Nr 4 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC".

 Jag får väl bli klar med detta ämnet nu när vi går in i adventstiden och det snart är jul 😉.

Wig Wam bildades i Halden i Norge 2001, men man skulle kunna tro att man befann sig kvar på 80-talet där glamrocken har sitt fäste (även om genren föddes tidigare än så). 2005 deltog de i Eurovision Song Contest med låten In My Dreams och gav Norge en niondeplats som de delade med Danmark. Detta år vann för övrigt Grekland för första gången genom "vår" Helena Paparizou. Minns ni vem som tävlade för Sverige?

Åter till Wig Wam. Bandet upplöstes 2014 men återförenades 2019. Deras status just nu får jag fram olika uppgifter om så jag låter det förbli osagt. Genren glamrock som Wig Wam främst hör hemma inom utmärker sig mycket visuellt, med glänsande och färgglada kläder och ofta mycket smink. Låtarna är melodiösa och ofta "glada" med undantag för de powerballader som de flesta band med självaktning började ge ut under 80-talet. In My Dreams får väl sägas vara både glad och melodiös och jag blir lite nostalgiskt upprymd när jag hör den. 

Nr 3 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC."

Två svenska bidrag har det blivit hittills, men nu flyttar jag mig utanför landets gränser. 

Petr Elfimov föddes i Mogilev i Belarus (Vitryssland) 1980. 2009 vann han den nationella uttagningen med låten Eyes that never lie och deltog sen i Eurovision Song Contest i Moskva. Där tävlade bidraget i samma semifinal som bl a Malena Ernman med La Voix men hamnade på 13:e plats vilket innebar att den inte tog sig till final. Hade jag fått bestämma hade den såklart gjort det, jag tyckte då och tycker nu att det är ett bra exempel på melodiös "snäll" rock och att Petr Elfimov var/är en mycket kompetent sångare som passar perfekt ihop med låten. 

Jag hade före idag inte hört låten på väldigt länge men namnet satt inpräntat i min skalle. Jag blev förvånad över att det var så länge sen som 2009 den tävlade, den känns betydligt färskare än La Voix. Det kan förvisso ha en del med min musiksmak att göra 😊.

Nr 2 av "5 av varje - Rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC."

Ni trodde inte jag skulle komma tillbaka till detta, eller hur? Men jodå jag tog bara lite ledigt. Igen.

Under den ledigheten blev jag påmind om ett bidrag till denna kategori som jag lite glömt bort. Ett av bidragen i den svenska Melodifestivalen 2009 var 1000 Miles med H.E.A.T. Den tog sig från sin delfinal via en duell mot Amy Diamond vidare till final och slutade där sjua. Minns ni vilken vinnaren var det året? Ledtråd: det är en ganska stor kontrast mot H.E.A.T 😉.

Jag minns att jag bl a förutom låten i sig blev väldigt förtjust i sångaren Kenny Lekremos röst. Så när det aviserades att han skulle sluta så tänkte jag "good luck att hitta nån som kan matcha". Men vem hittade de? Jo ingen mindre än Erik Grönwall, då knappt 23 år gammal. Erik var med i bandet i tio år ... innan Kenny kom tillbaka som frontman. Erik då? Jo han utkämpade som ni kanske vet en kamp mot leukemi och är numera fantastisk sångare i Skid Row. 

Låten, som skrevs av David Stenmarck och Niklas Jarl,  låg för övrigt på Svensktoppen i 26 veckor. 

5 av varje - rockiga bidrag i Melodifestivalen och ESC.

 Projektstart kan man kalla det.

"Men det där är ju ingen schlager!" hörs ofta i samband med den årliga musiktävlingen. Något som inte borde vara så anmärkningsvärt då det ju är många år sedan det hette Schlagerfestival också. Att man sen har olika musiksmak är en annan sak, men jag kan inte komma på nån musikgenre jag inte tycker "hör hemma" i Mello oavsett vad jag personligen tycker om dem. 

Ett bra tag tillbaka har det de flesta år varit nåt rockigt inslag i antingen Melodifestivalen eller stora ESC eller både och. Det är 5 sådana jag tänkte dela. Tvärtemot vad många tycks tro, av någon konstig anledning, tycker jag inte en låt är bäst eller ens nödvändigtvis bra så fort det handlar om rock men jag ska dela fem som jag gillar. 

