Målvikt nådd!

Men tyvärr inte för min del. Inte för Peters heller. Utan för Selma. Hon har nått ner till den vikt veterinären tyckte var rimlig för hennes del. Grattis Selma! Hoppas det var värt alla sura morrningar för att du inte fick så mycket mat som du ville...

Jag kan inte!

Jag försöker, och försöker. Jag försöker vara öppen i sinnet. Men jag kan bara inte ta denna "träning" på allvar. Det finns säkert fysiska fördelar, absolut, men hela grejen med "runkandet" och de tillhörande lätena från killarna i reklamen gör att jag bara skrattar varje gång jag ser den. Allvarligt, lägg i alla fall bort stönandet! :-D

Snyfthistoria? Diskriminering?

Vad tycker ni?

Vägrar fimpa - nekas knäoperation. 

Men, alltså... Detta handlar om en operation som om den ger önskat resultat ger ökad livskvalitet, men det är inte en fråga om liv eller död. Att därför neka operation ifall det finns såpass stora riskfaktorer att en operation känns dåligt medicinskt motiverad eller riskerna är för stora vägt mot de önskade fördelarna ser jag inget konstigt i egentligen. Jag vet inte allt om just detta fallet, och kan därför varken säga att det är rätt eller fel rakt av, men att vissa krav ställs på patienten för att denne ska få vissa ingrepp gjorda är inte fel. Absolut bör patienten erbjudas hjälp att sluta röka, har de inte gjort det hade de gjort fel vad gäller det, men å andra sidan verkar hon inte direkt mottaglig för sån hjälp. Under förutsättning att inte aftonbladet förvrider hennes ord (vilket förvisso inte vore första gången).

Här handlar det om rökning, men det kan i princip lika gärna handla om nåt som ligger närmare mig personligen. D v s övervikt/fetma. Om jag har en skada eller sjukdom, inte livshotande men däremot livskvalitetssänkande, vars behandling eller ingrepp kan hjälpa mig men min övervikt utgör en uppenbar risk för komplikationer, och om de då nekar mig ingreppet tills jag gått ner i vikt eftersom man ställt riskerna emot eventuella vinster och funnit att det inte är medicinskt motiverat... så kan jag knappast hävda diskriminering. Och deklarerar jag "Jag tänker inte gå ner i vikt" eller "jag är vuxen, ingen ska säga åt mig att banta!" kan jag heller inte kräva att få ingreppet gjort. 

Jag dristar mig att tro att om patienten som vägrar sluta röka opereras trots de ökade riskerna och något sen går fel p g a detta så hade sjukhuset istället legat i skottlinjen för massiv kritik och fått höra att de såklart skulle avstått operationen p g a riskerna... Hur man än vänder sig har man röven bak!

På resa i skyltarnas land.

Som de som följer min blogg säkert vet är skyltat.se en av mina favoritsidor på nätet. Här kommer ett axplock:

An offer you can't refuse?

Världens chans - om du är sugen på lite gulsot.

Motsägelsefullt registreringsnummer.

Inte jäst mage utan jäst toalett!

Och TACK till Blogger...

... för att det nya gränssnittet lägger in fotona på rätt plats redan från början och inte automatiskt överst i inläggen så att jag måste flytta runt allt sen. Om jag är lika nöjd med resten av förändringarna återstår dock att se...

Yoda-familjen har fått tillökning.

Vikt: 31 gram.

Längd: 10 cm.

Namn: mini-Yoda.

Här syns nytillskottet längst till höger på bilden.

Mini-Yoda flyttade hem till oss på Simons 8-årsdag i söndags. Fotot är tagen i samband med helgens Indien-träff där mini-Yoda träffade sin familj för första gången.

Lite mer festival.

Jadå, vi i Trelleborg har också en festival. Palmfestivalen. Hört talas om den? Inte? Hört talas om Mikaeli Marknad som den hette förr? Inte det heller? I can't blame you... för den är inte stor och inte jättekul men man blir väl utesluten ur kommunen om man inte går dit minst en stund varje år ;-) Och eftersom lördagen betydde Indien-träff för oss så fick det bli festivalbesök på fredagen.

Medans Peter gjorde sin plikt och stod vakt i tältet på Stortorget ett par timmar (ironiskt med tanke på hans vakt-erfarenhet sedan helgen innan) så tog Simon och jag bussen in till Thomas och gjorde honom sällskap. Från hans balkong kunde Simon skymta några av karusellerna och blev väldigt åksugen.





