söndag, juni 29, 2014

Såhär sista söndagen...

... i juni (hilfe!! Då är det ju snart juli!!!) har vi lite olika sätt att spendera tiden. Simon lästränar genom att läsa textremsorna på Star Wars-filmerna. Peter spelar nåt farm-spel på datorn. Och jag kollar på ett program om danska fångar. Rätt intressant faktiskt, och många skulle behöva se nåt liknande för att inse hur mycket fördomar de har om kriminella. Här får man verkligen se att även de som begått de grövsta brotten utåt sett är som vem som helst och av alla möjliga "sorter". Både verbala och tystlåtna. Ensamvargar och sociala. Unga och gamla. Av alla olika härkomster och kulturer. En del har ett utseende som av många ses som "hårt" medans andra ser ut som vilken medelsvensson (eller vad nu den danska motsvarigheten kan heta, medelJensen? ;-)) som helst. Några är välutbildade och andra inte alls. Några levde under utåt sett stabila familje- och arbetsförhållanden medans andra uppfattades som struliga och vilsna av sin omgivning. En hel del har eller har haft missbruksproblem av olika slag, men långt ifrån alla. Nej det finns inte ett utseende, en stil och en typ som betyder "brottsling", tyvärr finns det många som inte verkar förstå det. 

Inte ens de man verkligen tycker borde veta bättre förstår det. Som kuratorn jag gick hos för en hel drös år sedan och som menade att det faktum att exet, som jag levde i ett osunt förhållande med, hade långt hår skulle varit en varningssignal för mig redan från början. Ja tydligen innebär långt hår på män en stor benägenhet att misshandla så dem ska man akta sig för. My God så dumt. Om jag såg till att byta kurator? Absolut! 

And now to something completely different...

Vädret klagar ju många på just nu. Typ alla vill ha sol och så varmt som möjligt. Ni vet nog vid detta laget att jag har en lite annan inställning till saken, men som den empatiska vänliga människa jag är gör jag mitt bästa för att muntra upp alla stackare som saknar den stickande solen och tärande hettan. Lite bidrag från www.skyltat.se kanske?

400 spänn för ett ligg? Som hittat? Och kanske finns de på denna avdelningen:

Efteråt är man måhända lite hungrig?
Tänk så viktiga två små prickar kan vara...

Och så en favorit i repris från youtube. Den tål att upprepas, igen och igen ;-) Rikard Palm ringer Tokyo efter den stora jordbävningen, och det mesta blir fel...






lördag, juni 28, 2014

Åtta...

... arbetsdagar kvar till sommarens semesterledighet. Och nu är det helg. En helg som bl a innebär umgänge med goa vänner, grillning och kanske en runda minigolf. Senast lyckades jag vinna, men se det lär inte upprepas nej...

På tal om vinna så har jag inte sett en enda match i fotbolls-VM hittills. Bara några få korta stunder. Jag har helt saknat suget, intresset, lusten. Kanske för att det varit så mycket uppmärksamhet på allt annat än själva spelet. Fotbollens själ och hjärta. I stället är det bett, filmningar, domartabbar, statistik, TV-tekniken och allt möjligt annat snacket handlar om. Trist.

Nåt annat som är trist: jag har inte en enda konsert planerad, inget gig alls att se fram emot och längta efter. Hur tråkigt som helst. Vad vore livet utan musik? Jo himla trååååkigt!

Semestern är som sagt en bit bort, men förberedelserna har påbörjats:


Nej nu ska jag fortsätta göra det jag gjort hela veckan: försöka förtränga att jag är förkyld och har ont i halsen. Hur det går? Jo tack ganska bra faktiskt! 

torsdag, juni 26, 2014

Nio...

... arbetsdagar kvar innan sommarens semesterledighet. Och dagen som gått har nog varit en av de längsta i världshistorien. Timmarna har segat sig fram, varje minut har känts som en evighet. Givetvis är det mycket mentalt, hade jag inte vetat att semestern närmat sig hade jag inte varit så seg och trött. Visst är det så.

Ikväll gör jag det förbjudna: tar ett glas vin en torsdag. Det är inte förbjudet enligt mig, men enligt många svenskars alkoholmoral har jag prickat in ungefär alla fel. Alkohol. En torsdag. Utan att det är semester. Dessutom var jag ensam, i alla fall i början. Och kanske värst av allt: jag kopplar av när jag dricker det, vilket enligt nyss nämnda alkoholmoral innebär ett beroende och ett missbruk. Så ni vet...

