..., våndats och legat sömnlösa sen mitt senaste blogginlägg. Jag vet, det är inte schysst av mig att hålla er på halster så länge. Men nu kan jag meddela att taket i köket till slut blev bra. Det fick bli en annan typ av färg under, och sen ny övermålning. Så, klart, färdigt. Nu återstår bara att få upp de sista grejerna på väggen, sen är köket klart för denna gången. Foto kommer när detta är klart.Fönstren får målas en annan årstid, det känns lite kallt att stå med öppna fönster nu ;-)
OS var det ja. Eller, ÄR det ja. Det är ju inte slut än. Femmil och inte minst hockeyfinal återstår ju. Jaja, herarnas slalom med men där räknar jag inte med nån svensk högt upp, har dock gärna fel. Igen. Päronen kommer i alla fall hit och kollar på hockeyn hos oss imorron, och med tanke på tidigare mästerskap och olympiska spel, jag minns bl a en viss soffa med ribb-botten, kanske det är läge att förstärka möblerna och vaddera väggarna eller nåt... Man vet aldrig vad som händer.
Detta OS har varit tårframkallande, avslutningen på damstafetten toppar listan gällande det. Hittills. Annars när det gäller tårar är det inte mycket som klår gårdagen, då vi fick frågan om vi ville bli faddrar åt lille underbare Melvin. Såklart vi vill! Det är en stor ära och vi ska göra vårt allra bästa för att finnas där för honom i hans liv. Och Peter ser säkert fram emot samtalet om blommor och bin :-D
Som fadder ska jag givetvis lära honom allt jag kan. Nästan i alla fall ;-) Inte minst ska jag lära honom vad bra musik är för något, och präglingen kan påbörjas redan nu. Det är hög tid, han är ju ändå nästan 2 veckor gammal...
Jag och Melvin, 2 dagar gammal, ...
... och här Peter och Melvin, 12 dagar gammal.
Åsså godingarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar