Alltså. Jag vet inte.

Men det KAN vara så att jag kollat för mycket på Fråga Olle-dokumentärer eller nåt. För när jag ser det här

så är inte pormask-dödare det första jag tänker på. Utan nåt ganska så mycket helt annat. Om man säger så...





Jomen som om jag vore ensam då... Skullentetrodet.












Förresten, på tal om... ja inte pormaskar utan det där nåt helt annat... så fick jag oväntat besök på jobbet idag. Ganska kortvarigt förvisso, det kan ha berott på att jag inte bjöd på Gevalia, men ett finfint besök av självaste Sandra. "Inget ont som inte för något gott med sig" är kanske att ta i, men även vattenläckor som resulterar i stängda förskolor och skolor kan minsann få positiva följder.

Vet ni förresten vad marsgubbarna sa när de landade på jorden och mötte människorna?

Inte?

Jo kom igen nu?

Jo de sa såklart:
- Hej jordgubbar!

Ämen kom igen, det var ju kul! 
Men denna då:

Vet ni varför norrmannen kröp på golvet i affären?

Jo han letade efter låga priser!

Sen har ni säkert hört om killen som åt ett elskåp och blev proppmätt?!

Jo såere, går man in på min blogg får man skylla sig själv.

Även jag lever. Hjälpligt.

Trött är ett för lindrigt ord, både när det gäller knoppen och när det gäller kroppen. Det börjar liksom ta ut sin rätt att jag både jobbar och studerar, och samtidigt har en del att dra i gällande sonen och hans skolgång. Om veckan bara hade haft 8 dagar och dygnen typ 30 h, men inte inneburit mer arbetstid, så hade jag nog fixat det fint, kan nån ordna det?

Eftersom jag lämnade in mina senaste examinationsuppgifter i tisdags fast det inte var deadline förrän i fredags ;-) och dessutom bestämt mig för att INTE bry mig om nästa delkurs alls förrän typ på måndag så har helgen i alla fall erbjudit lite avkoppling. Lite "finare" mysmiddag och efterföljande spelande (Geni och sån't) med maken i fredags. Fika på sta'n för mig och sonen igår tillsammans med Sandra och därefter en eftermiddagslur ;-). Tacos, äpplekaka och småprat med grannarna igår kväll. Och så bowlingmatch idag som väl inte direkt är avkopplande men eftersom vi vann så var det rätt kul i alla fall :-)

Ett drinktips såhär en söndagskväll kanske? Jo, blanda 1 del Jeltzin Strawberry och 1 del gin med 2 delar vardera av ananasjuice och apelsinjuice. Servera väl kyld. Inte i för stora glas, och var inte för törstig ;-) för då dricker du lätt för mycket.














Jag hade faktiskt tänkt roa er lite med en favorit i repris, ett kul videoklipp. Men jag har inte lyckats hitta det rätta, det bästa, det roligaste. Och eftersom jag bara nöjer med mig det bästa så blir det inget klipp alls idag. Men en liten bild kanske? Med titeln "Om du behöver kyla ner dig lite där bak" :-D

från skyltat.se

Jaja, ni får faktiskt tänka till lite och kolla noga ;-)

Nä jag bör nog krypa till kojs nu. Den där tröttheten lindras liksom inte direkt av sömnbrist och imorgon är det bra om jag är nåt sånär klar i skallen. En ny kollega ska nämligen starta sin karriär på min arbetsplats med att ha en stängning ihop med mig. Åh stackars grabben vet inte vad som väntar honom ;-)

Den lever. Hjälpligt.

Jag talar om min dator nu. Den lever på så sätt att den... tja, lever. Men efter kraschen, komat och de återupplivande behandlingarna så är batteriet helt ur slag och strömkabeln behövs i princip hela tiden. Så, så värst bärbar är inte den bärbara datorn längre. Byt batteri! säger den. Nehejdu... det lär jag inte göra. Det får bli en ny dator när ekonomin tillåter i stället. Den har ändå några år på nacken och ett batteri för typ 500 spänn och uppåt är den inte värd. Sorry... Livet är hårt, även för datorer.

Touchpaden är inte heller så pigg nu för tiden, så jag har plockat fram en ny... mus. En liten och söt mus. Rund å go. Ligger bra i handen. Bekväm att pilla på. Typ så.

Har man ingen... mus... så kan man göra sig en. Själv. Se här:

skyltat.se

Kanske fel sorts mus dock. Kanske.














På tal om ungefär ingenting så bor jag ju i Palmernas stad. Och har ett litet tips till gatukontoret eller vem sjutton det nu är som fixar belysningen i sta'n vid juletid. Tips på hur de INTE bör göra alltså:

linkat.se

Hehehehe... Nåt mer kan jag inte säga.

















