Lite mer festival.

Jadå, vi i Trelleborg har också en festival. Palmfestivalen. Hört talas om den? Inte? Hört talas om Mikaeli Marknad som den hette förr? Inte det heller? I can't blame you... för den är inte stor och inte jättekul men man blir väl utesluten ur kommunen om man inte går dit minst en stund varje år ;-) Och eftersom lördagen betydde Indien-träff för oss så fick det bli festivalbesök på fredagen.

Medans Peter gjorde sin plikt och stod vakt i tältet på Stortorget ett par timmar (ironiskt med tanke på hans vakt-erfarenhet sedan helgen innan) så tog Simon och jag bussen in till Thomas och gjorde honom sällskap. Från hans balkong kunde Simon skymta några av karusellerna och blev väldigt åksugen.





Och på tal om festivalen så är det då också i princip prick ett år mellan dessa fotona:
Palmfestivalen 2010:


Palmfestivalen 2011:


Det skiljer nog ca 25 kg för jag hade inte riktigt maxvikt då...

Nåväl, vi slöt upp med Peter sen och tog en vända bland marknadsstånd och karuseller. Här utanför tältet:


Det blev både hopp-borg, popcorn och karusell för Simon, och tre påsar kryddor för mig. Upphetsande värre. Men ska sanningen fram så är själva stånden och sånt inte det viktigaste för oss nu när vi är såpass gamla ;-) utan det är att träffa allt folk. Många som man inte ser under resten av året, möjligen på julskyltningen...


Sen måste jag undra hur de tänkte när de placerade Baja-Majorna inne i Stadsparken just på ett ställe där ingen belysning nådde dem. Där man får använda ljuset från kameran eller mobiltelefonen för att ö h t hitta var dörren är...

Såhär borde det alltid vara!

En konsert. Sen dröjer det 14 dagar innan det är konsert igen. Tänk om det kunde varit så alltid, en bra livespelning varannan vecka skulle göra underverk för mitt välbefinnande. Kanske inte för min plånbok dock. Gårdagens event var i o f s gratis, själva musiken, men av nån orsak blev det dyrt ändå ;-)

Men jag kan ta det från början. Simon lånades ut till sin farmor och farfar, och jag och Peter fick chansen att göra Malmöfestivalen utan barn. Första anhalt var buss 146, där jag höll på att somna. Det bådade illa inför resten av dagen, men se det gick bra till slut. Jag höll mig vaken ;-)

Vänster: Min outfit. Höger: Peter väntar på bussen.

Väl inne i Malmö tog vi en sväng på sta'n och glodde på folk. För så mycket att kolla på i stånden fanns det inte. Därefter blev det matpaus på Gustav Adolfs Torg. Peter käkade wokad älg och jag körde på indiska linsbollar, samosas och friterad broccoli. Thomas slöt upp och testade briyani (indisk risrätt) men det var tydligen bortkastade pengar tyvärr. Vi träffade också en bekant som hade skaffat sig en ny mjuk kompis som såg ut ungefär som en blandning av Zlatan och Stevie Wonder.



Malmö visade sig från sin varmaste svettigaste sida när vi satt där och åt, så efteråt var vi tvungna att söka upp ett vattenhål och återställa vätskebalansen. Så vi bhamnade på Moosehead på Lilla Torg där vi också inväntade Marlene. Så, dagens gäng var nu komplett!


Slutdestinationen för dagen var Posthusplatsen där bl a Dead by April spelade. När vi kom dit var det ett annat, hyfsat okej, band som spelade men det var inte direkt högprioriterat. Nej mat och dryck var mycket viktigare.





Så klockan sju var det dags för Dead by April att äntra scenen och jag och Marlene tog oss så långt fram vi kunde utan att få klautrofobi eller armbågar i huvudet. Jag har aldrig sett dem förr och har inget att jämföra med men tyckte det var en bra spelning, vitt-linne-sångarens tonårsaktiga röst till trots. Lite synd att de inte spelade lite senare på kvällen bara, lite mörker och mer öl i fansen hade nog gjort det ännu bättre ;-)


Ja ni får ursäkta att ni hör mig + ett par andra "sjunga" mer än ni hör bandet. Och dessutom ursäkta att kameran inte direkt hölls stilla. Jomen hur lätt är det att digga och filma samtidigt?