Först ut är Echo med Outrigger. Den tävlade i Melodifestivalen 2014 och gick till Andra chansen där den i en duell åkte ut mot Survivor med Helena Paparizou. Outrigger är en numera nedlagd grupp som grundades 2009 och bl a fick hyfsat genomslag 2013 med en cover av Robin Stjernbergs Mello-låt You. Själv hade jag inte hört talas om dem förr över huvud taget innan Echo, och har väl inte direkt hört nåt om dem efter dess heller. Däremot har det stått en hel del i tidningarna om sångaren Simon Peyrons relation med programledaren och tidigare Fröken Sverige Malin Olsson. Simon ska ha deltagit i Melodifestivalen igen 2020 i en duett med Ellen Benediktson vilket jag har exakt noll minne av. 

Men denna, Echo alltså. Den gillar jag. Och hyfsat många andra gjorde tydligen det med eftersom den ändå tog sig till Andra chansen och vidare till dess andra omgång där den föll på målsnöret.

Minns ni förresten vilken låt som vann 2014?

Jag behöver ett projekt känner jag.

Nåt med vissa ramar och viss struktur som kan göras när kropp och knopp tillåter och jag behöver ägna mig åt nått "vettigt" som omväxling som ändå inte är för betungande. Jag känner också att jag behöver öva på att skriva lite mer än korta kommentarer och inlägg på Facebook. Så jag har beslutat att sparka liv i den sorgligt övergivna bloggen. Igen. Men för att jag inte ska känna att jag egentligen inte har nåt att säga utan bara skriver för skrivandets skull så ska jag satsa på nåt nytt i form av ... inte Top 5 nödvändigtvis och inte alltid 5 i rad men 5 av varje? Ja 5 av varje får det kallas. Helt enkelt 5 olika ur en viss kategori, som t ex 5 länder jag vill besöka eller 5 favoriter på julbordet o s v. Ni fattar? Skulle ni vara hemskt nyfikna på nån särskild kategori så hojta 😊. Första är på gång inom kort och jag kan avslöja att det inte har det minsta med midsommar att göra 🌼.

Men fira midsommar har vi tänkt göra, litegrann. Två andra familjer kommer hit, var och en bidrar med några saker till maten och så blir det nog lite lekar, kanske poolbad för barnen och högst troligt rikligt med skratt. I den mån man kan lita på väderprognosen ser det lovande ut vad gäller att sitta ute men det verkar inte bli sådär outhärdligt varmt. Så det blir nog bra det där!

Annars är det väl som de brukar. Hälsan är som den är, och den senaste tidens värme har varit en extra påfrestning. Poolen, markisen och fläkten är guld värda! Två studentfiranden, ett 18-årsfirande och en klubbavslutning med bowlingen har vi varit på i juni plus att jag var på tjejmiddag i lördags så socialt har det inte gått någon nöd på mig. Det har dock gått ut över det rent kroppsliga måendet, därav har jag fått dra i handbromsen ytterligare vad gäller fysisk aktivitet och därav det uppkomna behovet av ett projekt, eller en hobby om man så vill 😉, som jag kan ägna mig åt sittandes eller halvliggandes. Snart börjar det!

Lucka 24 blev lucka 25.

Gårdagen hade alltför få timmar så nån lucka var det inte tal om. Men idag är det ju ändå Jesus födelsedag, typ, så en lucka den 25:e är ju inget konstigt alls. Det är vi som är konstiga som firar allt mest dagen före 😉.  Vad passar bättre idag än När juldagsmorgon glimmar?

Jag ville ha ett liveklipp eller en officiell video, inte stillbilder eller nån hemmagjord amatörvideo, vilket var svårare än jag trodde att hitta en bra variant av. Till slut landade jag på detta framförande av Charlotte Perelli.

När juldagsmorgon glimmar är en julpsalm från mitten av 1800-talet som i sin tur är en bearbetning av en tysk julsång. Den infördes i Den svenska psalmboken 1986 och har där nummer 121. Inledningsraden har gjort att den ibland använts som inledningspsalm på julottan i stället för den äldre och mer klassiska Var hälsad, sköna morgonstund.

Här blev det ingen julotta nej. Jag har inte ens stigit upp riktigt än nu när klockan passerat tolv, bara hämtat dricka och frukost i form av Ris a la Malta. Jesus har inte fötts i vår krubba, faktum är att Josef och Maria har inte kommit fram till stallet ens. Jag antar att det var tågförseningar eller nåt ... Men jag ska se till så att vi hamnar i fas igen så fort jag orkat klä på mig och ta tag i dagen. Någon gång. Snart kanske. 

Lucka 23. Redan här.

Lille julafton. Lillejul. Da'n före da'n. Kärt barn har många namn.

Kurt Olssons julkalender 1990 hade nog några fler visningar än min 😏, därifrån hämtas dagens musikaliska mästerverk.



