måndag, juli 24, 2017

Du vet att du är trött...

... när du tycker detta är höjden av humor:










Visst? Am I right?

Men varför är du så trött? undrar ni kanske. Har inte du "semester"?

Jomen ni vet... Först måste man vila upp sig för att orka åka iväg för att vila upp sig. Se'n åker man iväg för att vila upp sig. Därefter måste man vila upp sig efter att ha åkt iväg för att vila upp sig. Och i det sistnämnda stadiet befinner jag mig fortfarande.

Men jag ska absolut skriva ett inlägg om vår knappa vecka på västkusten. Snart. Jag vet ju att ni hemskt gärna vill, er mentala hälsa blir inte sig lik (sen kan man ju tvista om hurvida det är önskvärt eller ej) förrän ni fått veta vad jag pysslat med. Ni får bara vänta lite lite till. Nervsmärtorna i händer och armar får lugna sig lite till först.

Jag har i alla fall lyckats beställa lite hembryggningsprodukter. Körsbärsträdet är generöst i år, ca 4 kilo urkärnade bär finns redan i frysen sedan en vecka och nu är trädet åter fullt av mogna bär. Trots att duvorna är väldigt förtjusta i dem också. Och i år ska jag ge mig på att inte bara göra likör/plommonbrännvin med hjälp av färdig sprit utan jag ska även försöka jäsa starkvin/likör från grunden. Så när leveransen kommer är det dags att sätta igång. Spännande... Jobbigt bara att behöva vänta tills i vinter på att få avsmaka.

På tal om något helt annat avslutar jag med en duett av två fantastiska sångare som inom loppet av några månader lämnat jordelivet, båda av raporterna att döma genom att avsluta sina egna liv. Chris Cornell (Audioslave, Soundgarden, Temple of the Dog) och Chester Bennington (Linkin Park). De var goda vänner, Bennington sjöng på Cornells begravning för ett par månader sedan och tog sitt eget liv på hans födelsedag 20 juli. De blev 53 resp 41 år unga. I kölvattnet av deras bortgång har diskussioner kring självmord blossat upp och åsikten att det är väldigt själviskt har uttalats av många med olika intensitet. Jag kan förstå den känslan, utifrån det lidande och den sorg som skapas hos de kvarlevande och som man själv "slipper" genom att avsluta sitt liv, men man måste också inse att är någon är så djupt nere i en depression som många tyvärr är så är man inte alltid kapabel att se det så. Utan personen kan verkligen känna med hela sitt väsen att det vore bäst för alla om h*n försvann, och att h*n själv verkligen saknar all ork att försöka ändra på det. Jag kan också relatera till känslan att möjligen egentligen inte vilja dö men att inte heller orka leva p g a sitt mående. Oavsett blir det fel att applicera "friska" känslor och tankegångar på den sjuke personen. 

I alla fall, här är Hunger Strike (tidigare inspelad som duett mellan Cornell och Pearl Jams Eddie Vedder):



Om du upplever tankar på att ta ditt eget liv, tveka inte att be om hjälp.
eller
Hjälplinjen genom 1177
Alla dagar klockan 13-22, tel 0771- 220060

torsdag, juli 13, 2017

Jodå, tanten lever än.

Tidigare idag var jag väl inte riktigt säker på den saken, men nu vet jag...

Jag kan nog konstatera att över lag så har jag inte lika djupa och långvariga krascher som tidigare och jag kan generellt ha mer så kallat liv innan jag hamnar där. Tumme upp! 👍 En nackdel är att jag inte kan förutse smällarna lika bra som tidigare, de kommer lite mer plötsligt och oväntat, men jag lär mig förhoppningsvis den biten också. Och efter samtal med både min läkare och min vikarierande chef igår så känner jag mig taggad inför det försök att börja jobba lite igen som står på agendan i höst. När semestrar och sådant är över ska det försöka roddas ihop ett ordentligt samtal med alla berörda parter, jag avundas inte de som ska försöka få ihop arbetsuppgifter till mig som kan möta de anpassningar som lär krävas men de som jobbar med rehabärenden vet nog vad de gör. Jag och min läkare är i alla fall helt överens om hur vi känner att arbetstid med mera behöver läggas upp utifrån mina förutsättningar och han brukar vara bra på att få försäkringskassan att förstå vikten av det också. Han är också med på att testa åtminstone en av de två medicinska behandlingar som läkaren på specialistmottagningen i Mölndal föreslagit. Tumme upp på det med! 👍 Jag känner att jag inte har något att förlora...