Efter Dead by April spelade ett gäng band till, men de flesta av dem imponerade inte så mycket på oss. Vi hade dock väldigt trevligt vid vårt bord, det enda bord där det var riktigt ös ;-) Jag minns inte vad nån av bordsherrarna och -damerna hette, men de var trevliga att röja loss med!


Vissa saker förändras aldrig...


Sen fick jag minsann agera hjälte också. Peter gick ut från serveringsområdet för att kissa, och kom inte tillbaka igen. Ett sms säger att han inte får komma in p g a en annan person... och jag fattar nada. Och telefon gick det inte att prata i. Så jag meddelade via sms att jag kom ut till honom. Och då står han där, stackarn ;-) Sur som ättika. Då hade en vakt nekat honom att komma in p g a att en annan kille puttat till Peter som i sin tur undrade vad sjutton han sysslade med. Vilket resulterade i att den andre killen släpptes in, men inte Peter. Men, när jag tog honom i handen och gick in igen utan att låtsas som nånting så kom han in... för den där vakten var borta för tillfället och de andra hade nog sett vad som verkligen hände så de sa inget.
I alla fall, Peter blir inte ofta arg men NÄR han blir det så blir han det ordentligt. Så när vi sen skulle gå till bussen visade han mig vilken vakt det var... och han, vakten alltså, såg helt ställd ut och undrade hur fan Peter kom in igen. "Min fru hämtade mig" blev svaret :-) Wow vilken fru jag är :-)

Hur fel det än är så vet jag att vi tjejer kan komma undan med det mesta som killar inte gör, så styv i korken "muckade" jag med vakten lite. Men han körde mest med "det är jag som bestämmer vem som kommer in!" Jovisst, men nu gick vi ju UT. FRIVLLIGT ;-) Och efter att ha fått höra av mig hur maktkåt han var så råkade han erkänna att han faktiskt bedömde situationen fel när det gäller Peter. Jomentacksåmycket. Och jag köper att man inte kan se allt som vakt, och att vissa situationer kan vara svårbedömda. Hade han därför varken släppt in Peter eller den andre killen hade jag kunnat förstå det. Men inte när den andre kom in...

Nåja, det löste ju sig. Men jag kände mig som en obstinat tonåring där ett tag, att mucka med vakter är inget jag har för vana att göra. Sånt slutade jag med vid 17 typ. Jo det är sant! Jag lovar.. :-)

Gå på live-gig kommer jag däremot INTE att sluta med så länge kroppen ö h t tillåter det.

På begäran: Lite recept.

Främst till Sandra :-)

Baileysparfait
Vispa 3 äggulor och 1 äggvita fluffigt med ½ dl florsocker eller sötningsmedel, mer behövs inte eftersom Baileys är sött. Vispa 3 dl grädde ganska hårt. Blanda ca 1½ dl Baileys med grädden och vänd sedan ner äggblandningen. Frys, och rör gärna lite då och då med en gaffel de första timmarna.

Blåbärsyoghurtglass
Vispa 2 äggulor pösigt. Vispa 2 dl grädde hårt. Blanda ägg och grädde med 3 dl turkisk yoghurt och ½ burk Dalfours Blåbärsmarmelad, sån där som inte innehåller "vanligt" socker men däremot bärens och fruktens egna fruktsocker. Frys. Och rör gärna om då och då.

Ostchips.
Ta helt enkelt riven ost och "klicka" ut på bakplåtspapper. Ganska tunt i rundlar. Kanske 20 g ost/st. In i ugnen på 200 grader tills osten är svagt gyllenbrun. Ta ut ostchipsen och låt svalna. Njut!

Nu så... EFIT fredag 19 augusti.

EFIT = Ett Foto I Timmen

Min dag började 7.30 och jag var ungefär lika pigg som jag såg ut. Men men... Avtvättning, isättning av linser, tandborstning, påklädning och väckning samt utfodring av Simon.


Kl 8.30 satt jag i en bilkö på E6:an och passade på att dokumentera mitt premiäranvändande av de nya solglasögonen.


Vi har fått nya kylskåp på jobbet och i personalrummet hittade jag ByggareBobJohanna i full färd med att "hänga om" dörren när klockan var halv tio. Kan fälv!! Och ja det kunde hon.


10.30. Två av våra små flickor hade satt sig i ateljéhörnan och ritade finfina teckningar.


11.30 var det dags att äta lunch. Här blomkålsrösti med lingon samt keso- och äggröra.