Och på tal om festivalen så är det då också i princip prick ett år mellan dessa fotona:
Palmfestivalen 2010:


Palmfestivalen 2011:


Det skiljer nog ca 25 kg för jag hade inte riktigt maxvikt då...

Nåväl, vi slöt upp med Peter sen och tog en vända bland marknadsstånd och karuseller. Här utanför tältet:


Det blev både hopp-borg, popcorn och karusell för Simon, och tre påsar kryddor för mig. Upphetsande värre. Men ska sanningen fram så är själva stånden och sånt inte det viktigaste för oss nu när vi är såpass gamla ;-) utan det är att träffa allt folk. Många som man inte ser under resten av året, möjligen på julskyltningen...


Sen måste jag undra hur de tänkte när de placerade Baja-Majorna inne i Stadsparken just på ett ställe där ingen belysning nådde dem. Där man får använda ljuset från kameran eller mobiltelefonen för att ö h t hitta var dörren är...

Såhär borde det alltid vara!

En konsert. Sen dröjer det 14 dagar innan det är konsert igen. Tänk om det kunde varit så alltid, en bra livespelning varannan vecka skulle göra underverk för mitt välbefinnande. Kanske inte för min plånbok dock. Gårdagens event var i o f s gratis, själva musiken, men av nån orsak blev det dyrt ändå ;-)

Men jag kan ta det från början. Simon lånades ut till sin farmor och farfar, och jag och Peter fick chansen att göra Malmöfestivalen utan barn. Första anhalt var buss 146, där jag höll på att somna. Det bådade illa inför resten av dagen, men se det gick bra till slut. Jag höll mig vaken ;-)

Vänster: Min outfit. Höger: Peter väntar på bussen.

Väl inne i Malmö tog vi en sväng på sta'n och glodde på folk. För så mycket att kolla på i stånden fanns det inte. Därefter blev det matpaus på Gustav Adolfs Torg. Peter käkade wokad älg och jag körde på indiska linsbollar, samosas och friterad broccoli. Thomas slöt upp och testade briyani (indisk risrätt) men det var tydligen bortkastade pengar tyvärr. Vi träffade också en bekant som hade skaffat sig en ny mjuk kompis som såg ut ungefär som en blandning av Zlatan och Stevie Wonder.



Malmö visade sig från sin varmaste svettigaste sida när vi satt där och åt, så efteråt var vi tvungna att söka upp ett vattenhål och återställa vätskebalansen. Så vi bhamnade på Moosehead på Lilla Torg där vi också inväntade Marlene. Så, dagens gäng var nu komplett!


Slutdestinationen för dagen var Posthusplatsen där bl a Dead by April spelade. När vi kom dit var det ett annat, hyfsat okej, band som spelade men det var inte direkt högprioriterat. Nej mat och dryck var mycket viktigare.





Så klockan sju var det dags för Dead by April att äntra scenen och jag och Marlene tog oss så långt fram vi kunde utan att få klautrofobi eller armbågar i huvudet. Jag har aldrig sett dem förr och har inget att jämföra med men tyckte det var en bra spelning, vitt-linne-sångarens tonårsaktiga röst till trots. Lite synd att de inte spelade lite senare på kvällen bara, lite mörker och mer öl i fansen hade nog gjort det ännu bättre ;-)


Ja ni får ursäkta att ni hör mig + ett par andra "sjunga" mer än ni hör bandet. Och dessutom ursäkta att kameran inte direkt hölls stilla. Jomen hur lätt är det att digga och filma samtidigt?


Efter Dead by April spelade ett gäng band till, men de flesta av dem imponerade inte så mycket på oss. Vi hade dock väldigt trevligt vid vårt bord, det enda bord där det var riktigt ös ;-) Jag minns inte vad nån av bordsherrarna och -damerna hette, men de var trevliga att röja loss med!


Vissa saker förändras aldrig...


Sen fick jag minsann agera hjälte också. Peter gick ut från serveringsområdet för att kissa, och kom inte tillbaka igen. Ett sms säger att han inte får komma in p g a en annan person... och jag fattar nada. Och telefon gick det inte att prata i. Så jag meddelade via sms att jag kom ut till honom. Och då står han där, stackarn ;-) Sur som ättika. Då hade en vakt nekat honom att komma in p g a att en annan kille puttat till Peter som i sin tur undrade vad sjutton han sysslade med. Vilket resulterade i att den andre killen släpptes in, men inte Peter. Men, när jag tog honom i handen och gick in igen utan att låtsas som nånting så kom han in... för den där vakten var borta för tillfället och de andra hade nog sett vad som verkligen hände så de sa inget.
I alla fall, Peter blir inte ofta arg men NÄR han blir det så blir han det ordentligt. Så när vi sen skulle gå till bussen visade han mig vilken vakt det var... och han, vakten alltså, såg helt ställd ut och undrade hur fan Peter kom in igen. "Min fru hämtade mig" blev svaret :-) Wow vilken fru jag är :-)