Så, nu när det faktiskt även på pränt finns en plan på jobb inom överskådlig framtid ska jag försöka njuta av att sonen har sommarlov och maken har ledigt och låtsas som att jag också har "semester". Tyvärr kan jag ju inte ta ledigt från min kropp och mina sjukdomar, men jag kan få en annan vardag och inte minst mer sällskap 😉.

I förrgår "semestrade" jag genom en tur över havet till Tyskland tillsammans med make, päron och faster med bihang. I stora drag gick shoppingdelen av resan ut på att jag pekade och maken plockade, bar och packade. Men inte ens han kan köra två kärror/vagnar samtidigt så det blev ett par kortare träningspass kan man säga, i första hand till och från bussen på hemvägen. Det var nog det som skapade den där tveksamheten kring hurvida jag var levande eller död idag. Troligen i kombination med samtalet med läkaren igår där jag var tvungen att använda min numera ganska slöa hjärna ordentligt för att få med alla vitala delar. Så dagen har förrutom en kort stunds färdtjänstagerande spenderats i sängen, till stora delar sovandes eller halvsovandes, och även morgondagen får nog bli en vilodag. Kanske skulle jag behöva en hel vilovecka, för i slutet av nästa ska vi till Ge-Kås i Ullared! 😱



onsdag, juli 12, 2017

Ignorera hur mycket ni vill.

Jag bara testar en ny blogg-app i min nya telefon.


Testing

Testing

Testing

Länk


https://youtu.be/S2Xwg4cUyXE

söndag, juli 02, 2017

Storleken HAR betydelse.

Bland annat är det svårare att pynta en liten smörgåstårta än en stor, ju mindre yta att få plats med allt smarrigt och vackert på desto knixigare. Så blir det någon gång så att jag ska bjuda på smörgåstårta på kalas eller liknande så har de goda möjligheter att bli betydligt snyggare. Bl a lär jag då göra sådan gravad morot som jag skrev om efter midsommarfirandet, det kan nog bli kanon som garnering. 

Men idag var det bara jag och maken som skulle äta så mitt livs första veganvänliga smörgåstårta blev liten men naggande god.

Recept? You bet! Jag kan dock inte ge er några specifika mängdangivelser så ni får smaka er fram. 

Jag använde lowcarb-bröd men det går såklart lika bra med vanligt landgångsbröd eller liknande, det blir garanterat ännu godare också. Jag rekommenderar att kantskära brödet men släng inte det ni skär bort utan rosta i ugn och mal till ströbröd! Vill ni inte göra det just nu så frys in kanterna så länge.

Fyllning 1 bestod av naturell tartexpastej, finhackad smörgåsgurka och havrefraiche (Oatly iMat fraiche).


Fyllning 2 bestod av havrefraiche, fint tärnad tofu, finhackad rödlök, salt och peppar.


Kletet runtom bestod av havrefraiche, äggfri majonäs (Astrid & Aporna), salt och peppar. 

Så långt gjorde jag klart igår och svepte in tårtan i plastfolie. Så fick det stå och gotta sig över natten.


Garneringen så bestod av hackad rödlök, citron, vegan"ost" och vindruvor, cocktailtomater, gurka, tångkaviar och dill. 

Yummie!

lördag, juli 01, 2017

Rapport utlovades, rapport kommer.

Nå? Blir isbitarna klarare och mindre vita om man använder kokande vatten? Svar: nej!

Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...