fredag, oktober 27, 2017

The neverending story.

Nej jag syftar inte på filmen från 1984. OK, ursprungsnamnet är Die unendliche Geschichte men vem orkar säga (och stava) det? Jag syftar inte heller på låten som kom från filmen och sällade Limahl till gruppen av One Hit Wonders (med undantag för närmast sörjande britter typ). Nej här handlar det om en fond. Och då inte av sorten där det samlas pengar som sedan delas ut till behövande och ickebehövande, utan av sorten man har i mat. Yupp, följetången om Bong Touch of Taste Brynt Schalottenlöksfond har fått ett nytt kapitel. Även om jag skrivit om det här tidigare så tar jag det från början, jag har inget bättre för mig. Håll ut, för det är en viktig sensmoral i slutet 😉.

Bong lanserade för några år sedan en Brynt Schalottenlökfond. När bloggen Jävligt gott - Bloody good vegetarian food började använda den i sina recept fick det stor genomslagskraft i vegovärlden, både bloggansvarig och andra gick ut med att de kollat läget med företaget och alles OK, buljongen är helt vegetabilisk! löd svaret. Klang och jubelsång spred sig för det var den godaste vegetariska fonden ever!

Till slut fick även jag upp ögonen för den och hittade den på ICA, köpte och gjorde en himmelsk god gryta med fonden som pricket över i, som russinet i glöggen, som saltet på jordnöten. När jag delade med mig av receptet frågade någon om fonden var "vegansk" och jag svarade att jag utgår från det eftersom jag läst den infon tidigare men petig som jag kan vara så kollade jag själv med Bong. Eller Contineltal Foods snarare. Jag hade ju trots allt bara andrahandsuppgifter tidigare. Svaret jag fick löd: tyvärr inte helt vegetabilisk! "Arom" i innehållsförteckningen på just Brynt Schalottenlökfonden är köttarom _av nötkött_. Däremot är grönsaksfonden fri från animalier, där innebär "arom" bland ingredienserna helt vegetabilisk sådan.

Jag fick nu upplysa mina fellow vegosar på diverse forum om svaret jag fått vilket skapade kalabalik av stora facebookmått. Jag återkopplade till Continental Foods, sa att andra som hört av sig till dem fått ett annat svar och undrade hur de ställer sig till det? Responsen på det var ungefär "tyvärr, jag håller med om att vi borde göra fonden animaliefri och ska ta detta vidare till produktutvecklaren". Flera andra som mailat i samma ärende fick svar med samma innebörd.

Jaha, då var det kört med de goda grytorna och såserna då? För nej grönsaksbuljongen och -fonden ger inte alls den där extra smaken som gjorde Schalottenlökfonden så toppen. Och göra egen fond? Jomen orka! 😉

Dock var inte sista ordet i saken sagt. Efter en knapp vecka, då även jävligtgott-ansvarige Gustav kontaktat företaget, svängde det igen. Nu gick ägarna centralt ut med en offentlig dementi av den info kundtjänst gett. Fonden ÄR fri från animalier. Marknadschefen skrev t o m ett personligt brev där hon intygade och försäkrade detta.

Vad var det som hände då? Jo, huvudkontoret finns i Belgien och där kallar man den helt vegetabiliska syntetiskt framställda aromen för beef aroma för att den anses ge en smak som påminner om nötkött. Detta har då tagits rakt av från svenska kundtjänstens sida som en köttarom framställd och förädlad ur nötkött. Kanske inte helt konstigt med tanke på benämningen men man kanske ska dubbel- och trippelkolla? I synnerhet som många frågar och påpekar att tidigare svar angett motsatsen? Nu har info gått ut till kundtjänst så att de förhoppningsvis kan ge rätt svar framöver och namnet på aromen ska ändras för att undvika missförstånd.

Puh!

Vad lär vi oss av detta? Jo att lita mer på andrahandsuppgifter på nätet än information direkt från källan. I alla fall om den förstnämnda passar dig bäst! 😀

torsdag, oktober 26, 2017

Inget är som väntans tider.

Glöggen är satt, så nu väntar vi på att den ska jäsa klart lagom till 1 advent.

Min kropp inkl. min knopp är fortfarande nere i en dvala, så nu väntar jag på att den ska vakna därifrån och resa sig igen. En helg med flera trevliga inslag står på spel.

Begäran om omprövning av beslutet om vårdbidrag, ett beslut som sade att vi även fortsatt kommer att få 1/4 men inte mer, är inne sedan några månader tillbaka. Handläggningstiden angavs till ca 4 månader så nu väntar vi på att ev. få avslag även på omprövningsbegäran. I så fall väntar nästa steg, överklagan, och nästa väntetid.

Efter att rehab-mötet tidigare i månaden ställdes in är nu nytt möte inbokat om knappt 3 veckor, så nu väntar jag på att få höra arbetsgivarens tankar om vilka anpassningar av arbetsuppgifter och arbetssituation som kan göras för mig.

Und zo weiter.

