När klockan ringde strax efter sju var jag väl inte jättepigg direkt, men fast besluten att för en gångs skull komma iväg i tid. D v s klockan 8. Halvtimmen innan fångade jag en helt autentisk gäspning när jag försökte få till en något sånär levande uppenbarelse.
Nästa foto togs hemma i sovrummet, och som synes på tidsangivelsen så gick det där med att komma iväg i tid åt pipsvängen igen. Men jag vill hävda att det som vanligt inte var mitt fel.
I alla all, det var kallt ute så bäst att ta på halsduken!
Halv tio hade vi i alla fall hunnit lämna sonens grejer hos hans mormor och morfar där han skulle spendera natten, käkat frukost på Circle K och kommit en liten bit norrut.
Det där med att sitta länge i en bil är ingen höjdare för min kropp numera men med några kuddar blir det åtminstone lite bättre. Strax efter att detta fotot togs slumrade jag nog t o m till en liten stund.
Lunch i Susedalen. Låter som en dålig roman eller nåt 😊. Men så blev det i alla fall i form av varsin tjusig matlåda med pannkakor och hallon. Bästa utflyktsmaten ju.
En liten bensträckare, lite frisk luft och ett inte alltför angenämt toalettbesök senare rullade vi vidare ...
... och nådde ganska exakt klocka halv ett Göteborg. Det spännande uppdraget att hitta till hotellet kunde ta sin början. Förra gången vi besökte stan och bodde på ett hotell en liten bit därifrån var det rena snurren p g a en massa vägarbeten så vi var beredda på detsamma nu.
Men det gick hur smidigt som helst. Klockan halv två hade vi hunnit parkera, notera att vi delade hotell med både det Slovenska och det polska laget, checka in, klura ut hur fasen man tände lamporna på rummet (svårare än man kan tro) och öppnat skumpan. Skål!
Efter lite välbehövlig vila framför allt för min arga rygg var det sen dags att klä sig ändamålsriktigt och bege sig ut i stora sta'n för en bit mat.
Och såhär avancerat blev det - pizza och Pepsi Max, i sällskap av ca 30 andra matgäster i liknande outfits som våra. Gula och blå alltså.
Pizzerian låg nära hotellet och nästan lika nära Scandinavium så tio minuter efter att sista biten pizzasallad åkt ner i magen befann vi oss utanför arenan där vi trodde det gått nåt brandlarm eller så. För det var massvis med folk utanför trots att första matchen, den mellan Schweiz och Polen, snart skulle börja.
Men det verkar ha varit visiteringen som tog lång tid. När de lättade lite på den så gick det mer undan och vi var inne innan spelet blåstes igång. Här var första halvlek snart slut, och matchen slutade sen med seger för Schweiz. De spelade betydligt bättre nu än de gjorde mot Sverige i fredags.
Dricka bör man annars dör man!
En öl i Pub Rinkside satt ganska fint. Vi skulle bara ha druckit den liiiiite snabbare för toalettköerna sen var enorma och vi hann precis in i hallen igen innan det var dags för nationalsång.
Halv sju, i början av första halvlek, fanns det fortfarande hopp om en svensk seger ...
... men ganska snabbt i andra fick jag den starka känslan att det inte skulle gå. Trots att det då och då stod oavgjort. Slovenien, med Ljubomir Vranjes som förbundskapten, var några snäpp bättre och vann också rättvist.
Men shit vilken häftig stämning alltså!! Stencoolt!
Halv åtta blev det inget foto, jag hade bättre saker för mig. Halv nio var jag åter på hotellet, iklädd nattakläderna och slängd i sängen med Så ska det låta på TV.
Därefter gjorde jag ett försök att hänga med i ett avsnitt av Morden i Midsomer, men det gick rätt dåligt. Tröttheten var för stor. Inte trötthet som i sömnighet, utan trött i hjärnan liksom. Det susade och brusade och snurrade mest runt.
Eftersom maken lovat kolla en Tradera-auktion till sonen och den avslutades klockan elva så kändes det inte lönt att försöka somna innan dess, så jag kämpade vidare ett tag med att få nåt form av samband i vad som skedde i Midsomer men gav till slut upp och lade huvudet på kudden ... och stoppade två andra kuddar under benen för att hitta minst ryggkrampande ställning. Lagom tills sängkamraten till slut släckte lampan och gav upp för dagen hade det lättat såpass att jag faktiskt kunde somna, den aldeles för mjuka och märkligt lutande sängen till trots. Go'natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar