Lucka nr 22: (Håll för näsan nu...) Brunkålen!

I hate bruna bönor säger Stig H Olsson. Det instämmer förvisso jag i, men jag säger också: I hate brunkål. Ska ärligheten fram minns jag inte hur det smakar, jag har inte ätit det sedan jag var barn men minns att jag tyckte det var... så långt ifrån min smak som man kan komma. Kan man säga. Men varje år så påminns jag om hur det luktar! Och sedan den jul för länge sedan då jag faktiskt var gravid och höll på att vända ut och in på magen när Peter satte igång i köket så är det nästintill outhärdligt. Ikväll är det dags igen, och hade jag varit frisk eller åtminstone haft en hyfsad period hade jag placerat häcken på krogen hela kvällen, gått på efterfest, däckat på nån soffa och inte kommit hem förrän huset är utvädrat imorron förmiddag. Men nu är läget inte riktigt så, så jag får helt enkelt stå ut. Kanske doppa tamponger i ättika och stoppa i näsan?

Brunkål är gjord på helt vanlig vitkål som blir brun för att den tillagas så länge plus att sirapen hjälper till att göra den mörkare, jag var nog vuxen innan jag fattade att det låg till på det viset 😄.  Att det inte fanns nån växt som heter just brunkål alltså. 

Brunkålen är vanlig på julbordet främst i södra Sverige. Ja det var här i Skåne som någon först lyckades/råkade komma på något så... så... icke-gott. I gamla tider frästes kålen i ister och man spädde med skinkspad. Idag är det vanligt att man använder t ex rimmat sidfläsk för att få både saltet och fettet, men många gör också med smör/margarin och buljong vilket gläder de vegetarianer som till äventyrs gillar den bruna sörjan. Längre upp i landet är det vanligare med rödkål, som görs på just rödkål. Faktiskt 😊. Och i bland annat Halland äts långkål som görs av grönkål. Och för att ingen ska kunna undgå stanken av kål (ja jag tror bara det är därför) så åtefinns brysselkål, eller rosenkål,  på många julbord också. 

Idag 22 december, da'n före da'n före doppareda'n, har Natanael och Jonatan namnsdag. Natanael sedan år 1901 men Jonatan flytades hit så sent som 2001. Denna datum 1990 svärs Lech Walesa, grundaren av fackföreningsrörelsen Solidaritet och tidigare mottagare av Nobels fredspris, in som Polens president.