EFIT söndag 27 september.

Idag kom jag minsann ihåg EFITen. Tänka sig....

Söndag. Simon kom upp halv nio. Klockan 10 låg jag fortfarande här:


Men klockan 11 hade jag masat mig upp och käkade müslibulle med hommous och grönsaker till frukost.


Klockan 12 bevittnade jag repriserna av Idol. Fy vad många som sög getpung under trio- och kvartettuppträdandena!


Klockan 13 sätts håret upp och kroppen ska kliva ur morgonrocken, var glada att fotot inte togs 2 minuter senare ;-)


Klockan 14 lämnade jag solariet efter första solningen på evigheter.


Timmen senare svettades jag här inne, på gymet.


Klockan 16 var jag färdigtränad och omklädd och lite mindre röd i fejset.


Klockan är 17, jag studerade kylskåpsinnehållet och försökte klura ut vad jag skulle laga för middag.


Detta blev det! Middag kl 18. Kikärtsbiffar med het tomatsås, rosmarinpotatis, majs och ugnsbakad tomat.


Därefter slösurfande och L.A Ink kl 19.


Kl 20 är det dags att försöka få Simon i säng.


Kl 21 gör jag två flugor på smällen... steker pannkakor och rostar jordnötter.


Klockan 22 sammanställer jag denna EFIT i köket.


Slut för idag!

Kalla konstateranden.

Jag kan kallt konstatera att Kåt mamma söker kuk fått konkurrens om titeln Sveriges Pinsammaste TV-program. Svenska Hollywoodfruar är en het uppstickare. Och ja, det är absolut tvunget att se skiten...

Jag kan kallt konstatera att det där med att komma ihåg att EFITa är inte min grej, jag kom ihåg det sisådär halva dagen nu den 11:e. Ett fall framåt förvisso, men inte tillräckligt.

Jag kan också kallt konstatera att det inte bara är Anna Anka som verkar ha problem med att höja sig själv utan att sänka andra.

Bollen är rund.

Ibland ännu rundare än annars. Men kom igen nu, det finns en gräns för hur länge man kan klara sig på sånt där. Studs-i-bröstet-och-i-mål-på-övertid-mål, självmål, vad är nästa grej att slippa undan med andan i halsen med? Nej, spela fotboll istället!

Svininfluensa hit och svininfluensa dit.

Givetvis är det pisstrist att vara sjuk. Och givetvis är det jättetragiskt för de som drabbats hårt eller t o m avlidit i sviterna av den nya influensan. Men jag är nog inte ensam om att vara trött på hysterin.

Folk dör, även i Sverige, i sviterna av vanliga influensor varenda år. Denna nya så kallade svininfluensan är inget undantag. Och eftersom smittsamheten och spridningen beräknas vara större så lär dödsfallen och antalet svårt sjuka också vara fler. Men det betyder ju inte att sjukdomen i sig är en katastrof generellt sett. Det är inte så att en massa fullt friska människor smittas och sen dör som flugor, trots att massmedia verkar kämpa för att få det att låta så.

"Fullt frisk man i 30-årsåldern dog i influensan!" visade sig vara en man på knappa 40 år som tillhörde 2 av riskkategorierna.
"Man dog en timme efter influensaprovet!" visade sig vara en medelålders man svårt sjuk i cancer.
Under samma period avled 3 spädbarn p g a resistenta bakterier de fått på sjukhuset, detta fick bara en bråkdel av uppmärksamheten. Det sätter lite perspektiv på det hela.

Sen har vi detta med vaccinationer. Om hur man ska ta sitt ansvar som samhällsmedborgare att vaccinera sig, det finns inga ursäkter mer än möjligen svår äggallergi. Och personal inom t ex barnomsorg borde tvingas ta vaccinet menar en del. Allt annat är oansvarigt och därmed basta!
Jahapp, tack för infon. Jag jobbar på förskola och har i dagsläget inga planer på att vaccinera mig. Kommer det en stark i princip enhällig rekommendation så gör jag det, men inte annars. Jag tror risken för mig att smittas av influensan är större än risken för biverkningar av vaccinet, men OM jag får biverkningar lär jag bli mycket mycket sjukare än av själva influensan. Jag litar inte heller, återigen i dagsläget, på att vaccinet bara är "farligt" för de med svår äggallergi men inte alls för oss med läkemedelsallergier t ex. Att det tagit längre tid än väntat att få vaccinet godkänt minskar inte direkt tveksamheten.

Fram för upplysning och fakta om diverse sjukdomar, inte bara pandemier som denna, men bort med felvinklad skrämselpropaganda.

Jag har nog tappat stinget.

Jag har slutat bry mig. Om en massa saker. Det hände sällan förr att jag inte hade nån åsikt om saker och ting, nu händer det betydligt oftare. Det skrivs om män som ammar, om kvinnor som fråntas sina barn men fortsätter föda det ena efter det andra och tänker fortsätta tills de får behålla ett, om hur sjukskrivna jagas med blåslampa och nekas ersättning, om spädbarn som får dödliga smittor när de vistas på sjukhus och en massa annat. Men jag orkar inte bry mig. Eller jo, jag bryr mig, i synnerhet när människor far illa, men jag orkar inte engagera mig. Jag brukar ha åsikter om det mesta, om både allvarliga saker och ganska betydelselösa, om sorgliga saker och om glada saker. Men nu är det mesta bara ett stort jaha?

Därför händer det också mindre i bloggen. Det dyker mer sällan upp nåt, nån händelse eller tidningsartikel t ex, som jag får akut lust att skriva om. Har jag blivit svårprovocerad med åldern? Eller har skallen bara börjat sålla, rensa bort sovlet och koncentrera sig på det viktigaste? Det senare låter förvisso ganska rationellt och praktiskt, men det är knappast gynnsamt för en bloggare.

Nåväl, ni som läser här får ta mig som jag är.