Det blev visst en cliffhanger.

Min intention var inte att hålla er på sträckbänken, jag glömde bara ... men meddelar nu att mitt prov gav negativt svar. Alltså ingen påvisad covid-19. Utifrån att jag inte egentligen har nåt direkt symtom, det halsonda som ö h t fick mig att testa är borta och nästäppan har jag till och från året om p g a allergi, är det inte en jätteöverraskning men med tanke på att maken varit/är sjuk och sannolikt även sonen så vore det ju ändå motsatsen till förvånande om även jag åkte på det.  

Många med ME har ett immunförsvar som inte fungerar normalt, men det innebär inte tvunget att det är kraftigt nedsatt och att man smittas av allt och alla. En del ME-drabbade kan tvärtom vittna om att de snarare sällan blir "vanligt" sjuka. Jag tillhör dem, tidigare i livet var jag ofta förkyld, åkte på influensa varje år och hade halsfluss otaliga gånger o s v. Året då min ME sannolikt utvecklades var jag t ex sjuk ofta. Men sen sjukdomen blev sämre för snart 6 år sedan så har jag klarat mig från nästan allt sådant, väldigt tacksamt. Det räcker liksom gott och väl med själva MEn med fibromyalgin som sidekick. Och att jag nu då, av allt att döma *ta i trä*, lyckats ducka för corona-viruset trots dess närvaro i hemmet styrker väl i alla fall att mitt immunförsvar inte är kassare än de flesta andras. 

Nog om corona ... Idag har det varit nåt så ovanligt som snö i Trelleborg. När jag kikade ut i natt var det enda vita jag kunde se ett tunt täcke av frost på gräsmattan. I eftermiddags såg det ut såhär  🠊

Här nere kan man inte veta om det blir fler vita dagar ö h t, så jag hällde med en timme till godo till solnedgången ner mig i termobrallorna och tog mig ut en timme. Det var gott om folk i och omkring pulkabacken, på gatan eller garageuppfarten skottandes snö, på promenadvägarna o s v. Rätt gott om snögubbar med, det gäller som sagt att passa på. 

Min hälsporrefot gillade absolut inte det där. Och jag kan förstå den, jag var tvungen att välja mellan varma skor med liten halkrisk och fotsnälla skor som inte står så bra emot snö och kyla och valde det förstnämnda. Så nu är det en stor utmaning för mig att ö h t gå, men det var en kalkylerad risk och inget att säga så mycket om. 

Till slut, tro´t eller ej men julen är borta! Alltså den är inte sorterad och nerpackad i sina kartonger än (jo granen ligger i sin egna låda) men den är bortplockad och till viss del ersatt av mer neutrala grejer. Jag lär väl flytta runt och byta lampor och lampskärmar, blommor och krukor, kuddfodral och filtar samt ljuslyktor och ljusfat med mera ett bra tag till. Det får ta sin lilla tid. 

Vi visste väl alla att dagen skulle komma.

Dagen då jag skulle få personlig erfarenhet av en av de stora snackisarna år 2020, fast jag är lite slö så det hann bli 2021. Dagen då jag fick trotsa mina instinkter och reflexer för ett ändamål större än mig själv. Dagen då jag petade mig själv med en pinne långt bak i svalget och sen halvvägs upp i hjärnan via näsan och avslutade med att visa mitt ogillande genom att spotta. Dagen då det blev aktuellt för mig att ta ett test för covid-19. 

Eftersom maken härom dagen fick positivt provsvar, vilket var väntat då han var rätt utslagen hela helgen och fortfarande har liten ork, så kunde han ju inte vara ombud för mig på Apoketet där man kan hämta och lämna självtester här i stan. Men det andra alternativet där man själv tar sig med bil till ett provtagningsställe funkade hur smidigt som helst. Det gäller såklart att man är frisk nog för att köra bil på ett säkert sätt, och det var inga problem för mig. Mitt enda direkta symtom är lite halsont sedan ett par dagar, något jag i vanliga fall knappt reflekterat över. Men nu är det ju inte som vanligt ... 

Är mitt test negativt och ingen i familjen utvecklar nya eller förvärrade symtom så kan karantänen vara över nästa vecka, så det hoppas vi på. Annars kan det bli kris, min Pepsi Max börjar ta slut 😱😁.

För att muntra upp oss lite så ska vi till middag imorgon få det godaste vi var och en kan komma på av det vi har hemma. För sonens del blir det oxfilé minsann (sån tur han har att det finns en bit i frysen sen nyår), jag misstänker att han vill ha hasselbackspotatis och bearnaisesås till. Jag tror jag slår till med krispigt stekt schnitzel och en krämig potatisgratäng. Och maken ... där har jag ingen aning än.

Gabriel Forss frågade igår på Instagram vad vi skulle göra om pandemin var över. Jag svarade att jag skulle gå på så många konserter jag kunde inom ramen för vad plånboken tillät. Det vanligaste svaret bland övriga var att kramas med familjemedlemmar och vänner, och det ser jag absolut också fram emot. Och att kunna ha våra traditionsenliga fester. Och att gå ut på puben med karaoke eller trubadur. Och att hänga på bowlinghallen. Och att kolla på TFF på Vångavallen med pappa. Och ... Men saknaden av konserter är det som snabbast dyker upp. Ändå går jag inte på sådant så värst ofta numera, av ekonomiska skäl såväl som hälsoskäl, men att ö h t inte ha haft minsta möjlighet sen vi i grevens tid såg tAKiDA i början av förra året har känts så jäkla trist. 