Valens köpcentrum kanske däremot ska ta intryck av detta och måla rulltrapporna lite kul:

pinterest.com

Nästa gång ska jag hålla käften.

Sådär runt nyår kom jag äntligen igång med träningen igen. Efter ett par veckor vågade jag mig på att säga, så att andra hörde det t o m, att DENNA gången har jag minsann lyckats undvika att bli sjuk precis efter att jag kommit igång med träningen igen. Och givetvis, krasch boom bang så tog det inte många dagar förrän min kropp invaderades av diverse baciller och virus (antar jag). Så, nästa gång jag börjar träna igen och inte genast blir däckad ska jag baske mig hålla käft!

Då kan man kanske tro att det är taskig tajming att det kommit snö just nu. Men nejdå, de stunder jag mått som bäst denna veckan har varit de stunder jag varit ute i snön med barnen (åkt pulka, undersökt snön, testat hur snabba isbelagda rutschkanor kan vara o s v) eller på egen hand (vilket jag dock knappt hunnit). Så snön gör aaaaaabsolut ingenting. Att som idag sitta still i en skolsal är betydligt jobbigare. För att inte tala om hur oerhört vacker jag är. Ögoninflammation och snorig näsa gör verkligen underverk för utseendet. Not... Men ahja, det går väl över denna gången också ;-)

Jag kanske kan skylla på förkylningen och det fullspäckade schemat nu men... jag har lyckats förtränga att en skriftlig matte-examination ska in senast nästa fredag. Samma dag som en annan uppgift som handlar om literacy, det som vi redovisade muntligt idag. Som om jag inte kände mig tidspressad nog av att EN uppgift ska in om en vecka, det är nu alltså TVÅ. Och jag har EN självstudiedag till mitt förfogande. Att skriva båda samma dag kan jag glömma, det funkar inte. Så... jag vet vad jag har att göra i helgen. Om jag kan, för att plugga när Simon är hemma är inte lätt kan jag säga. Skulle min förkylning inte klinga av får jag dock hoppa över helgens 40-årsfirande av syrran och får då en kväll med huset för mig själv. Så, trots allt, inget ont som inte för något gott med sig?!

Helgen som gick var betydligt kuligare. Då var det dags för 2012 års julfest. Ja är det nåt konstigt med att den hölls i januari 2013 menar ni?? Nej, jag tänkte väl det. Det var dessutom deltagarrekord i år igen, trots att 3 vuxna och ett barn tyvär föll bort på sluttampen blev det totalt 23 pers. Till nästa julfest får vi nog bygga ut huset... Eller nej, det klarar sig, men kanske göra om "klappleken". Det blev lite mycket väntan där...

Foton? Nähä ni, har ni inte facebook och är vän med mig där får ni skylla er själva!

Vasa? Diskriminering? Tja, kanske... Så okej då. Några stycken.

Frågesport! Svårt, tydligen....



Lisa och herr granne med pannorna i djupa veck.



Traditionsenlig julkluring. För den som inte varit med: små bitar av jullåtar ger ihop med en ledråd varsin bokstav, bokstäverna bildar en mening eller instruktion och så småningom ska det slutliga svaret hittas. De första åren var det kasettband med musiksnuttar på, och så frågorna/ledtrådarna på papper, nu med dagens teknik förs allt ihop m h a Movie Maker och visas med projektor eller som nu på TVn. Japp, utvecklingen går framåt... 



Främst: lag Smultron (fråga inte!)

 

Detta gäng är skäligen misstänkta för skändning av julkrubban!



Det som blev vinnarlaget: Number One.



Åsså klappleken. Precis som förra året fick vi putta undan möbler och sitta på golvet för att få plats. Men, det går ju det med! När vi är lite äldre, typ 90, får vi väl sätta rullatorerna i en ring eller nåt. 

Och of course.... fjortisfoton :-D

Fest hos Abdulla!

Yepp, det är min son.

Och.... Da Gang! Jag och Peter, Anders och Ulli, Thomas och Lisa. Typ eliten. 

Mitt spännande liv, del trettiofjorton.