Men väntan behöver inte vara jobbig, väntan kan även innebära att ha något trevligt att se fram emot och det är en rätt häftig känsla. Flera av mina se-fram-emot-saker rör musikaliska upplevelser. Bl a ska jag återse Peter Johansson och gänget i Champions of Rock igen för tredje gången i november, en hyllning till fantastiska Queen. Och till våren ska jag och mitt favoritkonsertsällskap Marlene på ett gig med Skid Row. För några år sedan var de, och vi, på ett skumt ställe under Parken i Köpenhamn. En trevlig dansk snubbe uppmärksammade trots mörkret två helt vilsna tjejer som läste kartan på fel håll och förbarmade sig över dem. D v s oss. Nu har bandet den goda smaken att komma till Malmö, till ett ställe vi faktiskt hittar utan problem 😉.

Det där Skid Row-giget i Köpenhamn lärde mig dock en värdefull läxa: att inte ha högklackade stövlar på konserter där jag är stående publik. I synnerhet inte när det krävs både gående och stående och därefter bilkörning för att komma hem, för fötterna gör ONT! Och extra mycket när man, som jag denna kväll, dessutom blivit stämplad på stortån så den bröts. Aj!











Som den eminenta filmskapare jag är ordnade jag såklart en dokumentation av ovan nämnda konsert (sångaren är för övrigt utbytt igen sedan dess):


För att inte vara orättvis delar jag ett klipp från Champions of Rock också, detta var ganska exakt 7 år sedan.

tisdag, oktober 24, 2017

Nattliga funderingar.

Jag vet, det är inte direk natt nu men jag är lite långsam i svängarna emellanåt. Eller ganska ofta snarare. Den gångna natten har i alla fall varit av det sömnsnåla slaget och hjärnan har fått gott om tid att grubbla, tänka och tycka.

Jag har bl a funderat på mina fellow vegetarianer och veganer och hur de ofta vill lägga ansvaret för sin egen (o)förmåga att läsa förpackningarnas info på tillverkaren i stället för sig själva. Jag ser t ex ofta upprörda inlägg i vego-grupperna på facebook om hur de råkat köpa produkter med ägg och/eller mejerier i, när de velat ha helvegetariskt, trots att det tydligt står lakto- och/eller ovo-vegetariskt på dem (vilket betyder just att de innehåller ägg och/eller mejerier). "Jag läste inte så noga så jag blev lurad". Eh, tja kanske blev du lurad men inte av tillverkaren utan av dig själv då. "De borde göra det utan ägg och/eller mjölk i stället!". Tja det kan ju vara önskvärt både ur vegetarian-synpunkt och allergi-dito men det är ju inte deras ansvar att man som kund inte läser. Deras ansvar sträcker sig till tydlig märkning och marknadsföring som inte är vilseledande, sen är det konsumenternas ansvar att vara uppmärksam på det som är viktigt för en själv.

Jag har också funderat på mina fellow sjukdomsdrabbades orealistiska förväntningar på t ex artiklar eller TV-inslag rörande fibromyalgi i första hand. Vi pratar ofta själva om hur komplex sjukdomen, eller syndromet snarare, är. Om hur många symtom som kan knytas till det. Och om hur olika individer med fibro kan drabbas resp. bli hjälpta av t ex läkemedel. Ändå förväntar sig många att ett tjugo minuters inslag på morgon-TV eller en halvsidesartikel i tidningen ska vara heltäckande, och för mig är det rätt givet att det inte riktigt går ihop. Att det t ex är rimligt att kardinalsymtomen tas upp i första hand, inte samtliga symtom som man kan drabbas av, och att situationen hos just den individ som medverkar i intervjun eller i inslaget påverkar vilka sidor av sjukdomen/syndromet som ges. Andra förväntar sig måhända inte en heltäckande bild, men däremot en bild som ska motsvara _deras_ situation. DE kan inte jobba alls, så det är del att ha med en fibrodrabbad som faktiskt kan jobba för då kan ju tittarna tro att alla kan det! DE har även magåkomman IBS, en förvisso ganska vanlig samsjukdom vid fibro men majoriteten har det inte , och är därför upprörda för att man inte pratade om det i TV. O s v. Alltså jag förstår mer än väl hur jobbigt det är att mötas av både okunskap och oförståelse vilket tyvärr många gör, och jag tycker att ett något sånär seriöst inslag ska ta upp allmänt att det finns många symtom utöver kardinalsymtomet med smärtan och att det är olika hur hårt drabbad man är. Men förväntingarna, eller kraven rentav, är ofta inte realistiska.

Den kanske tuffaste, svåraste och mest avancerade funderingen rör hurvida jag ska testa min nya jacka under en promenad idag eller ej. Ja jag har kanske äntligen hittat en riktigt bra jacka som både är vattenavvisande (den står inte emot fullständigt ösregn men ska klara mer normalt blötväder) och kan vara riktigt värmande (avtagbar innerjacka) utan att vara alltför klumpig. Nu har jag byggt upp sådana förväntningar att besvikelsen om den inte visar sig motsvara dessa kan bli enorm. Så det kanske är vettigt att testa redan idag, för ju snabbare ev. besvikelse kommer desto snabbare kan jag komma över den och gå vidare?

