Midsommaraftons-EFIT.

Yupp! Igår på självaste midsommarafton var det officiell EFIT-dag, och jag klarade NÄSTAN att ta Ett Foto I Timmen.

Klockan 9 vaknade jag och funderade på om jag skulle stiga upp.

Det gjorde jag inte.

Jag steg inte upp klockan 10 heller.

Men när klockan blev 11 hade jag fixat mig en banan- och chokladshake till frukost och en som jag skulle ha med mig till midsommarfirandet. Tanken var att ta den i stället för att stoppa i mig snacks och sånt. Den var god. Tanken alltså. Ja shaken med för den delen.

Klockan 12 var en del av den midsommarmat jag skulle ha med mig klar. I stora burken fanns vid detta laget tofuröra och gurka och i den lilla bitar av fröknäcke.

Jag trodde jag bestämt flera dagar tidigare vad jag skulle ha på mig denna dag. Men här kl 13 visade det sig att jag minnsan ändrat mig. Denna blommiga skapelse med blålila botten fick det bli.

Till lunch blev det sedan rester i form av wok och sötsur sås.

Därefter fortsatte matfixet. Kl 15 förstekte jag kebabkryddade vegetariska färsspett i grillpanna på spisen. Bara sådär då de liksom höll ihop på ytan, som förberedelse för kvällens grillning.

Klockan fyra var så blommorna på plats i håret och lite smink hade skvätts i ansiktet. Bättre än såhär blir det inte..

Precis före 17 togs detta fotot i bilen.

Nej det var inte jag som körde.

Mat!!

Tofuröra på fröknäcke.
Gurka.
Grillat färsspett.
Aioli.

Klockan sju plockades kvällens första spel fram. Vi lärde oss nya ord såsom rövoar, bajsmacka och bitterballen. Men kom aldrig fram till om det var bra eller dåligt att få många poäng 😀 . Jag var i alla fall varken minst eller mest pinsam.

Klockan åtta dukades det upp mer att stoppa i munnen.

Jag kan avslöja att min medhavda shake inte intogs utan den råkade byta ut sig mot chips 😱 . Som det kan gå.

Vad vi gjorde kl 21 vet jag inte, men jag var uppenbarligen för upptagen för att ta foto. En lågoddsare är att vi skrattade hejdlöst åt något såpass att värdparets grannar väl trodde vi hade världens blötaste fest.

Ett spel till! Detta gick ut på att man inte fick svara ja, nej eller olika varianter på detta (typ japp eller nix). Man fick ej heller upprepa frågan man fått, tveka eller upprepa sitt eget svar. Klarade man detta alla 10 frågorna på ett kort fick man poäng. Riktigt klurigt.

Maken min vann. Men jag och en till kom tätt därefter.

Klockan 23 var vissa tröttare än andra 😉.

Jag hade tagit plats på golvet vid hörnan på soffan och satt aldeles utmärkt där, det får nog bli min standardplats framöver 😊.

Om inte sonen trott att han glömt sin telefon vilket fick oss att vända tillbaka och inse att han hade inte alls glömt den så hade vi varit hemma ganska prick midnatt. Nu fick det bli ett foto från halvt ett då jag kröp ner i sängen.

Hoppas ni alla hade en fin midsommarafton!

När man inte vet om man ska skratta eller gråta ...

... så är väl ändå oftast det förstnämnda att rekommendera.

Idag veckohandlade jag. Ensam. Det händer inte så ofta av hälsoskäl, det är ansträngande inte bara fysiskt utan lika mycket kognitivt, men idag var det alltså så. Efter hemkomst, omhändertagande av de matvaror som behövde snabb omsorg och intag av middag hörde jag mig själv säga: "Dags att vila så jag orkar gå en runda sen". Det förfarandet hör inte till ovanligheterna, tvärtom, men nu när orden inte stannade som tanke utan verkligen kom ut ur min mun blev det så tydligt hur absurt det känns att behöva vila i flera timmar för att sen klara av en högst ordinär promenad. Det var sådär så att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta, men det blev till slut det förstnämnda. Och det är väl ändå det mest hälsofrämjande.

Efter de där timmarnas vila och när temperaturen sjunkit till en mer behaglig nivå så blev den där promenaden av. Drygt 6 km blev det och detta tog mig drygt 1½ h, så ni förstår att det inte gick med blixtens hastighet. Ibland saknar jag de där betydligt raskare och mer intensiva promenaderna, mina powerwalks, som jag kunde ta förr. Jag kom liksom någonstans ... Nu känns det mest som att "Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?" inte är en gåta utan en verklig fråga, och att svaret är jag. Å andra sidan, man hinner uppleva och uppfatta lite mer när man går långsammare 😉.

