Jag har kört fast!

Nej det handlar inte om vikten nu, även om det tyvärr passar rätt bra in där också, utan om skolarbetet. 

Examinationen av vår första delkurs närmar sig, och den är tredelad. En del är i form av en gestaltning i grupp, känns flummigt och blir nog flummigt också med tanke på att vi i gruppen spretar lite i våra tankar men att inte bli godkänd är antagligen en konstart i sig. Andra delen är en skriftlig del som bygger på de där gestaltningarna, en reflekterande text som i sin tur känns aldeles lagom flummig trots att den ska kopplas till teoretiska begrepp och där känner jag mig rätt safe. Men tredje delen... hemtentan. Där har jag kört fast. Big time. Jag trodde jag var bra på sånt där, men får nog omvärdera det. Alternativt bestämma mig för att jag nog är lika bra och förträfflig som tidigare och att det i stället är frågeställningarna som det är fel på. Jo, jag tror jag bestämmer mig för det... Och påminner mig själv om min tidigare överenskommelse med mig själv, att trots de höga kraven jag ställer på mig själv så räcker det med att få betyget Godkänd. VG är finemang, en bonus, lite extra grädde på moset, men siktet ska ställas in på G för att inte pressa mig själv för hårt. G som i Good enough...

Jag ska inte bara gnälla. Det ÄR kul, och det ÄR intressant. Och jag känner att innehållet i utbildningen verkligen gagnar mig i min yrkesroll och inte bara ger ett papper som i sin tur kan ge mig en legitimation. Det är inte bara för syns skull liksom. Men banka pannan i bordet och bränna böckerna på bål vill jag ändå göra emellanåt.