måndag, juli 20, 2020

Konsten att inleda ett blogginlägg ...

... på ett sätt som lockar till läsning är jag inget vidare på, och gränsen för hur många gånger det är okej att använda "It's been X days since my last confession" som rubrik har allt redan passerats. Så det är ju en himla tur att jag inte är bloggerska till yrket, då vore det oerhört knapert. Ja utöver att jag bara orkar författa på sin höjd några få inlägg per månad då, det vore också en minst sagt försvårande omständighet om min överlevnad hängde på det. 


Sedan jag skrev senast har jag i alla fall gjort en sak jag inte gjort på många år: cyklat till Sveriges sydligaste udde och tillbaka. Med obligatorisk glasspaus i mitten 😊. Min pappa, som närmar sig 80, har nyligen införskaffat elcykel och på varsin sådan gjorde vi i tisdags gemensam sak och återupptog något vi inte gjort ihop på evigheter. Ganska exakt 1 mil enkel tur är det, räknat från pappas hus, och det hade jag absolut inte fixat på vanlig cykel. Då hade jag kanske vid optimalt väder och god dagsform kunnat ta mig till småbåtshamnen 2 km bort. Så elcykeln gör oerhörd skillnad, den minskar ju motståndet (om jag väljer det) och gör vinden betydligt mindre avgörande samtidigt som jag ändå får rejält med rörelse i framför allt benen ... för trampa gör jag liksom, en rackarns massa varv, till skillnad från vad de som fått för sig att det är en moped det handlar om tror. 

Drygt ett dygn efteråt slog träningsvärken till. Rejält. Men träningsvärk är ju positiv värk till skillnad från den jag lever med varje dag och därmed betydligt lättare att stå ut med. 

Jag har också satt en laddning körsbärslikör. Fast i form av fuskvarianten med körsbär och socker i färdigköpt sprit, upplevelsen av möglig "likör" när jag försökte göra den helt från scratch med diverse jäsningsmedel och sånt vill jag inte uppleva igen. Nu är chanserna stora att vi kan provsmaka sådär lagom till jul, men sen får den stå och gotta sig till nästa sommar. 

På tal om sommaren, som då alltså inte är slut vilket jag snällt nog informerande om tidigare i bloggen, så har vi nu tredje dagen i rad med temperatur en bit över 20 grader och en hel del sol. Men, det duger väl inte ändå ... det måste nog vara 100% molnfritt och minst 28 grader för att räknas som sommar för en del. En del som går i taket om jag skulle drista mig till att tycka det är för varmt för egen del men som själv inte gör nåt annat än att gnälla över vädret och att man ju inte kan göööööra nåntiiiiiing!

Idag ska jag göra nånting, ja så är i alla fall tanken. Idag ska jag ta en promenad, det är dags för det enligt varannandags-schemat. Men gårdagens början var så elak mot min kropp att jag vete fasen om jag kommer att lyckas ... Den som lever får se. 

måndag, juli 13, 2020

"Det var den sommaren det!" ...

... säger många. Och oftast åsyftas vädret då det efter flera veckor med mestadels soligt och varmt haft fräckheten att vara både molnigt och till och från regnigt i nån vecka. Men, hade man verkligen förväntat sig en upprepning av sommaren 2018? Är variationen inte snarare normaltillståndet? Och om det kan svänga från varmare till kallare och från torrare till blötare kan det väl likväl svänga tillbaka igen? Att sommaren skulle vara slut redan i mitten av juli för att det varit ett par kyliga veckor med en hel del nederbörd är väl rätt ... fånigt? 

För den delen, maken har inte ens startat sin huvudsemester än 😏, så nej ... det var inte den sommaren det!


Idag har det varit helt OK mittemellanväder i mitt tycke. Mycket sol, men också rätt friska vindar som svalkat. Egentligen hade det varit ett bra läge för mig, som inte kan hantera den där riktigt rejäla värmen, att försöka bättra på solbrännan som fått en del stryk senaste veckorna. Solen tar ju även om det blåser kyligt. Men jag längtade efter havet och tog i stället bl a och intog min lunch i dess närhet och satt sedan där en god stund och bara fanns till liksom.





Det har skett en stor förändring i mitt liv! Kolla!

Yepp, efter 9 blonda år med ett kortare ljusbrunt uppehåll runt 2014 är jag nu åter mörkhårig. Inte jättemörk, men ... mörk. Vadan detta? Tja det är en kombination av att min älskade frissa slutat, min plånbok inte behagar bli tjockare och utväxten fortsatte vara lika ful ... Det var inget beslut som växte fram utan det togs faktiskt ganska hastigt. Kanske tur det, hade jag tänkt för länge hade jag kanske inte vågat 😊. Nu gjorde jag det, och det blev helt okej. Även om det lär ta ett tag att vänja sig.

Härom kvällen var jag med om något riktigt läskigt. Det händer ibland när jag ska säga nåt att jag liksom inte hittar orden, jag kan också börja sluddra och prata allmänt otydligt när jag gått över någon gräns för ansträngning, fysisk eller mental. Men nu kände jag mig inte mer utmattad och trött än "normalt", och fick ändå plötsligt stora problem att prata. Jag skulle säga något till maken och jag visste precis vilka ord jag skulle säga ... men fick inte fram dem. Det tog stopp mitt i meningen, upprepade gånger. Som att det liksom var glapp i kontakten mellan hjärna och mun. Det tog ett tag innan jag lyckades få sagt det jag skulle säga ... och SEN kände jag mig oerhört trött. Utan att för den delen kunna sova ... I stället malde skallen händelsen om och om igen halva natten.

I övrigt är väl det mesta sig likt. Dagsformen varierar och graden av aktivitet med den. I fredags tog jag i alla fall den längsta promenaden på 13 månader! Drygt 7½ km blev det och både ben och rygg fungerade såpass bra att jag nog kunnat gå en hel mil. I så fall för första gången på flera år. Men det vore inte så smart att med tanke på att kroppen varit lite opålitlig på sistone, jag vill ju helst kunna göra något resten av sommaren med och inte ligga helt utslagen för att jag med en dåres envishet pressat mig att gå någon kilometer till. Plus, det kan ju vara trevligt att ha nåt mål kvar resten av året med 😊. 


Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...