Jag har nog tappat stinget.

Jag har slutat bry mig. Om en massa saker. Det hände sällan förr att jag inte hade nån åsikt om saker och ting, nu händer det betydligt oftare. Det skrivs om män som ammar, om kvinnor som fråntas sina barn men fortsätter föda det ena efter det andra och tänker fortsätta tills de får behålla ett, om hur sjukskrivna jagas med blåslampa och nekas ersättning, om spädbarn som får dödliga smittor när de vistas på sjukhus och en massa annat. Men jag orkar inte bry mig. Eller jo, jag bryr mig, i synnerhet när människor far illa, men jag orkar inte engagera mig. Jag brukar ha åsikter om det mesta, om både allvarliga saker och ganska betydelselösa, om sorgliga saker och om glada saker. Men nu är det mesta bara ett stort jaha?

Därför händer det också mindre i bloggen. Det dyker mer sällan upp nåt, nån händelse eller tidningsartikel t ex, som jag får akut lust att skriva om. Har jag blivit svårprovocerad med åldern? Eller har skallen bara börjat sålla, rensa bort sovlet och koncentrera sig på det viktigaste? Det senare låter förvisso ganska rationellt och praktiskt, men det är knappast gynnsamt för en bloggare.

Nåväl, ni som läser här får ta mig som jag är.