Igår skulle jag vara smart. Ja jag vet, jag borde ha lärt mig att såna där infall inte brukar få ett så bra utfall, typ. Men ändå, jag skulle vara smart och köra till "stora" ÖoB hyfsat nära jobbet på vägen hem och var så stolt så stolt över att jag faktiskt mindes närmsta vägen dit. Duktig Jennie *klapp på axeln*

Vad jag INTE mindes var att det liksom flyttat... Det kom jag inte på förrän jag snirklat mig fram genom ett snårigt vägarbete och lyckats få en fenomenal p-plats. "Emmaus". Hmm... inte riktigt det jag menade. Men just ja, ÖoB finns ju på Mobilia (köpcentrat) nu! OK jag kör dit... förbi ett snårigt vägarbete till. Men vet inte vilken del av köpcentrat det ligger i. Parkerar längst i söder. Kollar läget via mobilen. Och ser att ÖoB ligger längst i norr. Med, visar det sig när jag till slut nått dit till fots, gott om lediga p-platser rakt utanför dörren ;)

OK, att gå DIT var väl ingen fara, det rörde sig inte om mil eller så, men att gå tillbaka igen med bl a ett gäng stora läskflaskor var mindre kul. Jag orkade inte ens ta så många som jag ville ha, men tänkte att de kvarvarande vet jag finns på "vårt eget" ÖoB också så det kunde jag ju ta när jag kom till Trelleholla igen. Och dit kom jag... 5 minuter efter att ÖoB stängt :-D

Det var måndag det.

Idag är det tisdag. Idag visade det sig att det återigen var stopp i avloppet på jobbet och det krävs rejäla insatser. "Slamsugarna" kom dit (jamen vad heter de då????) och jag blev såklart nödig. En kollega kom ut från toan, och jag hörde liksom inget väsen eller så, så jag tänkte att de inte startat än utan jag hinner snabbkissa...

Jag sätter mig. Och tycker snart att det blåser lite kallt om häcken, som om jag satt på ett primitivt utedass ungefär. Reser mig upp, tittar ner, och ser att det inte är nåt vatten alls i toan. Och så börjar den skaka... Hade jag inte förstått vad som var på G så hade jag sprungit ut och skrikit JORDBÄVNING!!!! Snabbt upp med brallorna och ner med locket... som sen börjar slå liksom. Som om toalettstolen var en stor mun som pratade Clabbe-snabbt :-D Jomen ni fattar va?? Innan jag lämnar krigsfältet och stänger dörren bakom mig hörs det som en stoooooor gäspning från den där "toalettmunnen".

Undrar vad som hänt om jag hunnit börja med det där jag skulle göra, och om jag suttit kvar. Bye bye Jennie? Ser tidningsrubriken: "Tragisk arbetsplatsolycka på förskola - pedagog slukad av skithusavloppet. Arbetsgivaren beklagar men frånsäger sig allt ansvar".

Ja ni förstår, mitt liv är fullt av spänning. Som om detta inte vore nog så pågår sedan ett dygn tillbaka livräddande (förhoppningsvis) åtgärder på min dator. Snälla, hang in there!!

Så kan det gå när inte haspen är på.

Johanssons årliga julfest blir i år en januari-historia. Ja ni vet julgransplundringar och så... Så på lördag, dagen före 20:edag Knut när julen ska dansas ut, så smäller det. Och i år kanske det smäller högre än vanligt. För jag bjöd redan från början in lite fler än jag brukar, eftersom alla tyvärr inte brukar kunna komma så kunde jag liksom ta med alla jag ville ha med utan risk för platsbrist. Så tänkte jag. Och då blir det såklart så att nästan alla kan komma. Jättekul! Såklart... Bara lite mindre svängrum. Så tänkte jag. Så kom nyårsafton och jag fick fira in 2013 ihop med ett gäng så trevliga människor att jag bara måste bjuda in dem också. Yepp, så tänkte jag. Och alla de har också tackat ja ;-) Så... nu är vi ett rejält gäng. Fortfarande jättekul! Och det är bara såna som vi VILL ha där. Men som sagt många. Men om inget oförutsett sker ska ändå alla lyckas få plats i vardagsrummet, för det är trevligt att inte behöva sprida ut folk på flera håll. Så tänker jag...

Idag har jag förberett genom att flytta julgranen, allt för att göra det mindre trångt kring borden, vilket resulterade i värkande allergiska händer. Men vad gör man inte för sina gäster?!

Nåt annat tänkte jag idag (jodå, ibland tänker jag flera gånger samma vecka faktiskt). Under tiden jag och Peter spelade i vår mix-tävling, och då snackar jag bowling alltså, så tänkte jag "Nåja, nån ska ju bli sist också..." och då menade jag dels bara vår egen spelomgång (de andra hade jag ingen koll på) och dels bara resultaten utan handicap. Så när vi lyckades sega oss förbi ett par i slutrutorna och undvek sistaplatsen var jag mest liksom "alltid nånting...". Men så sa Peter att vi faktiskt hade 200 p mer i år än förra året, och då blev det plötsligt rent behagligt. Och det slutade inte där... för när handicapen var tillagda och allt räknats så visade sig att vi slutade 3:a :-) Tjohooo, första pallplatsen och första prispengarna (en hel tusing ;-)) Det är inte riktigt dags att säga upp oss från våra jobb, således... men lite kul.

