Men, eftersom jag trots att det går skitdåligt fortfarande inte gett upp hoppet om vikten och inte heller om plånboken ;-) så är det back to the kitchen som gäller! En laddning linsgryta till kanske? Eller en laddning tacosoppa? Eller nej, vänta, tacogratäng vill jag ha!
I går var det ju Melodifestivalfinal också. Och det är ju melodierna och texterna, ja LÅTARNA som tävlar. Men artisten har givetvis stor betydelse också, en kass artist kan göra en hyfsad låt dålig och en bra låt intetsägande, likväl som rätt artist kan lyfta en medelmåttig låt ett eller ett par snäpp. Och jag har tyvärr svårt för Sanna Nielsen. Dels hennes röst...visst sjutton kan hon sjunga i betydelsen pricka toner och så men det där bräkiga fåraktiga tilltalar mig inte alls. Tvärtom. Och dels hennes uppenbarelse, hennes stil, hennes rörelser, hennes... tantighet. Och när jag då tycker att låten är på sin höjd medioker så blir det... inte så bra, kan man säga. Med andra ord: jag är inte nöjd. Jag hade ingen solklar favorit i finalen, hade jag röstat hade det dock blivit på Survivor (med Helena Paparizou), utan hade bara några få som jag absolut INTE ville skulle vinna. Och den ena av dem vann. Så kan det gå!
Minns ni inte låtarna? Här får ni lite hjälp :-D
Låt se, what else... Jo jag har fått tid hos tutt-doktorn. Förhoppningsvis sista anhalten före operation. Men, tänk om han säger nej! Tänk om han tvärtemot de andra tycker att tumören kan vara kvar? Nä, det får han bara inte tycka... För den stör, den känns, den sitter liksom i vägen, den ömmar, och inte minst påverkar den mitt psyke. Hur godartad den än är. Bort med den! Om ett par veckor vet jag vad läkaren tycker. Tycker han fel får jag väl gå till någon som tycker rätt. På något sätt. Se, det rimmade t o m...
Bowlingen kämpar jag också vidare med. Efter fem hyfsade träningar på rad lyckades jag också få ett hyfsat resultat på matchen i helgen. Kanske kanske har det äntligen lossnat litegrann. Kanske.
Och som vanligt är jag och resten ur fas, kan man säga. När alla andra, nästan, jublar åt att våren börjar göra sig till känna här nere i söder och ser fram emot varmare väder och tunnare kläder så känner jag min vårdepp närma sig. Jag hamnar där i princip varje år, och att jag nu har bry med bröna gör ju inte direkt saken bättre. Men men, efter vår kommer sommar och efter sommar kommer sedan höst igen... det är min tröst ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar