Off som fick avbrytas tidigare än tänkt för vår del p g a ... tja, familjeomständigheter kan man säga... men tills dess hade vi himla trevligt även om jag hade en av mina mest smärtfyllda dagar på länge. Nej det syns nog inte på bilden, jag har blivit rätt bra på skådespeleri.

Någon mer träning/motion har det definitivt inte blivit under denna tiden heller, om inte jagandet av flugor räknas då. Jag har varit glad om jag ens klarat ta en runda på affär'n ... Men nu när vädret verkar bli svalare och luften friskare blir förutsättningarna för lite nya promenader och cykelturer framöver godare efter att jag inte ens haft en tanke på att försöka på länge. 

Tanken var att detta blogginlägg skulle bli ett hyfsat långt sådant innehållandes tankar kring hur livet bjuder på skruvade bollar och berg- och dalbanor och lite extra om de utmaningar familjer med barn med funktionsnedsättningar kan ställas inför, men hjärnan tog slut fortare än kvickt och det blev ett kort inlägg om nästan ingenting istället. Kanske en annan gång? Nu ska jag glo på Dr Pimplepopper 😃.

tisdag, augusti 11, 2020

Semestern är slut - nu börjar semestern.

Mitt senaste blogginlägg skrev jag på makens första semesterdag, eller första på hans "långa" semester i alla fall. Nu har han börjat jobba igen och jag skriver på nytt. Då kan man ju, i brist på annat, fundera över ett eventuellt samband. Är det så att jag tack vare makens ledighet har haft en massa trevligheter för mig och inte haft tid att tänka på bloggen? Eller är det snarare så att hans ledighet och närvaro har gjort mig extra trött så att energin inte funnits men nu får JAG semester och har orken igen? Hmm, man kanske gör bäst i att låta den frågan förbli obesvarad ...









Så, what's new? 

Det där höst- och vintervädret folk snackar om har jag inte sett mycket av i alla fall. Mitt minne lämnar en del att önska så jag kikade lite bakåt med hjälp av facebook och instagram, och jag påmindes om ett rejält skyfall för drygt 2 veckor sedan och lite mer normalt regn vid några andra tillfällen. Men långbyxor har inte behövts under hela tiden, så temperaturen har inte varit så väldigt låg, och det har varit en hel del strandväder och sol. Inte bara senaste veckan, varav helgen och måndagen var riktigt heta. Så "det var den sommaren det" som många sa i början av juni var mycket riktigt inkorrekt 😉.

Kroppen då? Jo den haft sina ljusa dagar och sina betydligt mörkare. En av de ljusa dagarna bjöd på hittills längsta turen med Sixten von Elcykel, en sväng till Beddingestrand tillsammans med pappa. 1½ mil, därefter glasspaus och sen 1½ mil (faktiskt) hem igen. Två dagar tidigare trampade jag själv 1,6 mil som uppvärmning inför fotbollstittande. Stundtals naiv och blåögd som jag kan vara tänkte jag då testa en vecka med cykling varannan dag, i stället för mitt vanliga mål om promenad varannan dag. Men det smög såklart sig, Beddingeturen blev den veckans sista och Sixten har inte rullat en meter sedan dess. Om jag ångrar mig? Nope! De mörkare dagarna har i flera fall bestått av sängliggande ca 23½ h/dygn p g a noll kraft i kroppen, andra av rikliga nervsmärtor och muskelkramper som tagit så mycket kraft att hantera att hjärnan inte funkat alls. Man kan säga att livet både givit och tagit den senaste tiden, ungefär som vanligt alltså.

En av höjdpunkterna var härom veckan när vi hade fina vänner på besök. Det var första umgänget med någon utanför familjen på 5 veckor för min del, mycket av pandemi-skäl. Vädret var snällt mot oss, om än lite varmt för min smak i början, och vi satt ute hela kvällen och natten och snackade mycket skit och lite allvar. Visst ser vi städade och lugna ut? Ibland.



Dagen efter ovanstående höjdpunkt firade vi 22-årig bröllopsdag med bl a årets första bad i havet. Sedan dess har det alltså blivit en hel del till, både tillsammans och för mig ensam, men då 1 augusti blev alltså premiären, innan dess hade enbart poolen nyttjats. Efter strandbesöket var vi inte direkt pigga och bröllopsdagsmiddagen blev nåt så helfestligt som alkoholfritt bubbel och hämtpizza. Romantiskt, visst?

En annan sak som kan vara värd att blogga om är vår Tour of Skåne 2020 i slutet av förra veckan, men det får bli i ett separat inlägg senare. Nu ska jag försöka orka stoppa in korv i ugnen så sonen har nåt att värma och äta när han kommer hem ikväll. Han har nämligen till slut börjat umgås med andra ungdomar och är inte hemma när det vankas middag för oss andra två. Javisst, plötsligt händer det!! Men det var det där med ork ... det är trots allt typ 10 meter från sängen ut i köket. 

Men i alla fall, nu vet ni att jag lever även om jag håller på att smälta bort i värmen och för andra dagen i rad gömmer mig för solen inomhus. Hoppas ni som gillar när det är varmt har kunnat njuta ordentligt!


Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...