12.30 hade jag landat med häcken i soffan i personalrummet och fuktat strupen med Pepsi Max.


Halv två hade de flesta barnen vaknat efter vilan och denna lilla kompis vägrade släppa min hand.


14.30: mellanmål! Här turkisk yoghurt, utspädd med lite mjölk, med bär.


Halv fyra satte jag mig i bilen igen för avfärd mot gymet.


Och på gymet svettades jag för fullt på löparbandet kl halv fem.


Timmen senare låg jag här på golvet och gjorde crunches i slutet av mitt träningspass.


18.30 körde jag från Lidl efter livsviktiga inköp: kvarg och cottage cheese.


Halv åtta hos mig, eller hos oss, var det middag. Sojafilé, grönsaker och tzatziki. Plus ett glas vin.


20.30 var det badtajm för lillfis, inte kan man lämna en skitig unge till barnvakterna dagen därpå...


CSI XL stod på programmet halv tio.


Och till sist, 22.30, lite kvällsmat. Vispgrädde, kvarg och Dalfours björnbärssylt.


Stay tuned för rapportering från lördagens Malmöfestivalsbesök.

Jodå, jag HAR EFITat igår.

Men den kommer inte upp på bloggen förrän imorgon. Jag har inte tiiiiid!

I'm back on the road again!

Ja så heter bl a en gammal (OK allt är relativt) låt med R.E.O Speedwagon. Men det passar också in på min dag idag. Jag har ätit bra, rätt, regelbundet och allt det där. Och jag har tränat dessutom. Med andra ord: första dagen på resten av mitt liv gick bra. Nu hoppas jag på en god natts sömn och därefter på att andra dagen går lika bra.

Och ni som peppar mig här och på diverse nätforum: tack för att ni finns.

Ållrajt!!!

Jag tror jag får börja om från noll. Eller, egentligen inte för jag har ju en massa erfarenheter och vunna slag och en himlans massa minuskilon i ryggen nu som jag inte hade i januari. Men jag får nog börja om från noll när det gäller inställning och tankemotion eller vad man ska kalla det, och att ta dag för dag. Eller t o m måltid för måltid. Nu har det ju "bara" varit några dåliga veckor, jämfört med i januari när jag hade många dåliga ÅR bakom mig, så förhoppningsvis kommer jag in i rullorna snabbare nu. Men tills dess... Börja om från början, börja om på nytt. För att citera en gammal slagdänga.

Så... hej allesammans! Jag heter Jennie och jag är matmissbrukare. Imorgon är första dagen av resten av mitt liv....

Vilka svordomar kan ni?

Jag tror att varenda av dem passar in här...

Sparka mig i röven, stånga mig, gör vad ni vill med mig... bara jag får eld i baken, eller motivationen åter i alla fall. För ÅH vad svårt jag har att komma igång efter semestern. Det är rena turen att jag inte gått upp i vikt alltså. Jag förtjänar inte att ha stillastående på vågen. Träning har det inte blivit mycket av och maten har funkat bra ungefär varannan dag, och varannan har det varit bläää oxh dubbel-bläää... Två VAB-dagar med sonen har inte direkt minskat på slöheten om man säger så.

Jag har ju 10 kg kvar. Ungefär. Målet är fortfarande 65 kg i alla fall, d v s just 10 kg kvar. Och även om jag skulle göra som nu och stå still i vikt ska jag ju göra det i sällskap av goda vanor ändå ju, inte på ren tur eller nåt.

Jag kände inför denna veckan att det skulle bli lättare med rutiner och grejer nu när jag börjat jobba, och så kommer då VABen och förstör allting. Ja jag vet, det är typiskt att skylla på VABen, jag ska ju klara att äta och leva sunt ändå såklart. Och under första halvan av detta året lät jag inte lite VABande sabba mina rutiner med mat och träning, så varför gör jag det nu då?

Så, sparka, skäll, peppa, whatever...

Idag är det ännu värre, har bara ätit och ätit och frossat och vräkt i mig skräp. Och mår såklart därefter, både fysiskt och mentalt. Är trött och har ont i magen och ont i huvudet, och känner mig äcklig, ful, fet och värdelös...

Ska jag ramla dit igen? Jag VILL INTE!

Nördvarning?

Är det dags för en sådan om man köper en kortlek... en tAKiDA-kortlek? Ja, det är det va? Men det är OK, jag bjuder på den. Generös som jag är.