Ja ni ser, i brist på sömn kan världsväsentligheter avhandlas. Man får ta det onda med det goda. 

måndag, oktober 23, 2017

Man får vara glad för det lilla! som flickan sa.

Det finns nå't med min kropp som fortfarande fungerar: luktsinnet!

Jomen lyssna. Maken pysslade härom kvällen men väldigt gasig matlaging, han gjorde bl a både kåldolmar och kålsoppa. Jag åt verkligen inte en smula eller droppe av något av det men lukten gick liksom inte att undvika det minsta. Följande natt och morgon hade jag den kraftigaste flatulens jag upplevt på länge 😝 (pluspoäng för mina väl valda mer finsmakliga ord tack). Det måste väl om något vara ett bevis för ett oerhört väl fungerande doftsinne??
















Just nu är det inte mycket annat som fungerar med kroppen, vilket förvisso var ganska vältajmat då jag ändå spenderat större delen av min helg med att vara bowlinggroupie så jag hade något att "skylla på" för att jag varken promenerat eller lagt ner nån tid på hem och hushåll o s v. Jo jag vet att jag inte egentligen behöver någon sådan ursäkt men, tja, det känns bättre på något sätt ändå. Men imorron, när det är 2 månader kvar till julafton, ska något väldigt viktigt ske: glöggen ska sättas! Denna gången ihop med en väninna som inspirerats att prova att göra egen hon också. Jag känner mig som en oerhört värdefull förebild 😊.

Till helgen hoppas jag att formkurvan vänt uppåt igen. För efter att glöggsättningen flyttats från fredag till tisdag så har det bestämts att vi ska ut på puben, lyssna på lite livemusik och umgås med gamla och nyare bekanta på fredagen i stället, något som inte blir av så ofta numera men brukar vara himla trevligt när det väl sker, och på lördag är det Halloweenfest. Vilket påminner mig: jag måste fixa lite småsaker med min "kostym". Men, som tur är kan det göras halvliggandes i nån skön soffhörna 👍.

Men nu, efter 17 h i sängen varav ca 12 i sovande tillstånd, måste jag försöka ta på mig nåt mer anständigt än nattlinnet och ta mig till närmsta affär för inköp av glöggingredienser. Utöver svagdrickan, den kommer väninnan med. Perfekt!

Recept? Javisst. Detta blir ca 6 liter färdig glögg:
Skaffa dig en meeeegastor spann/hink eller hellre mer praktiskt två stycken på vars 5 liter. Lägg däri (totalt alltså, ev. uppdelat på två då) 6 skivade potatisar, 500 g russin, två bitar kanelstång, ca ½ dl tärnad ingefära (skalad), 1 paket smulad jäst, 3 kg socker, 4 msk hela nejlikor och 4 msk kardemummakärnor.

Blanda, tillsätt 3 liter svagdricka, rör om väl och tillsätt ytterligare 3 liter. Rör om igen, täck med några lager plastfolie som spänns med gummiband eller snöre och stick ett tiotal hål i. Låt sedan jäsa i 4-6 veckor innan glöggen filtreras och hälls upp på flaskor. Förvara mörkt och svalt.

Jag brukar göra ½ sats, men nu är förra årets nästan helt slut så jag kommer att göra hel sats. Så har vi både till i år och nästa då den egentligen är som godast, lagrad och fin.

torsdag, oktober 19, 2017

När något känns för bra för att vara sant...

... är det ofta det. Tyvärr.

För ett par inlägg sedan hyllade jag Bong Touch of Taste Brynt Schalottenlökfond som jag fått upp ögonen för via grupper för vegetarianer och veganer på facebook. Den finns med på minst en lista över veganvänliga produker och även i flera recept på en stor vegetarisk matblogg. Jag har också läst i andra hand så att säga att Bong själva ska ha informerat om att fonden är "vegansk" (d v s helvegetarisk). Detta har gjort många lyckliga då den ger himmelskt god smak.

Men efter en fråga från annan medlem kände jag att jag ville fråga tillverkaren för säkerhets skull. När det står "aromer" utan vidare specifikation så kan det ju vara lite allt möjligt, även i sådant som man skulle tänka sig givetvis var vegetariskt som grönsaksbuljong t ex. Igår kom svar från konsumenttjänst: Aromen i schalottenlökfonden är av nötkött! *tar mig för pannan*

Nu inväntar jag ett andra utlåtande, det KAN ju vara så att jag fått ett felaktigt svar denna gången och att tidigare uppgifter stämmer... men det känns rätt mörkt på fondfronten igen.

Som om det inte vore nog har jag fått en innebrännare i näsan, Sverige är lottat mot mardrömmen Italien i play-off till VM, det är för varmt för vinterjackan men för kallt för sommarjackan på mina promenader och det börjar ta slut på nattliga CSI-avsnitt som jag inte tidigare sett. Eländes elände med andra ord.