Vi slipper i alla fall dra upp Simon mitt i natten fler måndagar på ett tag, vilket det känts som nu när jag börjat tidigt just måndagar och Peter lämnat honom halv sju. På måndag tar jag ut lite komptid och jag och lillfis tar sovmorgon. Och måndagen därpå är det sommarschema och jag minns inte ens hur jag jobbar men då har grabbarna gått på semester minsann...

Sovmorgon skulle det blivit i morse också egentligen, till halv nio ungefär, men Simon åkte med fritis till Malmö för att vara publik på Sommarlov så det serverades frukost här kvart i sju i morse innan avlämnande på busstationen. Och han verkar nöjd med dagen, och med autograferna från programledarna ;-) Nu ska vi bara se om han själv lyckas synas i rutan också.

onsdag, juni 25, 2014

Tio...

... arbetsdagar kvar innan sommarens semesterledighet.

Det var länge sedan jag hade en så bra arbetsplats som nu, men det är ändå länge sedan jag längtade efter semestern lika mycket som nu. Det senaste året har varit utmanande på ett annat sätt än de tidigare, jag har upplevt betydligt större krav på mig _av rätt sort_ detta året än på länge... och då menar jag krav som har med det som egentligen är mitt jobb att göra, sådant som ska ingå i mitt uppdrag, det som min kompetens är menad att användas till... i stället för att behöva bolla en massa annat som ständig personalbrist, uppgifter som egentligen en kurator, familjestödjare eller socialarbetare borde ha hand om, detektivarbete för att få veta om barnen har rätt till förskolevistelse eller ej o s v. Jag är pedagog, och ska ha för en pedagog relevanta (och höga) krav på mig. Som tur är känner både jag, kollegor, föräldrar och inte minst chefen att jag uppfyllt dem fullt tillfredsställande. 

Men som sagt... nu börjar det verkligen bli dags för semester. Och jag har redan bestämt hur den ska börja ;) Jag slutar tidigt min sista arbetsdag innan ledigheten och då ska grabbarna möta upp mig i sta'n för en semesterfirarlunch :-) 

Annars? Tja det mest spännande som hänt i mitt liv sedan senaste inlägget är väl... att jag köpt en badkjol? Nej just det, det var ju förra veckan. Hmm... jo, jag köpte en ny BH igår. En bra (moahahahaha) en t o m. Visst är ni glada för min skull?? 

lördag, juni 21, 2014

Ålder är bara en siffra...

... heter det ofta som svar på åsikten att man tycker en viss ålder är för hög att få barn i. Det ses ofta inte med blida ögon att tycka att det är för sent att få ett litet barn vid 50 (att inneha själva åsikten alltså, att yttra den i allmänna diskussioner, att ofrågad kasta åsikten i ansiktet på en lyckligt gravid femtioåring t ex är en annan sak. Bäst att tillägga)... men att tycka att man är för ung vid 15 t ex ifrågasätts sällan utan de allra flesta instämmer i det. Men... Hur var det nu? Var inte ålder bara en siffra? 

Bara en tanke sprungen ur en tråd på ett visst nätforum.

Igår var det ju midsommarafton och vi hamnade hemma hos en kollega till mig. Jag hade före igår bara träffat just kollegan och hennes barn, ingen annan. Inte ens hennes man. Och eftersom jag just nu är inne i en sådan där period när jag, mer än annars, verkligen hatar mitt yttre så drog jag mig länge för att tacka ja. Trots att jag oftast har himla kul när jag träffar nya människor, och grabbarna likaså. Men jag övertalades... och ångrar det inte :-) Det var en mycket trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med ett gäng härliga människor (som dock hade en märklig förkärlek för Minttu) och hade det inte varit för att sonens ork tog slut strax före elva hade vi stannat ett bra tag till... 


Min vana trogen såg jag till att få ont i någon del av min kropp. Denna gången struntade jag i att stuka fötterna eller få gallkramper, jag valde att krascha på knäna i stället. Eller, jag valde faktiskt inte utan en liten ynklig någon centimeter hög kant valde det åt mig. Efter att ha tackat värdparet för en trevlig fest och sagt hejdå till övriga gäster lämnade jag med en väska i varje hand huset för att bege mig mot bilen som skulle ta oss hem, och tjong! så hade jag landat på stenplattorna med båda knäna. På det ena blev det blodvite, och på det andra ett skrapsår och en rejäl bula. Många av er vet ju att jag har ett dåligt vänsterknä sedan tidigare. Gissa vilket knä det var som fick den värsta smällen? Ja just det...