Ett linne blev det också från shopen på deras hemsida. Ett linne som kommer att sitta perfekt om kanske 5 kg eller så men som funkar nu också. Najs!

Jag inser att det blivit rätt mycket klädsnack på den här bloggen på senare tid, kanske inte så konstigt eftersom garderoben förändras i takt med att kilona minskar och att det lustfyllda med kläder ökar i ungefär samma takt. Så, jag får väl skapa en ny etikett som heter kläder helt enkelt. Ja, så får jag göra. Och gå igenom alla gamla inlägg och lägga till de som hör hemma där. *pust* Tur att jag har aldeles för mycket fritid. Fritid som dock inte ska ägnas åt att gå på detta fiket:

Rena ketchupeffekten!

Först kommer inga inlägg, sen kommer inga inlägg, och sen kommer MASSOR av inlägg. Man skulle kunna kalla det för blogg-diarré. Skulle kunna...

Dels måste jag bara lägga in lite mer av Takida. Att låta bli är fullkomligt omöjligt.


Dels har jag börjat uppladdningen för nästa stora musikupplevelse: Dead by April på Malmöfestivalen den 20:e.
Och denna gången hoppas jag få Peter med mig, det är bara barnvaktsfrågan som står i vägen.

Dels måste jag dela med mig av ett mat-tips. Tacogratäng a la vego och lågkolhydrat. Till såna som mig som äter sjuttiofjorton gånger om dagen blir detta 6 portioner, för vissa andra blir det 3, kanske 4 ;-) med extra grönsaker till.
Blanda 100 g philadelfiaost (jag hade den 5%-iga men kolhydratinnehållet är ganska lika oavsett) med 50 g creme fraiche (den fullfeta) och lägg i botten av en ugnsfast form. Fräs 400 g soja- eller quornfärs i 1 msk olja och krydda som tacofärs. Lägg också i formen. Strö sen över en tärnad gul paprika, 2 skivade tomater och ½ skivad rödlök. Och strö över riven ost, ca 80 g (26%-ig gouda blev det här).


Grädda sen i ugnen på 200 grader i sisådär 20 minuter.


Apgott!! I min variant med min portionsstorlek blev det ca 200 kcal, 13 g fett, 16 g protein och knappt 4 g kolhydrater. Fjuttigt för medelsvensson, men medelsvensson kan ju dubbla ;-) Dock inte fjuttigt för mig som äter typ 6 gånger till under en dag...

Och dels så... så... Äh... dels så har jag en svacka. En efter-semestern-svacka kanske. Jag sjönk lite som en sten när vi kom hem från Blekinge, kanske har jag omedvetet stressat upp mig över att alla skulle få det så bra som möjligt eller nåt. Men men, jag klättrar snart igen. Det har jag ju gjort förr :-)

Nej ni inbillar er inte.

Jag har ändrat utseende på bloggen lite. Jag behövde förnyelse helt enkelt. Och kanske lite extra inspiration att sätta full fart mot de sista tio kilona, därav grönsakerna :-D

Men OK, jag ska vara ärlig. Det har jag lärt mig att man ska vara. Så jo, egentligen gick jag bara in bland designalternativen för att jag ville öka bredden på textfältet. Och trodde att jag behövde byta mall helt för det för jag har inte lyckats hitta nån sådan enskild funktion. Och så bytte jag... Och SEN hittade jag var man enkelt kunde justera bredden själv :-D Jaja, det får vara såhär nu. Ett tag.

Idag har jag lärt mig två saker.
Nr 1: regn är vått. I alla fall visst regn. Bl a det regn som varit nu i eftermiddags. Jag har sällan varit med om så vått regn, möjligen kan lördagens ösregn konkurrera men det är tveksamt.
Nr 2: Takidas nya skiva blev på nåt magiskt sätt mycket bättre efter att jag sett dem live. Det finns säkert nån psykologisk förklaring till det, eller så kan det förklaras med mer runda ord som mickstativknullande och frikort, men det viktigaste är att det skett. Analysera kan jag göra när jag blir gammal och har för mycket fritid.

Apropå nåt helt annat så faller visst äpplet inte så långt från päronträdet. Jag lämnade kameran obevakad ett ögonblick bara, typ 5 minuter, och sen fann jag detta:




Oh yes, that´s my boy!