På tal om promenader så har det hittills denna månaden inte blivit så värst många sådana och oddsen för att jag ska hinna gå i kapp förra månaden är skyhöga. Jag var rätt så knäckt här ett tag och det blev inte bättre av att rehabmötet blev uppskjutet vilket vände upp och ner på min planering och min kalkylering av tid och energi. Men jag lär resa mig denna gången också, och de senaste fyra dagarna har jag promenerat tre och spelat bowling (korpen) en. I gengäld har jag i princip inte kunnat göra någonting vettigt i hemmet vilket satt sina spår då både maken och sonen varit hemma och kunnat stöka ner och skapa disk, den förste har arbetat hemmifrån och den andre varit sjuk. Även idag kommer jag att välja promenad framför hushållsarbete, och maken som har kvällen tom i kalendern får ta tag i hemmet. Vare sig han tycker det behövs eller ej, man kan säga att han och jag har lite olika uppfattning om vilken nivå av städning som är lägsta godtagbara...

Och det finns andra ljuspunkter också, faktiskt!
Några:

🚙 Sune, min bil alltså, godkändes på besiktningen trots att den ägde rum fredagen den 13:e.














🍫 Nästa fredag kommer en väninna hit för lite advent- och julförberedelser. Vi ska bl a sätta årets glögg (yepp. jag har smittat av mig!) och göra chokladryffel.











👻 Dagen därpå är det dags för Halloween-festen hos andra kompisar, en årlig begivenhet som alltid brukar vara himla trevlig!












💇 Jag har fått utväxten fixad hos frissan så nu slipper jag skämmas för barret ett tag i alla fall.













📺 Vänner, TV-serien alltså, har nyligen börjat om igen på Comedy Central och det är lagom länge sedan senast att de avsnittet är kul att se igen.
Så, ALLT är inte elände 😊


onsdag, oktober 11, 2017

Om jag jobbat på Aftonbladet...

... och skulle skriva om lördagens Tysklandsresa hade rubriken nog innehållt ord som däck-kaos och kiss-panik, eller något annat lika innovativt. Men nu gör jag ju inte det utan är en helt vanlig (?) svenssonbloggare så Svenska Akademien behöver inte sätta igång arbetet med en ny utgåva av ordboken än.

Jag varnar i förväg för ett långt inlägg. Antagligen inte intressant alls för de flesta. Men ibland efter traumatiska upplevelser måste man bara skriva av sig.

Jo alltså i lördags gav sig jag, maken och pappa iväg för att inhandla lite flytande föda på andra sidan Östersjön. Tajmingen var inte världens bästa då jag hamnat i en såndär extra trött period men jag skulle i princip bara behöva peka på vad jag ville ha så skötte maken resten och i övrigt sitta på en stol och käka, mer eller mindre. Och ditresan avlöpte utan större bekymmer, förrutom att vi behövde rätta snubben som höll i musik-quizet (en del av Oktoberfest-grejen antar jag). Svaret på frågan om vilket år Björn Skifs vann svenska uttagningen till Melodifestivalen med låten Michelangelo är inte 1975 utan INGET! 1975 vann för övrigt Jennie Jennie, såklart...

Innan vi gick av färjan kändes det som en god idé att tömma blåsan, men städning pågick på närmsta toalett och jag orkade inte gå till den andra. "Vi kommer snart till Real där de har en fräsch toalett" tänkte jag. Det kändes OK.  Men sen började det. När vi kör av rampen från färjan så hör jag hur bilen skrapar i marken vid ett tillfälle och gnäller på maken att han körde över kanten för fort. Men det visade sig när vi parkerat utanför BorderShop att vi fått punktering! Ena framdäcket var helt tomt. But of course...

Reservhjul är tydligen omodernt numera, i stället ska man blanda ihop nån vit vätska som sprutas in i däcket och när man sedan fyller det med luft bildas någon sorts massa som gör att däcket håller tätt. Mer än så fattade jag inte, men det behövs inte heller för i MIN bil finns det minsann ett reservhjul. Som jag förvisso inte fått någon användning för på egen hand då jag inte kunnat varken lossa eller spänna bultarna men i alla fall... Den där processen tog sin lilla tid så när maken höll på med det fick jag handla själv, men inte förrän jag behövt gå en extra runda för att jag givetvis hade fel peng till kundvagnen. Handlingen innebar en hel del lyftande av både kartonger och flak vilket min kropp inte var det minsta förtjust i, men nöden har ingen lag.

Till slut var däcket fixat och verkade hålla tätt, men lite osäkert kändes det och dessutom hade tiden vi hade på oss innan båten gick tillbaka hem krympt rejält. Så vi kom inte till den affär vi hade tänkt spendera en stor del av reskassan på och som har bredast och trevligast utbud, och som dessutom har den där toaletten jag tänkt besöka, vi tog oss bara till närmsta Aldi där vi visste att vi kunde få tag på ett par bra sorters vin i alla fall samt lämna tillbaka pantburkar vi haft hemma i typ 2 år. Och tänka sig, även i det i sammanhanget oerhört sega landet Tyskland finns det nu pantautomater!! Senast vi befattade oss med ölburkar från vanliga affärer behövde man lämna dem manuellt en och en i en lucka där en anställd för hand skrev in dem en och en på en pant-lapp. Så vissa framsteg kan rapporteras.