På tal om kognitivt ansträngande ... Jag nämnde som hastigast i förra blogginlägget att jag sett filmen Rocketman. För den som inte vet kan jag berätta att det handlar om Elton John, om hans liv från barndomen till en god bit in i vuxenlivet då han efter åratal av hårt leverne förändrade sitt liv till det bättre. Så, hur var filmen? Jo jag tyckte den var bra. Den väckte inte alls samma starka känslor som t ex Bohemian Rapsody som den lite orättvist ofta jämförs med, de är inte uppbyggda som samma typ av film, men den var underhållande blandat med en allvarlig underton och mycket musik. Den leker med musikalfilm-genren utan att bli en dålig pastisch eller krystad. Helt klart sevärd för alls utom homofober och musikhatare. Ungefär. Att en film är bra garanterar dock inte att jag kan hänga med i den och behålla fokus, jag har ändå lätt för att tappa koncentrationen och handlingen kan upplevas rörig även om den för "normala" människor inte alls är det. Men Rocketman klarade jag att hänga med i, hela tiden. Inte illa för min hjärna att behålla fokus i 2 h. Men efteråt: helt slut, helt finito. Hade någon frågat om min adress eller mitt födelsedatum vete fasen om jag svarat rätt ... Och trots att jag var helt slut var det väldigt svårt att somna, det var så rörigt i skallen. Men, det var värt det!

En av låtarna som fick ett extra lyft när jag såg filmen är Your Song. Den har jag gått och nynnat på stup i kvarten sedan biobesöket och idag fick jag feeling och gjorde en inspelning på Smule. Det visade sig att jag tvärtemot vad jag trodde hade usel koll på texten 😉, Det är tur den finns att läsa på skärmen ...

Smakprov? OK.

Förresten. Vet ni vad Kinas sämsta trummis heter?

No Taj Ming.

Litet livstecken kommer här!

Jodå, jag lever. Och min kropp och knopp har mått förhållandevis bra under den månad jag varit tyst här. Därför har jag också lagt mycket av min fortfarande starkt begränsade förmåga på mig själv, på rehabilitering och "träning" såväl som en del socialt umgänge samtidigt som det faktum att sonen gått ut grundskolan med allt vad det innebär också haft stort fokus. Bloggen har helt enkelt inte varit prioriterad.

Hålet af Rygg är borta! Det tog 3 veckor av täta besök hos sköterskan innan det var bra nog för henne att släppa mig, och ytterligare en vecka senare var det helt ihopläkt. Jag är väldigt tacksam för detta, inte minst då det varit väldigt varmt och soligt flera dagar och poolbad har varit min räddning.

För knappt två veckor sedan var det dags för nästa ingrepp, fast av betydligt mindre art som tur är. Två födelsemärken som satt illa till i urringningen, dels var det inte så värst attraktivt och dels kom de ofta i slagsmål med dragkedjor och halsband och sånt, togs bort. Snabbt och i princip helt smärtfritt, och läkaren behövde inte ens gå då djupt att det krävdes nåt stygn. Nu syns inte ett dugg såvida man inte går i intim närkamp med mina bröst. Och det är det inte så många i världen som gör.
Här är i alla fall ett försök till före- och efterbild, vet man vad man letar efter kan man på badbilden se en lite större mörkröd sak och kanske en betydligt mindre. Vänster tutte is the place to look. Alltså till höger på fotot 😉

Socialt umgänge har jag som sagt också ägnat mig lite åt. En trevlig och skrattfylld grillkväll med goda vänner för ett par helger sedan satt som handen i handsken. Synd att ett par tvingades droppa av strax innan, men det kommer fler tillfällen!

Det blev också första hela utesittarkvällen/natten för året, om än med viss hjälp av infravärme och filtar.

Dagen därpå var det dags för traditionell men försenad familjesammankomst i samband med mors dag. Och alla var på plats, inklusive en nykomling i form av systerdotters pojkvän.

Den likaså traditionella fotbollskampen byttes p g a bland annat åldersskäl hos vissa familjemedlemmar från matchspel till prickskytte. Jag som agerade publik och pressfotograf fann det väldigt roande 😊.

Kampen vanns av det unga nytillskottet vilket ingen direkt förvånades över. Mer otippat var att maken min hamnade på andra plats, synd att man inte satsade en slant på det!

La famila.










Utöver ovanstående har alltså bl a  sonen gått ut nian, det har åskat typ varenda jäkla dag (okej inte riktigt men senaste veckan har det varit titt som tätt), jag har fått nya fräknar, jag har fyllt 24 år för tjugoförsta gången, fotbolls-VM för damer har inletts, jag och maken har sett Rocketman på bio och första färskpotatisen för året har intagits (inte våga egna dock, de är inte riiiiktigt klara). 

Så, känner ni er uppdaterade nu?