På 30-talet jobbade Robert L. May på ett varuhus som brukade dela ut små sagoböcker kring jul. Han ombads skapa en egen saga för att minska på varuhusets kostnader och utifrån sin egen känsla av utanförskap skapade han sagan om renen som mobbades p g a sin röda nos. Mays lilla dotter älskade sagan men chefen var rädd för att den röda nosen skulle dra tankarna till fylleri. Mottagandet av sagan blev dock väldigt positivt. Redan efter ett år hade sagan tryckts i över två miljoner exemplar. Det skulle dock ta 8 år innan May fick del av några royalties. Sagan om Rudolf med röda mulen har sedan blivit till både sång, teater och produktioner för TV. 

Lucka 21 och 22. Årets sista dubbel.

Igår skaffade jag mig ett sånt där ... vad heter det nu? Jo, ett LIV. Litegrann i alla fall. Jag tog en promenad, första hela timmen sen covid kom på ovälkommet besök, jag kokade risgrynsgröt som idag blivit Ris a la Malta, jag klädde julgranen och jag kollade på julfilm på TV. Nej inte allt samtidigt ...
För att försöka komma i stämning tog jag en sväng inom Smule och motionerade stämbanden. Resultatet kan ni höra HÄR (men var beredda på en hel del falska toner) och det var lucka 21 det.

Idag då, idag är det dan före dan före dopparedan. I lucka 22 stoppar jag in en låt jag av någon anledning missat att ta med på mina spellistor, här i U2's tappning. 



Det som fick mig att tänka på denna var att den spelades på radion med Rosie O'Donnel och Cher. Christmas (Baby Please Come Home) gavs ursprungligen ut 1963 med sångerskan och aktrisen Darlene Love (född Darlene Wright). David Letterman bjöd årligen in Love att framföra låten under de år han ledde Late Show och kallade henne för the Christmas Queen. Utöver de artister jag nämnt ovan har Christmas (Baby Please Come Home) även spelats in av bl a Mariah Carey och Michael Bublé. Den förekommer även i mängder av julfilmer och även om den inte blev någon stor succé när den nyss släppts då 1963 så kom den snart att växa i popularitet. 2010 utnämnde Rolling Stone Magazine den till The Greatest Rock and Roll Christmas song. 

Lucka 20. Nu börjar det bli jobbigt ...

 ... att komma ihåg vilka låtar som redan varit med i kalendern. Nog kan man kolla bakåt på bloggen för att se, men oooorka!!

På fredag får vi lite folk på besök, om de lyckas friskna till från de sjukor de just nu bråkar med, på uppesittarkvällen. En av dem skapade jag en dans till denna låten ihop med när den var ny 😊. 

Gott Nytt Jul släpptes som singel 2010 och återfanns sen på Sean Banans studioalbum från 2012, Sean den förste Banan. Hans födelsenamn är Sina Samadi och utöver artist och komiker är han även skådespelare. Bl a var han med i den svenska actionfilmen Skills från 2010. 

Julpyntande av hemmet står på schemat idag. Jag har börjat litegrann men hittar inte riktigt rätt stämning. Jag tror jag är för trött, det blev inte många timmars sömn inatt. Kanske blir jag mer sugen framåt kvällen när det blivit mörkt och jag inte ser att det egentligen behövs städas istället 👀. Och jag har redan stött på lite problem då jag påmints om att det ändrats lite i möbleringen hemma sedan förra julen så vissa saker kan inte placeras där de brukar. Det innebär att jag måste tänka om! Jobbigt ju!

Jaja, det blir väl bra till slut. 

Lucka 19. I ett desperat försök ...

 ... att rädda kvar det lilla vita på marken ett liiiitet tag till stoppar jag in Frosty the Snowman i dagens lucka. Även detta är en låt som spelats in av en massa olika artister och i olika stuk, valet idag föll på en bluegrass-version. Tja varför inte?

The Petersens är en amerikansk grupp inom genrerna country och bluegrass och föga förvånande består gruppen av familjemedlemmar med namnet Petersen ... med ett undantag, en Emmet Franz anslöt till gruppen 2017. 

Karaktären Frosty the Snowman gjorde sitt första framträdande 1969 i en tecknad kortfilm med samma namn. Filmen var i sin tur baserad på låten som släpptes första gången 1950 och skrevs av Walter "Jack" Rollins och Steve Nelson. Historien om barnen som hittade en hatt, placerade den på snögubbens huvud varvid denne skrattade, lekte med dem tills solen hotade att smälta honom om han inte kom till Nordpolen har sedan fått flera uppföljare, den första 1976 vid namn Frosty's Winter Wonderland.