Under besöket på Aldi, som saknade toalett, kände jag att det började bli skarpt läge och naturen kallade så att säga. Jag skyndade på lite extra så vi kunde komma tillbaka till hamnen igen.

Åter så till hamnen där vi fick slutföra vår shopping. På andra sidan järnvägen, i terminalbyggnaden, finns en mindre shop som ofta har lite "roliga" viner och udda flaskor och dessutom finns det en toalett på våningen ovanför så vi styrde bilen dit. Men givetvis kunde man nu inte komma dit med bilen p g a nåt grävarbete, så vi fick återvända och i stället ta oss över till terminalhuset till fots. I ösregn. I trappa upp och trappa ner, upp över järnvägsspåren och ner igen. Och trappor är som bekant det allra värsta min kropp vet. Hade det inte varit för det där med toalettbehovet hade jag inte gett mig på det ö h t men som tidigare sagts: nöden har ingen lag.

OK, in i terminalhuset, med hissen upp till FEL våning så jag fick ta ytterligare en trappa för att komma rätt. Jag hade frågat maken innan om han kom ihåg om just denna toaletten kostar pengar, han svarade nej... men när jag kom dit såg jag att den kostade 50 cent. Ringde maken en våning ner så han fick komma med en 50-centare, jag lägger i myntet... och kunde ändå inte öppna dörren!! Vid detta laget var nog blåsan uttänjd till max, jag kan nästan svära på att några droppar var ute och vände i brallan. Men jag fick ta mig ner till maken och be om en ny 50-centare, han hade såklart ingen så jag fick växla hos killen som satt i kassan... varvid han sa att första dörren på toaletten är olåst. Nej, sa jag, jag försökte öppna den första men det gick inte. Han upprepade att första dörren är olåst och jag blev nästan irriterad på att han inte trodde mig. Väl uppe vid toaletterna igen visade de sig... att första dörren var olåst! Den hade inte ens ett myntinkast. Jag hade försökt låsa upp den andra dörren...

Med tömd blåsa begav jag mig till shopen, bara för att upptäcka att maken redan gått därifrån. Så mycket för min plan att bara peka på vad jag ville ha så skötte han resten... Återförenade tog vi oss sedan upp och ner för de där trapporna över järnvägsspåren igen, fortfarande i regn, och till bilen som stod flera mil bort. Kändes det som...

När vi sedan kört på färjan igen, fortfarande med luft i samtliga fyra däck, så fungerade såklart inte hissen! Den kom i alla fall inte när vi kallade på den. Vilket betyder: fler trappor. Oh... my... God! Det var verkligen en SÅN dag... Men nu var det väl i alla fall slut på motgångar? Det skulle man kunna tro, men det fanns fler på lager. Tvärt emot vad väderleksrapporten sagt dagen innan så gick det rejäla vågor på hemvägen och de sista två timmarna var riktigt jobbiga för denna tant som inte direkt är stabilast i världen på land heller. Och min vanliga sjösjukemedicin, Jägermeister, vågade jag absolut inte ta eftersom jag inte mådde bra i övrigt heller. Behöver jag säga att jag var oerhört lättad när båten till slut nådde Trelleborgs hamn igen?

Om däcket höll hela resan? Jajemen!! Det var ju för väl att NÅT funkade denna dag...

Jag ska aldrig aldrig aldrig mer åka båt. Åtminstone inte till Tyskland. I alla fall inte före påsk...

A halleluja moment!

Som Kishti Tomita skulle ha sagt...

Bong Touch of Taste har i sitt sortiment en Brynt Schalottenlökfond, den måste vara det bästa som hänt i livsmedelsbranchen sedan skivat bröd. Eller sedan Pulled Oumph. Idag gjorde jag den godaste grytan sedan jag slutade äta kött, banne mig. Hösten är räddad!
Vill ni också göra en himla god helt vegetarisk gryta? Klart ni vill... Så här kommer receptet.

Tina ett paket Hälsans Köks filébitar, tärna en stor paprika och skär ca ½ liten purjolök i ganska stora bitar.

Hetta upp neutral olja i en gryta, fräs sedan filébitarna på medelvärme tills de börjar bli lite ljust bruna. Salta och peppra. Tillsätt paprika och purjolök och låt fräsa i ca 5 minuter. Rör om då och då. Häll sedan på vatten så det precis täcker bitarna och grönsakerna och häll i 1½ msk av fonden, låt sedan småputtra ca 5 minuter. Nu återstår bara att hälla i ca 1½ dl havre"grädde" och reda på valfritt sätt (jag använde majsstärkelse utrört i lite vatten), om man så önskar färgsätta med lite coloritsoya (det gjorde jag) samt ev. smaka av med lite mer peppar.


