Det är så mycket jag vill skriva om.

Jag vill skriva om det uppmärksammade rättsfallet där en man nu dömts för dråp på sin ME-sjuka fru efter att hon själv misslyckats med ett självmordsförsök och han då gett henne en dödlig injektion ...
... om hur rätten till hjälp att leva lite kommit i skymundan för rätten till hjälp att dö.
.. om hur den självklara tanken att få bestämma över när man inte vill leva längre inte lika självklart och enkelt kan överföras till en lag om aktiv dödshjälp.

Jag vill skriva om mina erfarenheter av sjukvården för egen del kontra för sonens del, att det tyvärr är han som dragit det kortare strået där och att jag skulle göra allt för att skifta de rollerna.

Jag vill skriva om hur mycket mina vänner betyder för mig och hur de på så olika sätt och vid olika tillfällen gör mitt liv bättre och lättare att kämpa vidare för.

Jag vill skriva om mycket den bild man ger av sitt liv utåt via t ex sociala medier men även ute i det så kallade verkliga livet kan stå i kontrast med verkligheten, och hur energikrävande det måste vara att hålla den fasaden uppe.

Jag vill skriva om min syn på julen, dess olika delar och ursprung, och de olika aspekter högtiden har. Om att de kristna inslagen som är av betydelse för mig som troende utan större problem kan ta plats bredvid eller ihop med de sekulära traditionerna av varierande ursprung.

Jag vill skriva om svårigheterna med att ha personer i sin närhet man inte känner gemenskap med och t o m har svårt att samexistera med men som man inte bara kan välja bort ur sitt liv av olika anledningar.

Till att börja med ...

Men en del av sakerna känner jag att jag inte kan skriva så mycket mer om utan att det blir för personligt och utmanar min och andras integritet. Och en del lyckas jag inte riktigt formulera mig kring, jag får inte ordning på tankarna och ännu mindre ner det på pränt. Men jag har så mycket jag grubblar kring och tänker på, och förr i tiden hade mycket av det avhandlats här i bloggen. Nu är den biten så mycket svårare för mig, i stället är det raveparty uppe i hjärnan till och från där alla tankar bara studsar omkring. Jag önskar att jag kunde få ner det på pränt i stället. Som förr.

Ytligare saker är lättare att skriva om, som fester t ex. Förra lördagen var det ju dags för årets andra Halloweenfest och vi har sällan varit snyggare.

Och nu i lördags blev maken, som ju valde bort 50-årsfest, överraskningsfirad efter bowlingen med lite käk och öl med bäste vännen och sen middag här hemma med några fler goda vänner.

Jag som var den som gärna ville att han skulle vilja ha fest tyckte när det blev som det blev att det var skönt med firande som jag varken behövde planera eller fixa med 😉.