Annars då... Nytt år = nya tag med maten, träningen och vikten som sagt. Veckan som gått har jag "mjukstartat" genom att utesluta godis och sånt. Sånt som julens festligheter bjudit på allt för mycket av och som jag har så svårt att bryta mönstret av. Och så har jag utfört nån form av träning/motion i snitt varannan dag: 2 gym-pass och ett 2-timmars bowlingpass. 
Nu tänkte jag skärpa till ytterligare ett steg och återigen utesluta allt bröd, pasta, potatis och ris och försöka hitta min rytm av små måltider med 2½-3 h mellanrum. 

Träningsrutinen har jag tappat, det märks på fler än ett sätt ;-) I torsdags glömde jag ena träningshandsken hemma och vattenflaskan i skåpet på gymet. I fredags kom jag ihåg både handskarna och vattenflaska men hade glömt att se till så telefonen var fulladdad ;-) Tur att Sandra gjorde mig sällskap under halva passet, för musiken hade inte räckt under hela...
Maten ovan? Jo det var gårdagens middag. Wokade grönsaker, stekt sojafilé och hemkörd rödvinssås.

Återstår bara att önska er en bra vecka!

Helgonförklaring av de döda.

Ja nu blir det lite djupare här...

En nätbekant förlorade sin make, plötsligt och aldeles för tidigt, för några månader sedan och har delat med sig ganska öppenhjärtigt om sitt och familjens sorgearbete, om sina tankar och sitt sätt att gå vidare i livet. I samband med ett sådant öppet tillfälle, då partnern och deras relation inte enbart omnämndes med superlativ, så dök frasen upp. "Helgonförklaring av de döda". Och det ligger en del i det, jag har funderat över det själv ibland, att de som gått bort beskrivs i så positiva ordalag att det liksom blir omänskligt. Det upplevs oerhört provocerande att nämna att den man förlorat faktiskt inte enbart hade goda sidor, och att ens relation inte var tipp topp bäst i världen, men för mig är det inget fel. Nog för att man inte ska "prata skit om de döda", men de var ändå människor. Människor med många bra sidor och en del dåliga, människor som också hamnade i konflikter och som hade beteenden andra störde sig på. Människor som var älskade och omtyckta av många, framför allt sina nära, men som inte var felfria. Jag ser inget skamligt eller kränkande i att avstå från att måla upp en helgonbild som inte var sann... inte ens om de som lämnat oss. I min värld finns det mellanting mellan att spraya allt med rosenvatten och att piska med taggiga rosenbuskar. I min värld är det inte nedlåtande att beskrivas som... mänsklig.

På tal om min make...

... så avslutade han 2012 med att chocka mig totalt. Ja inte bara mig förresten, tror jag. "Vad gjorde han nu då??" undrar ni, visst? Ja ni som inte redan sett på facebook vad det handlade om då... Avslöjade han sina planer på könsbyte? (Förlåt, könskorrigering) Berättade han att han har ett gäng (hittills) hemliga utomäktenskapliga barn? Lättade han sitt hjärta och delade med sig av att han gärna klär sig i kvinnokläder? Eller kunde han äntligen berätta att han blivit chef för ett stort företag och hans lön gör det möjligt för mig att sluta arbeta? Nope. Han... håll i er nu... sjöng karaoke! Inför andra människor! TVÅ gånger. Helt nykter! Jag lovar, jag ljuger inte. På sant!

Hur är det nu man säger? Det är viktigare att delta än att sjunga bra?

Den som sjöng mest var utan tvekan Sandra. Som jag för övrigt faktiskt firade nyår med för första gången. Lite konstigt att vi inte gjort det förr...

Simon hade också sällskap av sin kompis! :-)

Imorron är det dags för jobb och fritis igen. Eller inte imorron förresten, utan senare idag. Klockan har passerat midnatt för en bra stund sedan och det kan bli smått intressant att försöka kliva upp ur sängen om 5½ h. Det borde finnas en annandag nyår också, en röd dag som ger oss helgfria-vardagar-jobbare en rimlig chans att få rätt på dygnsrytmen igen. För hur lätt är det att somna i tid på kvällen på nyårsdagen när man varit uppe till 2-3-snåret natten innan och sen sovit till middag?

Zzzznark på er!

Detta blogginlägg tillägnas min make.

Min make som inte alls förstod sig på mig när jag kvällen/natten före nyårsafton sa "Jag kan inte sova för länge imorgon för jag kommer att behöva många timmar för att bli klar", och som inte förstod varför jag blev smått stressad av att se att klockan var nästan lunch när jag till slut vaknade. Kanske kan detta hjälpa till att bringa klarhet, och synliggöra att förberedandet inför ett nyårsfirande för vissa är ett större projekt än att ta en snabbdusch och välja vilken skjorta man ska ha till snyggbrallorna.

Here goes!