Jag åt med lite ris och en tomat- och löksallad, hade jag orkat hade jag gjort blomkålsris i stället och det lär ha blivit minst lika gott.

Smaklig spis!

torsdag, oktober 05, 2017

Läst, sett och hört på Internet.

Jag skrev för ett tag sedan, tror jag i alla fall, om att bloggbevakningsbevakare kunde vara en ny karriär för mig. Bloggbevakare finns ju redan, men bloggbevakningsbevakare har jag faktiskt inte sett någon. Att tycka till om vad andra tycker till om vad andra tycker... det låter väl rimligt? 

Jag har inte direkt någon tjänstebeskrivning klar, och inte har någon erbjudit sig att betala mig för mitt tyckande heller. Konstigt... men any day now. Kanske. Jag har i alla fall under mina dygn med väldigt mycket liggande (inte av den bra och trevliga sorten) surfat runt en hel del och har några spåningar, eller vad man ska kalla dem.

Vi kan t ex läsa att Bianca Ingrosso är ny jurymedlem i Talang på TV. Och den spontana tanken blir väl lätt "Men vad sjutton har hon för kompetens att bedöma talang?". Jag ska erkänna att jag själv tänkte så också först, men sen tog jag tanken en bit till. Dels är det ju en bred talangtävling med plats för både akrobatik, skapande, trolleri och sång o s v och vad har t ex Alexander Bard för kompetens utöver de flesta andra att bedöma om någon är en bra illusionist? Och dels, det är väl inte helt fel med en "vanlig människa" i juryn också, som kan representera det "vanliga människor" kan imponeras, roas och intresseras av? Hon är ju inte ensam i juryn, och som komplement till branschfolket kan hon säkert ha en vettig plats. Och helt främmande för underhållningsbranschen är hon ju inte... 

Vi kan också läsa om mamman som reste med sin bebis och blev fotograferad då hon satt på en stol på flygplatsen med mobiltelefonen i handen medan dottern låg på en filt på golvet. Fotot lades ut på sociala medier för att man skulle förfasas över hur hemsk denna mamma var, och det fungerade uppenbarligen då många och åter många hakade på. Alltså, på fotot syns att ja mamman har telefonen i handen och bebisen är på golvet. Men, mellan bebisen och golvet (som är klätt med heltäckningsmatta, det är alltså inget hårt stengolv eller liknande) finns en filt och mellan bebisen och mammans ben är typ 1 dm. Bara av att se fotot utan någon bakgrundsinformation är det minst sagt magstarkt att ropa om att hon är en idiot till mamma som skiter i sitt barn och inte borde få vara förälder, då får man allt anstränga sig rejält för att utgå från det allra värsta om man ska komma till sådan slutsats. Nu visade det sig dessutom att de var fast på flygplatsen i 20 h, bebisen spenderade det mesta av sin tid i en bärsele på sin mammas mage/bröst och fotot togs när bebisen fick sträcka ut sig på sin filt medan mamman informerade sina oroliga anhöriga om läget. En del dömare backade från sina tidigare uttalanden när de fått denna info, vilket väl är bra förvisso men tänk om de kunde låtit bli att utgå från det värsta redan från början? Men en del höll kvar vid att mamman borde skämmas och inte få lov att ha barn. 

Argumenten var bl a:
"Barn behöver närhet!" Ja, absolut. Men att ligga precis intill sin mamma en stund gör knappast att barnet far illa av brist på närhet.
"Golvet är skitigt". Jo det kan det ju vara. Samtidigt städas golven på flygplatser i regel ofta, och barnet låg ju på en filt. Inte direkt på golvet.
"Ni ser väl den lediga stolen, självklart skulle hon lagt barnet där!" Jo det kunde hon gjort, men vad är säkrast? En filt på golvet eller en stol varifrån det finns en fallrisk? Och skulle stolen vara fri från smuts och baciller till skillnad från golvet?
"Tänk om nån stjäler barnet!" Jo, det finns ju tyvärr en risk. Men om man tänker efter, är risken större på en flygplats med säkerhetsspärrar och övervakningskameror och där barnet ligger mitt framför ögonen på mamman och det sitter andra människor runtomkring än de flesta andra ställen och sammanhang? Och är det inte lättare att greppa tag i bebisen om den ligger på en stol, högre upp, än om man måste böja sig ner till golvet?
"Hon ser inte barnet, telefonen blockerar hennes synfält". Alltså jo telefonen förefaller vara mellan hennes ansikte och bebisen, men inte verkar hon ha en så megastor telefon att den blockerar synfältet inte...
"Det ser ut som att hon ignorerar barnet". OK. Det ser ut som att du inte har alla pommesen i Happy Mealet...
Jag är ingen anhängare av mantrat "sköt dig själv och skit i andra", man ska absolut inte skita i andra och i synnerhet inte när dessa andra är barn. Men att lägga sig i utan orsak och döma utan grund, DET ska vi akta oss för. Och dömande är vad det handlar om här, i kombination med självförhärligande, och knappast geniun omtanke om barnet 😠.

Jag kunde också idag läsa att Entré här i hålan, en mindre butik där många bl a köper sina bakverk, har börjat sälja lussekatter. Kalla mig gammaldags men det känns heltokigt. Nästan ännu tokigare än att det här och var också börjat säljas julmust, den behöver man ju faktiskt inte dricka nu (även om en del gör det) bara för att man köper den nu till skillnad från lusekatterna som främst är tänkta för ganska omedelbar konsumtion. Jaja alla gör som de vill och är det gott så är det gott o s v, men jag tycker det känns lite trist att mycket som har en årstids- eller högtidsbunden tradition nu finns lite när som helst. Och det får jag tycka, tänka sig 😉. Sen får ni tycka att jag tycker galet om ni vill.

Och på tal om högtider, det närmar sig ju Halloween. Ni som känner mig vet att jag inte är något fan av trick or treat-grejen, för att uttrycka mig milt, att liksom dra in andra i sitt firande vare sig man vet om de uppskattar det eller ej och hade det bara hängt på mig hade det inte firats Halloween alls i denna familjen. Men min fina väninna älskar Halloween och den årliga festen hon fixar är alltid trevlig så det har jag inget emot 😊. Det är kul att klä ut sig och stiga in i en annan värld för ett tag, och det behöver ju inte bara vara blodigt och läskigt som många verkar tro. Och en privat fest som bara blandar in de som valt att vara inblandade kan väl inte vara fel. Ämnet har också börjat diskuteras flitigt på sociala medier och två kritiska argument kommer ofta upp. Dels "Jäkla amerikanskt trams, det är ju ingen svensk tradition!" Och dels "Bojkotta Halloween, det är bara en massa kommersiell hets".

OK, om vi tar det första... Hur mycket av våra sätt att fira våra högtider i övrigt har sitt egentliga ursprung i Sverige? Om man tänker efter.... Vi har tagit till oss influenser från lite varstanns. Efter ett tag har de satt sig såpass att de känns som våra, känns som svenska, och känslomässigt är det såklart skillnad mellan något som kom hit för länge sedan och nåt som är nytt för oss. Och givetvis får man avstå hur mycket man vill, men nåt vidare sakligt bra argument för det hemska i Halloween är det inte. Att det sedan i grunden inte är en amerikansk högtid heller kan vi väl ta en annan gång 😉.
Och det andra. Den kommersiella hetsen kring jul t ex är väl i många fall betydligt större? Men oavsett, man väljer ju själv om man vill ta del av den eller ej. Vill man uppmärksamma och fira en högtid kan kan göra det utan att dras med av handelns lockbete och utan att köpa dyra dräkter o s v. Faktiskt. 
Som sagt, utöver väninnans fest så är Halloween ingen högtid jag firar. Men det hindrar mig inte från att tycka att en del fördömanden av och argument emot den är... tja, smått usla.

Nej, nu har intresseklubben fått för mycket att anteckna (eller skärmdumpa) så jag har åsiktsbajsat klart för denna gång.

Ooops I dit it again!

Lyckades pricka in en oerhört inaktiv och trött dag när det var EFIT-dags alltså. Men men, det är ju ens verklighet som ska speglas så...

Vill ni ta del av andras verklighet gör ni det HÄR.


Jag vaknade när maken skulle till jobbet, tog en kik på lokala e-tidningen via telefonen och såg att min lärare på gymnasiet gått bort 🕇, en väldigt engagerad och duktig lärare som jag minns honom. Han har även gjort flera böcker med dokumentation i text och bild om vår sydskånska natur samt lett stadsvandringar och på senare år bussturer på samma tema.

Men kvar i sängen låg jag...

... och somnade efter ett tag igen...

... och tog mig inte upp förrän klockan två på eftermiddagen. Då gav jag mig själv lite vardagslyx: nya fräscha kontaktlinser!

Denna gång beställde jag via Netlenses och det gjorde jag i måndags eftermiddag, i tisdags hade jag leveransen i lådan. Snabbt jobbat!

Här klockan tre hade jag lyckats klä på mig och ta mig till affären för inköp av kanelbullar till sonen, men inte orkat ta mig UR bilen igen. Ösregnet gjorde inte direkt suget större heller. Tur man har surf och lite spel på telefonen 😉.

I affären (jodå jag kom in dit till slut) gjorde dofterna mig sugen på något kaneligt och jag kom att tänka på något av det godaste som finns i den vägen: kanelstekta äpplen! Så jag plockade in några fina äpplen från sonens eget träd, dock tog jag några av de som redan fallit till marken, och fixade lite smaskigt mellanmål till mig själv.

Åter i sängen, fast i mer upprätt läge, kikade jag på nätet efter lite Halloweenfest-inspiration. Fast jag har egentligen redan allt jag ska ha. Tror jag.

Japp, kvar i sängen ännu! Och jag började frysa så det blev både fleecetröja, täcke och halsduk.

Lite Big Bang Theory värmer alltid!

Strax före åtta hade jag ätit upp middagen maken serverat mig. Det blev nåt wok-aktigt med tofu och grönsaker samt sötsur sås. Gott!

