Nå?

2021 är nu inne på sitt elfte dygn. Har året hittills varit bättre än förra? Nope. Har det ens börjat bättre än det förra slutade? Nope där med. Varken på ett personligt plan eller i den stora världen utanför. Jag vet inte om man ska se det som positivt eller negativt att det fortfarande är 51 veckor kvar av året, det kan ju hinna hända mycket bra på den tiden men också så ohyggligt mycket dåligt.

Jag försökte bl a igår förklara lite kort för sonen vad som egentligen hände i amerikanska kongressen härom dagen, och det var ingen lätt uppgift då det är så ogreppbart även för mig själv. Något som på många håll skildras humoristiskt via foton av utklädda typer som tar selfies och mest skapat reaktioner som "vilka knäppskallar" med en lätt skakning på huvudet var betydligt mer allvarligt än så ... Jag har valt bort att titta på de flesta filmklipp, av ren självbevarelsedrift, men den del jag har sett räcker gott och väl för att inse att agerandet före, under och efter stormningen utgjorde och utgör ett stort hot inte bara mot individerna utan även både det amerikanska samhället och hela vår omvärld. Jag vet inte egentligen om sonen förstod så mycket av min förklaring, men han sammanfattade det i alla fall med "folk är idioter" vilket var svårt att säga emot.

För egen del så har året hittills varit tufft, och då inte främst vad gäller mina sjukdomar egentligen utan livet i stort. Skyddsnät som borde finnas har visat sig ha ännu större hål än jag tidigare trott och pandemin gör mig i det läget ännu mer ensam och isolerad trots att jag ingår i en familj, känslan av maktlöshet och hopplöshet har dominerat och jag ställs inför beslut jag inte har ork att fatta men inte heller har råd att skjuta framför mig. Det känns lite som att jag försöker ... ja vad ska jag säga ... springa i sirap? Steppa på lego? Pinka i motvind?

Alltför snålt med snö har det kommit, men jag har i alla fall lyckats få höra det härliga knarrandet under skorna ett par gånger. Jag har kunnat uppleva en vacker solnedgång. Och igår presterades årets första timmespromenad. Så allt har inte varit skit, inte riktigt allt. Men denna är fortfarande alltför relevant: 

Jag borde verkligen sova nu, klockan är snart 3 och jag måste iväg före lunch för att hjälpa någon annan uträtta ett ärende. Men kroppen är inte riktigt med på de noterna, det kryper och hugger och är allmänt bråkigt. Nån som har en gummiklubba jag kan låna och däcka mig själv med? Inte?