söndag, mars 15, 2020

Ibland ska man bara låta lådan vara stängd.


Viasat Film Classic har nu ett tag visat Bond-film på Bond-film på Bond-film, vilket lett till att jag påmints om hur riktigt dåliga sådana filmer det finns! Det hade jag till stora delar förträngt och levt med nån uppfattning att Bond är rätt bra sådär över lag med kanske nån liten svacka här och där bara. Den uppfattningen har nu fått sig en rejäl törn. Jag skulle aldrig ha börjat titta känner jag nu. 


Idag såg jag en bit av en av filmerna med Pierce Brosnan i rollen som 007, och nu kan jag inte sluta tänka på hur det varit om nån av de andra Bond-herrarna spelat hans roll i Mamma Mia-filmerna 😂.



Hur är det annars med mig i dessa corona-tider då? Tja, det är väl rätt stukat och knackigt men inte p g a nåt virus utan det är det gamla vanliga som spökar. Virusläget är jag ganska o-stressad och sansad över, jag skulle vilja säga att jag tar det på allvar utan att bli hysterisk och överdriven, med inslag av dels irritation över folks ologiska beteende (inkl. deras inköp) och dels fascination över alla experter som plötsligt kryper fram ur sina hålor. Jag hade inte en aning om att halva landets befolkning var högt utbildade inom mikrobiologi! Men där ser man.

Om meme-skapare är ett jobb så måste i alla fall den branschen vara oerhört lukrativ för närvarande.


På tal om corona-hamstring ... Vi var bjudna på en väns 50-årsfest igår, men när det var dags att lämna besked om det så kände jag mig tvungen att säga nej med tanke på mitt mående de senaste månaderna. I stället hamnade vi på ett betydligt mindre och mer närliggande födelsedagsfirande av en annan vän, en som jag känt i sisådär 30 år och haft mycket kontakt med stora delar av hans familj. Det blev en hel del snack om våra eskapader i yngre dagar, och om personer som har passerat både in och ut ur våra liv. Man kan säga att det funnits några udda fåglar i vår närhet ... minst sagt. Det skulle förvisso inte förvåna om en del av dem å sin sida sitter och blir nostalgiska ibland och pratar om oss på ungefär samma sätt 😲. 

Nu undrar ni var kopplingen till corona-hamstringen blev av? Jo på kalasandet igår åts det köttfärssås med spagetti, d v s med två huvudingredienser som stått högt på hamstrarnas inköpslista! Ja tänk så jag kan knyta ihop det 😊.





tisdag, mars 10, 2020

Corona-mardröm.

Nej jag har inte haft en mardröm om mexikansk ljus lager med inslag av citrus och örter. Däremot i går natt en mardröm med inslag av ett högaktuellt virus.
Jo det var såhär att det hölls någon form av internationellt stormöte om det däringa viruset. En massa hemskt viktiga människor satt vid ett stort rektangulärt bord och pratade om hur många som smittats resp. dött, vilka regler de olika länderna har o s v. Av någon anledning var även jag där, iklädd vita caprijeans och svart sport-top. Jag deltog inte i mötet utan stod lite vid sidan av och tittade på. Då visade det sig att TV sände direkt, och kameran var riktad rakt mot den person jag stod bakom. Med andra ord befann jag mig i världsomfattande livesändning med alla magarna fritt hängande 😱. Där kan vi snacka om mardröm!

Efter att ha exponerat mig mer än jag borde en god stund lyckades jag hitta en dörröppning att slinka in genom. Och som av en händelse klev jag då in i hemmet hos några vänner som vi inte träffat på ett tag, så det blev ett kramkalas av stora mått. De var också schyssta nog att låna mig en tröja 😀. DEN delen av drömmen var inte så mardrömslik nej.

Tillsammans med ett gäng okända människor och hundar blev jag till slut hänvisad en plats i en vit skåpbil, ni vet en såndär som alla "fula gubbar" och allmänna skummisar i diverse kriminalserier har, på väg mot okänd destination. Karantän kanske?

torsdag, mars 05, 2020

Man ska inte tro på allt man läser på Internet.

Men vissa saker ser jag ingen anledning att betvivla och ifrågasätta. Som t ex att varje år skadas ca 40.000 amerikaner av toaletter. Det låter fullständigt rimligt, inte sant? Tyvärr så fick jag inte mer specifik info än så, så jag är fortfarande ovetandes om HUR de skadas av de där toaletterna vilket såklart får min fantasi att skena på ett sätt som inte känns helt normalt. Även nattetid kan jag klura på olika scenarios där människor fastnar med ändan i skithussitsen,  tappar tronen på tårna när de ska installera den, tappar mobiltelefonen i dasset och halkar så de slår huvudet när de ska rädda nallen från att drunkna o s v. Ju mer jag tänker på det desto mer i underkant känns antalet 40.000.

På tal om nallar ... Jag har även läst om något som heter Phantom Vibration Syndrome. Det innebär att man upplever att ens mobiltelefon vibrerar fast den inte gör det. Runt hälften av alla mobiltelefonanvändare påstås ha upplevt syndromet och vanligast är att man gör det med en intervall av ungefär 2 veckor. Här känns kanske antalet tvärtom i överkant, men fenomenet som sådant låter som en fullt rimlig del av vårt moderna samhälle. Det finns t o m rekommendationer för behandling av syndromet, bl a att man ska bära lösare kläder så att telefonen inte ligger mot huden samt att byta ringsignal då och då och stänga av vibrationerna så mycket man bara kan för att inte dessa specifika ljud ska få en känslomässig laddning. Man rekommenderas även att ha en kompis eller annan som förstår situationen som "buddy" eller sponsor för att kunna underlätta vid den abstinens som kan uppstå. Jajemen.

Jag hoppas att ni alla slipper bli en del av ovanstående statistik.

måndag, mars 02, 2020

Att komma ihåg att ta fotona...

... på rätt dag är numera det mindre problemet i sammanhanget. Att både minnas och orka lägga upp allt här på bloggen är värre med. Men här kommer i alla fall EFIT lördag 29 februari. Ett Foto I Timmen alltså.

Min dag började med en dubbel photo-
bombning i Pokemonvärlden.
Därefter kikade jag om det hänt nåt viktigt
och/eller vettigt i världen.
Alltså när t o m superstretchiga jeansen blivit
svåra att knäppa är det hög tid att skärpa till kosten.
Smoothie till lunch.

Dags att vila. Igen.
Men ytterligare en timme senare kom jag iväg.
Såhär ser en del av Sally ut invärtes!



Tredje gången gillt! Till slut kom jag ihåg att lösa in
pantkvittot!

Väl hemma igen skrev jag i sonens middags-tavla.
Viktiga grejer.
Dags att börja med middagen.

Varma mackor = grymt underskattat!

Sen blev det mycket TV. Först Obsessive
Compulsive Cleaners.

Därefter Dr Pimple Popper.
Och sen mellanakten av Andra Chansen. 

Lite slösurfande därefter, med en extra svullen hand.

Ostbricka för 1. Typ.

Och så blev det godnatt!!


Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...