Det blev en liten följetång...

... av den där yrseln ändå. Den kompletterades med en förhöjd sänka, och därefter något ännu jobbigare: En stor knöl som absolut inte ska vara där den är... Och direkt befarade jag det värsta: cancer. Såklart. Varför skulle just jag skonas? Ungefär så. Och eftersom knölen verkade ha växt snabbt som bara den så bör det rimligen vara riktigt krisigt läge... För att göra en lång historia kort fick jag snabbt remiss till rätt mottagning på SUS Malmö och fick gjort alla undersökningar, inkl. cell- och vävnadsprov. Och supersnabbt fick jag svar på det sistnämnda. Ja hela processen tog bara några veckor, men jag hann tänka mycket och sjunka rätt långt mentalt på den tiden. Hur mycket jag än försökte intala mig själv att det finns flera olika sorters knölar som är ofarliga och hur mycket jag än försökte låta bli att måla fan på väggen så gick det inte så bra, minst sagt.

Svaret då? Jag har INTE cancer. Jag har en tumör som ska opereras bort, men den är godartad. Vilket underbart ord.... Godartad! Eller, jag har t o m flera stycken verkar det som, en mindre har av undersökningarna att döma växt ihop med den stora. Min remitterande läkare, som f.ö varit helt fantastisk och hans bemötande står i skarp kontrast mot den läkare jag träffade från början, sa att denna typen av tumörer är vanligast hos unga "så ta det som ett tecken på att du håller dig ung!" ;-) OK; det ska jag. Absolut. :-)

Som grädde på moset har jag blivit "moster"! Bästa väninnan Sandra och hennes Kalle har äntligen fått sin lille Melvin. Jag och Simon hälsade på dem när lilleman var 2½ dygn gammal, och till helgen ska även Peter få träffa underverket. Jag är förälskad :-) och Simon kan inte sluta prata om honom. Eftersom jag absolut inte ska ha någon egen bebis är det himla schysst av kompisarna att föröka sig i stället. Två ungefär halvåret gamla bebisar finns redan, och inom några månader väntas ytterligare två tillskott. Men Melvin, han har en aldeles särskild plats i mitt hjärta :-)

På hemmafronten annars då? Jo vi har äntligen påbörjat lite uppfräschning av just hemmet. Denna helgen har tak och väggar i köket målats, vi får passa på när det är matchuppehåll i bowlingen. Sen är det dags för nästa rum... Det får bli mest målning och så, några dyrare eller mer omfattande renoveringar finns varken tid eller pengar till. Ja framför allt inte pengar...

Sen har det såklart varit, och pågår, både Melodifestival och OS. Men det förstnämnda förtjänar inte ens att skrivas om och det andra förtjänar ett eget inlägg så småningom :-)

Nu ska jag se om jag vågar mig ut och kolla läget i köket... Maken har nämligen svurit rejält över taket, att det drar åt sig färg oerhört ojämnt och ser flammigt ut trots flera strykningar. Men jag kavlar upp ärmarna och tar något stärkande...