Mat-tips, reflektion och trendbrott.

Lite gott & blandat ...

Mat-tipset först? Okej. Igår gjorde jag nåt av det godaste jag gjort på länge: tofubiffar. Jag tycker att tofu är en himla bra proteinkälla men tyvärr har jag ofta svårt för både konsistens och smak. I en stroganoff eller små bitar i en wok t ex funkar det bra men annars är det ingen favorit alls. Men detta blev gott, och smakade knappt inte tofu.

Jag rev ca 150 g fast tofu grovt och kramade ur så mycket vätska jag kunde. Sen blandade jag det med en msk riven urkramad gul lök, 1 msk maizenamjöl och en liiiiten skvätt havre"grädde", smaksatte med salt och peppar och formade två tunna biffar. Stekte biffarna gyllenbruna i flytande margarin och olja på ganska hög värme ... och det blev skitgott.
Igår åt jag den ena till lunch ihop med grönsaker och tzatziki.
Idag åt jag den andra ihop med potatis och löksås.
Vad som vad godast? Åh det är allt dött lopp tror jag.

Vad är det för reflektion jag gjort då? Jo jag har reflekterat över det där med aktivitetsnivå och aktivitetsförmåga i förhållande till tidigare i livet och i förhållande till arbetsförmåga. Efter några månader då jag har fått använda all förmåga till vissa saker och tillfällen, en del självvalda och en del definitivt inte självvalda men nödvändiga, och i princip inte kunnat göra något alls utöver att ligga till sängs däremellan kan jag nu som det verkar vara på väg in i en period då jag kan prestera lite mer jämnt så att säga. Och då kan hjärnan ställa till det lite, eller om det egentligen är hjärtat, och vilja få det till att jag är nog typ "frisk".

Som igår t ex, då fixade jag själv både lunch till mig själv och middag till oss alla tre. Förvisso väldigt enkel mat och med pauser mellan momenten, men i alla fall. Jag har inte kunnat bidra mycket till matlagningen ö h t på senare tid så det kändes väl som mer än det var av den anledningen. Jag fixade dessutom att ta första riktiga promenaden sen månadsskiftet november/december, en timme i betydligt långsammare tempo än när jag var "frisk" men det var som sagt länge sedan senast så det kändes stort. Och det sakerna ihop fick mig att känna att jag kan liksom göra allt ...

Men sen fick jag plocka ner mig själv på jorden igen, för att laga enkel mat och ta en promenad är ju ändå bara en del av det jag tidigare gjorde i princip varje dag utöver att arbeta heltid, periodvis även plugga vid sidan av, och ägna mig åt min hobby t ex. Och hade jag jobbat, om än bara någon timme, hade jag sannolikt inte kunnat göra det jag nu gjorde .... Och sen behöver man ju kunna sköta sin personliga hygien, ta hand om hemmet på olika sätt, se till så ens barns behov tillgodoses och såna där grejer. Och för att kunna jobba måste jag kunna göra vissa bestämda saker på viss bestämd tid på visst bestämt sätt och inte när och hur det passar mig och med ständiga pauser. Så nej, bara för att jag inte förlorat all aktivitetsförmåga innebär inte det att jag har arbetsförmåga. Ibland är det svårt att få in ... för andra men även för mig själv vilket ju är viktigare.

Trenbrottet består just i det jag skrev ovan, att jag har börjat återfå lite daglig energi som möjliggör någon form av aktivitet varje dag i stället för att jag lyckas ta mig för något ena dagen och sen är däckad i 2-3 dygn. Bara en sån sak att jag både fredag och lördag först kunde äta middag ihop med familjen och sen hänga i TV-rummet en god stund i stället för att behöva gå och lägga mig i sängen efteråt, det är inget som kan tas för givet här. Och trots den "stora" arbetsinsatsen igår är jag inte helt däckad idag, om än inte riktigt lika pigg heller. Extra skönt då med rester så jag slipper laga lunch och middag idag igen 😊, bara värma käk i micron. Däremot har jag förberett mellanmål för ett par dagar framåt. Himla smidigt OM nu trendbrottet inte skulle hålla i sig, men också underlättande för målet att börja äta bättre IGEN. Och det är ju inte jobbigare att mixa ihop en stor kanna smoothie än en liten t ex ... så det är lika bra att ligga steget före.