Men, shit happens!! Och lite krigsskador hör nästan till...

Idag har jag inte gjort många knop. Det aktivaste jag utfört var nog att "snoppa" jordgubbar. Men imorron är en annan dag! Då kommer jag nog att anstränga mig minst dubbelt så mycket. 

lördag, juni 14, 2014

På tal om humor.

Maken är iväg och hjälper svärmor med lite grejer och jag skickade en fråga till honom med sms. Svaret blev "jag får tänka", och i samma sekund jag läst färdigt så kom det ett stänk av bränd lukt här. Hahaha!

Vadå? Fattar ni inte? Äh...




I alla fall, när katten är borta dansar råttorna på bordet. I detta fallet sätter sig "råttan" vid "kattens" dator. iPaden i all ära, men ska jag skriva längre inlägg eller mail eller så, ja då är det skönare med ett riktigt tangentbord och tangentbordet till iPaden orkar jag inte ladda :-D Så, here I am.

Som bekant läser och skriver jag en del på några Communitys på Internet och kan där dryfta lite allt möjligt, både sådant som har med familj och föräldraskap att göra och en massa annat. I dagarna har återigen ämnet "att välja bort barn" dykt upp. Och det finns väl få saker som provocerar så mycket som det. Och då åsyftar jag inte att välja bort barn man redan har (t ex till förmån för nya kärlekar 50 mil bort eller för karriären t ex) utan snarare att genom eget val INTE bli förälder alls. Jag kan förstå att det väcker frågor och tankar, det är trots allt självklart för de flesta att man vill ha barn förr eller senare, men det stannar inte där. Utan valet ifrågasätts och nagelfars i minsta detalj och det bildas rena övertalningskampanjer för att de som gjort detta val ska ändra sig. Innan det är för sent. Det handlar inte heller bara om ensamstående 18-åringar som vid åtanke av förlossningar och barnskrik uttalar att de minsann aaaaaldrig ska ha barn utan även om vuxna människor med livserfarenhet och stabila relationer som både känt och tänkt ofta och länge på saken.

Alltså, jag är helt med på att det finns få garantier här i livet och man kan inte med hundraprocentig säkerhet veta precis hur man kommer att känna och vad man kommer att tycka i framtiden. Men att bli förälder är ju ändå en liiiiite väl stor sak att göra sådär bara för säkerhets skull. Om utifall att. Att skaffa barn fast man inte vill bara för att man kanske kanske möjligen någon gång ändrar sig är ungefär lika vettigt som om vi skulle utöka familjen med ett barn till fast vi inte alls känner varken längtan eller behov av det bara för att vi kanske kanske möjligen någon gång känner annorlunda. D v s inte särskilt vettigt alls.


Ett återkommande argument är detta: "Tänk när ni är gamla och sitter på hemmet och ingen besöker er eftersom ni inte har några barn. Då ångar ni er nog". Men, det bör inte vara någon nyhet för de flesta att föräldraskapet inte är ett fullgott skydd mot ensamhet mot livets slut, likväl som avsaknaden av egna barn inte är synonymt med att man saknar socialt nätverk och människor som bryr sig. Och oavsett är det knappast ett vettigt skäl att ta på sig det livslångt åtagande föräldraskapet innebär vid 35 års ålder, bara för att man möjligen kommer att känna sig ensam vid 90.


På ett annat nätforum har döden gjort sig påminnd igen då en ganska känd medlem gått bort efter en tids kamp mot cancer. I kölvattnet av det visade sig en del människors allra fulaste sidor genom helt vidrigt beteende, respektlöst både mot den döda, dennes familj och de som visat dem omtanke och generositet. Det fick mig att tänka på en sak som jag grubblade på även när vår spenatmamma, vår Kajsa, vår Pippi, allas våran Ninjakrigare lämnade oss för 1½ år sedan: Hur vill jag att mina vänner och bekanta men även meddebattörer på olika nätforum ska informeras om det otänkbara skulle hända mig? Vem ska berätta, för vem ska det berättas och VAD ska de få veta? Det känns viktigt att tänka på och prata med mina närmaste om, dels för att jag verkligen vill att vissa ska få veta även om de inte ingår i min närmsta krets här i världen utanför Internet och dels för att minska risken för rykten och spekulationer, det ska min familj och mina nära få slippa ta del av. Jag får fundera på det ett tag igen.