Han har utökat sin vegetariska repertoar sedan jag blev sjuk 😀.

Mer TV-tittande. Nu i form av NCIS där en fotomodell som deltog i en boot-camp-dokusåpa hittades död med kroppen full av PCP och hängandes i taggtrådsstängsel. Ouchie!















Man kan ju inte spendera hela dagen i sängen...

.... så jag förflyttade mig till fåtöljen i stället 😁.

Äääääännu mer TV! Nästan lika läskigt som lik på taggtrådsstängsel: Hyacinth Bucket... förlåt jag menar Bouquet!

Innan återvändandet till sängen checkade jag läget på Internet igen. Och ja jag skulle kunna tänka mig Danko Jones på KB. Och Hammerfall. Och H.E.A.T. Och tAKiDA. Och Airbourne. Och....  Men det finns två hinder: 1) plånboken. 2) den tveksamma förmågan att stå upp en hel konsert.

Efter denna påminnelse om allt jag går miste om var det dags att försöka sova igen och EFITen var därmed slut.

måndag, oktober 02, 2017

En månad med min nya kompis!

Yupp, nu firar min relation med FitBit Charge 2 en månad minsann. Det har varit en fin tid, även om nyförälskelsefasen börjar dra sig mot sitt slut. 

Till skillnad från mina andra tekniska följeslagare har FitBiten inget namn. Än. Ni får gärna komma med lämpliga förslag! H*n är svart, bra på matte, grymt ärlig och ganska smärt och följsam.

Till ära av jubiléet har jag sammanställt lite statistik, och passat på att låta miniräknaren/kalkylatorn vila för att i stället utmana slöhjärnan lite. Resultaten lyder bland annat:

➤ Den gångna månaden, 30 dagar, har jag tagit 16 promenader på totalt 16 h och 21 minuter. Kortaste var 37 minuter, längsta ungefär 1½ h, och snittet 1 h och 1 minut.
➤ Dessa 16 promenader har inneburit 97.000 steg sammanlagt, vilket blir drygt 6000 steg per promenad.
➤ Av de 16 promenaderna registrerades 15 av Runkeeper och de var i snitt 4,3 km långa.
👟 Totalt under de 30 dagarna har jag gått ca 210.000 steg vilket ger ett snitt av 7.000 per dag. 
👟 46% av stegen kommer från regelrätta promenader, och resten är "övrigt".
👟 Stegrikaste dagen registrerades 15.200 steg, bottennoteringen är 783 steg. Hyfsad spridning med andra ord.

Även detta:
❤ Genomsnittlig medelpuls under promenaderna var 116 slag/minut, och här kan nämnas att den sjunkit från 131 den första veckan till 110 den senaste utan att det genomsnittliga tempot på promenadera sjunkit.
❤ Högsta registrerade puls under en promenad är 171 slag/minut, det följdes av några dagar då kroppen inte kunde promenera alls.

Till intresseklubben kan meddelas att det är OK att ta en skärmdump, så behöver ni inte anteckna 😊. Jag försöker vara snäll mot mina läsare.

En miss har det hunnit bli under månaden också. Peter som lånade mitt uttjänta gamla aktivitetsarmband sa att det inte registrerade steg under hans bowlande. Så när jag i måndags för första gången sedan i våras faktiskt spelade så skulle jag såklart kolla om FitBiten var bättre, och jag ville också hålla koll på hur bowlingen påverkar min puls. Men givetvis glömde jag just då ta på  mig klockan efter att den legat på laddning 😣, så jag lever fortfarande i ovisshet. Om några veckor ska jag bowla igen är det tänkt, nytt försök då!











Nu har jag då utmanat min rent fysiska förmåga ett tag, och ska fortsätta med det, men i slutet av förra veckan fick jag också känna på hur min ork och mina kognitiva förmågor påverkas av att tankeverksamheten också utmanas. Först via ett möte med min handläggare på Försäkringskassan, efter en timmes koncentration och samtal kunde jag knappt resa mig från stolen och på kvällen somnade jag tidigt knall och fall med kläderna på. Jag hade innan dess försökt spela lite SkipBoo med maken men hjärnan ville inte hänga med. Och i lördags var vi på överraskningskalas för nybliven pensionär med en hel del folk varav många vi inte alls kände. Det var trevligt absolut, men alla intryck och samtal satte sina spår på de flesta aspekter av måendet. Det var bra att påminnas om det tror jag, så jag inte blir övermodig.

I alla fall, idag blir det INGEN promenad. Jag ligger fortfarande i sängen t o m, varenda del av kroppen värker, det är som om musklerna inte orkar hålla uppe skelettet eller nå't och kroppen känns rejält febrig trots att temperaturen inte är ens en gnutta förhöjd. Dagens utmaning blir i stället att ta mig till bowlinghallen och hejja på mitt korplag en halv match tills det är dags att ta mig vidare till idrottsplatsen för att hejja på TFF i jakten mot Allsvenskan, och därefter helst tillbaka och hem igen 😊.



Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...