Hur fel det än är så vet jag att vi tjejer kan komma undan med det mesta som killar inte gör, så styv i korken "muckade" jag med vakten lite. Men han körde mest med "det är jag som bestämmer vem som kommer in!" Jovisst, men nu gick vi ju UT. FRIVLLIGT ;-) Och efter att ha fått höra av mig hur maktkåt han var så råkade han erkänna att han faktiskt bedömde situationen fel när det gäller Peter. Jomentacksåmycket. Och jag köper att man inte kan se allt som vakt, och att vissa situationer kan vara svårbedömda. Hade han därför varken släppt in Peter eller den andre killen hade jag kunnat förstå det. Men inte när den andre kom in...

Nåja, det löste ju sig. Men jag kände mig som en obstinat tonåring där ett tag, att mucka med vakter är inget jag har för vana att göra. Sånt slutade jag med vid 17 typ. Jo det är sant! Jag lovar.. :-)

Gå på live-gig kommer jag däremot INTE att sluta med så länge kroppen ö h t tillåter det.

På begäran: Lite recept.

Främst till Sandra :-)

Baileysparfait
Vispa 3 äggulor och 1 äggvita fluffigt med ½ dl florsocker eller sötningsmedel, mer behövs inte eftersom Baileys är sött. Vispa 3 dl grädde ganska hårt. Blanda ca 1½ dl Baileys med grädden och vänd sedan ner äggblandningen. Frys, och rör gärna lite då och då med en gaffel de första timmarna.

Blåbärsyoghurtglass
Vispa 2 äggulor pösigt. Vispa 2 dl grädde hårt. Blanda ägg och grädde med 3 dl turkisk yoghurt och ½ burk Dalfours Blåbärsmarmelad, sån där som inte innehåller "vanligt" socker men däremot bärens och fruktens egna fruktsocker. Frys. Och rör gärna om då och då.

Ostchips.
Ta helt enkelt riven ost och "klicka" ut på bakplåtspapper. Ganska tunt i rundlar. Kanske 20 g ost/st. In i ugnen på 200 grader tills osten är svagt gyllenbrun. Ta ut ostchipsen och låt svalna. Njut!

Nu så... EFIT fredag 19 augusti.

EFIT = Ett Foto I Timmen

Min dag började 7.30 och jag var ungefär lika pigg som jag såg ut. Men men... Avtvättning, isättning av linser, tandborstning, påklädning och väckning samt utfodring av Simon.


Kl 8.30 satt jag i en bilkö på E6:an och passade på att dokumentera mitt premiäranvändande av de nya solglasögonen.


Vi har fått nya kylskåp på jobbet och i personalrummet hittade jag ByggareBobJohanna i full färd med att "hänga om" dörren när klockan var halv tio. Kan fälv!! Och ja det kunde hon.


10.30. Två av våra små flickor hade satt sig i ateljéhörnan och ritade finfina teckningar.


11.30 var det dags att äta lunch. Här blomkålsrösti med lingon samt keso- och äggröra.


12.30 hade jag landat med häcken i soffan i personalrummet och fuktat strupen med Pepsi Max.


Halv två hade de flesta barnen vaknat efter vilan och denna lilla kompis vägrade släppa min hand.


14.30: mellanmål! Här turkisk yoghurt, utspädd med lite mjölk, med bär.


Halv fyra satte jag mig i bilen igen för avfärd mot gymet.


Och på gymet svettades jag för fullt på löparbandet kl halv fem.


Timmen senare låg jag här på golvet och gjorde crunches i slutet av mitt träningspass.


18.30 körde jag från Lidl efter livsviktiga inköp: kvarg och cottage cheese.


Halv åtta hos mig, eller hos oss, var det middag. Sojafilé, grönsaker och tzatziki. Plus ett glas vin.


20.30 var det badtajm för lillfis, inte kan man lämna en skitig unge till barnvakterna dagen därpå...


CSI XL stod på programmet halv tio.


Och till sist, 22.30, lite kvällsmat. Vispgrädde, kvarg och Dalfours björnbärssylt.


Stay tuned för rapportering från lördagens Malmöfestivalsbesök.