En sak jag i alla fall vet är att jag inte vill att det samlas in pengar och så från kreti och pleti. De som bryr sig om mig, på riktigt, får gärna tänka på mig och min familj även efter mitt frånfälle. Men de som betett sig illa mot mig och tydligt visat sitt ogillande nu när jag är i livet behöver inte fejka omtanke när jag gått bort. En kondoleansblomma från vissa personer skulle definitivt få mig att vilja spöka för dem.

Oj, det började glättigt och blev djupare och djupare det här. Men så kan ju livet vara, tvära kast mellan sorglöshet och sorg, mellan humor och allvar, mellan skratt och gråt.


Gråt ja. Det ägnade jag mig åt igår kväll. Jag lallade runt lite på youtube, tror jag började med Idas sommarvisa och passerade sedan både musikal i form av Dr Jekyll & Mr Hyde och kloka tal från komikern Jim Carrey innan jag nådde slutdestinationen: ett 55 minuter långt klipp från ceremonin vid Metallicas inträde i Rock and Roll Hall of Fame. Alla tal, inkl. det från Cliff Burtons pappa, fick ögonen att rinna. Det blev så påtagligt hur viktig musiken kan vara, både för de som producerar den och för de som är konsumenter av den, och hur rörda även megastjärnor blir av att få erkännande och bekräftelse. Riktigt häftigt. Och lite... smålustigt... att sedan se dem rocka loss i Master of Puppets iklädda sina finaste kostymer :-) Jag har ö h t aldrig sett Rob Truillo i andra brallor än kortbyxor, men det funkade det också!

Nä, nu kommer nog snart katten hem igen och råttan är inte ens anständigt klädd. Det får vara nog här för denna gången. Må gott, och var försiktiga i solen!

torsdag, juni 12, 2014

Civil olydnad...

.... ägnade jag mig åt härom dagen.
Yepp, för eventuella nyanlända läsare: det där är min typ av humor. Torrare än Sahara-öknen. Torrare än fnöske. Torrare än kyckling som grillats för länge...

Torrt blev vädret ikväll också. Till skillnad från förra året då det både ösregnade och åskade kunde sonens skolavslutning hållas utomhus. Lite blåsigt var det dock, och en och annan tros-chock bjöds det på. Mer mamelucker åt folket!! säger jag.

Men det är alltså äntligen sommarlov. Tyvärr fixar sonen fortfarande inte sig själv tillräckligt mycket för att inte behöva gå på fritis, så han måste ändå upp och passa tider och kan inte göra vad och hur som helst. Men han slipper ju läxor i alla fall :-) Tjohoo!!

Kolla förresten så färgmatchade jag och sonen var. Imponerande, inte sant?

Jag kikade in här på bloggen i eftermiddags och såg att mitt senaste inlägg handlade om ishockey. Och så kan vi ju inte ha det, inte nu när sommaren är kommen på allvar och jag har börjat mitt suckande och stånkande över varma klibbiga nätter och aldeles för ljusa morgnar. Ja t o m poolbadandet har kommit i gång på allvar. Så, jag beslöt att det var hög tid för en uppdatering. Jag t o m kom på en kul grej att skriva om. Problemet är... att jag nu glömt vilken den där kuliga saken var. Det är helt puts väck. Jag minns att jag tänkte att inlägget skulle börja med "Ibland tänker jag" men sen är det stopp. Blackout. Hjärnan har gått på sommarlov...

Så jag slänger in lite foton i stället, vare sig ni vill eller ej.
Fingerborgsblommor i trädgården. Vackra vackra. Men tyvärr väldigt populära hos humlorna...

En vilding i poolen.

Nationaldagsfirande med promenad, äventyrslekplatsstrapatser, picknick, grillning och kubb.

Och sen... inget mer. Men jag lovar, om jag plötsligt mitt i natten kommer på vad det var jag skulle skriva om så ska jag anteckna det och sedan skriva om det imorgon i stället. Men hoppas inte för mycket. Tanten börjar bli gammal.










Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉. Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men ...