Många med ME har ett immunförsvar som inte fungerar normalt, men det innebär inte tvunget att det är kraftigt nedsatt och att man smittas av allt och alla. En del ME-drabbade kan tvärtom vittna om att de snarare sällan blir "vanligt" sjuka. Jag tillhör dem, tidigare i livet var jag ofta förkyld, åkte på influensa varje år och hade halsfluss otaliga gånger o s v. Året då min ME sannolikt utvecklades var jag t ex sjuk ofta. Men sen sjukdomen blev sämre för snart 6 år sedan så har jag klarat mig från nästan allt sådant, väldigt tacksamt. Det räcker liksom gott och väl med själva MEn med fibromyalgin som sidekick. Och att jag nu då, av allt att döma *ta i trä*, lyckats ducka för corona-viruset trots dess närvaro i hemmet styrker väl i alla fall att mitt immunförsvar inte är kassare än de flesta andras.
Här nere kan man inte veta om det blir fler vita dagar ö h t, så jag hällde med en timme till godo till solnedgången ner mig i termobrallorna och tog mig ut en timme. Det var gott om folk i och omkring pulkabacken, på gatan eller garageuppfarten skottandes snö, på promenadvägarna o s v. Rätt gott om snögubbar med, det gäller som sagt att passa på.
Min hälsporrefot gillade absolut inte det där. Och jag kan förstå den, jag var tvungen att välja mellan varma skor med liten halkrisk och fotsnälla skor som inte står så bra emot snö och kyla och valde det förstnämnda. Så nu är det en stor utmaning för mig att ö h t gå, men det var en kalkylerad risk och inget att säga så mycket om.
Till slut, tro´t eller ej men julen är borta! Alltså den är inte sorterad och nerpackad i sina kartonger än (jo granen ligger i sin egna låda) men den är bortplockad och till viss del ersatt av mer neutrala grejer. Jag lär väl flytta runt och byta lampor och lampskärmar, blommor och krukor, kuddfodral och filtar samt ljuslyktor och ljusfat med mera ett bra tag till. Det får ta sin lilla tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar