Googla ordet dumsnål...

... och du får upp en bild på mig. Garanterat.

Det var hög tid för att gå till frissan och få nya slingor till utväxten. Och pengarna fanns... men det kändes surt att lägga ut dem när det fanns så mycket annat kul att använda dem till. Så, jag köpte hemma-blondering, en svag variant, och följde instruktionerna för att fixa utväxten. Det hände ungefär ingenting. Så... lite senare köpte jag ny hemmablondering, den starkare varianten. Och jag gjorde nyansprov och allting, säkerheten först! Och visste precis hur länge jag skulle ha det i. Trodde jag. Resultatet blev... gult! Särskilt på vissa ställen, som på höger sida där framme t ex. Jättegult.

Okej, silvershampoo kanske funkar?! Så jag köpte. Dyrt. Och använde flera gånger. Blev det mindre gult? Njo... lite. Minimalt lite. Aldeles för lite. Så idag kröp jag till korset och bokade tid hos frissan. Hon får fixa't.

Med andra ord: min ekonomiska plan slutade med att det blev den dyraste hårfixningen någonsinn.

Vad har jag då lärt mig av detta? Antagligen inget alls. Bli inte förvånade om jag skriver om en ny hårkatastrof om nåt år... För jag kan avslöja att detta inte är första gången jag fått göra akututryckning till frissan efter misslyckad hemmablondering eller -slingning. Jag minns en försommar för 5-6 år sedan t ex. Att jag hade huckle på jobbets midsommarfirande det året berodde inte på att jag tagit fel på högtid och trodde det var påsk, faktiskt.

Så... nygjort såg det ut såhär:

Igår, efter 3 dagar och 4 tvättar med silvershampoo, såg det ut såhär:

Vi får väl se vilken hårfärg jag har på fredag när jag äntligen ska umgås med Marlene. Rosa? Kolsvart? Eller kanske grönt?

Jag har kört fast!

Nej det handlar inte om vikten nu, även om det tyvärr passar rätt bra in där också, utan om skolarbetet. 

Examinationen av vår första delkurs närmar sig, och den är tredelad. En del är i form av en gestaltning i grupp, känns flummigt och blir nog flummigt också med tanke på att vi i gruppen spretar lite i våra tankar men att inte bli godkänd är antagligen en konstart i sig. Andra delen är en skriftlig del som bygger på de där gestaltningarna, en reflekterande text som i sin tur känns aldeles lagom flummig trots att den ska kopplas till teoretiska begrepp och där känner jag mig rätt safe. Men tredje delen... hemtentan. Där har jag kört fast. Big time. Jag trodde jag var bra på sånt där, men får nog omvärdera det. Alternativt bestämma mig för att jag nog är lika bra och förträfflig som tidigare och att det i stället är frågeställningarna som det är fel på. Jo, jag tror jag bestämmer mig för det... Och påminner mig själv om min tidigare överenskommelse med mig själv, att trots de höga kraven jag ställer på mig själv så räcker det med att få betyget Godkänd. VG är finemang, en bonus, lite extra grädde på moset, men siktet ska ställas in på G för att inte pressa mig själv för hårt. G som i Good enough...

Jag ska inte bara gnälla. Det ÄR kul, och det ÄR intressant. Och jag känner att innehållet i utbildningen verkligen gagnar mig i min yrkesroll och inte bara ger ett papper som i sin tur kan ge mig en legitimation. Det är inte bara för syns skull liksom. Men banka pannan i bordet och bränna böckerna på bål vill jag ändå göra emellanåt.

Man kan väl säga såhär:

Mitt hår har fortfarande två färger. Men de två är mer lika varandra än de tidigare två. Det är så att jag vågar visa mig bland folk utan huckle eller mössa åtminstone ;-) Men nästa gång (ja för jag ger det en chans till) ska jag antingen våga låta färgen verka längre tid eller ta den ännu ljusare varianten. Det lutar åt det senare.

Och på tal om utseende. Tydligen har en ny sorts apa upptäckts. "Photoshopad Adam Sandler" är ett omdöme (från -AT- på AFF). "Vis gammal gubbe" är ett annat. Själv tycker jag bara den ser läskig ut. Som om den inte är på riktigt. Eller som om det bakom det "snälla" ansiktet döljer sig ett monster. Jag vet man ska inte döma efter utseendet, men eftersom jag knappast är bundis med apan och umgås med honom sådär till vardags så kan jag knappast prata om hans underbara personlighet och humor, inte sant?

källa: www.svd.se

Vad säger ni??