För att minska tristessen här hemma (eller inte bara därför) har vi skaffat Disney+. Jag har inte kollat på nåt än, men sonen har föga förvånande hunnit se båda tillgängliga säsongerna av The Mandalorian. Det är rätt bra i såna här fall att han gärna kan se samma sak om och om igen om han är tillräckligt förtjust i det, för många hade väl det roliga varit slut för snabbt annars men han ser nu på sina favoritscener flera gånger om dagen. Det där personlighetsdraget är inte fullt lika behagligt för oss andra dock när t ex Frost 2 rullat på TVn i bakgrunden sisådär 25-30 gånger (kan vara mycket mer) sen i julas ... Men, jag vet att det hjälper honom att fokusera på annat som t ex legobygge så jag tänjer mitt tålamod till max. 

Nej nu ska jag börja värma upp inför lite handbolls-VM på TV. Ett VM som sannolikt inte kommer att resultera i nån större svensk framgång. Ett VM som känns oerhört märkligt över huvud taget med flera lags avhopp p g a corona och ingen publik (även om det i samband med öppningsmatchen tydligen rådde delade meningar om vad det innebär). Men, bollen är rund och allt det där. Heja Sverige!🤾

Nå?

2021 är nu inne på sitt elfte dygn. Har året hittills varit bättre än förra? Nope. Har det ens börjat bättre än det förra slutade? Nope där med. Varken på ett personligt plan eller i den stora världen utanför. Jag vet inte om man ska se det som positivt eller negativt att det fortfarande är 51 veckor kvar av året, det kan ju hinna hända mycket bra på den tiden men också så ohyggligt mycket dåligt.

Jag försökte bl a igår förklara lite kort för sonen vad som egentligen hände i amerikanska kongressen härom dagen, och det var ingen lätt uppgift då det är så ogreppbart även för mig själv. Något som på många håll skildras humoristiskt via foton av utklädda typer som tar selfies och mest skapat reaktioner som "vilka knäppskallar" med en lätt skakning på huvudet var betydligt mer allvarligt än så ... Jag har valt bort att titta på de flesta filmklipp, av ren självbevarelsedrift, men den del jag har sett räcker gott och väl för att inse att agerandet före, under och efter stormningen utgjorde och utgör ett stort hot inte bara mot individerna utan även både det amerikanska samhället och hela vår omvärld. Jag vet inte egentligen om sonen förstod så mycket av min förklaring, men han sammanfattade det i alla fall med "folk är idioter" vilket var svårt att säga emot.

För egen del så har året hittills varit tufft, och då inte främst vad gäller mina sjukdomar egentligen utan livet i stort. Skyddsnät som borde finnas har visat sig ha ännu större hål än jag tidigare trott och pandemin gör mig i det läget ännu mer ensam och isolerad trots att jag ingår i en familj, känslan av maktlöshet och hopplöshet har dominerat och jag ställs inför beslut jag inte har ork att fatta men inte heller har råd att skjuta framför mig. Det känns lite som att jag försöker ... ja vad ska jag säga ... springa i sirap? Steppa på lego? Pinka i motvind?

Alltför snålt med snö har det kommit, men jag har i alla fall lyckats få höra det härliga knarrandet under skorna ett par gånger. Jag har kunnat uppleva en vacker solnedgång. Och igår presterades årets första timmespromenad. Så allt har inte varit skit, inte riktigt allt. Men denna är fortfarande alltför relevant: 

Jag borde verkligen sova nu, klockan är snart 3 och jag måste iväg före lunch för att hjälpa någon annan uträtta ett ärende. Men kroppen är inte riktigt med på de noterna, det kryper och hugger och är allmänt bråkigt. Nån som har en gummiklubba jag kan låna och däcka mig själv med? Inte?

Det var evigheters evigheter sedan ...

 ... jag lyckades med en EFIT. Så länge sedan att ni säkert inte ens minns vad EFIT är? Jo det står för Ett Foto I Timmen, och HÄR kan man posta sin dag och även komma vidare till andras. Idag hände det så till slut, denna dag före nyårsafton. Förvisso postas den inte förrän nu, men den handlar åtminstone om rätt dag!

Jag vaknade vid 8-snåret och när jag insåg att jag inte skulle kunna somna om började jag slösurfa lite och hittade bl a denna som jag postat nån gång förr. 

Nyårsfirandet kom att ske delvis via Internet och när jag fortfarande var kvar i sängen utfördes ett litet genrep kan man säga. 

 

Några fyverkerier blev det inte här, men tomtebloss ville jag ha. Så när jag ändå var vaken och hyfsat alert passade jag på att införskaffa det, och det var bara jag och en kund till i affären då 👍. 

Väl hemma tog jag mig en paus medans sonen tömde diskmaskinen och började sedan förbereda dagens hushållssyssla: bullbak! 

Klockan ett var första steget av degskapandet klart... 

... och jag kunde ta en paus igen. 

Sen var det dags att bre på fyllningen i bullarna och då fick minsann sonen rycka in. Vill man äta får man baka! 

The end result! 

Sen blev jag grymt uttråkad i väntan på att det skulle bli dags att äta middag. 

Av middagen fick jag ny energi att leka lite med foto-appar.
Tydligen ska jag bli lik mamma när jag blir gammal.

Sen var det dags att klä sig för årets sista promenad! 

Snart hemma igen! En timme blev det. 

Lite chips och Pepsi Max med lime satt fint sen framför TVn. 

Lite nya Mozartkulor hade utlovats till nyårsfirandet. Så, here goes!

Fotmassage och sen TV fick avsluta kvällen innan vi sa Godnatt för

sista gången 2020.