Adam Sandler?

Jag är en ansvarstagande vuxen med tunn plånbok.

Så idag har jag köpt hemma-blondering för en sjundedel av vad frissan tar för sina tjänster OCH gjort både överkänslighetstest och nyans/färg-test. Ansvar, som sagt. 

Det förstnämnda testet vet jag utslaget av senast tisdag, det andra visade ikväll hoppfullt resultat. Så med andra ord, hör ni nåt hysteriskt och galet skrikande från sydvästra Skåne på tisdag kväll så kan det mycket väl vara jag som misslyckats kapitalt. Men förhoppningsvis har jag blivit av med den fula mörka utväxten och fått ett godkänt slutresultat, och slipper pröjsa sjuhundrafemti spänn var femte vecka (ja mitt hår växer fort när det INTE ska det). Det blir först bara blekningsgrejs på själva utväxten, och sen den sista stunden i resten av håret också.

Annars så är väl peruker modernt? 

Fotobevis? Tja, det beror ju på resultatet det...

Ni vet på bio, när nån prasslar...

... med godispapper och chipspåsar och grejer? Ni vet hur fruktansvärt irriterande det är? Vill ni veta nåt som är ännu mer irriterande när man ska se på film? Jo, en 9-åring som inte hinner med i textningen och frågar kring precis ALLT som händer i filmen. Hela tiden! Förvisso får vi skylla oss själva som introducerat kultklassikerna Polisskolan för honom  ;-) men ändå...

Nåt annat som är irriterande är att ha kurslitteratur som jag inte kan kladda i som jag önskar eftersom böckerna efter avslutad utbildning tillhör arbetsplatsens personalbibliotek typ. Det får bli anteckningar på separat papper med sidhänvisningar och egna reflektioner, och bara enstaka små understrykningar i själva boken, fast min studieteknik inte riktigt är överens med det. Dock... det är inte så illa att jag hellre betalar böckerna själv :-D

Och så irriterande nummer 3: att studera till stor del på distans med Internet som viktigt arbetsredskap, och att då ha en uppkoppling som försvinner lite då och då.

Ja det är ett tufft liv jag lever. Tur att Pepsi Max finns!!!

Skrivare/kopiatorer kan göra p-hus sällskap i helvetet...

... för min del. Jomen hur kul är det att först behöva bråka med en skrivare med PAPPERSMATNINGSSTOPP halva dagen, trots att inget fastnat papper synts... och sen skriva ut en 80 sidor lång publikation, dubbelsidigt för att spara på arbetsgivarens pengar och på miljön ;-), utan att märka i tid att den skrivs ut på hålat papper. Som lagts på fel håll i maskinen... Så efter att till slut ha upptäckt att anledningen till att jag inte fick nåt sammanhang i texten inte var att jag är helt dum i huvvet har nu pappren hål i båda sidorna och till slut i rätt ordning, på rätt håll, i min lilla pärm.

Min arbetsplats kallas ibland, och ofta på goda grunder, för Huset som Gud glömde. Och på så sätt passar väl den där skrivaren/faxen/kopiatorn in där. När den kom till oss för några år sedan hade den redan stått i skolans källare och samlat damm några år. Ja ni vet, det som inte är gott nog för skolan kan förskolan ta över. Ungefär... Vi bad servicekillen idag att skriva under en dödsdom för maskinen så att vi kunde få en ny omedelbums, men nej... Tydligen ska det gå att göra konstgjord andning några gånger ytterligare. OKrå...

Vad det är för spännande jag börjat läsa? Jo Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan - pedagogisk dokumentation. En publikation från Skolverket. Den och boken Lyssnandets Pedagogik får stå för litteraturunderlaget nu i början innan min första leverans av kurslitteratur kommer. Mycket upprepningar av vad jag tidigare läst och arbetat med lär det bli, men förhoppningsvis kan jag ändå utvecklas lite till. Jag har ju hävdat att man aldrig blir fullärd som pedagog,  så nu är det väl upp till bevis!

Förresten, helt utan koppling till ämnet ovan får jag väl påpeka, så har alla nåt nytt att skylla på när de är lite såsiga dagen efter en fest. Skyll på glasen! Tydligen så blir man fullare om man dricker ur kurviga glas än raka. Det ni, lägg det på minnet!